Ying och yang

Som jag älskar våra skogspromenader!

Det är så otroligt skönt att var ute i friska luften, det doftar lite vår redan. Mossa, grönska.. underbart!

I lördags kom det en hel del snö när vi gick, men sen slutade det och det var bara skönt!

Jag tog en lite ny runda vilket Bella gillar. Lite nya dofter! :-)

Vi gör ofta så, är det bara är hon och jag, går vi nya stråk på nya stigar. När sen maken följer med, går vi dem igen. Han är inte så mycket för "vi går och ser var vi kommer ut" :-D

På lördagen gick vi en lång sväng, flera timmar och det är ju bara ljuvligt!

Det är sista helgen backen är öppen och det var en del folk där, men man märker att det avtagit. 

Strax innan backen ligger ett rött litet torp, som ger namn till gatan vi bor på. 

Vid den del av skogen vi nu går i finns en bana för bågskytte och där hittade vi både en stor björn och en bäver! :-)

Bella är i sitt esse när vi är ute. Hon springer och springer, vallar oss -dvs springer runt oss, hon hoppar upp på stenar och stockar och går balans på om kullfallna träd. 

Och nosar massor förstås. 

Hon är så lycklig att det syns!

Jag har kört ett speciell träningsprogram ett par veckor med henne och nu märks det!

Med ganska små förändringar har det hänt massor med saker. 
Nu är hundmöten knappt en grej längre. 

Hon sätter sig på en stubbe, en sten eller en liten bit ifrån och sen går det fint. Så var det inte för bara ett tag sedan.

Hon har varit livrädd för stora hundar och skit arg på små. Nu funkar båda fint. 
Sen kommer hon aldrig att gilla andra hundar och hon kommer inte att vilja eller få hälsa på random hundar. 
Men, hon blir inte lika stressad och troligen kommer mitt mål, att kunna gå med i hundpromenadsgrupper att funka så småningom. 

Den här lillfjanten piggnar också på sig i rekordfart och även här tränar jag en del. Borde träna mer, men jag känner att knät ändå funkar nu och hon lägger på sig muskler.
Hon får gå med på en promenad om dagen och i helgen var jag ute med henne i skogen en sväng, så att hon fick gå lite upp och ner. 

Men det är så skoj att dom är så olika varandra både till utseendet och sättet. 
Det en är bra på är en utmaning för för den andra. 

Bella behöver utmanas psykiskt, komma över rädslor och hitta mer mod. Våga pröva och komma på lösningar. 
Heidi, hon behöver träna fysiskt och allmän lydnad. Men, dom är ju båda så unga fortfarande, så jag kan ju bara tänka mig hur underbara dom är om ytterligare ett par år. :-) 

Båda är så goa och vill ligga nära hela tiden. :-) Fördelen med små hundar, dom tar inte hela soffan. 

Den här helgen snodde man ju en timme, ingen. 

Jag gillar det inte!

Man går upp ännu tidigare, bläh! Och jag är ändå morgonpigg. Stackars alla som inte är morgonmänniskor!

Veckan som kommer är rätt hysterisk. Full fart från tidig måndag morgon och vips lär det vara fredag. 

Det är bara att hålla i hatten. 

Sen är vi inne i april. Galet ju! Mars bara försvann. 

Det ska bli skönt med lite långhelger och ledighet snart. Även om det är fullplanerat redan. :-)

Men nu behöver jag verkligen värme - och lite lediga dagar. 

Det ska bli riktigt mysigt med påsk! Jag kanske tom köper en och annan kyckling! :-)

Babyshower

Om veckorna rinner iväg så gör även helgerna det! 

Men det är väl så när man har roligt! :-) 

Förra lördagen hade vi babyshower för dottern. Jag är sååå glad att vi har lyckats hålla det hemligt och att ingen försa sig!

Jag gjorde det lätt för mig när hennes svägerska hörde av sig och vi försökte hitta ett lämpligt datum. 

Man vill ju inte ta det hur sent eller tidigt som helst, så det blev perfekt med den helgen när jag har fyllt år. 
Då är det inget konstigt med att jag bjuder in till kalas och om någon råkar försäga sig, så kan man fylla i "för mamma fyller ju år" 

Sen är det bara att hålla tummarna att ingen blir sjuk eller att dom fick för sig att göra annat eller komma tidigare eller så! :-D 

Jag var så glad att jag fick tag i hennes två bästa kompisar från högskoletiden - det blev ju den största överraskningen!

