Gymnasieval

Det är inte ofta jag unnar mig nytt smink, men nu har jag uppdaterat förrådet litet. 

Man måste ju fixa till sig lite inför nytt folk känner jag. :-)

Minime har sökt hår och makeup linjen på flera gymnasier och är otroligt bra på både hud, hår och smink. 

Det ska bli så kul att se henne få gå bananas i ämnet när hon redan innan är duktig. 

Så, hon är ju min privata sminkös och vet exakt vad som är bra och vilken ton och jada jada.

Jag använder inte jättestora mängder smink, men maskara går alltid åt och lite annat. 

Jag är också sån att jag tvättar håret, har i balsam, sprayar lite salt vattenspray och sen får håret torka, oftast. Eller så blåser jag det torrt med rullborste.

Sen har jag det utsläppt en liten stund och sen sätter jag upp det i tofs eller klämma. 

Men, Minime har ju jättelångt hår och så snyggt! Och hon duttar ju med det, tvättar på ett speciellt sätt, har i oljor och jag vet inte allt. 

Så, det är ju bara att lyssna och göra som hon säger. :-)

Jag tror att hennes gymnasieval blir jättebra. Efter tunga år i grundskolan som blev lite lättare i högstadiet, men där hon ändå måste lägga mycket mer tid och energi än alla andra, ska det bli så härligt att hon får gå en linje där hon redan är duktig.

Hon ska läsa en linje som även ger högskolebehörighet, för man vet aldrig vad man vill göra i framtiden, men det blir ändå mycket mindre pluggande än högstadiet. 

Jag tror att hon kommer att blomma ut helt galet om bara kompisar, lärare och själva skolan funkar. 

Det hoppas vi på. 

Gör det inte det, så finns det liknande linjer på andra närliggande skolor. 

Det är verkligen en målgång och en milstolpe vi når nu om hon kommer in på sin drömlinje. 

Man blir ju som mer vuxen när man börjar gymnasiet och alla mina barn har jag behandlat som "vuxna" när dom börjat där. 

Då ska man ta mer ansvar, tänka själv och lära sig att ta sig fram i livet, med stöd av mig förstås, men då är det dags att flyga själv till största delen. 

Det känns bra på så många sätt för vi har haft tuffa år, hon och jag. Men det har också fått oss närmare varandra. 
Och vi har också lärt oss massor och fått större förståelse för människor i det stora hela. 

Maken, som är gruppchef har en ny anställd hos sig. Efter ett tag berättade hon att det är lite bökigt hemma och dom gör utredningar på ett barn och dom inser att barnet nog ligger på spektrat.
Gissa lättnaden när maken sa "jag förstår, vi var där för ett par år sedan, gör det du behöver göra". 

Men, det är inte en slump att jag söker mig vidare i arbetslivet själv nu. Det känns bra och det är dags.