Nya tider stundar.

Jag ska byta jobb! 
I februari är det dags att ge mig ut på nya äventyr efter rätt många år på nuvarande jobb. 

Jag har 3 månaders uppsägningstid, så efter att jag skrivit på avtalet för den nya tjänsten och skrivit på uppsägningspapprena på nuvarande jobbet, så har ju allt fortsatt rulla på som vanligt.
Nästan så att jag glömmer bort att jag inte ska jobba kvar efter en stund. 

Till och med så att jag fått hjärnspöken och tänker att jag har drömt alltihop! :-) 

Som tur är så har jag träffat på både blivande kollegor och blivande chef flera gånger under senaste veckorna och idag var jag och maken medbjudna på julbord, där jag träffade nästan alla nya kollegor med respektive, så nu vågar jag liksom tro på det! :-D 

Jag är jättestolt över att jag fick jobbet, för det var så många som sökte. 

Det var inget jag direkt hade planerat, söka nytt jobb alltså, men jag har tänkt ibland att det kanske är dags. 

Och jag har längtat tillbaks till privata näringslivet lite då och då, så när jag råkade se en spännande tjänst på ett företag jag haft ögonen på ett tag, då kunde jag inte låta bli. 

Rekryteringen var ganska lång och gedigen, men gick ändå fort såhär i efterhand, Det är ju när man är mitt i det och har fjärilar i magen, går på intervjuer och sen väntar som det känns länge. 

Jag blev ombedd att tänka ut tre referenser efter två intervjuer och ett par tester. Två av dem kontaktade jag först när de efterfrågades, den tredje kunde jag fråga ganska tidigt i processen.  

När man kontaktar referenser är ju risken rätt stor att informationen läcker, så man måste vara försiktig. :-D

Av lite olika orsaker kontaktades just de två referenserna väldigt sent för mig. 

Jag blev intervjuad som en av de första men mina referenser ringes sist, just för att undvika att det skulle läcka ut i onödan, så när jag fick den där uppmaningen "ge oss deras info", då blev jag skitnervös! :-D 

Jag fick ju veta av dem när dom kontaktats, så när rekryteraren skickade mig ett sms dagen efter att jag skulle ringa upp, så tänkte jag "fan- nu ringer han och berättar varför jag inte fick jobbet och vad det berodde på men ändå skönt att få veta så pass snabbt. "

Men i stället säger han "jag har skrivit ihop ett förslag till dig, som jag tänker att du kan fundera på och sen bestämma om du vill komma till oss! "
Jag blev helt stum! Om jag vill ha tjänsten? Hell yes!

Så efter 9 år i offentlig tjänst ska jag nu tillbaks till privata näringslivet. Och det ska bli så kul! 

3 månaders uppsägningstid kändes så länge, men efter ett tag så är ju 3 månader inte så många arbetsdagar, till när julen kommer med en del lediga dagar. 
Men, eftersom det har tagit lite tid innan min nuvarande tjänst kom ut, hinner ingen ny komma på plats så att vi kan gå dubbelt. 

Så i mellandagarna blir det till att dokumenterar massor och skriva instruktioner.

Nu börjar det som sagt kännas mer verkligt och jag checkar också av planerade projekt som blir klara. 

I veckan hade vi en stor mässa som vi har årligen och som jag koordinerat under alla år. Nu var det sista gången. 
Lite känslosamt, men samtidigt så härligt att känna att det här var sista gången nu. Check på den! 

Nästa år, då deltar jag som besökare. :-)

Nästa vecka har vi ett stort frukostmöte - som också blir mitt sista. Check på den. 
Vid nästa tillfälle sitter jag i publiken. :-) 

Jag har älskat dessa uppgifter, men nu ska det bli skönt att inte behöva ansvara för dem mer. 
Det är ett event kvar sen som hålls precis dagarna innan jag slutar och två större som jag hinner förbereda och där ska en kollega bli så insatt att hon kan genomföra dem efter att jag slutat. 

Där är jag nog med som gäst, troligen. 

Så efter nästa vecka har jag inga större event kvar. Lite skumt, men skönt. 

Det ska bli så spännande med nytt jobb, största skillnaden blir att jag inte ska jobba lika mycket på distans längre och det blir mindre åka hit och dit. 

