Påskledighet.

Så skönt det är med lite semester och påsklov. Jag är så glad att jag tog ett par semesterdagar så att jag fick en lång helg och även en vecka på landet. 

Det behövdes!

Vi har haft riktigt fint väder ett par dagar och helt magiska solnedgångar. 

Jag kan inte se mig trött på detta. Hav och solnedgång. Magiskt.

Jag kan inte tänka mig att bo någonstans där jag inte har vatten i närheten, även om det så bara är en å eller en liten sjö. Det är mitt livselixir! 

Och att vi snart ska bo nära vatten även i det andra huset är ju helt galet magiskt, det är "nyp mig i armen" lyxigt och jag är så tacksam över att det är möjligt. 

Vi hittade en jättemysig stig i grannområdet häromdagen. Det är så fint och någon har "pimpat" skogen med små troll och fina stenar....

,,,som små möss! 

Det kommer att bli helt galet gulligt när det blir riktigt grönt, Jag fick inspiration och nu ska jag och Minime göra lite stentroll till båda trädgårdarna! :-)

Jag vill göra ett stort troll!

I onsdags vaknade vi till regn, vilket var toppenbra, vi hade nämligen ett "litet" projekt att genomföra.
Minime har ju haft sitt rum uppe. Ett ganska stort rum, men hon har aldrig trivts där. 
Vi har möblerat om flera gånger och hon har vänt på möblerna flera gånger men det har inte blivit bra.
Det har slutat med att hon helt enkelt lagt sig i vardagsrummet när vi har varit här. Det har också snabbare blivit varmt nu på vintern. 

Men vi kände att nu har hon plötsligt lagt beslag på två rum och frågade om hon ville flytta ner vilket hon ville.
Till ett mycket mindre rum, men bevisligen mysigare. :-)

Och det är så lustigt för det rummet har alla haft, förutom äldsta sonen. Vi hade det som sovrum när vi precis köpt huset, sen bodde stora dottern där, sen Lilleman och nu Minime.

Och det blev jättemysigt när hon bott in sig, även om hon inte fick plats med alla sina möbler. 

Och - hennes gamla rum blev ett jättemysigt tv rum nu. 
Vi fick plats med hela stora soffan, en gästsäng i anda ändan av rummet och vi får in flera bokhyllor till alla våra böcker.

Vi har galna mängder böcker! 

Rummet är ljust och jättemysigt, plötsligt känns det som att huset är klart. Vi har flyttar runt en del genom åren och bytt rum hit och dit. Men nu! :-)

Lagom tills vi ska flytta till det nya huset, så har vi ordning på landet! 

Det är lustigt hur vissa rum aldrig blir bra. 

Vardagsrummet i radhuset har vi aldrig fått ordning på. Det är inte ett mysigt rum helt enkelt. 

Jag har även hunnit med att storstäda hela huset inklusive klädkammaren och ett skafferi där vi förvarar allt sånt där som man behöver men som inte har en plats. 

Så skönt att hinna med. 

Och det är sånt man hinner med när man är här mer än över en helg. Det behövs en och annan långhelg mellan varven. 

Det blev även premiär för pizza utomhus! Det är såååå gott!

Jag ska även pröva att göra bullar, paj och lite annat i den ugnen, det hann jag inte med förra säsongen. 

Det är något speciellt att laga och äta mat ute. 

Lite påsk har också flyttat in i huset. Inte mycket, men lite grand. 

Jag har också hunnit med att klippa klorna på vofsarna. 

Det känns som att jag borde hitta en kloklippare på närmare håll, för att inte behöva synka det med när vi är här, men dom är så attans bra så jag tror inte att det går! :-)

Bella får lite panik, men om man ger henne tid att springa runt och nosa innan så taggar hon ner efter en stund. Jag klipper alltid Heid först, eftersom hon inte är lika stissig. Dock piper hon som en liten pipleksak under tiden dom klipper. :-D 
Minime som väntade på henne inne skämdes lite.

Sen går det alltid bra och fort när det är dags för Bella och denna gång kunde hon tom sitta och vänta när jag betalade och fick inte panik när det kom in en annan hund. 
Så det går bättre och bättre. 

Vi träffade en enormt stor schäfer! Jag har aldrig sett en så stor någonsin! 
Han var jättesnäll och livrädd för att klippa klor! :-D Men det är ju en helt annan sport att hantera en sån gigantisk hund.

När vi var ute på morgonpromenad i grannområdet träffade vi på ett äldre par med en herre på 8 år, blandning pommerainier/ kleinspitz - som våra! 

Det är så ovanligt att vi väntade i dem, vilket vi annars inte gör, pga skällandet! :-D

Han var ovanligt stor han också och vägde nästan 10 kg! Det gör honom till en mittlespitz egentligen och dom hade blivit jätteförvånad när han inte slutade växa. 