Sen var det jag, andra dottern, min svägerska, min svärdotter och den blivande mammans svägerska. 
Alldeles lagom många. 

Jag byggde en blöjtårta av blöjor, dregellappar, tvättlappar och lite annat jox.  

Vi köpte två söta ballonger på festaffären. Det blir ju raskt festligare med ballonger! :-) 

Jag mins ju en tid när just fyllda ballonger var otroligt svåra att få tag på. Nu finns dom ju överallt! :-)

Jag hann också mecka ihop en filt. Det är ju himla skoj att lämna något som är helt unik efter sig. :-)

Det finns ju mängder med söta bebiskläder men just små storlekar är dumt att ha mycket av, för det växer ju bebisen ur inom ett par veckor. 

Jag hittade alkoholfritt bubbel som var riktigt gott. 

Sen blev det blått godis, blå duk, blå ballonger osv osv. :-)

Vi hade riktigt trevligt och hon fick lite goda råd, vi "lekte" lite gissningslekar och så massa presenter förstås. 

Hon var glad och nöjd. 

Skönt att ha den förra helgen, för nu kommer en period på jobbet med massa event. Hela nästa vecka är full av spännande saker. 

Men jag har varit lite orolig att blanda ihop dem och anmälningarna! :-) 

Det blir ju lite lustigt när folk frågar "men hur har du hunnit rådda ihop en babyshower så snabbt" med tanke på pynt osv.

Men, bara nästa vecka är jag ansvarig för ett event för drygt 60 personer och ett par dagar senare 120. 

Så att riva av lite fika hemma för en handfull är ju inget jobbigt. 

På söndagen var jag iväg med lillfjant för fösta koll av knät vilket gick bra. 
Vi svängde in på en zoobutik efteråt och köpte en tröja. Hon fryser om sin rakade bakdel märker man så nu fick hon en tröja som går över rumpan! :-)

Hon är så sjukt söt i den!

Och hon tyckte ju att det var rätt skönt märkte man. 
Hon la sig och sov som en gris! Ofta gräver hon ner sig bland filtar och petar in näsan så man bara ser en liten svart tofs.

Men nu la hon sig rakt upp och ner i sin säng. 

Den här veckan känns det som att våren har kommit ännu lite närmare. Flera dagar har det varit riktigt varmt och det doftar vår. 

I morse hittade vi krokusar som tittar fram! Härligt!

Jag håller ju på och tränar båda hundarna nu. En med mer tankekluringar och en mer fysiskt. Men båda har nytta av båda sortens träning. 

Jag var iväg med Bella till kiropraktor som fick göra en allmän besiktning och hon mår toppen! Hon är jättebra musklad och alla leder och senor mår fint. 

Skönt! 

Så all motion hon får är bra motion och jag fick tips om hur vi kan jobba förebyggande med henne för att minska risken för skador. 

Hon har också kommit jättelångt i utvecklingen med de träningsupplägg vi fick av personen som läser till psykolog och har henne som träningsekipage, vilket är jättekul!

Och ju mer jag lär mig ju mer vill jag veta, så nu läser jag allt jag kommer över! 

Det visar sig också att i stort sett alla beteenden som man kanske tycker är lite jobbiga eller irriterande, är helt normala! :-) 

Vissa saker kan man jobba bort och vissa inte. Vissa sitter så hårt i ryggmärgen att man bara får acceptera dem.
Och det är lika skönt att höra som när man har små barn! :-) För det är ju med hundar som när man får barn, alla tycker och tänker om dem. 

Och man vill helst ha väluppfostrade hundar. Men vad det är beror helt på hund och situation vilken "fostran" som funkar.
Men det är spännande läsning! 

Och som alltid, det finns många olika metoder och "läror" och man får ta till sig det som känns bäst. 

strålande sol!

Jag insåg att det här inlägget låg kvar i utkorgen, så en vecka senare... :-)

Vilket söndagsväder vi fick! 

Magiskt! Man kan lätt tro att vi befinner oss i fjällen. 

Vi behöver ju inte gå speciellt långt in i skogen innan vi ser knappliftarna till backen vi bor granne med. 
Idag var det ju galet fint väder för alla som åker och det såg ju härligt ut! :-)

Vi gick en bra bit på plogad gångväg men sen vände vi upp i skogen och där är det otroligt jobbigt att gå. 
Mycket snö och en smal stig där alla går. Halt och tungt, men så fint! 