Som tur är så är en av mina nya förmåner att jag får ha med mig hundarna på kontoret om dom inte stör och skäller. Därför har jag börjat träna dem extra nu, så att dom ska klara av andra hundar som redan finns på kontoret och lite mer störning än vanligt. 

Jag tror att det kommer att bli bra och de kommer inte att behöva vara med varje dag förrän tidigast  till hösten när barnen får nya skoltider. 

Spännande bli det hur som! :-) 

Nya tider stundar. 

Hundträning med nya mål.

Det är underbart med att kunna elda, mys på hög nivå! 

Mycket är härligt med det här huset, men just att kunna elda är absolut en av de bästa sakerna. 

Det är lite märkligt det där med vad som händer när man mår bra i nuet. När man trivs och kan lägga tid och energi på annat än att bara längta bort.

Både maken och jag har hittat ny energi och ambitioner sen vi flyttade. Vi kan plötsligt lägga tid på annat vilket märks på så många sätt. 
Han har nya grejer på gång och till våren händer det roliga saker för mig! 

En av det roliga sakerna påverkar även vovsarna, så nu ska båda hårdtränas med hundmöten, vara med på nya ställen och umgås med andra hundar.

Jag har ju börjat med att g0 kurs med lillfjant vilkrt går fint. Hon är så tuff och senast låg hon under stolen och morrade åt en stor golden retriever! 😆

Själva lydnadsövningarna går väl sådär, hon lyder när hon vill! :-D Hon är smart men har rätt mycket egen vilja och kan vara sjukt envis. Men den stora behållningen är att hon vänjer sig med främmande hundar och konstiga ställen. 

Sist kunde hon lägga sig ner och chilla mellan övningarna. 

Båda har också lugnat ner sig betydligt bara senaste halvåret. Tränaren på kursen menar att hundar under 3 år är unghundar som behöver tid att mogna och så är det verkligen. 

I helgen hade vi kalas för 17 åringen och huset fylldes med familj och släkt. 
Det brukar dom ha lite svårt för, det ska skällas och hoppas runt så jag har dem alltid på övervåningen när det kommer folk. 
Både för att dom inte ska förvänta sig att vara i hallen och ta emot, men också så att dom inte ska bli trampade på och för att barnen ska slippa bli hoppade på. 
Är dom med i hallen får någon ha dem i koppel och det är bökigare. Nu var dom uppe och sa till (ställde frågan, är det ok matte?) 

Och när jag gick upp och sa "tack nu räcker det" så tystande dom. Det gick rätt fort nu, så pass att en familjemedlem som snavade över en hundsäng sa "ja just, var är hundarna?" :-)

När vi fikat klart fick dom komma ner och vara i ett rum med galler för dörren som jag brukar göra. 
Det ovanlig nu var att båda la sig i soffan och chillade. 
Bella brukar sitta och ha koll på allt utanför och Heidi brukar sitta och pipa och gnälla för att hon vill ut och vara med. 
Helst skulle hon ju slicka ihjäl varenda barn i huset! :-) 

När alla andra förutom minsta barnbarnet med familj åkt fick dom vara i samma rum som dem. 

Dom brukar vara jättenyfikna och ska nosa och slicka på fötter och händer, men nu nosade dom lite och gick sen och la sig! 

Att dom kan ligga så avslappnat och sova när det är en bebis i samma rum som skrattar, gråter, viftar med händerna och busar med morfar är helt underbart.
För ett halvår hade det inte gått. 
Bella hade varit orolig och Heidi hade skällt vid varje skrik. 

Det riktigt härliga var att svärsonen låg på golvet i en sackosäck och Bella gick dit och satte sig bredvid och väntade. Inte förrän jag sa "varsågod" så hoppade hon upp till honom! :-)

Han var helt chockad! :-D :-D 

Just honom brukar dom busa som attan med. 

Jag ska boka in Bella på en kurs i allmän lydnad efter jul och vi ska vara med på uppstyrda promenader som hålls med samma tränare som har rallykursen. Jag ska gå ett par med bara Bella och ett par med båda, för dom sköter sig alltid bättre när dom inte är tillsammans. :-)

Det bir hårdträning närmsta halvåret, för att dom ska kunna följa med mig på roliga äventyr och det är ju roligare att träna dem när det finns ett tydligt syfte. 

Vintern är här!

Nu är det verkligen höst!

Det har regnat, blåst, varit minusgrader, plusgrader och sen mer regn igen och rena stormen!
Nu ryktas det om snö i slutet av veckan. 

