Så blev det februari.

Dagarna rinner iväg!
Plötsligt är det februari! :-)
Januari avslutade vi med att vara barnvakt till den här lille filuren!

Han är såhär glad, jämt!
Det blir ju inte att vi ses varje vecka och nu är han ju så pass stor att han börjar kunna se lite skillnad på "folk och folk", så jag var lite orolig att han inte skulle gilla att lämnas hos oss utan mamma och pappa.
Men dom var bara kvar en liten stund och sen vinkade vi hejdå.
Och han sa inte pip på hela dagen!
Han kikade runt och kröp runt och tittade på nya saker. Och, så snart minime är i närheten, så ser han ju bara henne.
Han åt massor, sov en stund och busade. Så härlig!

Vi har också fortsatt att fixa barnens rum.
Lillemans är i stort sett helt klart. Han har fått två bokhyllor till alla sina böcker. Blir bra!
Dock, har vi inte burit upp några kartonger med böcker än, för att det står mängder av skräp i vägen som ska köras ut till landet.
Men, för att kunna göra det, behöver vi åka med båda bilarna och det har vi inte velat göra senaste gången pga väglaget.
Sen är det jäkligt mycket jobbigare att bära UPP boklådor än ner. Märkligt. :-)

Minimes rum är halvklart, då en del av hennes hyllor är restade, så vi har bara kunnat sätta upp nya skrivbordet och några hyllor.
Och då har vi inte kunnat flytta hennes lådor heller. Så... men, snart är det ordning. :-)
Deras rum blir verkligen bra nu och kommer att kunna se ut så tills dom flyttar hemifrån.
Nästa helg hoppas jag att det restade finns och vi även kan fixa det sminkbord hon ska få.
Det finns alltid något projekt att jobba med! :-)

Vi hade planerat att åka till landet redan i fredags, men jag var iväg på ett möte på dagen och när jag åkte hem, korkade E4 an ihop totalt pga snön som vräkte ner.
Så, vi ställde in det.
Stora vägen ut hade nog inte varit något problem, men vi visste inte hur småvägarna hanns med.
Så, i stället åkte vi och käkade på Pizza Hut till barnens stora glädje.
Det är ju gott! :-)

På lördagen gick vi upp hyfsat tidigt och åkte ut. Stora dottern med sambo var redan där.

Vägen var jättefin och väl skottad, en jösses så mycket snö vi hade!
Barnen och jag fixade raskt ihop en snögubbe modell större!

Och när vi stod där, med snö halvägs till knäna, drog in doften av is, hav och snö... ja men jösses.
Det är ju som en lisa för själen!
Jag har mått lite halvkymigt i veckan, av olika orsaker och fått vara en vända till naprapaten. Jag vaknade med huvudvärk i lördags och hann bli lite åksjuk innan vi var ute, men när jag klev ur bilen, drog djupa, kalla andetag...då försvinner ju liksom allt.

Vi grävde fram ofyren och eldade i den ett par timmar innan det var middagsdags. Rätt svårt att få igång elden, men när den väl blev varm, var den varm länge.
När vi köpte den undrade vi ju om vi var helt knäppa, för den var ju ruskigt dyr, men - som vi har använt den! Året runt. Väl värd pengarna.

Det var så härligt ute!
Nästan plusgrader och alldeles fluffigt.
Att stå där och grilla mat, under tiden det snöade ymnigt är ju helt otroligt mysigt!
Stora dottern med sambo kom över på middag och även dotterns svägerska. Svågern, hade varit ute i snösvängen 14 timmar på raken, med start natten innan, så han kom bara förbi för att säga hej och åkte sen hem för att sova.
Vi andra hade mys ute och kikade sen på Mello. Varav halva ligan somnade i soffan! :-)
Det är härligt när folk känner sig så hemma att dom lägger sig på soffan och vilar lite!

Vi somnade ganska tidigt alla - det är tröttande att var ute i all frisk luft! :-)

Jag vaknade till vid 05 att min telefon blinkade till och hela huset blev så! Annars är det ju alltid något som låter. Kylen, värmepumpen, en lampa som surrar.
Men nu blev det mörkt och tyst! :-)
Jag funderade på varför strömmen gick, för det blåste inte alls. Dock orkade jag inte gå upp utan somnade om.
Men, när vi vaknade vid 8 och maken tittade ut, så förstod vi ju direkt! Det hade snöat säkert 20 cm tung snö under natten!
Så vackert!
Strömmen var tillbaka, så det blev inget större bekymmer att fixa frukost.

Den där svågern, som är i snösvängen ringde och tipsade om att vi inte skulle försöka åka tillbaks till stan förrän framåt kvällen, för att det var rätt kaotiskt här ute.
Flera träd låg över våra el och telefonlinor, så det var bara att klä på sig och gå ut för att klippa ner/ bort grenar från träd för att det inte skulle hänga över.
Flera träd låg bokstavligen vid marken med toppen, så man fick sopa av dem så att dom rätade på sig.
Tung snö!

Ett annat bra köp är snöplogen till fyrhjulingen!
Maken skottade vår uppfart, gården och stora delar av området. Det tog en stund, men gick ju bra mycket fortare än om vi hade behövt handskotta det.
Svärsonen dök upp efter ett par timmar och tog över för att köra det sista.
Men, trots att vi var hyfsat insnöade, så känns det ju i hela kroppen att det är där jag skulle vilja bo. På heltid.
Hade vi inte haft små barn, som ska till skolan, då vore det ju inget problem!
Man kan jobba på distans! ;-)
Eller om man vore pensionär. Då måste man ju inte åka någonstans om det är mycket snö. Man får ha skafferierna fulla, så kan man bara njuta!

Vi åkte hem ovanligt sent, så att man skulle hinna ploga alla vägar och det var jättefint hela vägen.
Tills vi kom till vår gata vill säga. Den är ju prio 3 eller 4 skulle jag tro (ingen buss går på den här gatan) så den var ju inte skottad alls.
Plogbilen kom nu vid 21.
Så hela vår uppfart var ju insnöad/ översnöad. Det var ju bara att ställa bilen  på gatan och börja skotta. Igen.
Men denna gång för hand! Tungt som fan.
Maken, jag och Lilleman var säkert ute närmare timmen för att kunna köra in bilen. Min bil, orkade jag bara inte gräva fram.
Den ska in på service på tisdag morgon, så vi lär ju behöva gräva fram den i morgon kväll...

..men det är då det!
Så skönt att kunna gå till jobbet i morgon.
För mig får det gärna ligga kvar snö till mars/ april! Det är ju så mycket härligare än slask och regn i sidled.

Nu ska vi dra igång en ny vecka. Jag har inte kikat i kalendern, men vet på ett ungefär vad den innehåller.
Minst ett jobbigt möte. Sånt som tar emot liksom. Som naprapaten menar sätter sig i mina käkmuskler! :-)
Och han har säkert rätt.
Jag ska även göra lite efterforskningar på en idé jag fick häromdagen.
Man vet ju liksom inte vad livet för med sig...ibland ramlar man över spännande saker och då är ju frågan om man ska ta chansen eller inte.
Jag vet inte än.
Timingen var riktigt dålig nu, men jag måste kika om det kommer att dyka upp samma chans igen, sen.
OM det gör det måste jag verkligen sätta mig och tänka igenom det.
Om det inte gör det, då är det så. Ingen förlust mer än att det hade varit kul.
Jag fick en fråga häromdagen, vad jag har för femårsplan och jag konstaterade att jag ingen har.
Det är sällan jag tänker så konkret, men om jag funderar på vad som hänt de senaste fem åren, så har jag ju inte haft problem med att fylla dem! :-)

Men, om fem år, då fyller jag 53. Minime är 15, Lilleman är 17.
Bara det är galet! (att de stora då är 27 och 30...ja det är ju lika galet det!!)
Det skulle inte förvåna mig om det dykt upp ett barnbarn till eller åtminstone bakas ett.
Jag är mest troligt kvar på det jobb jag har nu. Det är för roligt för att byta bort och har så många fördelar. Jag vet inte riktigt vad som skulle få mig att sluta/ byta jobb.
(Jo - en fet lottovinst, då slutade jag! :-D )
Jag lär ha samma make om han inte fått för sig att byta ut mig!
Och sen rullar ju livet på som det brukar antar jag. Det växer ju inte mossa på oss.

Men, nu ska vi ta oss ann februari!