Jag har en påskkänsla i kroppen. Jag vet inte riktigt varför, men det kan vara för att vi flera år har åkt till södern på just sportlovet och när man sen haft lov hemma, har det varit påsk.
Solen är varm nu.
Våra balkonger som ligger i söderläge blir ju löjligt varma så snart den tittar fram.
I fredags hängde jag där en stund medans vi väntade in maken...
I lördags var det dock ganska mulet, kallt och tråkigt. Man fick hänga inne och drömma om varmare tider. :-)
Jag måste lägga en plan känner jag....
Den ligger bara ett par hundra meter från vår men ser helt annorlunda ut.
Vi har gammal sjöbotten, mycket vatten och massor, massor med lera. Vart man än sätter spaden, är det lera.
Och vi har ju fyllt upp hela tomten med galna mängder fyllmassor och jord.
Men, den här är jättekuperad och består till 80% av sten!
När man står där det framtida huset ska stå, då ser man över stora delar av grannskapet. :-)
Och längst ner, där är man på platt mark.
Det är en spännande tomt, svår och ganska otillgänglig, men det är ju bara fantasin som sätter gränser.
Jag kan se altaner i olika höjder, hängbroar och klätterställen för framtida barn. :-)
På tomten står den här gamla, döda eken, som är så vacker!
Vi håller tummarna för att det ska gå i lås så att dom kan uppfylla sin dröm!
Och vi gör vad vi kan för att hjälpa och underlätta för dem.
Vilket är mer än man kan säga om viss andra föräldrar som mest sätter käppar i hjulen för barnen.
Jag fattar inte det.
Man vill väl hjälpa sina barn? När de mår bra, mår man ju bra själv?
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte ens försökte stötta mina barn så att dom når sina drömmar, vilket inte alls behöver handla om pengar, utan om rent och skärt stöd i livet.
Men, jag kommer ju aldrig att förstå hur folk är funtade..
Nåja, nu tog vi även tag i vårt projekt sovrum.
När vi köpte huset var vårt sovrum ett vardagsrum, helt öppet och utan dörr.
Det byggdes en vägg och sattes in en dörr och målades vitt.
Nu glömde jag att ta "innan" foton tyvärr, men sängarna stod där till vänster och byrån som syns till vänster stod i fotändan. På den stod en tv och lite allmänna laddstationer.
Jag har irriterat mig i alla år på att det alltid varit så dammigt och rörigt där. Plus att man liksom gått rakt in i den när man klivit in i rummet...
Så den gav vi bort.
Och nu vände vi på hela rummet. Byrån ställdes mot väggen och sängarna där soffan har stått.
Vi måste ha fläkten som lampa, för när det blir riktigt varmt då måste den snurra för att vi inte ska dö här under taket.
Jag vill ställa torkställningen där under vintern, men nu har vi även en plats att yoga på!
Det blev så luftigt och bra och känns som ett hotellrum plötsligt.
Det blev sååå bra!
Sen unnade jag mig en kaffe i solen. Najs!
Dottern och svärsonen kom över på middag och vi planerade lite. :-)
Andas, bara vara.
Det finns nackdelar med att vara så "grön" som jag är. Jag kan liksom ta till mig känslor som andra har...
Och nu är det rörigt på flera ställen. Folks relationer är lite röriga nu. Människor mår inte bra.
Det är lite jobbigt att stå bredvid och titta på. Att se att det går åt pipan, men alla inblandade förstår inte riktigt det.
Och personer inblandade mår riktigt dåligt.
Samtidigt gör det att jag uppskattar allt och alla jag har runt mig ännu mer än vanligt. Det blir liksom rörande och jag tänker på att faktiskt säga till de jag älskar att jag gör det.
Umgås mer och verkligen uppskatta det som är bra.
Relationer är inte lätta, det kan man konstatera. Det är så sorgligt..
Men det är bara att hoppas att alla vaknar upp och så får man finnas där så gott det går.
Dock känns det att det liksom är "något på gång" allmänt sådär som det kan bli. En skilsmässa kommer sällan ensam som man brukar säga. :-)
Samtidigt är det verkligen något som jag lärt mig med åren, att inte göra något förhastat utan låta tiden jobba.
Vissa saker måste landa. Jag kände ju redan i höstas att saker hänt, som nu löst sig utan att jag gjort något speciellt alls. Mer varit öppen för sådant som kommer till mig.
Lite så är det ju om man går med blicken i backen så ser man inte det som händer runt en. Lyfter man blicken så ser och hör man saker och säger man då ja... tja... :-)
Men, jag var verkligen tvungen att tänka igenom och saker och livet.
Vad är viktigt? Vad vill jag? Vad behöver jag?
Det är så lätt att bli missnöjd och hela tiden vilja något annat och sträva efter utveckling. Men tänk om man helt enkelt bara ska vara nöjd med allt som är bra en stund?
Njuta av att livet lugnar ner sig.
Sakta blir ju barnen större och jag får mer tid för mig och maken och jag behöver tänka på oss, så att vi inte står där och undrar vad vi ska hitta på när barnen är utflugna.
Det är så viktigt!
För ganska många år sedan fick jag tipset från en kollega. "Se till att ni har gemensamma drömmar och projekt, så att ni inte står där sen när barnen flyttat och har två separata liv".
Och det har vi tagit fasta på.
Vi har egna intressen, men vi är även intresserade av varandras intressen. Och vi har drömmar om hur och vad vi ska göra sen, när barnen inte vill hänga med oss.. :-)
Vi hjälper varandra att växa vilket jag tror att är oerhört viktigt. Man vill ju växa tillsammans inte från varandra.
Det är så lätt hänt att man blir kompisar och sen lever bredvid varandra i stället för med varandra.
Nåja, idag åkte maken till jobbet och jag och barnen strosar runt och njuter av ledig måndag!
Så lyxigt!
Det är nästan lyxigare att ta en eller ett par lediga dagar då och då, än att ha långledigt!
När vi inte längre är så beroende av skolledigheter, kommer jag att ta semester lite då och då under året, få tredagars helger. Det är så skönt!
Folk unnar sig det för sällan tror jag!
Tänk att ta semester en helt vanlig torsdag, gå på bio, gå ut och äta gott och vara vara. Mitt i livstetriset.
I stället för att samla all semester till just sommaren.
Nåja, idag njuter jag av denna utsikt och av att ha fått dricka mitt morgonkaffe på kökstrappan, i solen. Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar