Vardagslyx

Så blev det sportlov.
Jag har en påskkänsla i kroppen. Jag vet inte riktigt varför, men det kan vara för att vi flera år har åkt till södern på just sportlovet och när man sen haft lov hemma, har det varit påsk.
Solen är varm nu.
Våra balkonger som ligger i söderläge blir ju löjligt varma så snart den tittar fram.
I fredags hängde jag där en stund medans vi väntade in maken...

Sen drog vi till landet.
I lördags var det dock ganska mulet, kallt och tråkigt. Man fick hänga inne och drömma om varmare tider. :-)

 Så här skulle jag ju vilja att baksidan av tomten såg ut!
Jag måste lägga en plan känner jag....

 Vi tog en sväng över till den tomt som dottern och sambon vill köpa.
Den ligger bara ett par hundra meter från vår men ser helt annorlunda ut.
Vi har gammal sjöbotten, mycket vatten och massor, massor med lera. Vart man än sätter spaden, är det lera.
Och vi har ju fyllt upp hela tomten med galna mängder fyllmassor och jord.
Men, den här är jättekuperad och består till 80% av sten!
När man står där det framtida huset ska stå, då ser man över stora delar av grannskapet. :-)
Och längst ner, där är man på platt mark.
Det är en spännande tomt, svår och ganska otillgänglig, men det är ju bara fantasin som sätter gränser.
Jag kan se altaner i olika höjder, hängbroar och klätterställen för framtida barn. :-)
På tomten står den här gamla, döda eken, som är så vacker!

 Som tur är, så är svärsonen löjligt händig, så varje pinne på det här trädet kommer att tas till vara och bli möbler om jag känner honom rätt.
Vi håller tummarna för att det ska gå i lås så att dom kan uppfylla sin dröm!
Och vi gör vad vi kan för att hjälpa och underlätta för dem.

Vilket är mer än man kan säga om viss andra föräldrar som mest sätter käppar i hjulen för barnen.
Jag fattar inte det.
Man vill väl hjälpa sina barn? När de mår bra, mår man ju bra själv?
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte ens försökte stötta mina barn så att dom når sina drömmar, vilket inte alls behöver handla om pengar, utan om rent och skärt stöd i livet.
Men, jag kommer ju aldrig att förstå hur folk är funtade..

Nåja, nu tog vi även tag i vårt projekt sovrum.
När vi köpte huset var vårt sovrum ett vardagsrum, helt öppet och utan dörr.
Det byggdes en vägg och sattes in en dörr och målades vitt.

Nu glömde jag att ta "innan" foton tyvärr, men sängarna stod där till vänster och byrån som syns till vänster stod i fotändan. På den stod en tv och lite allmänna laddstationer.
Jag har irriterat mig i alla år på att det alltid varit så dammigt och rörigt där. Plus att man liksom gått rakt in i den när man klivit in i rummet...

Till höger i rummet har det stått en två-sittsoffa, som ingen någonsin suttit i. Det har legat kläder i högar där.
Så den gav vi bort.
Och nu vände vi på hela rummet. Byrån ställdes mot väggen och sängarna där soffan har stått.
Vi måste ha fläkten som lampa, för när det blir riktigt varmt då måste den snurra för att vi inte ska dö här under taket.

 Och där sängen har stått blev det nu tomt. :-)
Jag vill ställa torkställningen där under vintern, men nu har vi även en plats att yoga på!
Det blev så luftigt och bra och känns som ett hotellrum plötsligt.

 Jag ska ta med mig ett sängöverkast från radhuset som blir toppen här nu när jag kan bädda hela sängen. :-)
Det blev sååå bra!
Sen unnade jag mig en kaffe i solen. Najs!

 Det var helt galet fin söndag och så skönt att inte behöva åka härifrån. Att kunna dra igång ofyren till middagen är ju lyxigt som helst.
Dottern och svärsonen kom över på middag och vi planerade lite. :-)

Det är så najs att få lite extra dagar här ute nu. Som jag uppskattar ett par extra dagar och långhelg.
Andas, bara vara.
Det finns nackdelar med att vara så "grön" som jag är. Jag kan liksom ta till mig känslor som andra har...
Och nu är det rörigt på flera ställen. Folks relationer är lite röriga nu. Människor mår inte bra.
Det är lite jobbigt att stå bredvid och titta på. Att se att det går åt pipan, men alla inblandade förstår inte riktigt det.
Och personer inblandade mår riktigt dåligt.
Samtidigt gör det att jag uppskattar allt och alla jag har runt mig ännu mer än vanligt. Det blir liksom rörande och jag tänker på att faktiskt säga till de jag älskar att jag gör det.
Umgås mer och verkligen uppskatta det som är bra.

Relationer är inte lätta, det kan man konstatera. Det är så sorgligt..
Men det är bara att hoppas att alla vaknar upp och så får man finnas där så gott det går.
Dock känns det att det liksom är "något på gång" allmänt sådär som det kan bli. En skilsmässa kommer sällan ensam som man brukar säga. :-)

Samtidigt är det verkligen något som jag lärt mig med åren, att inte göra något förhastat utan låta tiden jobba.
Vissa saker måste landa. Jag kände ju redan i höstas att saker hänt, som nu löst sig utan att jag gjort något speciellt alls. Mer varit öppen för sådant som kommer till mig.
Lite så är det ju om man går med blicken i backen så ser man inte det som händer runt en. Lyfter man blicken så ser och hör man saker och säger man då ja... tja... :-)

Men, jag var verkligen tvungen att tänka igenom och saker och livet.
Vad är viktigt? Vad vill jag? Vad behöver jag?
Det är så lätt att bli missnöjd och hela tiden vilja något annat och sträva efter utveckling. Men tänk om man helt enkelt bara ska vara nöjd med allt som är bra en stund?
Njuta av att livet lugnar ner sig.
Sakta blir ju barnen större och jag får mer tid för mig och maken och jag behöver tänka på oss, så att vi inte står där och undrar vad vi ska hitta på när barnen är utflugna.
Det är så viktigt!
För ganska många år sedan fick jag tipset från en kollega. "Se till att ni har gemensamma drömmar och projekt, så att ni inte står där sen när barnen flyttat och har två separata liv".
Och det har vi tagit fasta på.
Vi har egna intressen, men vi är även intresserade av varandras intressen. Och vi har drömmar om hur och vad vi ska göra sen, när barnen inte vill hänga med oss.. :-)
Vi hjälper varandra att växa vilket jag tror att är oerhört viktigt. Man vill ju växa tillsammans inte från varandra.
Det är så lätt hänt att man blir kompisar och sen lever bredvid varandra i stället för med varandra.

Nåja, idag åkte maken till jobbet och jag och barnen strosar runt och njuter av ledig måndag!
Så lyxigt!
Det är nästan lyxigare att ta en eller ett par lediga dagar då och då, än att ha långledigt!
När vi inte längre är så beroende av skolledigheter, kommer jag att ta semester lite då och då under året, få tredagars helger. Det är så skönt!
Folk unnar sig det för sällan tror jag!
Tänk att ta semester en helt vanlig torsdag, gå på bio, gå ut och äta gott och vara vara. Mitt i livstetriset.
I stället för att samla all semester till just sommaren.

Nåja, idag njuter jag av denna utsikt och av att ha fått dricka mitt morgonkaffe på kökstrappan, i solen. Äntligen!

Ljuvliga dagar.

Nu är vi inne i en helt underbar tid. Jag försöker njuta av varje minut som solen skiner.
Och som den skiner!
Jag får aldrig nog av att se solen gå upp på morgonen. Det är det absolut bästa med radhuset, att vi ligger i söderläge och att vi ser soluppgången.

 Just nu tänker jag det varje dag. "läget, läget, läget".. :-)
Förutom soluppgången, att jag kan gå till jobbet, där det nu är fullt krig om parkeringsplatser.
Plus att jag faktiskt njuter hejdlöst av att kunna gå, få frisk luft och en liten paus både på morgonen och eftermiddagen.
Gratis motion.
(och anledningen till att jag tänker det, är helt enkelt för att jag ju egentligen vill bo någon annan stans...:-) )
Början på veckan var sagolikt skön. Det är bara början av februari, men solen är varm. Och det känns som påsk.

 Men, man vet ju att det kommer att komma "bakslag" dvs vara sånt väder som det ska vara i februari.

I torsdags vaknade vi till en helt galet vacker himmel, alla hjärtans dag! Och himlen var rosa! :-)

 Jag var iväg på jobb utanför kontoret hela förmiddagen och när jag kom till jobbet, då väntade 24 röda rosor på mig! :-)
Har man en romantisk man så har man! <3

 Folk må tycka att det är larvigt och onödigt, men jag blir lika glad varje gång. Och maken har satt i system att få mig att skämmas lite! :-)
Mina manliga kollegor svor över att dom kände sig lite fisiga som köpte hem ett par rosor, eller en chokladask! :-)
Mina kvinnliga kollegor svor över att de aldrig fått blommor till jobbet! Och inte heller en lika stor bukett! *ss*
Jag tror att det fanns några som fick skit den kvällen.

Och ja- även maken fick en present av mig, även om den inte var såhär otroligt fin. Men, han får annat...hela året! ;-)
Dvs jag projektleder familjen AB och har alltid gjort och blir fett kompenserad! :-)
Och innan någon tycker att det inte är jämställt och jadjada, det funkar för oss.
Det är omöjligt att vi båda är involverade i allt och vi har en fördelning som funkar och vi stöttar varandra i allt.
Han har haft en period när han tagit mer ansvar för barnen i det mest, men nu kommer en period där han är borta mycket och jag stöttar honom helhjärtat i det. Han har en plan som jag stöttar och faktiskt uppmuntrar. Man ska göra det man passar för och kan man tillföra bra saker, då ska man göra det!
Men...det innebär rosor till mig, som jag älskar! :-)

Nåja, i fredags pep vi iväg till landet. Som jag längtat! Som vi längtar!
Det var helt otroligt halt och is precis överallt!
Vi gick en sväng till grannen på kvällen och det var två steg fram och tre hala steg bak!
Men, att vakna till det här på lördagen....alltså...
Det finns inget som slår det! Det gör inte det.

 Stora sonen med familj kom susande för att hänga med oss över helgen och även få lite egentid.
Dom lämpade av barnbarnet lite lagom till lunchen och drog iväg.
Han har varit lite bökig senaste veckorna och vissa dagar matvägrat och vissa dagar vägrat att sova alla lurar osv.
Det händer ju massor nu! Han har gått från att sitta där han sitter till att nu krypa omkring och resa sig mot saker.
Det växer inte mossa på den här killen! :-)
Men, jag är ju rätt van, så jag är inte ett dugg nervös att ha honom.
Och nu har han träffat oss rätt ofta, så det tar en kvart och så struntar han i mamma och pappa.

Nu drog de iväg och likaså maken och Lilleman och jag blev kvar hemma med Minime och barnbarnet.
Och som han åt! Hela burken mat och halva efterrätten! Mums!

Sen la jag honom i vagnen och gick en prommis. Det var tur att jag hade vagnen för annars hade jag nog slagit på rumpan!
SÅÅ halt!
Men nere vid havet var det helt underbart. Ljuvligt! Solen värmde och man verkligen känner hur livsandarna vaknar till liv!
Vårkänslor! :-)

 Och han knoppade ju in efter en liten stund. Han var snorig så det var inte helt lätt med napp och sömn samtidigt.
Men han somnade och jag gick hem och satte mig i solen på en stol och sen sov han i dryga timmen.
Han som aldrig sover mer än 30 minuter i vagnen! :-)

 Sen gick vi in och han åt en stor portion gröt och efterrätt igen.
Så, svärdottern skickade meddelande om att vi klarat testet och att han nu var vår! :-)

Men, han blev jätteglad när dom kom hem igen.
Kvällen blev en härlig middag med alla barnen och lite mello.
Det är så härligt att vi har det stället där alla kan komma och sova kvar och vi kan umgås.
Nu håller vi tummarna för att stora dottern och hennes sambo så småningom kan köpa ett eget ställe där ute. Det finns en plan!
Och det vore ju helt galet najs att ha dem så när oss, jämt!

Vi har ju städat och rensat ut rum både här i radhuset och på landet och nu hittade vi en låda med en tågbana i trä.
Jättekul för barnbarnet, men även kul för hans faster och farbror! Plötsligt satt dom och byggde tågbana efter frukosten! :-)
(och otippat...slogs om tågen!! :-D )

 Även idag tog vi en prommis när det var dags för första sovstunden för lille- lilleman.
Och det är ju ljuvligt. Helt vindstilla och havet ligger som en spegel.
Varmt. Man vill ju bara sitta här och andas...

 Men det går ju inte.
Vi var tvungna att åka hem och fixa lite grejer.
Men, när vi kom upp på vår gata sa vi alla "wow". Det märktes att solen legat på i två dagar.
Alla stora snöhögar är borta! Det är torrt och väldigt vårigt.
Flera grannar var ute och man hade tom burit fram en grill.

Det behövs bara lite sol så vaknar alla! :-)
Jag försökte att inte sura över att vi måste åka tillbaks till radhuset och i stället tänka på att det snart är sportlov och då har jag två långhelger att se fram emot.
Sen är inte påsklovet långt borta och nu blir det ju bara ljusare och varmare.
Jag och Minime satte oss på balkongen och drack kaffe och åt lite glass. Och det är ju najs....
Men, men... :-)

Jag känner mig ändå laddad för en ny vecka.
Bästa batteriladdaren är ju att ha hela familjen runt mig, tanka kärlek och värme. Vi har så kul ihop!
Och det är så härligt att se de stora barnen i sina förhållanden. De mår bra!
De har det bra och det går bra i det dom försätter sig. Då mår jag bra.

Samtidigt så kan jag stundtals slås av isande skräck. För vi är många nu och vi blir ännu fler. Och ju fler vi är ju större risk är det att något händer. Så är det ju.
Men, man kan ju inte tänka så, utan verkligen njuta av alla så ofta vi kan.

Veckan som kommer är intressant och rolig. Flera dagar blir låna för oss alla och maken är borta flera kvällar.
En kväll, blir det rätt bökigt för att både maken och jag jobbar sent.
Men, nu är de små så stora att dom klarar sig bra själva. Och jag kommer hem lagom till att dom ska sova.
Det är så skönt att dom är så stora nu.
Tänk att Lilleman fyller 13 i höst! VA!
Men skönt. Väldigt skönt.

Och - efter den här veckan så väntar två långhelger vilket är kanon skönt! Att ha tre ledig dagar på raken är jättelyxigt!
Bättre än fyra dagar på raken tycker jag.
Jag hade ju valet att ta måndag-tisdag ledigt på sportlovet, men valde måndag och fredag. På så vis får jag två långa helger och jobbar tre dagar.
Plus att det lär vara lugnt på jobbet de dagarna, så jag kan unna mig sovmorgon.
Tanken är att jag ska komma igång med min morgonträning då. Tid finns det fattas bara lust. :-)

Men, nu ska jag njuta av söndag kväll!

Narnia och vårkänslor.

Alltså vilken vecka.
Vi började med -14 grader, tung narniasnö som gjorde att hela världen var dämpad och tyst.
Det var sååå vackert!
Vi gick sakta, sakta till skola och jobb och bara njöt! :-)

 Man blir bra sugen på att slänga sig ner och göra snöänglar överallt!

I tisdags gick det bara inte att sitta inne på lunchen, utan vi var flera som gick en lång promenad och bara njöt av solen.
Jag får aldrig nog av soluppgångar! :-)

MEN - sen plötsligt, plusgrader och regn!!
Och det frös ju natten efter och allt blev snorhalt. Man har verkligen fått gå som på nålar i flera dagar.
Idag regnar det igen och all snö försvinner. Så synd verkligen.

Veckan har varit lite upp och lite ner. Jag har fått ett besked som ställt vissa saker lite på öronen. Jag måste ta ett beslut så småningom. Timing är allt! :-)
Vi får se.
Sen har jag träffat lite nytt folk. Min kurs som jag gick i höstas ställdes in nu på våren, för att det var för få anmälda. Skit då.
Men, det var samtidigt lite bra, för då får jag tid till annat roligt som dykt upp.
Ett helt nytt sammanhang, men som verkar bli skitkul. Roliga människor.
Och det är ett intresse jag delar med maken men han är involverad på ett lite annat sätt och i en annan grupp.
Vi känner att det är viktigt att vi odlar våra gemensamma nu när barnen blir större. Det är lätt hänt att allt tid går till dem och allt runt omkring när de är små och sen när dom är stora blir det väldigt tomt.
Men, det är ganska fascinerande att man kan träffas en massa personer, som är väldigt olika i ålder, yrken och personlighet, men hitta varandra i det gemensamma intresset.

Jag kan också konstatera att det finns så mycket att göra, många "hål" i samhället att fylla om man bara vill.
Ingen behöver egentligen vara ensam och känna sig obehövd. Alla behövs till att göra gott!
Och många borde rycka upp sig och göra en insats i stället för att sitta på sociala medier och gnälla över att "ingen gör något och dom som gör, de gör fel"... Engagera sig i stället, tänker jag.

Nåja, jag har även hunnit fixa klart min kofta!
När jag rensade ut lite kartonger för ett tag sen hittade jag en gammal svart kofta. Skärpet var borta och den var noppig och ...gammal.
Men jag tvättade den och tänkte att det går säkert att använda. Men, sen slog det mig att den kanske går att hotta upp lite.
Så jag tog lite restgarn och broderade den med lite blommor och annat. Och nu är den som ny! :-)

 Jobbveckan har varit bra. Lagom mycket, jag har hunnit en hel del och löst lite knutar.
Det gick inte att låta bli att hotta upp även min jobbplats. :-) Älskar tulpaner!

Jag bokade även klipptid. 

Nackdelen med lite kortare hår är ju att det växer snabbt och måste fixas till. Nu har jag haft en kortklippt page en stund vilket jag var nöjd med, men kände för ännu lite förändring.

Jag hittade den här på nätet och kände att den var najs.

 Och min frisör är lite kul. Han gillar mitt hår och ojjar sig över kvalitén och tjockleken hela tiden.
Helst skulle han nog vilja att jag hade långt som han fick locka och föna och ha sig! :-)
Men det vill inte jag!
Nu tänkte han klippa den vanliga pagen, men jag sa "kortare"!!
Och han bara "näe, är du säker? Döda mig inte efteråt!!" :-D (han pratar bara Engelska..)
Men jag vet ju hur snabbt det växer, så jag tvingade honom att klippa kortare än han själv ville.
Sen köpte jag lite toning på vägen hem och moffade i. Jag är nöjd! :-)

Grejen är att nu kan jag ha tre olika frissor.
Endera blåser jag det framåt som på bilden, vilket kommer att bli ännu bättre när det växt ut lite.
Eller så vänder jag det bakåt och bakom öronen och då blir det en annan frissa.
Eller, så har jag inte så mycket produkter i det och bara blåser det rufsigt och busigt, liksom "upp och ner".
Det är variationen jag gillar.
Och det är helt klart slut med det långa, tunga och varm håret.
Jag hade ofta kortklippt när jag var yngre, det var så skönt!
Men när barnen varit små, har det varit enklare med längre, som jag bara flätat eller haft i tofs.
Kortare frisyr kräver ju lite meck som man inte har tid med när barnen är små.
Skönt är det.

Den här helgen är rätt lugn. Idag var vi iväg och firade en kusin som fyllde år.
God mat och släkthäng. Och lite gullande med barnbarnet. :-)
I morgon blir det IKEA för hela slanten. Nu ska barnens rum bli klara så att vi kan tömma alla kartonger som står i garaget.
Nästa helg blir det till att packa båda bilarna och köra ut allt skräp till landet. Det åker på vårbrasan.
Det känns som att det är sista helgen vi har nu att göra allt klart.
Sen vill man ju inte hänga här på helgerna! :-)
Nu kommer snart våren och då vill man var ute och på landet!

Lite galet är det ju att vi snart är i mitten av februari, som är kort. Vips är det mars och sen väntar härliga tider.
Vi konstaterade idag att det känns som att den här vintern varit extremt kort. Gått så fort!
Snart är det vår igen! :-)

Så blev det februari.

Dagarna rinner iväg!
Plötsligt är det februari! :-)
Januari avslutade vi med att vara barnvakt till den här lille filuren!