Damen hade önskat sig en liten Heidi och fick en tre gånger så stor hund! 

Och det är ju risken när man köper en blandis. 

Vi kämpar på med att få främst Bella att tagga ner vid hundmöten och främst inte skälla och det går bättre och bättre. 
Men hon gillar inte andra hundar helt enkelt. Vissa går hyfsat och vissa går inte alls. 

Det går också bättre om man är ute med bara henne och inte Heidi är med. Hon vaktar henne. 

Häromdagen kom det en lös labrador springande över grannens tomt och då flippade hon helt. 

Som tur var sitter hon ju fast i löplina men hon var på lång lina så hon kunde springa precis till tomtgränsen. 

Jag trodde att hon skulle dra av linan som hon for omkring och man hörde att hon inte var rädd eller "larmade" utan hon var skitarg.

Som tur var, så struntade den lösa hunden i henne helt (det är en galet lugn hund) annars hade det nog blivit slagsmål.

Hon är inte nådig om någon kommer in på tomten vilket ju inte är konstigt. Hon både larmar och vakar. 

Men, häromdagen då skällde hon även ut elektrikern som klev in på dotterns tomt, så hon tar det här på alvar! :-D

Vi konstaterade dock att vi inte behöver andra larm så länge hon går omkring ute. 

Påskveckan.

 Jag har ganska långt tålamod, även med mig själv, men när jag får nog så får jag som nog. Jättenog!
Och det fick jag nu. 

Det är ju inget nytt under solen utan handlar om socker. Det som lätt styr mitt liv.
Jag har haft perioder där jag slutat äta socker och mått superbra. Jättebra på alla sätt. 
Sen behöver det inte så mycket för att jag ska halka av banan, äta lite socker och sen fortsätta. Det går jättefort.
Nu hade jag en lång sockerfri period, flera år faktisk. Sen kom pandemin och jag började jobba mer hemma, men höll ändå mig på den smala banan. 
Sen hände dock något för nästan precis ett år sedan, som gjorde att jag tappade fotfästet helt. Jag orkade inte hålla mot och vips började jag äta godis under påsken och på den vägen är det.
Som tur är så skaffade vi ju hund i samma veva, så det har inte påverkat vikten så jättemycket, förrän nu.
Jag äter ju sakta men säkert mer och mer och även sämre mat och då kan inga hundpromenader i världen göra så att inte kläderna sitter åt.

Jag har tänkt på det ett tag att jag måste göra ett totalstopp nu igen. Helt enkelt sluta helt, inte äta något alls som kan trigga igång det.
Det är alltid ett par skitjobbiga veckor och sen går det av sig själv. 

Nu är jag där igen. Och nu är det dags. Jag tänkte häromdagen "är det någon idé innan påsk?" men sen slog det mig att det måste ske innan påsk! Annars äter jag om möjligt ännu mer socker!

Så, nu är det dags. 
Avsockrandet börjar NU. Och då gäller det ju allt som innehåller mycket socker, inte bara det uppenbara som godis, bullar och kakor. 
Vitt bröd, viss frukt och lite annat som triggar igång suget.
Jag måste vara väldigt motiverad för att palla att sluta, men det är jag nu. Jag har ju även en full garderob med kläder jag vill kunna använda och det går inte nu. 
Usch. 

Men det hänger väldigt lite på vikten. Det är mest det allmänna måendet. Jag vaknade härom morgonen och var skitsur!!
Verkligen sur. Och jag kände hur mycket socker jag peta i mig. Mängder! Och jag mår inte bra av det. 
Sover dåligt. 
Så nu har jag dragit i handbromsen på sockret och snart kommer jag även att kunna inför den där härliga regeln "inget i munnen efter 18"
Men jag tror att jag ska sträcka det till 19 för ibland går jag med hundar innan middagen, beroende på när morgonpromenaden blev av osv. 

Nåja. 
Veckan har gått rekord fort! 
På jobbet, där flyttar vi igen. (Mycket flytt nu! Vi är tre kollegor som även byter privat bostad i sommar/ höst)

En av verksamheterna ska evakueras ur sina lokaler och in i våra. Vi har ju redan brist på platser, så nu blir vi helt flexibla. 
Mig gör det inget. Jag kan sitta var som helst, om jag bara får mina tre dagar på distans där jag får allt jobb som kräver koncentration gjort. 

När jag är på kontoret försöker jag vara så social det går och även ta alla möten som jag känner är bättre live.
Men, nästa vecka under påsklovet är vi beordrade att jobba hemma helt, så att flyttfirman ska kunna flytta runt möbler osv. 

Jag har nog flyttat en gång om året minst under mina år. Jag har suttit i nästan hela huset och på alla våningar!

