Vår lilla prinsessa som stal allas hjärtan.

Alltså, den här hunden! 

Vilken stjärna! Och tänk att man kan bli så kär i en hund! :-)

Jag har haft hund tidigare och längtat efter hund länge. Det är lilleman och jag som längtat mest. 

Dock har jag tänkt mig att vi skulle ha katt, just för att hund kräver så mycket mer.

En katt, anser att alla andra bor i kattens hus. Den kommer och går som den vill och sköter sig själv.

Vissa katter blir keliga och gillar inte att vara ensamma, men de flesta katter skiter i om någon är hemma eller inte. 

En hund, blir mer som en familjemedlem och behöver så mycket mer uppmärksamhet och fostran.

Men, jag hade glömt hur underbart det är. Vilka personligheter hundar har. Och hur dom kan "prata" utan att prata. :-)

Sen är vår stjärna otroligt intelligent och lättlärd med ett fantastiskt lynne. 

Så mjuk och mysig.

Busig förstås, hon är fortfarande valp, men ändå så lugn och cool.

När vi köpte henne var det en rädd och hungrig lite valp som dock väldigt snabbt accepterade oss och har inte vikt från min sida sen dag 1.
Hon sov på eller precis bredvid mig första veckorna. Och som hon åt! Hon åt och jag fyllde på tills hon verkligen var mätt.
När det gått ett par veckor, så jublade jag, när jag satte fram mat och hon nosade på den och gick! 

Hon vågade låta bli, för hon visste att mat fanns.

Och så rädd hon var för allt! 

Rädd för mörkret, blåst, påsar, prassel, cyklar, skrammel, snabba rörelser och höga ljud.

Och jag var så noga med att allt skulle fortsätta som vanligt här hemma. Vi låtsades inte om att hon blev stissig, utan vi gick ut i mörker och blås. Vi lät och skramlade och hade höga ljud på tv osv. 

Jag jublade igen, när hon låg på altanen och sov och en bit därifrån drog maken igång motorsågen och hon rörde lite på ett öra men lyfte inte ens upp huvudet. 

Det vi har kvar nu är rädslan för påsar som prasslar. Men det kommer nog. :-)

Och hon blir fortfarande så glad att hon nästan kryper ur skinnet när man möter andra hundar. Så nu får hon inte hälsa på någon alls på våra promenader.

Vi går förbi och låtsas som att den andra hunden inte finns.

Hon får inte heller hälsa på alla människor som vill hälsa på henne. Jag känner på energin hur det kommer att gå.

Det måste vara lugna personer som hon hälsar på som "folk". Minsta oro så hoppar hon och är helt galen. 

Stora dottern är en lugn person, men henne ska hon liksom sätta sig över och biter henne i händer och kläder när dom ska hälsa.

Så nu har hon börjat vända ryggen till och vänta ut henne. Först när hon sätter sig och är lugn så hälsar dom.

Men hon är ju så sjukt gullig!

Här får man strunta i det otroligt smutsiga fönstret! :-D 

Hon älskar att vara utomhus, på landet.

Inte så mycket i stan.

Hon hatar regn och att bli blöt generellt. Regnar det, kan hon strunta i att kissa en hel dag. 

Hon älskar att sitta i solen, men blir nu jättevarm. Hennes päls är inte att leka med! Hon har både underull och lång päls.

Hon är en prinsessa ända ut i minsta klo! :-)

Och man behöver inte ens fundera på vad hon vill, tänker eller önskar. Och jäklar vad sur hon kan bli! Och lite kränkt! :-)

Hon har nästlat sig in i allas hjärtan och riskerar att bli lite bortskämd faktiskt.

Vi får jobba på det, för det värsta jag vet, är bjäbbande, små hundar som skäller och gör utfall.

Vi möter sådana varje dag. 

Jag fostrar henne som jag fostrar barnen. Klara regler och konsekvenser och mängder med kärlek! 

Hon är så söt! Ja rent av vacker! :-) 

Hon har en hel del vallhund i sig och ska valla oss hela tiden. Har stenkoll på var vi är och vill helst att vi all ska vara i en hög och på samma våning. 

Och mest har hon charmat maken!

Han som också gillar hundar, men inte direkt längtat och absolut inte efter en liten hårboll, när det väl skulle bli hund.

Han vill ha en större.

Och han var ytterst tveksam till en pomerainier. Men han valde just Bella och sa "köp henne" när han såg henne :-)

Och sen visade det sig att hennes få % minispets slog igenom så pass, att hon ser ut som en sådan och är snart lika stor som en mellanspets. 

Men, nu växer hon nog inte mer, så hon stannar nog på en sk kleinspitz.

Så han är ju nöjd med att hon är lite större än planerat.

Men - det var tydligt att hon inte skulle sova i vårt sovrum. Sen gick han med på att hon skulle sova i sin säng, i vårt sovrum

Sen kröp hon upp på min sida av sängen och det var väl ok.

Sen sov hon i min fotända och sen hans fotända och vips.. Nu ligger hon mitt i sängen! :-)

Det var tom så att en dag, när han sovit krattigt och behövde vila lite på dagen och jag tog henne med mig på kontoret, då kom han in efter en kvart och hämtade henne. 

Han ville gosas. :-D 

Det är på den nivån att hon nästan är lite liten för allt gos som vi vill ge henne, så vi funderar på att köpa en hund till, så att vi har en hund på två personer! :-)

Så, en hund till lär det bli om inte en alltför snar framtid.

Och vi kommer aldrig mer att vara utan hund! 

Det är bara för himla mysigt och den här lilla donnan har gjort så mycket för vår familj redan. 

Hon kom när vi hade det som tyngst, och saker har löst sig vartefter hon har vuxit. 

Vår lilla pälsprinsessa! 

Sen är man ju galen som skaffar en ny bebis att oroa sig över! För det gör jag!

Har hon ont i magen? Kräks hon? Har hon bajsat? Har hon kissat? Är hon varm om nosen?

:-)

Men det är så värt det!

<3