Jag kände mig lite hängig i helgen. Hade lock för öronen och fick plötsligt ont i ett öra.
Som alltid petade jag i mig mer vitaminer och mineraler än vanligt och körde näskanna flera gånger om dagen.
Måndagen satt vi på konferens nästan hela dagen. I en iskall lokal. Som jag frös!
Vi var flera som hämtade jackor och satt och hackade tänder.
Jag brukar sällan frysa, men då gjorde jag!
På kvällen kände jag hur förkylningen smög sig på. Tisdagen åkte jag på ett möte.
En mässa vi ska ha om ett par veckor skulle sys ihop och vi träffade vår samarbetspartner.
De hade precis satt upp en 12 meter hög gran! Maffig!
Jag la mig på soffan och tänkte jobba lite....
.. vilket slutade med att jag sov ett par timmar.
Sen hämtade jag lilleman och åkte med honom till tandis. Som tur var, så hade jag en liten aning, så jag bad storasyster att hämta sin lillasyrra på fritids.
Och visst. Det vi skulle åtgärda var en dryg timme senare inte ens i närheten av att vara fixat.
Och på ett märkligt sätt, så fick jag bara nog där och då.
Jag och främst lilleman, har haft ett oerhört långt tålamod. Men det slog mig då "vad håller vi på med? eller främst jag. Varför tillåter jag det här??"
Det är ju inte klokt.
Nu ska ett hål lagas i en permanent tand och jag har noll förtroende kvar. Noll.
Så nu är det nog.
Plus att jag när jag kom hem letade upp lite forskning och har hittat tre olika forskningsrapporter som stärker min tes om att man har olika anlag för karies.
Som vi får skäll över varje gång. Trots att vi sköter hans tänder mer än någon av de andras. Som vi kämpar.
Nu måste det bli till en ändring. Rejält. Jag orkar inte mer nu.
Det är så svårt att förklara hur förtvivlad man blir som förälder när man gör allt man kan och barnet ändå får hål i tänderna.
Ett barn som dessutom är underviktigt! Där man kan SE att han inte småäter.
Jag ringde en privat tandläkare idag som gärna tog emot oss. Dock ringde dom senare och menade att deras barntandläkare inte är tillräckligt erfaren för att ta över ett "case" som Lilleman är.
Deras barntadis är på pappaledighet och det dröjer ett tag innan han är tillbaks.
Så nu är jag tillbaks till ruta ett.
Nya tag i morgon. Jag ska hitta en ny som vi får lite kontinuitet hos.
Det blir till att ringa lite.
Men jag tror att jag prövar folktandvården nu. Funkar inte det får jag byta igen.
Nåja, det var sjuka bilköer när vi åkte hem, så "alla" hann hem innan vi gjorde.
Jag som skulle på heldag inne i stan för att planera 2016 med min sektion. Jag var uppe och duschade på onsdag morgon, men det var bara att inse att det inte skulle gå.
Bara tanken på att sätta mig på ett tåg.. Näe..
Så jag meddelade alla, åkte och lämnade barn i skolan och kröp sen i säng igen.
Jag la huvudet på kudden 7.45 och lyfte på huvudet igen vid 21 på kvällen! Jag sov hela dagen!
Farmor hämtade barnen och maken löste av henne.
Jag tog en ipren och åt lite mat vid 21 och kröp sen i säng igen och sov till 06 i morse!
Men jag mår betydligt bättre idag. Det värsta har släppt.
Däremot var barnen lite halvhängiga. Så dom fick vara hemma.
Hade jag åkt till jobbet hade dom fått gå, värre än så var det inte, vilket visade sig ganska snart.
Men, ibland, måste även dom få gosa ner sig i soffan och ta en "bara vara dag".
Det spöregnade ute och var rätt najs att gosa ner sig i soffan.
Jag bytte sjuk mot vabb.
Få se vart det bär.
Vi har ju en hel del kalasande i helgen nämlish.
Närmare bestämt tre kalas ska vi klara av!
Jag tror att vi kommer att klara det. Däremot hörde jag att ett syskon till det barn som ska ha dop i helgen kroknat också.
Så vi får väl se.
I morgon får barnen hoppa till skolan och jag ska faktiskt jobba. Hemifrån.
Det blir bra.
Det är helt galet att det är dags att börja tänka på Jul nu! Det är inte långt bort alls.
Jag har inte lust. Idag.
Men det kanske kommer när huvudvärken släpper. Och när jag löst vårt tandläkartroll.
Jag är ju sån.
När jag ruttnar ska det till förändring NU!
Inte igår. NU!
Sen går jag in i en rätt galen jobbperiod nu. Då gäller det att vara på benen.
Och kanske hinna baka en eller annan pepparkaka med. Kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar