Ibland får man vägra gå hemifrån.

Vissa helger känns längre än andra.
Den här helgen har varit jättelång! Mycket hänger det ju ihop med att vi drog lite i bromsen och stannade hemma "i stan" i stället för att åka till landet.
Och inte bara det, utan vi drog i bromsen så pass att inbokade saker både på torsdag kväll, fredag kväll och lördag, bokades av.
Ibland måste man bara inse att det blir för mycket. Även om det är roliga grejer och umgänge och hej och hå, så måste man tänka på att det ändå drar energi om man är lagom stressad innan.

Jag måste hjälpa maken att begränsa sig, då han är lite lätt dålig på det själv. :-)
Han känner inte när det blir för mycket, utan kör på tills det bara tar stop. Vi har fått två riktiga tankeställare senaste året, som gör att jag nu är mycket känsligare med när jag säger ifrån.
Han känner också själv när det blir för mycket och flaggade redan i början av veckan för att han inte riktigt visste hur han skulle få dygnen att räcka till i slutet av veckan.
Och då bestämde jag helt krasst att vi bokar av.
Det kommer fler tillfällen.
Och så blev det.

Så, fredagen gick åt till att jobba i lugn och ro, sen mötte jag upp en son som behövd frissa till sig innan skolfotografering.
Sen drog han och jag iväg och storhandlade. Han är så kul att ha med sig för han är så genomknäpp!
Folk undrar nog vad vi pysslar med när vi bara bryter ihop mellan hyllorna och garvar så tårarna rinner.
Han är otroligt duktig på att härma dialekter och får ibland ryck där han blir en skånsk karaktär och det blir otroligt komiskt. :-)

Nåja, väl hemma var det bara att packa in grejerna och sen sätta sig för att betala räkningar.
Inte kul, men skönt när det är gjort.
Jag tröstade mig med ett glas vin. ;-)

Vi tog en mysig familjekväll och bara landade i att det var helg. Fördelen med att inte åka iväg är ju att man bara kan byta till pyjamas, hälla upp ett glas vin och vara...

Och det var dags för mig att byta telefon. Jag har lite panik varje gång det ska göras faktiskt!

Jag har allt i telefonen. Hela livet!

Nu hade jag valt en lite större telefon med tillhörande penna. Tanken är att det ska vara enklare att skriva anteckningar osv. 

 Den är ju lite läcker...där den försvinner in i telefonen! :-)

 Den är inte så mycket större än min gamla, men skärmen är större både i cm och även då den liksom går ända ut till kanten.
Det är bra. Det gör att det är lättare att läsa i stort sett allt...nu när man ser lite sämre...;-)

 Och varje gång, när man lyckas hitta alla lösenord till alla möjliga appar så drar man ju en lång suck! :-)
Jag har ett lösenord som inte funkar vilket gör mig irriterad som tusen. Inloggningen funkar på datorn men inte på telefonen, så jag måste kontakta admin.
Men det löser sig.

I lördags ställde jag faktiskt klockan, för jag ville träna, i lugn och ro. Länge. Utan minsta stress eller sneglande på klockan.
Jag körde först lite skivstång. Jag gillar inte att köra styrka för att jag tycker att det är aptråkigt, men jag måste. Det fattar ju till och med jag! :-)
Men om jag har kort om tid, då lägger jag inte tiden på styrka, så är det bara.
Men - i veckan som gick fick jag ju mängder med vardagsmotion, så nu blev det en lång stund skivstång och hantlar.

 Sen unnade jag mig 3 km på löpbandet sen, där jag började med 25 minuters motlut.
Det är ju lite larvigt när jag sista stunden "unnar mig" att springa lite! :-)
Men det var oerhört skönt att få träna med kvalitet för en gångs skull.

Maken, han satt med näsan i sina böcker hela helgen och vi andra hade inte bestämt riktigt vad vi skulle göra.
Men, vädret bestämde åt oss.
Det regnade - hela dagen! Vilket ju gjorde det perfekt att storstäda, från golv till tak!
Barnen tvingades att städa sina rum och byta lakan i sängarna osv.
Och jag dammsög varje litet hörn, torkade golv och hade mig. Så najs! Och det tog nästan hela dagen.

