Inskolning av vovsar

 Nu är vi äntligen inne i mars!

Vintern har känts för jäkla lång, på ett konstigt sätt. Det har ju varit en fin vinter, med snö och kyla vilket borde gjort det lättare.

När det bara är grått och blött kan ju en vinter kännas som flera. :-) Men på något sätt har den här vintern varit lång. 
Vi har varit ovanligt mycket sjuka den här hösten och vintern.
Lilleman som under första året i gymnasiet inte hade en enda sjukdag, har haft rätt mycket kort frånvaro nu. 
Jag som sällan är sjuk har haft flera ordentliga förkylningar och bältros.
Minime som har ett uselt immunförsvar och dessutom är känslig både för gluten och laktos, plus att hon lätt känner av blodsocker och har lite lågt blodtryck, hon är ju lite halvrutten jämt. :-) 

Så nu längtar jag efter vår och lite värme. Och sol! 
Det är härligt nu för det är så mycket ljusare på morgnarna. En av morgnarna när jag klev ut var jag nästan säker på att jag försovit mig en timme! :-)

Och det är ljust på kvällen när man åker hem, det är ju helt ljuvligt. Det är inte långt bort innan man kan gå även kvällspromenaden utan reflexer! 

Jag var ut och krattade bort lite ledsna löv i helgen, även om det är tidigt. Men det ser för jäkligt ut längs vår tomt på gatan, så där krattade jag bort och städa upp. 
Det blev rätt många säckar löv som ska forslas bor men skönt att det är lite snyggare runt huset nu. Det känns ändå som att trädgårdsperioden börjat nu. Lite kratta, lite städa och lite klippa. 
Härligt! 

Nu har jag landat lite på nya jobbet också och känner att jag kliver ur den bubblan lite.
Jag är fyra veckor in och äntligen känner det som att det släpper. Jag har koll på grejer, har fått ansvar över lite olika uppgifter nu och kan ta över mer och mer och jobba självständigt. 

Jag har både skickat flera offerter och fått in jobben och innan jag gick i fredags fick vi in ett riktigt roligt jobb, som jag får ta över i sin helhet då chefen är på semester nästa vecka. 
Så nu är jag över de första pucklarna och börjar känna att jag hänger med i alla svängar. 
Det är ju alltid jobbigt när man går från en situation där man vet "allt", är den som kollegorna frågar om olika saker, har full koll och kunde lägga upp jobbet som passar mig bäst, till att inte veta något alls, inte kunna något och inte veta vart jag hittar infon. 
Det är frustrerade! :-) 

Sen går det ju i perioder, vissa dagar har jag känt att det här kan jag ju, till att nästa dag känna att jag inte fattar något alls. :-) 
Men, man måste vara lite snäll mot sig - det måste få ta lite tid och sakta men säkert så ordnar det ju upp sig. 
Kommande vecka blir lite spännande dock. Chefen är på semester, men det funkar nog bra, jag vet vad jag ska pyssla med och har stöd i andra. Men sen på fredagen då ska även min kollega vara ledig så jag ska stötta upp där. 
Men, jag tänker att det är att hålla näsan ovanför vattenytan och inte ställa till det allt för mycket, så får hon reda i det när hon är tillbaka.
Jag ska vicka henne både i april och maj sen och då kommer det att gå ännu bättre.  

Men, dessa första veckor har varit så pass "tunga" så jag har inte orkat med nästan något annat än jobb, gå ut med hundarna, fixa lite hemma och sova! :-)
Det är ju så i början, mycket information att ta in och sortera. Men nu börjar jag kunna tänka även på annat!

Så jag har bjudit in till födelsedagsmiddag! Jag har inte träffat barnen på snart en månad vilket är rekord, men jag har inte orkat. Men nu så. :-) 

Jag har också börjat läsa igen. Det är så skönt att läsa något annat på kvällarna och tömma huvudet på kundärenden! ;-)

Mina tomater tittar också upp nu!
Så dom kommer att vara stora nog att plantera ut i krukor när det blir varm i maj/ juni. 

Tanken är att dom ska vara rejält stora när jag sätter ut dem. 

Nu kär dom ganska många och täta, men jag kommer att sortera bort vartefter så att det som känns starkast får nya krukor. 

Det ska bli så mysigt att ha egna tomatplantor bara att plocka ifrån. 

I fredags fick Bella följa med till kontoret för första gången! 
Jag hade satt upp galler runt min arbetsplats och har med deras bäddar. Hon var lite nervig först, för hon har ju aldrig åkt hiss tidigare, men det gick bra. 
Sen nosade hon runt i rummet, nosade i kollegans hunds bädd och gick runt lite. 

Chockerande nog så hälsade hon både på min kollega och ett par andra som tittade in, skällde inget och uppförde sig rätt bra. 

Jag fick henne att lägga sig ner och faktiskt ta det lugnt ett par timmar, men hon vågade inte sova, men det var inte så konstigt. 

Hon vill ju ha koll! :-) 

Men hon kändes inte speciellt stressad, vilket var glädjande. 
Jag åkte hem med henne lagom till lunch vilket var en bra första start. Nästa fredag kan jag inte ha med någon hund, då jag ska rodda med så många grejer och inte kan ha koll på en hund också. 
Men sen är tanken att jag ska ha med en hund varje fredag tills det känns som att dom fattar och sen ta med båda på fredagarna och sen öka på. 
Anledningen till att det är just fredagar är att maken då jobbar hemma, oftast och jag kan ta med en i taget. 
Min kollega som har sin hund med jobbar ofta hemma just på fredagarna, så det är också lämpligt. 

Men, till slut ska dom ju kunna vara där båda, samtidigt som hennes hund och dom andra kontorshundarna. 

Så det blir nog bra. :-)