Flytande middag.

Idag känns det som fredag. Trots att det är onsdag! Man blir lite vill av allt hattande med tider och dagar.
Igår kroknade Lilleman rejält i feber han också.
Så, han och Minime låg hemma idag, tillsammans med maken och stora dottern.
Hon är inte sjuk, men har studievecka.
Det vill säga, de har så mycket att plugga att dom inte hinner gå på lektioner! Lite galet.
Hon har åkt in och satt sig i biblioteket och ett par klassrum som dom fått dedikerade till sig, men i morse konstaterade hon att hon sovit för lite och inte orkade duscha, så hon blev hemma. :-)

Men, jag tassade iväg och åkte till jobbet.
Och det är ju galet hur fort det går när man får åka själv! Jag var uppe flera vändor med febriga barn och ställde fram klockan så att jag gick upp dryga timmen senare än jag brukar.
Ändå var jag på jobbet tidigare än jag brukar, trots att jag åkte längre bort! :-)

Jag hade en lång lista "att göra" idag som jag betade av. För att sen sitta och ringa resten av dagen och jaga på folk.
Och det som blev oerhört tydligt idag, var hur viktigt uppföljning är. För visst hade folk fått infon, men glömt den.

Mitt i allt kom jag på att jag glömt att lägga i ett parkeringstillstånd och fick brådis ut till bilen.
P böter vill man ju inte ha.
När jag kom upp, ropade man på mig att jag hade besök.
Och minsann.
Trevligt besök. :-)
Och upplysande. För det är ju så att man hör så mycket. Rykten. Antagande.
Men man vet ju inte om det är sant eller inte om man inte får höra båda sidor. Så idag fick jag höra en version först och sen direkt ifrån "hästens mun" om man vill kalla de så.
Jag vill höra sanningen.
Hur är det på riktigt? Inte lägga så mycket vikt vid rykten och förutfattade meningar.
Och, det var ju ungefär som jag trodde.
Visst, vissa kan tycka att det är märkligt och hårt. Men jag hade reagerat likadant och har gjort tidigare.
Rätt ska vara rätt. Ordning och reda och regler ska man följa om dom är relevanta.
Så, det var inte så konstigt.
Sen fick jag en uppmaning. "fixa nu när du kommer hem!"
Och det gjorde jag.
För, jag ångar sällan saker jag gjort, men däremot det jag inte gjort!
Sen går jag och tänker. "vad hade hänt om"..."tänk om jag hade sagt ja"...."hur hade det varit och hur lång hade jag kunnat gå"...
Så, nu bestämde jag mig för att göra tvärsom.
Säga ja. Pröva. Ha en dialog.
Sen får vi se.
Egentligen vill jag något helt annat, men blir det inte så, så blir det här kanske minst lika bra.

Sen har jag för första gången berättat för någon utanför, vilket beslut jag precis tagit.
Och det är ju som med allt annat. Innan man har sagt det, så är det inte lika konkret och på riktigt.
Men nu har jag sagt det.
Och det var inte läskigt! :-)
Lite lustigt är det, att det jag nu tycker är läskigt att inte göra, tycker andra är läskigt att göra.

Så nu går vi in i helgen med en massa spännande förväntningar.
Just nu finns inget att berätta. Så jag kan inte informera de som informeras bör.
Vilket känns lite konstigt. För jag är alltid så ärlig.
Men, nu ska jag inte jinxa det utan ligga lite lågt! :-)

Ligger lågt gör även Lilleman fortfarande. Feber och ont i huvudet stackaren.
Det blev flytande middag för honom..

Minime är betydligt piggare.
Tjattret är i full gång!
I morgon är det halvdags jobb och jag hoppas på friskare barn!