Vi hade tänkt åka ut i skogen eller besöka lite event i närheten, men i och med att det fortsatte att vräka ner, så hoppade vi över det.
Barnen var ganska nöjda med att vara inne och spela dataspel.
Vi har tagit beslutet att det är minimalt med spelande i veckorna. Dom har inte mycket läxor, men dom behöver anstränga sig med skolarbete ändå.
Varje vecka har dom grejer att läsa och matteläxor. Plus lite annat. Och vi har märkt att om dom får full tillgång till sina datorer, så tar dom över.
Läxor blir inte gjorda, uppgifter här hemma, som att hjälpa till med disk och tvätt blir inte av och dom har noll koll på gympapåsar osv.
Så nu har dom skärmtid, som ställs in på förhand och när klockan är ett viss klockslag på kvällen, så stängs datorerna av.
Lilleman protesterade ganska högljutt i början, men efter ett par dagar insåg han att det är ganska skönt och han blev mindre stressad när han plötsligt låg före med olika uppgifter.
Men - det innebär ju att dom med gott samvete kan spela på helgen.

Det regnade verkligen hela dagen och kvällen!

 Idag vaknade vi till strålande sol, vilket var himla mysigt!
Jag fortsatte med mitt röj hemma och har tvättat och vikt jag vet inte hur många maskiner.
Det blir ju lite så, när man tvingar barnen att städa sina rum och dom plötsligt hittar kläder som varit "försvunna" i veckor! :-)
Och sen behöver dom ju tvättas..

Nu byter träden färg och det blir såå vackert! I år har det gått lite långsammare, vilket gör att färgerna blir magiska.

 Vi tog även en sväng till svärmor på lite fika innan vi käkade söndagsmiddag.

Det har känts jättebra att ta oss en "hemma helg" när vi knappt varit utanför huset alls. Man måste unna sig det ibland utan att känna att man inte gjort något.
Att hinna i kapp med tråksaker är så viktigt också.

Det har också varit skönt att hinna i kapp "sig själv" liksom. Maken och jag är bra på att sätta ord på vad som behövs.
Mål och drömmar. Personliga och gemensamma.
Vi har båda haft en grej som skavt till och från flera år. Vissa saker som vi inte är helt nöjda med. Beslut i livet liksom.
Vi har varit enig om att något måste göras. Tidigare har vi lagt det på "sen" kontot, men ju mer saker som händer i livet, vårt och andras, så har vi landat i att vi kanske inte ska vänta till sen...

Senaste året, har vi blivit otroligt medvetna om att livet är kort. Vi gillar långsiktig planering och drömmar om vad vi vill göra i livet, men vi har också som sagt blivit medvetna om att livet kan ta slut i morgon.
Man måste njuta nu, idag - också.
Ett stort beslut tog vi ju för ett par år sedan, när vi var så nära att sälja landet, men inte gjorde det utan i stället bestämde att plöja ner en hel del pengar där för att bygga om och till, så att alla får plats och så att vi kan vara där hela somrarna, hela familjen.
Där är liksom vår lugn. Där vill vi vara och där kommer vi att bo, så småningom.
Men - vi kan inte flytta dit än på ganska många år. Så det livet står "på vänt".

Maken tog beslutet för 1,5 år sedan att han ville studera och klev på 2,5 år lång högskoleutbildning.
Nästa sommar är han klar.
Nästa sommar har vi också en helt galet rolig grej att se fram emot. Det är dock hemligt än. :-)

Men - nu har vi landat i att vi behöver en annan förändring, för att orka bo kvar här i  8-10 år innan vi kan flytta ut på landet.
Egentligen vore det optimalt att flytta dit när vi väl blir pensionärer, men så långt har jag inte klarat av att tänka mig bo kvar här. Det går inte.
Så, nu har vi lagt en annan plan, vilket känns bra.
Vi behöver ha saker att se fram emot och planer att sträva emot, för att motivera oss.
Så funkar vi båda. Vardag som bara är vardag blir för tråkigt.
Det känns så bra att ha landat i det nu. Framtiden är spännande minst sagt. :-)

Nu ska vi ta tag i en ny vecka, som även den är full av roliga saker och möten.
Men, jag känner att jag har ett annat lugn i magen nu. Det blir bra.

Höstdagar.

Veckorna ramlar på. Löjligt vad dagarna går fort! 

Det märks att skolan och "livet" är igång på riktigt nu. Det ramlar in läxor, uppgifter, läxförhör, utflykter, föräldramöten och egna kvällsmöten.

Man får liksom titta i kalendern en extra gång för att fatta att september snart är slut.

Och nu känns det som att hösten verkligen är här. Flera morgnar har vi haft runt nollan och till och med frost och minusgrader.  

Men jag har längtat till riktigt höst, med den sköna luften och nyp i näsan. :-)
Och jag längtar till landet något helt otroligt hela tiden.. Att gå ut i skogen och plocka lingon, kratta löv och sitta på trappan i solen. Ah!