Men det är många som är lätt upprörda. Inte av flytten i sig utan annat som är ologiskt och märkligt. Och det pågår lite kalla krig lite här och där.
Jag försöker hålla mig ifrån det, men häromveckan gjorde jag lite strategiska insatser, för att säkerställa att relationer ska fortsätta vara bra. Det finns alltid personer som önskar lite mer drama än vad som är bra och då gäller det att man pratat med varandra så att om man får höra påståenden, så kan man går och dubbelkolla att det är sant. 
Oftast är det inte det, utan man vill skapa oro och bråk. 
Häromdagen kände jag verkligen att vi jobbar på en förskola och att man även behandlas som ett dagisbarn mellan varven. 
Tur att jag är så pass gammal som jag är och att jag jobbat länge. Jag skrattar mest åt eländet. 

Och vår grupp är intakt och min chef är den bästa man kan ha, så mig påverkar det inte så mycket. 

Men - jag är ju också ganska känsligt för hur det känns när man kliver in i huset. 

Vissa dagar kan man skära luften med kniv! 

Det ska bli skönt med en vecka på distans och med semester! 

Barnen hade studiedag i fredags vilket var jätteskönt, då känns det ju som helg! :-)

Det fina med att vi blev hemskickade är ju också att vi kan åka till landet redan nu i helgen och stanna till nästa måndag!

Yeye!

Vi har inte varit där så länge sen jag vet inte när. Och nu när det mest är flyttkartonger och rörigt i radhuset så känns det ännu mindre hemma än någonsin.

Men fredagskvällen tillbringade jag och Minime hos våra små gryn. 
Lillkillen är så stor nu! Man förstår vad han säger och han kan liksom visa vad han vill. Sen är han ett "lätt" barn och har alltid varit. 
Inte mycket mankemang där utan han har sina rutiner. 

Men, den här lilla donnan! Vilken stjärna! :-)

Hon har humör! Och är precis så där frustrerad som hennes faster var när hon var liten. Samma skrot och korn på dessa två. 

Hon är rätt tidig och är på gång med att krypa nu, men vill ju helst gå. Så jag gissar att hon gör som både sin pappa, farbror och faster, helt enkelt hoppar över krypandet och börjar gå. 

Det är så fantastiskt att få följa dessa sötnosar lite på "sidan av" som det ju blir. Dom är inte mitt ansvar utan jag får bara myset. 

Och dom växer ju så fort när man inte är mitt upp i det. 

Dom här två galningarna ger mig ett och annat grått hår! :-) Båda är tonåringar nu och det är mycket bus. 

En kollega frågade mig härom veckan om jag verkligen hade tänkt igenom det här, när jag var lite trött en morgon för att lilla pälsbollen kräkts hela natten. 

Och visst undrar man om man är helt navlad! 
Men dom är ju så söta. :-) Det växer inte mossa på mig direkt. 

Det är rätt kallt och inte alls något vårväder, men jag hoppas att vi får en del gjort ändå under påskveckan.
Jag har hunnit städa växthuset och ska inventera alla mina trädgårdshandskar och även tvätta dem och redskap.

Idag ser det ut att bli både sol och lite varmare, så det blir krattning och ved hela dagen. 
Sen ska vi byta ett sovrum i stora huset igen. 
Minime vill flytta ner på bottenvåningen och hennes rum blir vardagsrum vilket blir toppen. 

Då får vi mer plats där också och mer förvaring. 

Det sker förändring hela tiden vart efter att det växer. Sånt får vi fiffpla med när det är skitväder ute. 

Men det är så härligt att kunna vara på landet så länge. Ingens stress. 

Ont i fötterna.

Helg. Så skönt! 
Skönare än vanligt. I fredags hade vi ett av årets stora event och nu har jag ont i fötterna!

Mest av att jag hade helt fel skor. 

De skorna jag hade tänkt ha, dom ligger nerpackade i en låda, någonstans i garaget. Och det fick jag sota för! :-)

Nåja, det gick bra, trots att jag roddade det helt själv denna gång. Vi brukar vara två, men min "wingman" slutade för bara två veckor sedan, så nu var det bara att rulla upp ärmarna och köra. Inte alls lika kul och det märktes faktiskt. Det han brukar ansvara för, blev inte lika bra nu för det är inte min specialitet. 

Vi jobbade så jäkla bra ihop för att vi kan olika saker. Det är tomt utan honom. 

Det sista jag gör är att sätta bordsplaceringen, för det blir alltid ändringar in i det sista.
När jag först fick ansvaret för det här, så skrev jag på ett stort ark. Det var ju otroligt korkat för det blir alltid ändringar.
Men man lär sig ju så numer skriver jag namn på små lappar och tejpar upp, med tejp som går att dra bort igen. 
Och lika var det ju denna gång. Samma morgon hoppade 8 personer av pga sjukdom men det gick bra ändå med lite ändringar. 

