Hektiska veckor.

Jag visste ju inför förra veckan att det den skulle bli utmanande på alla sätt. 

Vi har jobbat med veckan sen strax innan sommaren och intensivt under hösten och nu skulle den rivas av.

Jag och projektledaren jobbar otroligt bra tillsammans. Vi skulle kunna försätta berg kan jag lova! :-)

Men, saker kan hända i sista minuten, vi kan ha glömt något och vissa saker kan man inte förbereda, så man är ju taggad inför sånt här. 

Jag vilade mycket helgen innan och på söndag kväll, hängde jag fram kläder, med smycken och skor för varje dag, så att inte behövde tänka på morgnarna. 

Och det var tur, för tisdag till torsdag vara vi på plats senast 8. 

Det blev långa dagar! En från 07 till 19 och många, många steg! :-)

Sista genomgången vi hade innan vi mötte upp teknikerna för att rigga, funderade vi på vad vi hade glömt, för vi var båda så lugna.

Vi har ju annat jobb än det här, så båda har varit lite tankspridda för att andra uppdrag tagit tid och energi, men vi hoppades på att något inte skulle ha gömts bort. 

Och det gick jättebra! 

Vi var ute "på fältet" två dagar och sen körde vi inhouse tre och allt flöt på så bra!!

Jäklar vad vi är bra! :-)

Men man blir galet trött av att vara på tå i tre dagar. Ha koll på ljud, ljus, att alla som ska vara på plats är på plats och i tid och att alla håller tiden. 
Kör man bara "live" då kan man ta ett par minuter hit eller dit, men när vi filmar och sänder live, då gäller det att vara på minuten. 

Man känner sig lite som Jenny och Steffo när filmarna räknar ner 10, 8, 5, 2 -kör! :-)

Man blir också jättetrött av att träffa så här mycket folk som jag inte gjort på 1,5 år! Man ska vara trevlig och hinna se alla. 

Det som jag tidigare gjorde med vänster hand är jag nu jätte ringrostig med. Så när fredagen var över och allt gått i lås, då är man ju heeelt slut!

Och även då man har häcken full på jobbet (vilket jag haft mer än ofta senaste tiden, men inte varit borta 8-9 timmar varje dag en hel vecka) så pågår det ju annat, på sidan om. 

Vår Bella blev 1 år tex! 

Ett helt år! :-)

Hon fick det hon älskar mest; Ost, ett skosnöre och en strumpa!

Och nu är hon tonåring ända ut i svansspetsen! Skitjobbig med andra ord. :-)

Så nu får man backa träningen och fostra lite hårdare än tidigare. Hon har gått från att vara undergiven och rädd, till att nu vara mycket mer kaxig och stadig. Det är skönt att se!

Men, då blir hon ju lite tuffare att fostra. 

Jag märker att hon mår bra av att bli begränsad och få väldigt tydliga regler. Hon blir lätt uppspelt och glad och hoppar runt, skäller och vet inte riktigt vad hon ska ta sig till för att få utlopp för det.

Jag ser till att hon får springa av sig varje dag, minst en gång, men sen begränsar jag henne. Det kan vara att hon måste vara i ett särskilt rum, sitta på en viss plats eller ligga på en viss plats.

Då leder jag tillbaks henne om hon flyttar på sig tills hon taggar ner, sen får hon massor med beröm.

Samma när vi är ute. 

Då går hon i kort koppel alla andra gånger än på morgonen då hon får springa hur hon vill och lukta på allt. 

Men hon är jättehärligt och lättlärd, så jag kan bara tänka mig vilken hund hon kommer att vara när hon är 2-3 år!

Den lilla knasbollen måste också fostras, trots att hon är så liten och söt! :-) Lätt att glömma bort att träna henne. Hon hänger också lätt på Bellas träning, så indirekt tränas hon också. 

Det har som sagt varit långa dagar, så jag har gått när det varit mörkt och kommit hem så när solen sken från en klar himmel på fredagen fick jag lite ny energi.  

Men jag var ju helt slut.

Så jag gjorde inte mycket i helgen. Jag landade i soffan på landet och satt kvar där mer eller mindre. 

Tidigare i veckan halkade jag dessutom i trappan och stukade en fot, som jag för ett par veckor trampade snett med, så jag hade rejält ont. 

Men vi tog en sväng ner till havet på kvällen och fick se en helt magisk solnedgång. 

När jag står här och drar in den luften, ja då försvinner all stress ner i backen!  

På söndagen kom hela familjen inklusive stora dotterns "nya" familjemedlemmar och åt lunch. Dom hyrde in sig på vår Ofyr. :-)

Hon fyllde 25 i veckan och nu firade vi henne. 

Vi fick inget solsken, men det var varmt och vindstilla så det var skönt att vara ute ändå. Vi är ju alla vaccinerade nu så vi hade kunnat vara inne, men flera av de små barnen hade varit sjuka i veckan och även ett par av föräldrarna, så vi stannade ute. 

Nya barnbarnet besökte oss på landet för första gången! :-)

Stora barnbarnet hade varit sjuk hela veckan innan så det var skönt att få springa av sig för honom ute. Jag satte hundarna i hundgården så slapp han hålla koll på dem! :-)

Det blev en jättemysig dag! 

Dock, "flippade" både maken och jag själv på en tant som bor i grannområdet. 

Hon har en liten lurvig hund som hon promenerar med i vårt område, vilket inte är konstigt alls, vi går där hon bor på våra promenader.
Men -hunden är alltid, alltid lös!

Även under den tid på året då hundar ska vara kopplade. Och nu, när dom kan vara lösa, men man ska ha koll på dem och det samtidigt pågår en jakt i stora delar av området. 

I våras när vi mötte henne och Bella var liten valp, sa vi till henne att koppla hunden eller kalla in den. 

Jag ville inte att den skulle hälsa på Bella för att jag då försökte få henne att inte hälsa på allt och alla. 

Då tittade hon på oss som att hon inte förstod språket och vi blev lite perplexa. 

Våra grannar har sagt till henne flera gånger, då dom inte vill att hunden springer in på deras tomter då dom både har flera katter och små barn. 

Dom vill inte att hunden springer runt barnen eller bajsar på tomten som då då ska ha koll på. 

För ett par veckor sedan kom hon gående med något som såg ut som en vuxen son och dennes hund plus sin egen. Då var den kopplad, men sprang på långt koppel.

Bella satt i löplina på tomten och skällde förstås när hon såg dem och plötsligt kommer hunden springande och hoppade in genom ett litet hål i vårt stängsel! (Det är en dörr egentligen, som tappat ett par spjälor och som vi ska stänga helt så småningom)

Tanten stod på utsidan och tyckte att det där var lite kul! Bella sprang ju dit som en pälsmissil, skällande, för att den klev in på hennes tomt!

Hunden fastnade och kom vare sig fram eller bak. 

Jag fick springa ut och haffa Bella i farten så att hon inte skulle nå fram. 

Tanten tittade på mig som att jag var ett ufo när jag sa "men dra ut hunden då!!". 

Förra söndagen hade jag och hundarna precis åkt när maken och sonen var kvar en stund. Plötsligt dök hunden upp och sprang fram och tillbaks över tomten utan att damen brydde sig alls.

Sonen blev lite perplex att hon inte ens ropade tillbaks den. 

Vi vill inte ha andras hundbajs på vår tomt! Det räcker med att vi ska ha koll på vårt eget. 

Nåja, nu hade jag våra i hundar hagen som tur var, men det var tre mindre barn som sprang runt på tomten, då hunden dyker upp igen!

Som en virvelvind kommer den farande och sprang ju förstås längs med hundarnas inhägnad och fram och tillbaks på tomten. 

Både Bella och Heidi skällde som tokiga på andra sidan. Jag vet faktiskt inte hur Bella hade reagerat om dom varit på lina, då hon både vaktar Heidi men även tomten och barnbarnet osv. 
Troligen hade hon gett sig på den främmande hunden. (Dom är ungefär lika stora) 

Jag försöker fånga hunden, utan att lyckas och ropar till tanten som går på vägen utanför att ropa tillbaks den.

Hon ser helt oförstående ut!

Jag säger igen "kom och hämta din jävla hund!" Då viker hon in på tomten och frågar "har det hänt något?"

VA? Jag svarar "behöver vi vänta tills det händer något?? DU ska ha koll på din hund om du har den lös, annars ska du koppla den!"

Maken kommer fram och frågar "HUR många gånger ska vi behöva be dig koppla hunden?"

Då svara hon "när har jag träffat er tidigare?"
Öh, vad svarar man på det?

Jag säger "Men snälla någon..." Varav maken säger helt spontant "är du dement?" :-D 

Hon står som ett stort frågetecken.

Jag kan inte låta bli att uppmana henne igen "ta din j-a hund och försvinn av vår tomt, tack!"

Då lommar hon iväg och ropar med sig hunden. 

*suck*

Jag blir så trött! 

1. Om man är ute och går där det finns andra hundar, ha kunde kopplad eller - ha koll på den så att den inte lämnar ens sida!