Senaste veckorna har innehållit en hel del tid med barnbarnet då det kört ihop sig lite hos föräldrarna, innan han började på förskolan.  

En dag tog jag långlunch för att passa honom. 

Men han är så chill trots att det då var ett tag sen han varit hos oss i radhuset. Men, pippihuset är alltid en hit!

Jag passade jag honom också när föräldrarna var på första föräldramötet. Det är vuxenpoäng minsann!
Han är så lätt att ha. Så cool liksom. Han är nyfiken och kikar och pillar på det mesta men är ändå så lugn.
Och att passa honom hemma hos sig, är himla lätt. Och snart kommer han ju i den där åldern, när det är så kul att visa och lära honom saker. Och lära honom bus! :-)
Nu har han börjat förskolan och det går ju som väntat jättebra. Han blir så stor!
Första inskolningsveckan gick bra, men nu var det lite mer ledsamt sådär som det brukar kunna vara när det går upp för dem att dom faktiskt ska vara på förskolan varje dag. :-)

Hösten innebär också alltid att jag får riktiga sticksug och bara måste sticka något. Det här garnet har små trådar av reflex i så tanken är att det ska vara tex vantar som har lite reflex i.

Det var grymt snabbstickat, så på ett par dagar fanns det en mössa! :-)

Jag har varit grymt lat när det kom till träning senaste veckorna, men då och då kör jag skiten ur mig! :-)
Det blir inte varje dag som under sommaren, utan jag försöker få ihop bra kvalitetspass när det väl blir av.
I lördags fick jag en riktigt skön runda på landet vilket ju är det bästa som finns. Jag försöker att inte vara så hård med mig utan tänker mer på vad jag äter och tränar när jag får tid.
Nu gäller det mer att hålla mig på den smala banan. Jag är ju helt överlycklig över att plötsligt kunna ha kläder i storlek 36!
I januari hade jag 42! Bara en sån sak. Men jag vill absolut inte dit igen, även om jag "fuskar" lite då och då med maten och träningen.
Det gäller att träna på helgen och lediga dagar.
Jag vet ju att jag blir på sämre humör och stressad om jag inte tränar. Och nu njuter jag av att gå eller cykla dit jag ska på ett skumt sätt.

Förra helgen på landet var gudomligt skön. På lördag morgon sken solen så härligt, det blir ju magiskt när havet kluckar, solen skiner och det är så tyst, så tyst.
Man blir nästan religiös.

Vi hann med en massa nyttigheter på dagen. Vi klippte gräs, igen! Jäklars vad det växer!
Man hade ju som trott att allt inte skulle växa något mer nu, såhär på hösten, men jodå. Så jag fick binda upp en hel del igen.

Men, sen fixade vi i ordning en massa mat och tog emot en drös kompisar som vi inte träffat på ett tag.
Det är ju löjligt hur sällan man träffas, trots att vi bor ganska nära varandra!
Det ena paret nära på landet och de andra en spottloska ifrån här i radhuset. Men det blir inte av!

Vi kom in lite på det, var vi bor och vad som skulle hända om någon flyttade lite längre bort. Vi kom fram till att vi troligen skulle träffas oftare ännu. :-)
Det var en helt underbar kväll, varmt som tusan och vi satt ute och åt och pladdrade till 23!
Klart vi hade jackor på och en och annan filt, men det var så skönt.

Ett av kompisparen sov över och vi tjattrade vidare under en lång frukost på söndag morgon.
Dom känner ju mig helt klart, så vi fick två Ernst muggar och en ljushållare. Jag tycker ju att dom är fina. Ernst är Ernst liksom.

Söndagen var i vanlig ordning rena traumat att behöva åka tillbaks.
Det var grått och regnade lite, men det är ju tokhärligt ändå. Fasen alltså. Men det är ju bara att bita ihop och åka tillbaks till vardagen.

Jag fick så himla fina tulpaner av ett av paren. Det är tidigt, men de är en av mina favoritblommor helt klart.

Det har varit lite rörigt i huvudet just senaste tiden. Mycket liksom, men man får ta en dag i taget. Och ha koll på en dag i taget.
Det är lustigt att allt ofta hopar sig liksom och blir samma vecka eller samma dag, men, jag har ju kommit på att jag mår bäst när det är full rulle.
Är det lite långsamt så blir jag direkt uttråkad.

Lite så är det nu när jag jobbat så länge, allt rullar på och det mesta har jag gjort förr, så det går av bara farten och tar liksom ingen tid.
Men nu har jag fått lite nytt att bita i och det är skoj.
Jag hade två möten idag där jag sög åt mig ny information och lärde mig massor. Lite coolt ändå.
Utmaningen är inte liten, men det är ändå intressant att lära sig.
Och efter 5 år i offentlig verksamhet har jag lärt mig att vissa saker tar tid och måste få ta tid. Jag blir inte lika frustrerad längre när saker inte händer direkt eller utfallet blir stort.
Nu har jag lärt mig att se det lilla och uppskatta att det händer något överhuvudtaget.

Men, nu känns det som att det är mycket skoj på gång ända fram till julen och då rullar ju dagarna bara på.
Och - jag måste verkligen tänka på att njuta av det som är bra. Man blir både hemmablind och tar saker för givet. Vilket är lite farligt.

Nåja. Kallt har vi haft som tusan på kontoret, som alltid när hösten kommer och värmen inte riktigt hinner med.
Så det har varit vantar på hela veckan.

 Jag har inte riktigt fått till det med träningen, men då tar jag igen det i vardagsmotionen.
Häromdagen skulle jag iväg på ett möte dit jag brukar ta tåget, men denna morgon sken solen och jag kände inte för att trängas, så jag gick 35 raska minuter och tänkte att jag tar tåget tillbaks, när det lättat med folk.
Jodå, när mötet var över, då visade det sig att tåget inte stannade på min station, så..jag gick tillbaks också och då var det lite längre så det blev 40 minuter till kontoret och sen gick jag ju hem på kvällen.
På väg hem, tittade jag in på ett nyetablerat Café, hejade på de som driver företaget och köpte löjligt gott bröd.
Sen kunde man ju inte annat än njuta av solen.

 Väl hemma hivade jag in mina grejer, tog ut cykeln och drog iväg till skolan på föräldramöte.
Och sen hem igen.
Väl hemma, kände jag hur slut jag var i benen!
16 000 steg utan att ha tränat liksom!

 Idag blev jag återigen skickad på uppdrag till samma ställe och idag cyklade jag i stället.
Det gick betydligt snabbare, men jösses vad uppförsbackar är jobbigt när man inte går! :-)

Jag satt på möte mellan 8:30 och 13:30 och sen var jag så hungrig så jag trodde att jag skulle tuppa av!
Stora dottern som gjort en tenta i rummet bredvid mötte upp mig och så gick vi och käkade lunch.
Så gott!

 Sen gick vi och satte oss på en av de platser jag brukar sätta mig och jobba på.
Dottern bord ju bara en spottloska ifrån och ibland behöver hon gå och sätta sig någon annan stans än hemma, när hon har tentaperioder, så jag visade henne vart hon kan gå.
Det blir ju lätt att man gör annat än pluggar när man gör det hemifrån och då kan det vara bra att kunna sitta någon annanstans.

Det kändes verkligen som fredag hela dagen, jättemärkligt.

Vi hade ju planerat att åka till landet, men kände att vi inte riktigt skulle hinna med det.
Jag längtar ju alltid ut, men nu känns det bra att inte göra det denna helg. Vi måste komma i kapp med livet liksom.
Maken har fullt med pluggande och annat och jag kände att huset grott ihop under veckan. Så för en gångs skull kändes det skönt att stanna hemma, storhandla, tvätta och städa.
Och sen göra något kul i lugn och ro beroende på väder och träna.

Men i morgon är det fredag. Jag ska vara på kontoret tidigt har jag bestämt för att kunna gå hem tidigt och sen verkligen ta helg.

Blommande September.

Det var tungt att åka hem förra söndagen!
Det var ju så galet varmt! Blåste nästan storm, men det var som att stå i en hårtork och natten innan var det en tropisk sådan.
Jag satt med kaffe och en bok länge på terrassen och bara nöt av stunden och platsen.
Tillbaks till stan ville jag inte åka.

Ingen annan heller visade det sig, så vi åkte ovanligt sent. :-)
Som tur är så har veckan varit betydligt svalare och det har känts mer som höst, vilket gör att det varit lättare att faktiskt jobba och inte vara ute i lingonskogen.

Veckan har varit lätt rörigt på flera sätt. En riktig surdeg på jobbet behövde hanteras och blev till slut bra, men oj vad jag har haft ont i magen över den. Saker som man vill genomföra, som borde genomföras men som bara inte går för att problemet är mer komplext och större än man kanske först trott.
Men det blev bra till slut.
Minime har återigen haft ont i magen, som vanligt, när hon måste börja följa tider och scheman som hennes mage inte helt är överens med.
Så, nu har hon också slutat äta gluten hemma. Vi har ju testat henne utan att det visade "allergi" men hon kan ju ändå vara känslig, som flera av oss andra är. Det har ju visat sig så direkt att när hon äter ett visst sorts bröd tex, så tar det tvärstopp och hon får jätteont.
Hon fick ju medicin som ska röras ut i vatten och drickas, som hon kämpar med, för det är så äckligt, men hon har kämpat och försökt hitta olika smak på dricka som hon kan blandade i.
Men, nu hittade jag tabletter som funka! Så nu har hon utöver tabletter som främjar magbakterierna, probotika, så har hon även tagit en tablett om dagen för att få igång magen.
Och den funkar!
Sån lättnad. Så nu har hon kunnat gå på toaletten varje dag och har inte ont och känner själv att hon kan ta den tabletten kanske varannan dag.
Plus att hon nu själv väljer bort sånt hon vet inte funkar i skolmaten tex. Mjukt bröd går bort, hon väljer potatis framför pasta osv.

Sen som grädde på rörmoset, fick jag lite andra tråkiga besked också. Inte oväntat men ändå tråkigt.
Vi hade väl alla trott att det skulle lösa sig och bli bra, men inte då.
Det blir nog bra, men man kan konstatera att det är ett livslångt medicinera som väntar även där.

Men - jag är så nöjd med att jag flera stunder den här röriga veckan, hittat tid till att rita. Det är så avkopplande.
Nu har jag allt jag behöver och känner att jag måste ge mig tid att få ut allt jag har i fingrarna även på papper. :-)

Nu har jag även fått hem Fixativ som jag kan spraya på när jag väl är nöjd så att kolen/ blyertsen inte ramlar av.
Jag målar ju med färg också, men jag gillar att köra bara blyerts och har alltid gjort.
Så härligt att ha börjat unna mig tid till det här nu.

Veckan har inte bara varit skit. Jag har även varit en sväng till stället vi snart ska ha en stor konferens på. Som jag gillar det här huset!
Så ljust och luftigt. Man bara känner hur inspirationen rullar in när man sitter här!

När vi tittat runt här och fotat från alla håll för att kunna göra mer detaljerad planering, gick vi förbi och köpte en skitdyr kaffe (men god) på Espresso house innan vi satte oss på en annan plats för att jobba.
Jag har i många år förundrats över hur den här ytan stått helt tom och öde. Gigantiskt stor och tom.
Ytor som fastighetsägaren måste gå back på hela tiden. Varför inte göra något här?
Men - nu går det med myrsteg och man har ställt ut lite mötesbord, lampor, soffor och annat och det har blivit riktigt mysigt.
Så här satt vi ett par timmar. Problemet tidigare när jag varit i det här huset, har varit att det inte gått att koppla upp sig mot nätet, så jag har bara kunnat jobba med lokala grejer när jag varit på möte eller så.
Men, nu sitter en systerförvaltning till oss ett par våningar upp och då - vips kopplar man upp sig mot dem och har nät. :-)

Najs!
Jag har också förlängt sommaren lite, genom att göra pannkakor och äta med jordgubbar och grädde.
Det är så gott!!

Och unnat mig lite piffiga naglar i glada färger.
Det gör så mycket att ha snygga naglar tycker jag. De behöver inte vara långa alls, men målade så känner jag mig mycket piggare.

I fredags tog jag mig till stan för ett möte direkt på morgonen och suckade ljudligt över att jag var tvungen att åka tåg.
Åkandet i sig är helt ok, men trängseln. Usch. Så skönt att slippa det varje dag! Även om jag hellre skulle åka tåg än att sitta i bilkö.
Häromdagen blev jag kontaktad av en rekryterare, vilket händer lite då och då, men i samma minut som hon förklarade vart det tilltänkta jobbet låg, sa jag "härligt, men nejtack".
Jag åker aldrig till innerstan eller andra sidan stan. Så hög lön finns inte. (eller ok, jo, men den skulle jag knappast bli erbjuden...)

Men, det gick bra och jag satte mig för att vänta på mina kollegor som kom strax efter.
Vi samlades och hann sätta oss och prata lite socialt och hämta kaffe... sen fick vi alla puschnotiser om en dödsskjutning, bara några hundra meter från där vi satt! Fint!

Men, vi hade ett mycket bra möte och fick även besök av en person som troligen kommer att kunna hjälpa oss lösa en del problem vi har, som är direkt relaterade till det som jag gått och haft ont i magen över länge.
Men hjälpen kommer från ett rätt oväntat håll.
Men, när mötet var klart och jag åkte hemåt, kände jag "jo, men jag ska nog jobba kvar här" igen. :-)
Jag trivs ju fantastiskt bra och det händer grejer här under vintern som jag absolut vill vara med på, så det där "nej det här går inte" perioderna är som tur är ganska korta. :-)

Och - vi drog ju ut på landet så snart vi kunde och det är så härligt att andas den friska lantluften igen. Det är som en drog! :-)
Otroligt nog behövde vi klippa gräs igen! Jag sa förra helgen att det nog är sista gången för hösten. Inte då!
Det är ovanligt grönt för att vara så sent på säsongen så det märks att det regnat mycket senaste tiden.
Jag somnade tidigt, för jag var helt slut.
I lördags morse låg jag vaken en stund och funderade på om jag skulle dra på mig skorna och ge mig ut men när jag kom ner i köket såg jag att det regnat rejält och även hängde kvar i luften och jag hade inga sådana kläder med mig riktigt.
Så jag struntade i det och tog i stället en låååång frukost.
Efter ett tag dök det upp lite barn och efter ytterligare en stund dök stora dotter med sambo upp.
De var på väg till äldsta sonen för att barnvakta lite, men jag såg ju att svärsonen helst skulle vara kvar och fixa allt sånt där som finns att fixa... Han har ju alltid grejer som ligger efter, eftersom att dom också bara är ute på helgerna. Man kommer ju aldrig i kapp liksom.
Så, jag erbjöd mig att åka med i hans ställe. :-)
Jag kunde ha lånat ut bilen "bara" också, men eftersom att jag inte hade något "måste" just idag så passade det ju perfekt att få lite barnbarnsgos.
Ursprungsplaneringen var att jag denna helg skulle vara bortrest, men det blev inställt vilket i sin tur gjorde att jag ju liksom var "ledig" den här helgen. :-)
Vi sa inget till stora sonen utan pep i väg till utsatt tid och överraskade dem med att det var helt fel personer med!
Minime följde också med och vi hann prata en god stund innan lillfisen vaknade och föräldrarna drog iväg på lite äventyr.
Han är ju så lätt att ha så det är löjligt. Lugn och chill. Han pillar runt hela tiden, men är grymt lätt att få nöjd. Och han blir ju så stor nu.
Om ett par veckor börjar han förskolan och då kommer han plötsligt att vara en liten kille och inte ett barn liksom...

Vi drog iväg ut igen när de kom hem och maken och svärsonen hade hunnit massor av det som var tänkt, vilket kändes bra.
Jag tog en sväng ner till havet och njöt av solnedgången. Det är så vackert!

I söndags morse vaknade jag ganska tidigt så jag gav mig ut och njöt jag av havet igen på min morgonrunda.
Den jag tog varje dag på semestern och det var så mysigt att kunna ta den igen nu. Och det gick så lätt!
Och det är så skönt när jag tänker på hur det var i början av sommaren, när jag knappt orkade runt den lilla rundan vi har och nu tar jag den långa plus den lilla i samma svep!
Härligt!
Och det är såå vackert!

Väl hemma efter en dusch och lite frukost, gav jag mig på att städa gästhusen som hunnit gro ihop lite.
Nästa gång vi åker ut ska vi ha med oss lite folk och då vill man ju ha det lite fint. :-)
Det var rätt varmt men gick ändå bra. Regnet hängde i luften..

Maken och "bonussonen" gav sig på den höga gran som vi länge varit oroliga över.
Den ser pigg ut, men vi vet att toppen var murken ganska långt ner.

 För många år sedan har den toppats och då vuxit som ett stort U där den ena delen blåste av i våras och den andra var på god väg.
Men, toppen är enorm och på båda sidorna finns elledningar och vårt staket bland annat.
Men "galningen" klättrade ju upp och hakade fast sig och började såga av den sakta men säkert, med en såg på ett långt skaft.
Jag mådde illa bara jag tittade på hur högt upp han hängde! :-(

 Men sakta men säkert så tippade han toppen och sen drog maken iväg delarna som han kapade av med fyrhjulingen åt rätt håll.
Man orkar inte dra åt rätt håll med bara "handkraft" när det är så stora träd.

Nu är den borta! Och det blev så tomt, så tomt. Och ljust!
Men skönt att slippa oroa sig!

 Vi släpade ris en bra stund innan vi hade städat upp på gräsmattan. :-)
Men - vi hann precis klart innan regnet kom in och vräkte ner.

Jag njuter verkligen av att pilla runt i trädgården! Allt blommar så fint fortfarande vilket är rätt coolt ändå.
Så vackra rosor..

