Det är märkligt det här med ketchupeffekten, vilket livet ofta består av tycker jag.
Alla bekymmer kommer samtidigt och alla lösningar med. :-)
Mycket av det som jag oroat mig för och som legat och grott länge, har fått sin lösning och nu är det nästan bara glädje!
Jag har haft en surdeg som legat länge. Jag har velat åtgärda det men dragit mig för det, för jag anade att det skulle bli snordyrt.
Men det är en grej som betyder mycket för mig och som jag varit ledsen över. - Så tog jag tjuren vid hornen och uppsökte en expert och det löste sig fint. Och den personen förstod precis varför det här är viktigt som andra skulle tycka var en petitess.
Med lite smarta insatser, lite försäljning av saker jag inte använder så blev det ett nollsummespel och alla är nöjda. Jag är jättenöjd! :-)
Så nu är det magontet borta.
Jag har länge oroat mig för en person som gått och väntat på ett svar på om allt är som det ska. Och häromdagen gjordes en undersökning, och allt är som det ska.
Fullt frisk.
Den lättnaden....
Stora dottern med blivande man har äntligen hittat drömhuset och köpt det!
Det har varit många år av letande och funderande och boende på väldigt få kvadrat och tillfälligt. Det är ju så det ser ut i Stor Stockholm.
Det bästa med det hela är att dom blir en av våra närmsta grannar på landet! :-)
Jag kommer att kunna sitta på min trappa och dottern på sin, dricka morgonkaffe och vinka till varandra!
Och vi kommer att kunna hjälpa varandra med det mesta. Perfekt ju! :-)
Även den stora utmaning vi jobbat med ett tag har löst sig lite. Vi har haft möten och en "koordinator " har gett instruktioner så att personen som har det jobbigt fått hjälp i förväg, innan något egentligt beslut tagits.
Ofta är det ju så att allt ska ha sin gång, processer ska följas, regler och rutiner, även om man vet att man kan hoppa över hela skiten för att man vet vad som är fel och vad som är lösningen.
Och när man är den som känner personen absolut bäst och vet hur den funkar, men andra ska ha sin utvärdering... som inte har en susning...
Men det känns ändå bra, för det märks skillnad redan på bemötande och överseeende. Vi har lång väg kvar, men det är inte så förtvivlat längre.
Vi har en tid inbokad till ett proffs och det är nästan så att det känns onödigt. Men det är väl bra om jag kan få kvitto på min känsla, vilken från början varit att man grävt från fel håll.
Vad är hönan och vad är ägget när någon mår dåligt och inte få vardagen att gå ihop?
Ska man fokusera på måendet eller gå till roten med varför man mår piss?
Om man tittar på måendet men inte ändra något alls i vardagen, ger mer stöd eller tar bort stressfaktorer, då händer ju inget.
Jag krävde förändring rent praktiskt vilket har gett effekt.
Så jag tror stenhårt på att det här blir bra till slut. Till hösten sker en automatisk förändring och det tror jag är bra.
Det är lätt att hamna i gamla roller och rullar. Allt bara rullar på.
Men om det händer saker, tex man får ny chef eller ny lärare eller det kommer eller går personer i en grupp, så sker det automatisk förändring.
Och - vi ska vara långlediga i påsk. Som jag behöver det!
Sjukt egentligen med tanke på att jag jobbar hemma, är hemma hela tiden och allt, verkligen allt, är på paus. Men jag behöver ändå ledigt.
Och det handlar inte om att jobbet är tråkigt, utan om att det är roligare att vara ledig! :-D
Jag ska köra ut alla blommor jag har satt på frön här i radhuset. Jag ska sätta nya tomater, eftersom de jag satte torkat bort...
Växthuset ska städas ur och göras i ordning. Jag ska klippa ner rosor och buskar, kratta och fixa så att det är klart när våren sätter in.
Som jag längtar!!Vi ska packa picknickkorgar och gå ut i skogen och fika.
Vi ska strosa längs kajen i Nynäs.
Vi ska njuta!!
Som jag längtar till vår och värme. Det känns som att tålamodet är kortare än vanligt och jag gillar inte blåst och jag gillar inte när det är så kallt att det blåser genom märg och ben.
Iskyla. Usch.
Jag vet inte om det hänger ihop med åldern, men jag har blivit frusen och hatar kall blåst. :-)
Det är skönt med ledighet att se fram emot. Den här helgen blev det inget landet och det jag tänkt göra fick läggas på is.
Det är ju nästan alltid något när man äger fastigheter och nu har hydropressen gett upp. Det innebär att vi har svårt att få upp vatten ur brunnen.
Det går, men den står och slår av och på hela tiden, vilket inte är bra.
Så nu väntar vi på service. Men det var tur att den gick sönder nu och inte till påsk när vi ska vara där länge.
Och - hur kär kan man bli i en hund?
Jag kommer aldrig mer att vara utan hund, det är helt klart. Jag visste inte att jag längtat så mycket efter hund som jag bevisligen gjort.
Tom maken som var väldigt skeptisk till en liten hund och hade rätt mycket fördomar om att dom är skälliga, hoppiga och jobbiga, har fallit som en fura.
Han är helt såld och hon vet precis hur hon ska göra med honom också, hon far runt och lägger sig på rygg, slickar honom i skägget och är helt galen. :-D
Hon är väldigt kelig och älskar människor generellt. Men mig är hon väldigt präglad på nu, det märks att jag tagit hand om henne mest hittills.
Häromdagen var jag tvungen att åka på ett fysiskt möte på jobbet. Hon var inte hemma ensam, men jag åkte iväg.
Redan innan jag skulle åka, var hon helt galen. Skulle sitta I mitt knä och var runt fötterna hela tiden.
Sen gick det bra när jag var borta. Men när jag kom hem kom hon farande som skjuten ur en kanon och var helt hysteriskt glad.
Morgonen efter, skulle jag iväg igen på ett kort möte och när jag satte mig i köket och sminkade mig blev hon tvärsur!
Hon skällde, hoppade, bet mig i byxorna och fick tag på en puderdosa som hon bet i och morrade! :-D
Sen när jag åkt, sprang hon runt och letade och letade, men pep eller skällde inte. Lilleman försökte förstå vad hon ville och till slut tog han ner en tröja som var min och la på golvet, då la hon sig på den och somnade! :-)
Det ska bli kul att se om det förändras när hon börjar sova med Minime, vilket är ursprungstanken.
Så snart hon är helt rumsren, ska hon sova där.
Men hon har varit som bomull för hela familjen! Som ett smörjmedel.
Alla går ner i varv runt henne, sänker både rösten och "taggar ner". Bara att sitta och gulla med henne är ju guld.
Och hon blir jätteglad när alla kommer hem.
Lilleman var också skeptisk till hennes storlek, han önskar en mellanstor hund och kommer att få en sån kanske redan nästa sommar om vi hittar den vi vill ha.
Men även han är såld.
När hon hoppar upp i hans säng på morgnarna och fjantar runt, hoppar, slickas och biter i täcket, då går det ju liksom inte att vakna sur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar