Höstdagar.

Veckorna ramlar på. Löjligt vad dagarna går fort! 

Det märks att skolan och "livet" är igång på riktigt nu. Det ramlar in läxor, uppgifter, läxförhör, utflykter, föräldramöten och egna kvällsmöten.

Man får liksom titta i kalendern en extra gång för att fatta att september snart är slut.

Och nu känns det som att hösten verkligen är här. Flera morgnar har vi haft runt nollan och till och med frost och minusgrader.  

Men jag har längtat till riktigt höst, med den sköna luften och nyp i näsan. :-)
Och jag längtar till landet något helt otroligt hela tiden.. Att gå ut i skogen och plocka lingon, kratta löv och sitta på trappan i solen. Ah!

Senaste veckorna har innehållit en hel del tid med barnbarnet då det kört ihop sig lite hos föräldrarna, innan han började på förskolan.  

En dag tog jag långlunch för att passa honom. 

Men han är så chill trots att det då var ett tag sen han varit hos oss i radhuset. Men, pippihuset är alltid en hit!

Jag passade jag honom också när föräldrarna var på första föräldramötet. Det är vuxenpoäng minsann!
Han är så lätt att ha. Så cool liksom. Han är nyfiken och kikar och pillar på det mesta men är ändå så lugn.
Och att passa honom hemma hos sig, är himla lätt. Och snart kommer han ju i den där åldern, när det är så kul att visa och lära honom saker. Och lära honom bus! :-)
Nu har han börjat förskolan och det går ju som väntat jättebra. Han blir så stor!
Första inskolningsveckan gick bra, men nu var det lite mer ledsamt sådär som det brukar kunna vara när det går upp för dem att dom faktiskt ska vara på förskolan varje dag. :-)

Hösten innebär också alltid att jag får riktiga sticksug och bara måste sticka något. Det här garnet har små trådar av reflex i så tanken är att det ska vara tex vantar som har lite reflex i.

Det var grymt snabbstickat, så på ett par dagar fanns det en mössa! :-)

Jag har varit grymt lat när det kom till träning senaste veckorna, men då och då kör jag skiten ur mig! :-)
Det blir inte varje dag som under sommaren, utan jag försöker få ihop bra kvalitetspass när det väl blir av.
I lördags fick jag en riktigt skön runda på landet vilket ju är det bästa som finns. Jag försöker att inte vara så hård med mig utan tänker mer på vad jag äter och tränar när jag får tid.
Nu gäller det mer att hålla mig på den smala banan. Jag är ju helt överlycklig över att plötsligt kunna ha kläder i storlek 36!
I januari hade jag 42! Bara en sån sak. Men jag vill absolut inte dit igen, även om jag "fuskar" lite då och då med maten och träningen.
Det gäller att träna på helgen och lediga dagar.
Jag vet ju att jag blir på sämre humör och stressad om jag inte tränar. Och nu njuter jag av att gå eller cykla dit jag ska på ett skumt sätt.

Förra helgen på landet var gudomligt skön. På lördag morgon sken solen så härligt, det blir ju magiskt när havet kluckar, solen skiner och det är så tyst, så tyst.
Man blir nästan religiös.

Vi hann med en massa nyttigheter på dagen. Vi klippte gräs, igen! Jäklars vad det växer!
Man hade ju som trott att allt inte skulle växa något mer nu, såhär på hösten, men jodå. Så jag fick binda upp en hel del igen.

Men, sen fixade vi i ordning en massa mat och tog emot en drös kompisar som vi inte träffat på ett tag.
Det är ju löjligt hur sällan man träffas, trots att vi bor ganska nära varandra!
Det ena paret nära på landet och de andra en spottloska ifrån här i radhuset. Men det blir inte av!

Vi kom in lite på det, var vi bor och vad som skulle hända om någon flyttade lite längre bort. Vi kom fram till att vi troligen skulle träffas oftare ännu. :-)
Det var en helt underbar kväll, varmt som tusan och vi satt ute och åt och pladdrade till 23!
Klart vi hade jackor på och en och annan filt, men det var så skönt.

Ett av kompisparen sov över och vi tjattrade vidare under en lång frukost på söndag morgon.
Dom känner ju mig helt klart, så vi fick två Ernst muggar och en ljushållare. Jag tycker ju att dom är fina. Ernst är Ernst liksom.