 Färgen är så otroligt vacker.

 Allt växer över alla bräddar vilket är så härligt att se.

 I båten hällde jag i våras en liten påse med blandade blommor och jäklars vad det växer och blommar! :-)

 Det är härligt att man får njuta av alla blommor långt in på hösten, så att allt inte bara har blommat över direkt efter semestern.

Så, vi hade en riktigt bra helg, igen, där vi fick en massa fixat.
Hem ville ju ingen åka i vanlig ordning, så vi kom hem jättesent!
Lagom till att barnen skulle hoppa i duschen och packa sina skolväskor och sen hopp i säng.
Men det är underbart att dom är så stora att det funkar.
Bara för ett par år sedan gick det ju inte att åka hem så sent. Men nu så! :-)
Snart, snart kan vi åka hem på måndag morgon! :-D

Veckan som kommer är ganska lugn. Full av allt det vanliga, men ingen direkt stress och inte så många akuta grejer att ta rätt på.
Lite skönt efter flera veckor med full cirkus på alla sätt man kan tänka.
Jag är lite förvånad över att jag inte blivit förkyld med tanke på allt som varit.
Nu blir det en helt kvar i stan, men med andra roliga grejer planerade.

Stress och ny luft!

Man kan ju säga att den här hösten dragit igång med raketfart.
Galet, på så många sätt. Och vissa saker som suger energi lär hänga med en bra bit in på hösten och vintern, tyvärr.
Men bara att bita ihop och göra det bästa av saken. Jag funkar ju lite så, att när "alla andra" blir hysteriska och upprivna, då blir jag lugn och tar flera steg tillbaka tills det lägger sig.
Men det suger energi när det går rykten som inte stämmer, när det cirkulerar rena faktafel och när folk inte ens förstår grundläggande saker utan tycker att "man och någon" bara ska fixa saker.
Att allt kostar tänker man inte på.
Alla ska ha allt, men ger tillbaks noll. (Som att allt i samhället ska vara gratis, men skatt vill man inte betala...)
Nåja, det ger sig.

Arbetsdagarna har varit fulla från tidig morgon till kväll. Jag som alltid är hungrig vid 11 har förvånat tittat upp när kollegor undrat om jag ska med och käka - då har klockan varit långt efter 12!
Många bränder att släcka och folk att styra upp och jaga..

Och kvällarna ska vi inte tala om. Jag och maken har bokstavligen mötts i dörren hela veckan. Tur att barnen är så stora att dom gör sin egen middag, även om jag helst vill att vi sitter och äter tillsammans för att hinna prata om dagen.
Men det har bara inte gått dessa veckor.

Barnen har också haft tillfälliga scheman första två veckorna med väldigt varierande tider. Nu på måndag drar det igång för dem på riktigt vilket ska bli lite skönt.

Trotts röran, så gav jag mig tid en av kvällarna och satte mig med mina nya pennor och skissblock. Det är så kul!
Ju mer jag ritar ju mer idéer får jag! Men -det märks att det är länge sedan sist. Att hitta tekniken tar lite tid och jag måste öva massor känner jag.
Jag gillar ju blyerts och kol mest, men ska även måla med färg så småningom. Det kräver ännu mer tid och övning.
Men det är ett perfekt sätt att tömma huvudet! Man måste koncentrera sig på exakt det man gör och inget annat.

En av kvällarna var jag även på en liten "vip kväll" på bokhandeln och köpte loss höstens Låna & Läs kort. Så många bra böcker som kommer denna höst!
Vi fick även träffa en av författarna till en av böckerna vilket var kul! Jag ser fram emot att läsa den och även se om det kommer en uppföljare.

Arbetsveckan har inte bara varit stress utan även mingel och skoj! :-)
Vi tackade av en person som jobbar i en organisation jag jobbat väldigt nära i många år. Innan avtackningen var jag runt i området med min chef och tittade på lite lokaler för en konferens framöver och även lite andra lokaler.
Vi träffade en hel del folk vi inte sett på länge och hade jätteskoj där korridorerna!

Och så hjälpte vi till att fixa inför avtackningen. Det var galet varmt och fuktigt, svetten bokstavligen rann på ryggen fast man stod still! Urk!

Men så - i fredags drog vi ut till landet! Äntligen!
Maken och två barn drog iväg innan jag slutade jobba och jag och Minime tuffade efter så småningom.