Vi stannade lite här och där och lapade sol. Solen är varm och snart är det läge att ha med sig kaffe och något att sitta på. 

Det har legat på ett par grader minus hela helgen, men i solen utanför köksfönstret orkade graderna upp till plus 10.

Vi tog årets första kaffe där ute. :-) Vi satt inte länge, men vi satt där!

Fönsterna är rätt skitiga, men det är ju så härligt att solen skiner in nästan hela dagen. Just framsidan av huset där köket, biblioteket, vårt sovrum och kontoret finns, badar i sol så snart den visar sig. 

Det blir jättevarmt jättefort!

Det har varit en vilsam helg.

Fredagen kändes inte som fredag, för veckan innan var så rörig. 

På lördagen åkte vi ut till landet och tittade till både husen och den växande magen. Det är inte många veckor kvar nu! :-)

Det blir så spännande att se om den där filuren har samma personlighet utanför magen sen som i. Har han det, då har dom att göra! :-D 
Den blivande mamman var jätte lugn i magen, rörde sig knappt alls och hon har ju varit lugn och samlad i hela sitt liv även utanför magen. 
Lillkillen i magen är det betydligt mer spratt i! 

Vi gick runt och kikade igenom alla hus och allt allt är som det ska och la sommarens plan. Det finns ju alltid projekt att göra - vad ska man annars lägga sin tid på? ;-)
Maken och jag är ju sådana, vi behöver alltid ha något på gång och vartefter livet rullar på och barnen växer så har vi nya idéer och projekt som vi pysslar med.

Vi har också planerat semestern och sommaren. Det är inte klokt egentligen, det var ju nyss vi hade semester känns det som. 

Jag hade jätte sen förra sommaren och i år blir det betydligt tidigare, men det blir bra.

Vårkänlsor!

Jamen tjena! 

Här var det vinter igen! 

I måndags när jag satt och jobbade, dök det plötsligt upp länkar till möten dagen därpå och uppmaning att jobba hemma på tisdagen. 

What? 

Tydligen skulle det dra in en snöstorm under tisdagen och vi ombads jobba hemma.

Min arbetsgrupp funderade lite och kom fram till att vi skulle ses på kontoret ändå dagen därpå och åka hem om/när det väl började snöa. 

Morgonen var ljuvlig, med minus åtta och sol från en klar himmel.

Vi kopplade upp oss mot mötet och fick snällt dra för gardinerna för solen sken in, svårt att förstå att det skulle bli storm. 

Jag åkte hem vid 14 när jag haft mina möten och när Minime var på väg hem från skolan vid 15, då kom första snöflingan. 

Sen snöade det mer och mer..

När vi gick sista hundrundan var det rena snöstormen! 🙂

Sen har det snöat hela natten och jag fick snällt gräva mig ut när jag skulle morgonkissa hundarna.
Båda sjönk ju ner så att bara svansen syntes. :-D

Minime visste redan på tisdag att dom skulle gå på distans under onsdagen, men lilleman hade tänkt åka till skolan.

Men, det blev ju raskt klart att inga bussar gick och knappt några tåg.

Jag var inne på att skjutsa honom, men insåg att det skumle ta en stund att gräva fram bilen.

Han sms:ade sin mentor att han inte kunde ta sig in.

Det visade sig sen att nästan ingen kunnat det, så även torsdagen blev distans för dem.

Min chef hörde av sig och meddelade att om vi inte hade några möten på plats, kunde vi jobba hemma på torsdagen också.

Jag tog en sväng in för lite praktiska saker, men trafiken var ju hemsk! 

Det var halt, men inte riktigt på den nivån. Men när det är så sjukt mycket trafik så krävs det inte mycket för att det ska bli kaos. 

Samtidigt som det blir lite bökigt, så är det ju himla mysigt med en massa snö!

Vackert!

Och mysigt att bara vara inne och mysa. Jag älskar det här huset! Jag vill helst bara vara hemma! :-D

Fönsterna är så vackra, även då de är helt igensnöade! 

Det snöar fortfarande idag, fredag så det är väl bara att inse att mars innebär snö och kyla. 

Det går framåt med vår lilla halting. Såret är fint och nu får hon vara utan tratt. Hon verkar inte ha ont och det är lite knepigt att hålla henne still nu. 

Titt som tätt så jagar hon Bella och står på bakbenen. Vi hinner liksom inte hålla 100 koll på henne. 
Men, hon går inte på benet speciellt mycket. Det har ju bara gått drygt en vecka, men jag tänker att hon måste börja gå nu för att inte tappa alla muskler. 

Vi ska hjälpa henne med massage och att försiktigt "cykla" med benet så att hon inte tappar muskler och blir stel. 

Tratten var hon inte så förtjust i men hade den ändå utan större protester. Det gick tom att äta pinne med den på. :-D
Bella hade ju fått fullständig panik misstänker jag. 

Jag köpte en sorts strumpa från Apotea som jag testade, men den var helt galet sydd.

Fattar inte hur man skulle få på den på någon hund faktiskt. Det finns en strumpa som bara sitter på benet och knäpps runt magen, men jag blev lite för snål där och tyckte att 500:- var lite väl mycket. 

Men, ska någon göra samma operation så blir det nog en sådan. 

Jag är glad att jag köpte jackan till henne dock, för hon kommer att vara kall om rumpan när hon väl får börja gå lite längre. 

Jag ska försöka hitta något liknande till Bella också, men utan ben. 

Det är magen man vill hålla ren. :-)

Träningen med Bella går också bra och framåt. Det är inga stora grejer vi gör, men det ger ändå effekt. 
Vi tränar hennes mod och vår kommunikation främst. 
Jag har tränat en gång med klickern och det gick över förväntan bra! Det ska bli så kul att fortsätta med det. 
Jag har även testat klickern på fjant och även hon snappade, ganska fort. 

Det är jätteroligt och helt klart behöver Bella använda huvudet mycket, mycket mer än hon gjort hittills. 

Nåja, trots att vinter är tillbaka så rinner ju tiden iväg. Vi har ett par som vi planerat ha över på middag i evigheter, men det har kommit allt ifrån sjukdomar till annat i vägen. 
Nu bestämde maken med dem häromdagen och första lördagen som funkade var 1 april!

Varje helg tills dess är fullbokat med annat. 
Och på jobbet hade vi ett möte om ett event som går av stapeln 21 april! Inbjudningar måste ut om en vecka!

Galet. 

Det känns ju som att vi är mitt i vintern, typ januari, men vips så är det ju vår och sommar!

Och det är ju inte utan att man får lite vårkänslor när solen tittar fram! :-)

Hundar, hundar och ännu mer hund.

Jaha, här rullar det på i sjukstugan!

Det är knappt att jag vågar säga det, men det har gått riktigt bra hittills. Över förväntan bra. 

Lillfjant kom igång bra med mat och att gå ut och göra ifrån sig. 

Första dygnet hade hon ont, det kunde man se. Rörde man såret så pep hon. 

Men sen släppte det och nu får hon en värktablett om dagen och är pigg och glad.
Hon sover som hon brukar och får gå ut ett par gånger om dagen. Hon stöder inte på benet än, men det kommer väl tänker jag. 
Det verkar inte göra ont när hon väl stöder på det. 

Blir det så att hon är stelare på det benet, så är det väl så. Huvudsaken att knät sitter där det ska tänker jag. 

Hon ska ju rehabiliteras också, så småningom och om två veckor ska vi träffa sjukgymnasten där hon opererades. 

Vi har ju delat av huset i olika sektioner, för att Bella inte ska komma åt henne.
Första dygnen fick Heidi bara vara i tv rummet eller i biblioteket, men sen öppnade jag upp så att hon fick springa i matsalen. 
Hon behöver ju röra på sig för att få igång både blodgenomströmning och magen. 

Nu stänger vi mer ut Bella för att hon inte ska busa med henne. Hon har en förmåga att peta på henne med framtassarna eller hoppa på henne, som inte är bra. Sen ska Heidi ju inte springa alls, så att jaga varandra går bort ett bra tag till. 

Senaste dagarna så har Bella fått komma in och hälsa och nosa på henne och man ser hur hela hon spritter av lekglädje, men så får hon inte. 
Ett par kvällar har hon fått ligga med oss i soffan och senaste natten sov hon med oss hela tiden. 

Jag har sovit med Heidi i biblioteket på soffan och har Hedi på golvet och nu testade jag att Bella fick vara med och det gick jättebra. 

Hon låg vid mina fötter eller i fåtöljen. Heidi lät hon vara. 

Så nu flyttar vi upp till sovrummet igen. 

Dock får inte Heidi sova med oss i sängen, det vågar jag inte. Det räcker ju med att någon av oss kommer åt hennes ben eller att Bella busar med henne. 

Så, det blir blir egen säng på golvet. 

Sen får vi vara stenhårda med Bella att hon håller sig på sin kant. 

Plåster skulle tas bort efter ca 3 dagar, men det satt som berget! Jag tror mer än vanligt då man ju rakat henne, men inte ända ner till skinnet. 

Plåstret satt i de korta stråna. Jag har letat som en dåre efter plåster remower men det har varit slut överallt! 

Till slut la jag en beställning på Apotea som skulle ha kommit fredag kväll. Jo tjena, jag fick ett sms att man inte kunde leverera och inte vet när paketet kommer. Bah!

Jag la en beställning på ett annat apotek i närheten, som skulle få hem i fredags. Har dom hört av sig? Nope!

Så på vinst och förlust pep jag in på ett apotek i närheten av min massör när jag besökte henne på lördag morgon och se där! Dom hade en sprayvariant!

Guld! 
Då gick det rätt fort att ta bort plåstret och såret är jättefint där under! Inte rött, inte blött och inte svullet. 

Kanon ju!

Jag testade att hon fick springa utan en stund, men hon började ju slicka direkt. Hon visste att det inte var bra, så hon gömde sig under matsalsbordet! :-D 
Jag testade att sätta på nytt plåster som luftar lite mer, men det började hon bita och dra i, så det var ju bara att hämta tratten igen. 

Hon blev inte så glad över den! :-D

Men, hon har den och det funkar, så hon får ha den nu en vecka till. 

OM inte Apoteapaketet dyker upp närmsta dagarna. Jag beställde nämligen också en "strumpa" som kan drar på bakbenen och sen över huvudet så det sitter som ett par hängselbrallor, så att hon inte kommer åt att slicka. 

Men, som sagt, det går över förväntan bra!

Jag kommer att kunna lämna henne precis som när hon var frisk känner jag när det är jobbdags igen. 

Dom sover ju bort timmarna ändå och nu kan vi ha henne på övervåningen, men stänga mellan dem så att det inte busas. 

Som sagt, möjligen att jag lämnar bort henne om ett par veckor, när hon är ännu bättre, men inte ska springa och hoppa osv. 

Men just nu känner jag mig helt lugn med att det funkar. Det är ju inte många timmar i stöten dom är själva. 
Det enda bökiga för den som kommer hem först, är ju att dom måste rastas var för sig, men då är det bara att göra så. 

Skönt ändå, man vet ju inte innan hur det blir.

Idag träffade vi tjejen som läser till hundpsykolog igen. 

Hon träffade oss strax efter jul och jag beskrev Bellas rädsla och oro. Hon är rädd för bland annat stora hundar och främmande människor och blir då ganska reaktiv.
Mycket har vi tränat bort och dessa veckor när hon fått gå promenaderna med bara mig/ oss har hon kommit ännu längre i sin utveckling. 

Men, vi kan fila ännu mer och nu har jag fått ett 4 veckors träningsupplägg vilket ska bli jättekul att genomföra. Det blir mycket "kluringar" beting med klicker. 

Jag har inte tränat med klicker tidigare, men det känns spännande och även att se hur långt vi kan utveckla det. 
Samtidigt hjälper vi en person som behöver öva för sin kurs. Win win liksom! :-)

Det blir mycket hund nu, men - det är ju min nya hobby!

Opererad och klar.

Så är hon opererad, Lillefjanten. 

Hon var inte jätteglad på mig direkt dagen innan. 
Först fick hon inte följa med ut och springa och sen blev hon badad inför operationen. 

Gillades inte! 

Och det var ju hjärtskärande att lämna in henne på söndag morgon! 

Hon sprang glatt ut i bilen, för hon älskar att få följa med, men när jag lämnade över henne till sköterskan, så fattade hon ju att något var på gång och hon började darra. 

Hon tittade på mig med stora ögon full av panik, så det var ju bara att skriva under alla papper och gå! 

Sköterskan lovade att hon skulle få något ångestdämpande på en gång, så att hon skulle slippa ligga och pipa. 5 timmar senare ringde veterinären och berättade att allt gått bra, korsbandet var halvvägs av, så det var ju bra att det inte gått helt. 

Man har gröpt ur knäskålen lite, fäst korsbandet och fäst ett ledband lite "tvärs över" knät för att stabilisera. 

Sövningen gick bra och hon hade vaknat bra.