Kan iofs vara rätt mysigt, det blir ju alltid ljusare om det så bara kommer ett par mm vitt. 

Nu har vi äntligen flyttat klockan till vintertid - det är "rätt tid" tycker jag. Varje vår upplever jag att man snor en timme av mig som sen hela tiden är bort. 

Nu är den tillbaks! :-) Och det är lite ljusare på morgonen igen en stund. Klar att det blir mörkt på eftermiddagen/ kvällen, men det är det ju ändå. 

Nu kommer årstiden där man borde ta en lunchpromenader varje dag för att få lite ljus. Det hjälper inte att man är ute med hundarna morgon och kväll, för det är mörkt vid båda tillfällena. 

Vi är rätt nöjda med att vi hunnit köra hem ganska mycket ved från landet och fyllt förråden. 

Jag älskar att stå och klyva ved!

Vi hoppas hinna åka ut och hämta hem mer snart också, men helgerna bara försvinner..

Både jag och maken har haft rätt galna jobbveckor så senaste veckorna har bara försvunnit. Vips så är vi i slutet av oktober! 

Jag fattar inte vart tiden tar vägen?

Nu är det snart dags att börja fundera på julklappar... Men vi har ju tre födelsedagar innan. *phju*

Tur att barnen helst vill ha pengar. 🙂

Makens present ligger och väntar på ett hemligt ställe och jag är så nöjd med att hittat det jag vet han vill ha och hunnit fixa det i god tid!

Nu har äldsta sonen äntligen fått nycklarna till lägenheten de köpt!

Dom flyttar in om knappt två veckor och dom där all ledig tid föra att river tapeter, spacklar, slipa och målar. 

En äldre herre har bott där i många år och inte gjort något alls, så dom har lite att göra. :-)

Men nu är det yta som går hyfsat fort, sen får dom fortsätta att fixa och dona när dom väl flyttat in. 
Renovering tar alltid längre tid än man trott och tänkt, så allt dom planerat kommer nog inte att hinnas med. 

Området är jättefint, mycket grönt och så har dom en härlig utsikt och förskolan bokstavligen nedanför balkongen. :-)

Sen är det inte alls dumt att ha dom 10 minuter bort. 

Vi är där och hjälper dom lite med slipning och maskering innan målning.

Maken hjälpte till att forsla bort skräp, det fylls ju fort på när man river garderober och tapet. 

Lägenheten är jättebra planerad och det är stora ytor i trapphus osv.

Hissen hade samma "pling" som på hotell 🙂 Det kommer att bli jättebra. 

Nu är det bara minstingen som bor alldeles för långt bort. Men det är ju för att vi inte är på landet så ofta längre. 
Men snart kommer dom och bor hos oss ett par dagar när far i huset ska iväg på lite jobb. 

Det är ju tur att vi köpte huset för vi hade inte kunnat vara där som vi brukade denna höst av olika orsaker och då hade jag ju surat bort varenda helg! 😃

Jag vet inte om det är pga att vi trivs så bra hemma nu, som helgerna bara fylls av saker eller om det hade varit så annars också?
På något vis var det säker så förut att vi sa nej till saker och såg till att minst varannan helg var tom för att kunna åka ut. 

Nu känns det bara mörkt och blött..

Jag påbörjat en kurs i rallylydnad med lillfjant då jag ville göra något skoj med henne som jag knappt tränat alls. Fokus har legat på Bella som haft mer issues. 

Så nu ska vi gå fem gånger och lära oss grunderna. Sen får jag träna vidare själv för att det är roligt. 

Jag har inga ambitioner att tävla, inte med fjant i allafall men det är kul att få ny inspiration på träningsformer. 

Jag tror att jag ska gå en sväng med Bella oxå i vår.

Det är bra att inte bara träna lydnad utan även att vara i närheten av andra hundar och träna på fokus med störning. 

Men jäklar vad man blev trött i skallen! 😀 

Det är många olika moment man ska hålla koll på förutom hunden! 🙂

Fjant var heelt slut efteråt och det blev mest bara fnitter sista kvarten och då bröt de flesta hundar ihop och bara hoppade snurrade, skällde eller la sig ner. 