Och så skönt det var att komma ut! Svalare luft, tystare och bara så härligt.
För ett par veckor sedan gick strömmen i vårt uthus och delar av stora huset, så tre kylar och två frysar stod utan kyla!
Som tur var, åkte maken ut för att hämta en grej och upptäckte det, så han fick det fina uppdraget att tömma ur allt och slänga!
Stackaren! Det är inte kul att slänga kött ur frysen som stått varm en stund. Vi vet ju inte när strömmen gått, men troligen hade det stått varmt en vecka eller så.
Men - det gjorde ju att alla kylar och frysar nu var tomma och ur städade! :-)
Dock är vi inte helt säkra på vad som gjorde att en fas gick, men vi börjar ana att det är en gammal kyl som fått något fel.
Maken antog att det var någon av utebelysningen och drog ur allt när han var här. Men när vi kom ut hade strömmen gått igen.
Nu har vi dragit ur den äldsta av kylarna och det verkar fungera.
Lite galet är det ju att vi har fyra kylar och tre (små) frysar, men när vi är här alla 9 då måste vi ha flera kylar för att hålla allt kallt.
Nu hoppas vi att det håller sig kallt.

Vi blev bjudna på middag hos grannarna på kvällen och jag fick gosa med deras lilla bebbe! :-)
Hon har vuxit på sig på veckorna vi inte setts.

 Maken garvade åt mig, för även förra helgen när vi var på grillfest, hittade jag en bebis!
Det finns alltid en mamma som inte fått äta varm mat på ett tag, som man kan låna bebisar av en stund.

Det var lite märkligt dock, efter flera veckor av olidlig hetta och fukt, att snällt få sätta på sig både vantar och en varm kofta när det blev mörkt.
Så skönt!
Stjärnklart, mörkt, ganska varmt, men ändå krispig luft. Syre!

 Jag har oroat mig över allt som finns i mitt lilla växthus när vi inte varit här, att det skulle ha torkat bort, men det har klarat sig bra!
Fördelen med att det blir så fuktigt på nätterna.
Tomater har vi fått, små och söta! Jättegoda!

 Svärsonen lånar vår tomt att förvara lite timmer på. Det doftar helt ljuvligt!
Jag skämtade med honom och tackade för all ved, men då fick jag onda ögat! :-)
Det här ska ju bli allt möjligt kul, men inte ved.

 Han flyttade runt stockarna med grävmaskin och gripklo och jag passade på att fråga om lite gräv hjälp.

 Vid mitt nya staket ville jag plantera flera klätterrosor som vuxit sig stora i drivbänken, men det är bara lera just här (och på hela tomten!)
Och lera trivs inte rosor i så jag måste fylla på med annan jord. Dock, är det ju galet tungt att gräva upp lera för hand - det hade tagit mig hela hösten!
Men, nu drog han med skopan ett par gånger och vips hade jag ett hål!

 Som jag fyllde med ny härlig jord och flyttade fyra rosor, lite murgröna och en humle!
Det kommer att blir grönt och lummigt här och perfekt insynsskydd mot grannen.

Det har ju vuxit helt galet överallt och min stora klematis är helt sjukt stor och det blir ett virrvarr av klematis, rosor och murgröna här.
Så det var ju bara att börja klippa och binda upp det som ska vara kvar.

 Jag klippte bort "lite grand" kan man säga!
Två skottkärror blev det och då är lika mycket kvar. Jag får se om jag måste flytta bort mer växter därifrån när den ena växer så galet mycket.

 Nu har jag försökt ta så många sticklingar jag bara kan för att sätta dem överallt där vi behöver insynsskydd.
Det vore najs om det fungerade, för kan jag få nya plantor så behöver jag inte köpa en enda framöver!
Och även grannarna vill ha sticklingar av den här som växer såhär galet.

Maken var söt och satte upp en lampa åt mig så att jag kan fixa här även när det blivit mörkt, vilket det blir ganska tidigt.

 Det har varit så skönt att få en helg här ute. Det är ju en helt annan luft här. Som att det är mer syre på något vis.
Härligt!
En tanke som slog mig när vi kom ut och min stressnivå sjönk i fothöjd direkt, är att det kanske inte är så dumt att vi inte bor här hela tiden.
Kanske skulle jag ta med mig stressen hit om jag pendlar till jobbet?
Nu blir det ju en sån tydlig gräns mellan jobb/ vardag och tid här ute. Den tydligheten kanske skulle försvinna om jag bodde här jämt?
Däremot skulle jag ju älska att kunna sätta mig på bryggan en stund och låta all skit rinna av en grå torsdag.

Men men, jag behövde verkligen det här nu.
Skönt.
Vilken lycka det är att ha en plats där jag kan andas!