Söndagen var i vanlig ordning rena traumat att behöva åka tillbaks.
Det var grått och regnade lite, men det är ju tokhärligt ändå. Fasen alltså. Men det är ju bara att bita ihop och åka tillbaks till vardagen.

Jag fick så himla fina tulpaner av ett av paren. Det är tidigt, men de är en av mina favoritblommor helt klart.

Det har varit lite rörigt i huvudet just senaste tiden. Mycket liksom, men man får ta en dag i taget. Och ha koll på en dag i taget.
Det är lustigt att allt ofta hopar sig liksom och blir samma vecka eller samma dag, men, jag har ju kommit på att jag mår bäst när det är full rulle.
Är det lite långsamt så blir jag direkt uttråkad.

Lite så är det nu när jag jobbat så länge, allt rullar på och det mesta har jag gjort förr, så det går av bara farten och tar liksom ingen tid.
Men nu har jag fått lite nytt att bita i och det är skoj.
Jag hade två möten idag där jag sög åt mig ny information och lärde mig massor. Lite coolt ändå.
Utmaningen är inte liten, men det är ändå intressant att lära sig.
Och efter 5 år i offentlig verksamhet har jag lärt mig att vissa saker tar tid och måste få ta tid. Jag blir inte lika frustrerad längre när saker inte händer direkt eller utfallet blir stort.
Nu har jag lärt mig att se det lilla och uppskatta att det händer något överhuvudtaget.

Men, nu känns det som att det är mycket skoj på gång ända fram till julen och då rullar ju dagarna bara på.
Och - jag måste verkligen tänka på att njuta av det som är bra. Man blir både hemmablind och tar saker för givet. Vilket är lite farligt.

Nåja. Kallt har vi haft som tusan på kontoret, som alltid när hösten kommer och värmen inte riktigt hinner med.
Så det har varit vantar på hela veckan.

 Jag har inte riktigt fått till det med träningen, men då tar jag igen det i vardagsmotionen.
Häromdagen skulle jag iväg på ett möte dit jag brukar ta tåget, men denna morgon sken solen och jag kände inte för att trängas, så jag gick 35 raska minuter och tänkte att jag tar tåget tillbaks, när det lättat med folk.
Jodå, när mötet var över, då visade det sig att tåget inte stannade på min station, så..jag gick tillbaks också och då var det lite längre så det blev 40 minuter till kontoret och sen gick jag ju hem på kvällen.
På väg hem, tittade jag in på ett nyetablerat Café, hejade på de som driver företaget och köpte löjligt gott bröd.
Sen kunde man ju inte annat än njuta av solen.

 Väl hemma hivade jag in mina grejer, tog ut cykeln och drog iväg till skolan på föräldramöte.
Och sen hem igen.
Väl hemma, kände jag hur slut jag var i benen!
16 000 steg utan att ha tränat liksom!

 Idag blev jag återigen skickad på uppdrag till samma ställe och idag cyklade jag i stället.
Det gick betydligt snabbare, men jösses vad uppförsbackar är jobbigt när man inte går! :-)

Jag satt på möte mellan 8:30 och 13:30 och sen var jag så hungrig så jag trodde att jag skulle tuppa av!
Stora dottern som gjort en tenta i rummet bredvid mötte upp mig och så gick vi och käkade lunch.
Så gott!

 Sen gick vi och satte oss på en av de platser jag brukar sätta mig och jobba på.
Dottern bord ju bara en spottloska ifrån och ibland behöver hon gå och sätta sig någon annan stans än hemma, när hon har tentaperioder, så jag visade henne vart hon kan gå.
Det blir ju lätt att man gör annat än pluggar när man gör det hemifrån och då kan det vara bra att kunna sitta någon annanstans.

Det kändes verkligen som fredag hela dagen, jättemärkligt.

Vi hade ju planerat att åka till landet, men kände att vi inte riktigt skulle hinna med det.
Jag längtar ju alltid ut, men nu känns det bra att inte göra det denna helg. Vi måste komma i kapp med livet liksom.
Maken har fullt med pluggande och annat och jag kände att huset grott ihop under veckan. Så för en gångs skull kändes det skönt att stanna hemma, storhandla, tvätta och städa.
Och sen göra något kul i lugn och ro beroende på väder och träna.

Men i morgon är det fredag. Jag ska vara på kontoret tidigt har jag bestämt för att kunna gå hem tidigt och sen verkligen ta helg.