Har man otur så måste man ändra alla bord, men nu kunde jag ändra lite på ett par och sen gick det bra. 

Och kvällen rullade på utan större katastrofer. Dock är jag ju sällan nöjd, det finns grejer som borde varit annorlunda, men ofta märker inte gästerna det. 

Jag utvärderar alltid efteråt och tillsammans med styrgruppen och det finns att fila på, men med tanke på att det är tre år sedan vi gjorde det här sist, så måste jag vara nöjd. 

Folk hade roligt och det var så skönt att liksom vara igång igen, med det normala. 

Men det blev en lång arbetsdag. Jag jobbade hemma från 8-10 och sen var jag på plats från 10-01. 

Så att mina fötter var helt förstörda när dagen var slut är inte så konstigt. :-)

Nu är det en del efterarbetet som ska fixas och sen "bara" vanligt jobb resten av våren som liksom rullar på.
Jag gillar att ha mycket att göra och det bästa är när det är mycket men i lagom takt och sådant som jag kan fixa med när som helst. Då kan jag jobba som attan ett par dagar och sen ha lite långlunch osv en annan dag. 
Vi två megaevent i höst, som jag redan nu börjar rodda, men det är ändå liksom "livet efter" det här eventet nu. 

Vi ska tillbaks till kontoret mer på riktigt efter påsk,  men vi är för många så vi ska gå i skift och de rum som är vårt ska nu tömmas tyvärr. Vi hann precis flytta och göra det jättefint innan vi blev hemskickade förra hösten. 

Nu har vi tänkt att vi ska "bo" där och bjuda in kollegor så mycket som det går, men nu får vi inte behålla det. 
Tanken är ju att det dagar vi är på plats, ska vi umgås med varandra och även "tvärs" över verksamheten, men det känns som att det nu kommer att bli så att man springer runt och letar plats eller letar kollegor.

Tidigare visste man åtminstone i vilken flygel kollegan satt, nu kommer man inte att göra det. 

Nåja, fördelen är ju att man kommer att lära känna alla mer, men det är lite rörigt på många sätt och vi får vänta och se hur det blir helt enkelt. 

Jag kommer att jobba ganska mycket hemma fortfarande, för det är ändå där jag är effektiv. 

Det blir för mycket socialt när jag är på jobbet! :-)

Sorgligt är det också för många riktigt bra och trevliga personer har slutat. Jag som jobbat i 7,5 år är snart gammal i huset. 

Det är inte helt bra. Men vi får se hur det blir. I det stora hela trivs jag bra och nu när allt börjar rulla på mer normalt så är det också roligt. 

Men - nu jag snart börja tänka på att vi ska flytta!

Wow!

Vi ska flytta! Det slår mig lite då och då! :-) Det är lite ovant att ha så här lång flyttprocess, men saker behöver fixas nu. 

Jag ska ha semester precis när det är dags att packa ner huset. Men nu måste jag hitta flyttfirma och städfirma. Det är ju fortfarande semesterperiod när vi ska göra grovjobbet.

Den här lilla donnan tyckte inte om att jag var borta så länge igår. Hon punktmarkerar mig och ska helst sitta PÅ mig! :-)

Gullrumpan!

Vårkänslorna var totala för ett par veckor sedan då vi ju hade värsta fina vårvädret men jädrans vad kallt det har varit sista veckan!

Vi hade -10 grader härom morgonen! Och snö!

Inte kul alls. 

Vad fasen liksom. 

Men det är väl bra kanske, så att våren drar ut på tiden lite. Man vill ju hinna njuta lite också. 

Jag satt länge på balkongen med näsan i solen igår, men vinden är så jäkla kall!

Det är lite konstigt att hela sommaren ska gå och innan huset ska packas ihop. Vi är ju redan där i huvudet och planerar massor..
Men det är kanonbra, så att vi hinner med landet också.  Jag kommer att behöva lägga schema för landet under vårarna. 

Alla helger i maj behöver vi vara där för då växer allt som mest. 

Men vi längtar verkligen till att bo där det är lite lugnare och mindre trafik. Det blev så uppenbart när vi satt på balkongen hur mycket trafik det är som åker. 

Och när man är ute med hundarna, det är mer eller mindre som att vara i stan nu. Så mycket har trafiken ökat. 

Vi vill ha lugnet. 

Och jag ser fram emot lite nya skogspartier att gå i. Jag älskar vår lilla skog här i närheten, men den är "full".

Det vimlar av andra motionärer, hundar, dagisgrupper osv. Bra absolut att den används, men det skulle vara skönt att kunna gå lite mer i fred mellan varven. 

Och nu kommer vi att ha stora skogar att gå i. 

Galet najs blir det. 

Men - idag är det dags att åka på trädgårdsmässan och hitta lite inspiration!