2. Har man inte koll utan den springer precis hit och dit kors och tvärs, koppla den eller ha den på lina!

3. Det har hänt förut att en hund rymt och kommit in via tomten. Då har ägaren ropat tillbaks den och bett om ursäkt att den inte gått där den ska. 

4. Man kan aldrig veta vilka andra hundar som finns i området, boende eller på besök. Tänk om den lilla kom farande och vi har en stor hund på besökt tex, som tycker att den där ska jag jaga i fatt och sätta tänderna i. 
Man vet aldrig med hundar som inte känner varandra. 

5. Jag vill inte ha andra hundar kissande och bajsande på min tomt. Punkt. 

6. Det var flera små barn ute som inte alls uppskattar hundar som kommer springande och hoppar och skäller. Vi jobbar stenhårt nu på att våra ska tagga ner runt de små barnen och barnen ska vänja sig med hundarna och att kunna säga till dem på rätt sätt. 

Jag hade inte sagt ett ljud om hunden var så vältränad att den gick med henne och inte gjorde dessa avstickare. 

Om jag har mina hundar lösa på tomte, måste jag se till att dom stannar på just tomten och inte vandrar iväg eller springer ut till kopplade hundar, det är inte svårare än så. 

Jag vill inte att mina hundar ska göra illa sig eller göra någon annan hund illa, men jag kan inte ha koll på andras lösa hundar. 

Nåja. 

Tröttsamt är det. 

Den här veckan har varit lugnare, men full av jobb den med och en hel del utanför hemmakontoret. 
Hundarna är inte så glada över det! :-)

När jag kommer hem så punktmarkerar dom mig och sitter bokstavligen PÅ mig! 

Och på nätterna sover dom i min säng, helst på mig eller bredvid. :-) Mammagrisar är dom! 

Det har också vart en ketchupeffekt på andra saker privat, så plötsligt är kalender fylld med bokade besök på diverse ställen. 
Det är bra, för jag kan inte säga annat än att sjukvården verkligen fungerar när det behövs, men det är tungt. 
Det suger energi och det är verkligen något hela tiden. Det finns ingen tid att andas och vila.

Så, nu har jag bokat in massagetider till mig själv och även lite annat som ska hjälpa mig att inte gå in i väggen helt. 

Det blir bra.

Jag försöker att hålla fast vid allt som är bra, allt som funkar bra och den tur som vi faktiskt haft i flera led.
Och jag försöker ännu mer vara i nuet, idag, inte tänka så långt framåt. 

Det är inte dumt heller att gå två långpromenader om dagen, det är aldrig fel. Och till min stora förvåning får vi med oss båda barnen på de flesta kvällspromenaderna vi gör! 

Det är bra för alla. 

En av kvällarna gick tom barnen en bra bit före oss och pratade och vi kom efter med hundarna. Det värmer mig i långt in i hjärtat. 

En av morgnarna fick vi se en helt otroligt himmel! Den bokstavligen glödde!

Sånt ser man bara om man är uppe med tuppen och är ute i skogen! :-)

Hösten är här.

Nu är hösten verkligen här.

Det är mörkt och blött. Och jag är helt galet trött! 

Och inte bara jag utan alla jag träffar på säger samma. Man sover och sover men är lika trött ändå.

Det är troligen en kombination av att det är just mörkt men också att allt dragit igång igen. Det är full rulle och man är inte van riktigt.

Veckan som gick var helt hysterisk. Fullt upp och precis när jag tänkte avsluta torsdagen och tänkt använda fredagen till att städa lite i mina dokument och liksom hinna i kapp mig själv.

Jo tjena. Strax innan det var dags att avsluta dagen fick jag ett samtal som gjorde att jag fick sätta mig ner igen och sen köra en bit in på kvällen och logga på klockan 06 på fredagen och sen jobba till framåt 18.

Men det gigantiska problem jag fick i mitt knä löste sig till slut. 

Nästa vecka bli lika galen. Troligen är jag som en trasa när helgen kommer. Tur att vi spenderar den på landet och att vi ska fira äldsta dottern som fyller 25!

När jag åkte ut på fredagen hade jag en tickande stress högt upp under hakan som fladdrade.

Men jag behövde bara kliva ur bilen på landet, så sjönk nivån till knäna.

Visst är det märkligt?

Iofs så hade problemet löst sig till 80% men ändå. 

När det är såhär mörkt, jag är galet trött och jag vet att nästa vecka blir utmanande, då gäller det att vara snäll med sig själv helt enkelt.

Jag vill ju alltid göra mitt bästa och leverera. Ibland får man landa i att det är gott nog att man gör så gott man kan. 

Och fylla sig med sömn, frisk luft och promenader. 

Som tur är har vi haft ett par riktigt fina dagar med ljuvligt vackra morgnar senaste veckorna också. 

Det ÄR lättare att kliva ur sängen då faktiskt. 

Soluppgångarna är så vackra. 

Vid jobbet har vi några väldigt vackra träd. Det är de mest fotograferade träden misstänker jag och även jag fotar dem när jag kan! 

I år var det knappt att jag hann med det iom att man är så sällan på kontoret. 

Till hösten hur ju också att lägga upp ett lager böcker! :-) Den här har jag längtat efter länge och nu kom den på posten! 

Jag väntar in fler böcker och har hoppat igång låna och läs. När det är mycket som händer och i huvudet måste jag lägga undan sociala medier och i stället läsa.

Det är märks på stressnivån. Även då böcker kräver mer, att man faktiskt läser och sociala medier är lättare att bara låta sväva förbi, så är det bättre för hjärnan. 

Sen är trädgården och blommor alltid bra medicin. 

Förra helgen kunde jag inte låta bli att köpa lite höstblommor, det såg så naket ut utan. 

Det var fantastiskt härlig lördag. Sol från en klarblå himmel, helt underbart. 

Bella var jättejobbig hela morgonen, stissig och skällde hur länge som helst. När vi gick hittade vi älgspillning på tomten, så det var ju inte så konstigt. 

Hon fick springa på lång lina som hon brukar, men när vi kom till grannområdet insåg vi hur dumt det var. Dom hade städdag och det var folk, bilar, fyrhjulingar och full rulle, så det gick ju inte att hon sprang runt. 

Vi fick också snällt gå en helt annan väg för att inte vara i vägen och där var det ganska mycket trafik. Man kunde känna frustrationen i hennes kropp, som inte fick springa. 

Så vi gick ut på en åker innan vi gick hemåt där hon fisk springa av sig och hoppa i rätt högt gräs.

Den lyckan!

Hundar ska bo på landet! 

Dom sprang runt i sin hage hela dagen under tiden jag krattade löv och lite annat och sen är dom helt slut, på ett helt annat sätt än i radhuset.

Där kan dom inte springa sig trötta på samma sätt. 

Nu är jag ladda inför en högintensiv vecka. 

Höstrusk.

Det är helt galet att vi redan är en bit in i oktober!

September är bara borta. Jag fick titta flera gånger i kalendern härom morgonen och tänkte "vadå 10?"

Men det är oktober! :-)

Det kändes i helgen även om det var varmt, så hade vi en rejäl höstblåst och lite regn. 

Men det är ju ändå skönt. 

Det hade varit en rätt rörig vecka, så det var så oerhört skönt att få landa där ute och andas. 

Hundarna blir alltid så glada när vi kliver ur bilen och springer i cirklar helt hysteriskt! 

Jag längtar tills vi har hunnit hägna in hela tomten så att dom kan springa helt fritt.

Nu har dom långa löplinor vilket funkar, men när dom sen busar med varandra så trasslar dom in sig och jag är på riktigt orolig att lillfjanten ska strypas när dom håller på. 

Hon blev jättetrött efter att ha sprungit några varv och bara kollapsade i sin säng när vi gick in. :-)

Jag testade att gå med Bella i lång lina när vi tog morgonpromenaden på söndagen. Jag lämnade Heidi hemma för att hon inte skulle störa och sen släppte jag linan och lät henne springa. 
Hon sprang precis nästan så långt som hon är van att rullkopplet går, sen stannade hon och väntade. 

Jag lät henne också springa precis så att jag inte nådde linan och ropade tillbaka henne och hon kom!

Det gick riktigt bra ganska länge. 

Sen när vi var nästan hemma, kom hon på att vi snart var hemma och då travade hon iväg utan att invänta mig, så då fick jag kalla tillbaks henne. 

Men, det gick så pass bra att jag nu bestämt att hon ska få ha lång lina på varje promenad. Hon kan ju springa lite snabbare och ta längre "lovar" så och hon tränas på inkallning samtidigt. 

Möter man då en annan hund är det bara att stoppa henne. 

Anledningen till att hon absolut inte får springa helt lös, är att om hon blir rädd, då drar hon och jag vet inte om hon lyckas fokusera så att hon hör mig ropa. 

Hon håller sig alltid intill mig, men ser hon ett rådjur eller en annan hund, då slutar hon lyssna. 

Dom busar och bråkar så att jag nästan blir gråhårig mellan varven, den lilla utmanar rejält och får pisk. 

Men sen plötsligt så kryper dom upp och gosar och då blir man ju alldeles varm. 

Lillfjanten blir helt förstörd om jag eller Bella försvinner.  Är vi båda borta blir hon helt galet ledsen och så glad när vi kommer. 
Men då är det Bella som får första goset! :-)

Nu är det också dags att börja vara på kontoret lite då och då. 

Det är en omställning faktiskt! 

Bara att göra sig i ordning tar mer tid än jag mins! 

Vad ska man ha på sig? 

Jag har ju inte brist på kläder, för det har jag knappt använt... eller, jag har ju haft kläder, men inte jobbkläder! :-)

Dock har jag ju använt ytterkläder lite mer förstås. Och nu kände jag att jag inte hade någon höstjacka/kappa alls.

Vinterjackor har jag och tunnare och lite olika ponchos osv. 

Men ingen jacka när det blir lite kallare. Så nu unnade jag mig en. 

Det är ett lite märkligt mode nu. Alla jackor är sk "skjortor" vilket jag verkligen gillar. MEN - allt ska vara jättestort!

Så när jag provade M så drunknade jag! Det såg verkligen ut som att jag lånat pappas jacka!

Det vara bara att gå ner i storlek och den jag köpte är XS!!

VA!

Men jag ville inte alls ha någon som jag får en annan jacka under. 

Det känns bra att uppdatera mig lite när det är dags att röra sig ute bland folk igen. 

Nu framöver blir det ett par dagar i veckan som jag ska vara på kontoret eller ute på annat och det känns ändå bra.

Men jag blir ju helt slut i huvudet! 

Om ett par veckor så ska vi ha en hel vecka med aktiviteter "ute på lokal" och sen är man nog helt slut. 

Men det är ändå skönt att få tillbaks lite vanligt liv känner jag när man ändå är igång. 

Och att ha båda världar blir bra. 
Jobb ute ett par dagar och jobb hemma ett par dagar, så det blir nog jättebra. 

Man värdesätter på något sätt både kontorstiden mer och hemjobbet mer när man jobbar på båda ställena. 

Nu måste jag bara tänka över hur jag ska prioritera och vad jag vill lägga tid på. 

Jag känner att jag läst för lite på senaste. Jag har tittat mer på serier, men nu ska jag ta tillbaks läsandet.

Flera böcker ligger på lager och jag har förbeställt böcker och nu är det ju dags för Låna & Läs igen! 

I morgon ska jag köpa det kortet igen. 

Det är få saker som är så vilsamt som att läsa en riktigt bra bok, men det går verkligen i perioder. 

Nu är det snart helg, igen! Galet.

Båda barnen fick sin första covidspruta i måndags. Så skönt att dom hann få den innan dom blev sjuka!

Det var på håret, vi fick meddelande om att det fanns fall i dotterns klass i slutet av förra veckan.

Nu ska vi vänta en 4-5 veckor till spruta två och sen är dom också fullvaccinerade och hela familjen likaså.
Det innebär att vi troligen kan fira jul tillsammans! :-)

Att ta vaccinet gick jättebra och snabbt och dom har inte fått några större biverkningar. Båda är ömma i armen och Lilleman var hemma idag för han vaknade med huvudvärk. Dock insåg han själv att det mer berodde på allt för lite sömn. *suck*

Minime kom hem lagom till lunch, även hon med huvudvärk och lite illamående. Hon har också träningsvärk i hela kroppen. 

Men - hon var iväg och simmade i tisdags och kopplar det till just det, simningen. Hon rör inte gärna på sig om hon kan slippa, så hon får galen träningsvärk varje gång. 

Efter att hon tagit en Ipren och sovit en stund så var hon pigg igen. Så dom reagerade på sprutan som jag - ingenting! 

Men det är så skönt att dom fått sina nu. 

Helg galet att vi hann vaccinera oss alla utan att bli sjuka. Ingen av oss, det är rätt bra gjort tänker jag.

Av 8 personer så klarade sig alla, hittills. 

Nu kan man ju då dra slutsatsen att viruset inte är farligt, eller smittsamt eller ens fins.

Men, vi har nära vänner och andra familjemedlemmar som haft det i varierande grad. 

Några har knappt känt det, några har varit redigt förkylda, någon har varit på sjukhus, några på IVA och ett par dödsfall. 

Sen vet jag ju att jag kommer att behöva ta en tredje dos i början av året men det gör jag så gärna.