Regn och gräs.

Man kan ju inte tro att det regn som föll förra vecka skulle behövas.

Jag mins ju bara att hela mars och april regnade bort, men det kan det inte ha gjort för det var jätte torrt på gräsmatta och i rabatter ändå. 

Så det regn som kom förra veckan behövdes, men kanske inte i den mängd, på så kort tid som det gjorde!

Stora delar av Stockholm har varit översvämmat och folk har tom omkommit när bilar fastnat!

Galet!!

Jag hade "husmorssemester" och var på landet med bara hunden. Så välbehövt. 

Men det blev lite spännande ett tag när det svämmade över alla bräddar även där och jag fick var ute och köra dränkpumpar för att pumpa bort av tomten. 

Men utöver det, var veckan skön. 

Det är ju ofta så att när allt snurrar och snurrar, då biter jag ihop och kör. Utan att tänka eller reflektera det bara rullar på.

Men när jag landade där ute, ensam med bara hunden som sällskap, då märkte jag ju hur slut jag är.

I kropp, själ och huvud. 

Jag märker det på att visa saker bara inte fastnar. Det är soprent i huvudet. Borta. Blankt.

Det är inte ens sådär "ja just det, så var det..." utan helt blankt.

Jag har ingen aning. Mins inte. 

Så allt behöver skrivas ner. Det är ju stress, även om jag inte känt mig stressad. Jag är inte stressad i kroppen och jag är bra på att tagga ner och verkligen bara göra det mest nödvändiga. Det lär man sig med åldern. :-)

Skit i dammråttorna och göra ingenting om det är rörigt omkring en. Prioritera och prioritera bort. 

Det funkar.

Men - hjärnan går ju på högvarv ändå. Jag är en person som behöver tid, att tänka, planera och lägga upp en plan som jag sedan genomför.

Den här våren har inneburit att jag måste ta snabba beslut, lita på att jag inte vet och kan allt, lita på andra personers kompetens och sen bara köra.

Jag har samtidigt läst massor och lyssnat för att lära mig. Förstå, kunna lösa problemet och samtidigt ställa krav.

Och nu när vi är så nära att faktiskt veta vad det handlar om och få hjälp, då blir jag så trött, så trött.

Vi är nära lösningen på det akuta, men vi har en lång, lång väg att gå och jag måste hushålla med mina resurser.

Mitt behov av att vara ensam, i tystnad är stort. Och när har jag varit de senast? För sisådär 28 år sedan! :-D

Mitt behov av att vara ute i naturen, njuta av luft, dofter och lugn är stort. Mitt behov av att peta runt i trädgården är stort. 

Där vill jag ha perfektion i det lilla, men att det ska se vildvuxet och otvunget ut. :-)

Hur som, så behövde jag den här ensamtiden. 

Det gör ju inte att jag älskar dem jag har mindre. Jag är så rik på relationer och folk som älskar mig, det är fantastiskt.
Ofta så hittar jag min laddning där, bland familjen. Men ibland måste jag bara få ligga på laddning, själv. 

Det är ju liksom lite på upploppet nu. Snart har vi inga barn hemma längre. Det märks tydligt att dom växer så det knakar på alla sätt och vips, så sitter vi här med ett par hundar. :-)

Så jag vill verkligen orka vara närvarande åren som kommer nu. 

Nåja, innan regnet slog sönder rhododendronbusken, så blommade den helt fantastiskt. 

Och min födelsedagsblomma blommar så ljuvligt. 

Jag har inte haft någon Dahlia tidigare. Jag älskar dem, men brukar inte orka med att ta in dem på vintern osv.

Men, den här är ju fantastisk och måste ju följa med in i höst. Stå svalt och mörkt. 

Och nu har jag äntligen kommit till skott med en trädgårdskompost! Att det tagit sån tid!

Jag var med på ett webbinarium för ett tag sen och då slog det mig att det ju är oerhört korkat att inte ha en!

Där lägger man allt (Inte mat!) som kommer från trädgården och sen blir det ju jord så småningom.

Men det märks att det är senare med allt i år. 

Förra året var det längre hunnet i maj, men det gör ju att man hinner njuta lite mer nu. 

Och när värmen nu kommit efter det galna regnet så växer allt så att det nästan syns!

Jag har flera kaprifoler som växer enormt. Det är kul att dom drar iväg nu efter ett par år. 

Även den klätterhortensia jag satte för säkert 5-6 år sedan kommer att blomma nu! Det har tagit tid, men äntligen! 

Vissa blommor får man verkligen vänta på och inte ge upp och gräva ner dom någon annanstans. 

Jordgubbarna i växthuset kommer att få bär! Man vet ju aldrig hur dom trivs. 

Förra våren satte vi ett äppelträd och en syren bland annat och nu blommar även dom! 
Men det var nog tur att vi nätade in hela området, annars hade nog rådjuren ätit upp allt har jag en känsla av.

Maken och Minime kom ut till helgen  som blev väldigt lugn. Lite gräsklippning och lite fix. 

Morsdagsmorgonen var ljuvlig!  Havet låg spegelblankt! 

Så vackert!

Jag blev morsdagsfirad som sig bör. :-) 

Jag gillar ju Tareq Tailor och hans mat! 

Sen var det dags att åka tillbaks till stan. 

Hunden var inte glad! 

Hon var på riktigt deppad i flera dagar! 

Hon älskar att springa på stora tomten, ligga på vakt, skälla på rådjuren och gå i skogen. 

Här är tomten betydligt mindre.

Så det blir en del promenader till större ytor.

Som tur är har vi flera parker och små skogar i närheten.

Dock är gräsklippningen inte det bästa jag sett!

Klippt men otroligt taffligt.

Hos stora sonen var det ännu värre!  Vi åkte dit för att ha picknick i parken och det gick inte ens att lägga ut en filt! 

Gräset var alldeles för högt och det kändes jättemärkligt. 

Som tur var det väldigt lite folk på plats så vi kunde bära iväg med ett bord med tillhörande bänkar och sitta på. 

Lilla barnbarnet sprang och sprang och sprang. Otroligt att han orkar i den värmen. 

Och det var ju samma lika med hunden. Inte still en minut och helt slut när vi kom hem! 

Hon fick äta is och sen bada kallt. 

Den här helgen blev vi kvar i stan för att utföra lite ärenden och greja innan vi flyttar ut för sommaren.

Och fira minsvåger som blev vuxen. Fyllde 40 helt enkelt! :-)

Det blir lite garageröj och plock. Det är otroligt varmt, så man pallar inte så mycket. 

Gräsmattan lär vara helt vildvuxen när vi kommer ut nästa helg.