Bella undrade vart den lilla fjanten tagit vägen när jag kom tillbaks på söndag morgon. 

Vi fick hämta henne på måndagen strax innan 12 och försäkringsbolaget och veterinären hade löst allt ekonomiskt innan vi kom, så bra service! 

Det var inte en kaxig donna dom kom ut med, man hade rakat hela bakdelen, så hon ser ut som ett lejon! :-D 

Hon hade fått en morfinspruta på förmiddagen så hon var ganska smärtstillad när vi åkte hem, men klart påverkad. 

Det är ju ändå en stor operation. Hon var öm på hela benet och låret, så man fick inte röra den sidan alls, då pep hon, vilket gjorde det svårt att lyfta och bära henne. 

Hon har också svårt att lägga sig ner så hon liksom  halvlåg/ stod och sov hela första natten. :-)

Till slut så la hon sig ju ner, men man märker att det är "fel" ben, för hon vill som snurra åt det hållet för att ligga som en boll. :-)

Första natten hemma var inte kul, hon hade tydligt ont och vi sov inte mycket.
Jag bädda ner mig på soffan och hade henne i en säng på golvet. Jag satte ett galler för dörren så att hon inte kunde gå ur rummet och också så att Bella inte kunde komma in. 

Heidi fattar att hon inte ska busa, så Bella får inte komma nära. Hon morrar och visar tänderna om hon kommer nära, vilket ändå är bra. 

Bella har varit lite skällig och undrande, men sen struntar hon i henne och går någon annanstans. 

Nu har hon fått vara ute korta stunder för att göra ifrån sig, få frisk luft och lite sol. Ett varv runt huset är perfekt!  

Så nu väntar jag bara på att hon ska börja stödja på benet och börja använda det. Idag, 3 dygn efter operationen så stödde hon sig lite på det när hon var ute. 

Rätt fort ändå!

Man kan ju bara tänka själv om man opererat ett knä. Man hade nog haft rätt ont och inte velat ställa ner foten på ett tag. 

Igår fick jag massera henne lite vilket jag inte fick direkt efteråt och idag har jag tom masserat runt såret vilket är bra för att få bort svullnaden. 
Hon känns allmänt piggare och idag tog jag bort gallret till biblioteket och hon får vara i matsalen, tv rummet och biblioteket, där vi har mycket mattor och inga hala golv. 

Köket funkar inte för vi har jätte halt golv där, för att det ska vara lätt att torka av. 

Men det är ganska lagom att dela av halva huset, då kan Bella vara på ovanvåningen och köket och sen kommer hon inte åt Heidi. :-)

Hon vill ju ligga i vår säng på dagarna när vi är hemma och det vill jag inte ta bort. Det är stor omställning ändå för henne. 

Man ser på blicken att hon inte har lika ont längre, lillfjanten. 

Men det är otroligt skönt att hon har ytterligare en vecka på sig innan vi behöver börja tänka på lösningar runt henne. 

Jag tror nu att hon kommer att kunna vara endera i ett av rummen nere, eller i hallen på övervåningen, så att hon ser och känner att även Bella är hemma. 

Hon har ju hittills varit riktigt dålig på att vara själv, men nu tränas ju det per automatik, då hon inte får tassa efter mig hela tiden och hon får inte vara i hela huset. 

Jag rastar dem ju var för sig också och då måste hon vara inne själv när jag går en sväng med Bella. 

Det är inte alltid det går att lösa så att någon annan är hemma. 

Så summa summarum, så är det här ganska bra för båda hundarna. Det finns sällan tråkiga saker som det inte kommer något gott med. :-)

Jag misstänker att det blir dags att bo hos svärmor när hon blir så pigg att hon vill springa runt, men inte får busa med Bella. 

Men, hittills har det gått mycket bättre än jag räknat med, så nu hoppas vi bara på att det inte blir något knas med såret eller så. 

Om 2 veckor lite drygt ska hon till sjukgymnasten och om 4 veckor tillbaks till veterinären. 

Sen är det dags att boka in riktig rehabilitering, balansövningar och vattentrask.

Men det är skönt att det är gjort nu. Lagom till våren bör hon vara sig själv igen. 

Och det gör inte ont att stå med henne ute i solen nu, när solen verkligen värmer! 

Det var perfekt planerat med 3 semesterdagar nu. På torsdag är det inga problem att sätta mig i biblioteket och jobba och hon ligger på golvet bredvid. 

Ibland bara funkar logistiken! :-)