Han är såhär glad, jämt!
Det blir ju inte att vi ses varje vecka och nu är han ju så pass stor att han börjar kunna se lite skillnad på "folk och folk", så jag var lite orolig att han inte skulle gilla att lämnas hos oss utan mamma och pappa.
Men dom var bara kvar en liten stund och sen vinkade vi hejdå.
Och han sa inte pip på hela dagen!
Han kikade runt och kröp runt och tittade på nya saker. Och, så snart minime är i närheten, så ser han ju bara henne.
Han åt massor, sov en stund och busade. Så härlig!

Vi har också fortsatt att fixa barnens rum.
Lillemans är i stort sett helt klart. Han har fått två bokhyllor till alla sina böcker. Blir bra!
Dock, har vi inte burit upp några kartonger med böcker än, för att det står mängder av skräp i vägen som ska köras ut till landet.
Men, för att kunna göra det, behöver vi åka med båda bilarna och det har vi inte velat göra senaste gången pga väglaget.
Sen är det jäkligt mycket jobbigare att bära UPP boklådor än ner. Märkligt. :-)

Minimes rum är halvklart, då en del av hennes hyllor är restade, så vi har bara kunnat sätta upp nya skrivbordet och några hyllor.
Och då har vi inte kunnat flytta hennes lådor heller. Så... men, snart är det ordning. :-)
Deras rum blir verkligen bra nu och kommer att kunna se ut så tills dom flyttar hemifrån.
Nästa helg hoppas jag att det restade finns och vi även kan fixa det sminkbord hon ska få.
Det finns alltid något projekt att jobba med! :-)

Vi hade planerat att åka till landet redan i fredags, men jag var iväg på ett möte på dagen och när jag åkte hem, korkade E4 an ihop totalt pga snön som vräkte ner.
Så, vi ställde in det.
Stora vägen ut hade nog inte varit något problem, men vi visste inte hur småvägarna hanns med.
Så, i stället åkte vi och käkade på Pizza Hut till barnens stora glädje.
Det är ju gott! :-)

På lördagen gick vi upp hyfsat tidigt och åkte ut. Stora dottern med sambo var redan där.

Vägen var jättefin och väl skottad, en jösses så mycket snö vi hade!
Barnen och jag fixade raskt ihop en snögubbe modell större!

Och när vi stod där, med snö halvägs till knäna, drog in doften av is, hav och snö... ja men jösses.
Det är ju som en lisa för själen!
Jag har mått lite halvkymigt i veckan, av olika orsaker och fått vara en vända till naprapaten. Jag vaknade med huvudvärk i lördags och hann bli lite åksjuk innan vi var ute, men när jag klev ur bilen, drog djupa, kalla andetag...då försvinner ju liksom allt.

Vi grävde fram ofyren och eldade i den ett par timmar innan det var middagsdags. Rätt svårt att få igång elden, men när den väl blev varm, var den varm länge.
När vi köpte den undrade vi ju om vi var helt knäppa, för den var ju ruskigt dyr, men - som vi har använt den! Året runt. Väl värd pengarna.

Det var så härligt ute!
Nästan plusgrader och alldeles fluffigt.
Att stå där och grilla mat, under tiden det snöade ymnigt är ju helt otroligt mysigt!
Stora dottern med sambo kom över på middag och även dotterns svägerska. Svågern, hade varit ute i snösvängen 14 timmar på raken, med start natten innan, så han kom bara förbi för att säga hej och åkte sen hem för att sova.
Vi andra hade mys ute och kikade sen på Mello. Varav halva ligan somnade i soffan! :-)
Det är härligt när folk känner sig så hemma att dom lägger sig på soffan och vilar lite!

Vi somnade ganska tidigt alla - det är tröttande att var ute i all frisk luft! :-)

Jag vaknade till vid 05 att min telefon blinkade till och hela huset blev så! Annars är det ju alltid något som låter. Kylen, värmepumpen, en lampa som surrar.
Men nu blev det mörkt och tyst! :-)
Jag funderade på varför strömmen gick, för det blåste inte alls. Dock orkade jag inte gå upp utan somnade om.
Men, när vi vaknade vid 8 och maken tittade ut, så förstod vi ju direkt! Det hade snöat säkert 20 cm tung snö under natten!
Så vackert!
Strömmen var tillbaka, så det blev inget större bekymmer att fixa frukost.

Den där svågern, som är i snösvängen ringde och tipsade om att vi inte skulle försöka åka tillbaks till stan förrän framåt kvällen, för att det var rätt kaotiskt här ute.
Flera träd låg över våra el och telefonlinor, så det var bara att klä på sig och gå ut för att klippa ner/ bort grenar från träd för att det inte skulle hänga över.
Flera träd låg bokstavligen vid marken med toppen, så man fick sopa av dem så att dom rätade på sig.
Tung snö!

Ett annat bra köp är snöplogen till fyrhjulingen!
Maken skottade vår uppfart, gården och stora delar av området. Det tog en stund, men gick ju bra mycket fortare än om vi hade behövt handskotta det.
Svärsonen dök upp efter ett par timmar och tog över för att köra det sista.
Men, trots att vi var hyfsat insnöade, så känns det ju i hela kroppen att det är där jag skulle vilja bo. På heltid.
Hade vi inte haft små barn, som ska till skolan, då vore det ju inget problem!
Man kan jobba på distans! ;-)
Eller om man vore pensionär. Då måste man ju inte åka någonstans om det är mycket snö. Man får ha skafferierna fulla, så kan man bara njuta!

Vi åkte hem ovanligt sent, så att man skulle hinna ploga alla vägar och det var jättefint hela vägen.
Tills vi kom till vår gata vill säga. Den är ju prio 3 eller 4 skulle jag tro (ingen buss går på den här gatan) så den var ju inte skottad alls.
Plogbilen kom nu vid 21.
Så hela vår uppfart var ju insnöad/ översnöad. Det var ju bara att ställa bilen  på gatan och börja skotta. Igen.
Men denna gång för hand! Tungt som fan.
Maken, jag och Lilleman var säkert ute närmare timmen för att kunna köra in bilen. Min bil, orkade jag bara inte gräva fram.
Den ska in på service på tisdag morgon, så vi lär ju behöva gräva fram den i morgon kväll...

..men det är då det!
Så skönt att kunna gå till jobbet i morgon.
För mig får det gärna ligga kvar snö till mars/ april! Det är ju så mycket härligare än slask och regn i sidled.

Nu ska vi dra igång en ny vecka. Jag har inte kikat i kalendern, men vet på ett ungefär vad den innehåller.
Minst ett jobbigt möte. Sånt som tar emot liksom. Som naprapaten menar sätter sig i mina käkmuskler! :-)
Och han har säkert rätt.
Jag ska även göra lite efterforskningar på en idé jag fick häromdagen.
Man vet ju liksom inte vad livet för med sig...ibland ramlar man över spännande saker och då är ju frågan om man ska ta chansen eller inte.
Jag vet inte än.
Timingen var riktigt dålig nu, men jag måste kika om det kommer att dyka upp samma chans igen, sen.
OM det gör det måste jag verkligen sätta mig och tänka igenom det.
Om det inte gör det, då är det så. Ingen förlust mer än att det hade varit kul.
Jag fick en fråga häromdagen, vad jag har för femårsplan och jag konstaterade att jag ingen har.
Det är sällan jag tänker så konkret, men om jag funderar på vad som hänt de senaste fem åren, så har jag ju inte haft problem med att fylla dem! :-)

Men, om fem år, då fyller jag 53. Minime är 15, Lilleman är 17.
Bara det är galet! (att de stora då är 27 och 30...ja det är ju lika galet det!!)
Det skulle inte förvåna mig om det dykt upp ett barnbarn till eller åtminstone bakas ett.
Jag är mest troligt kvar på det jobb jag har nu. Det är för roligt för att byta bort och har så många fördelar. Jag vet inte riktigt vad som skulle få mig att sluta/ byta jobb.
(Jo - en fet lottovinst, då slutade jag! :-D )
Jag lär ha samma make om han inte fått för sig att byta ut mig!
Och sen rullar ju livet på som det brukar antar jag. Det växer ju inte mossa på oss.

Men, nu ska vi ta oss ann februari!