Man kan verkligen lägga hur mycket tid och pengar som helst på hundar, men det är en otroligt kul hobby!
Det är också så skoj, för hundarna var ju mina från start och jag har inte förväntat mig att någon annan ska vara lika förtjust som jag. 
Men nu ett par år in, så är ju hela familjen lika involverade. Maken är nästan fjantig! :-)

Han har mycket mer tålamod med hundarna än han hade med barnen. "Men hundarna förstår ju inte" säger han och det har han ju rätt i! 

I början kände jag verkligen att om jag åker bort så glöms hundarna bort! Dom blir både utan mat och får inte gå ut. 
Men så är det inte alls nu. Det är ett himla pyssel från alla! :-)

Barnbarn och födelsedagar!

Det har varit en otroligt mörk månad på flera sätt. Den kriminalitet vi ser nu är ju helt obegriplig. 
Jag har sååå mycket tankar om det, men försöker att inte låta det ta över. Jag är inte en människa som oroar mig speciellt mycket, är ganska rationell och ser det fina i de flesta och det mesta. 

Men - nu har det krupit in under skinnet. 

Att ha tonåringar som vill vara ute är inte kul nu! 
Nu, skjuts och sprängs det inte bland kriminella mot kriminella. Det skjuts och sprängs överallt och ingen går säker. Det är ett krig, bokstavligen. 

En kvinna dog hemma i sin säng, när grannhuset sprängdes. En kille sköts på en Idrottsplats där det tränade barn i närheten och unga killar som varit springpojkar har bokstavligen avrättats. 
Helt galet. 
Nu har man ju ögon i nacken överallt, för det finns liksom inte områden man kan undvika, för våldet finns överallt. 

Men, man måste djupandas och våga tror på att det ska gå att få ordning på hela skiten. 

Jag började jobbveckan med att åka iväg och vara med på ett frukostmöte som jag själv inte var inblandad i. 
Kul! Det är så härligt att träffa gamla och nya kontakter och bara njuta utan att behöva ansvar för något alls! :-) 

Vi har jobbat lite längre dagar och varit på kontoret oftare än brukligt vilket hundarna märkt. :-)

Dom är jätteduktiga på att bara softa när vi är borta och är ofta lugnare än när alla är hemma och springer omkring.

Men dom är supergosiga när vi väl kommer hem. 

Jag har klickat hem ett par vinterstövlar. Jag älskar att ha kjol och klänning även när det är vinter och då vill jag har högskaftade stövlar.
Men det är inte lätt att hitta några jag kan ha! Jag har rätt breda anklar och underben, även när jag väger betydligt mindre. Jag har alltid få leta ihjäl mig för att hitta stövelskaft som funkar. 
Gummistövlar funkar aldrig, där får jag köpa låga. 
Det märkliga är att när jag säger det så är det alltid flera som vittnar om samma problem, varför görs inte stövlar med bredare skaft? 

Jag har letat som en tok och hittade ETT par på Cellbes till slut som var över 45 cm i omkrets. 

Som tur är så var dom snygga! :-) Men jag hade velat ha ett par låga med lite grövre sula också, men där gick jag bet. 
För många år sedan hittade jag både ett par med klack och ett par lägre som jag bokstavligen slitit sönder tills det läckte in vatten både här och var. 
Nu får jag ha dessa i många år igen.. 
Det är så smart att ha en kedja bak som ger fler cm! 
Varför inte göra så på fler stövlar? Eller snörning bak. (Det finns så kallade "mormorstövlar" med snörning fram, men dom är jag inte lika förtjust i) 

Det är fortfarande varmt och skönt ute, trots att det är första oktober idag! 

Förr helgen badade hundarna! 

Det gäller att njuta av det härliga höstvädret så länge det funkar. 

Vi har också haft en magisk måne. 

Det är så mysigt att ta lite senare promenader nu, när det är mörkt och det lyser så fint i det flesta trädgårdar. 

Jag hoppas på mycket julbelysning denna jul. Förra julen var ju elpriserna så galna att ingen hängde upp något. 

Vi har dragit igång födelsedagspärlbandet nu också. 
Lilla prinsessan fyllde 2 i veckan och firades nu i helgen. Hon är så löjligt söt så det är helt galet.

Och nu är det pippi som är poppis. :-) 

Nu pratar hon massor och det är full fart både på ben och hjärna hela tiden! :-)

Vi gjorde vårt att påverka henne och köpte Hello Kitty kläder! :-D 

Och en riktigt glittrig liten handväska, som vi fyllde med blingbling, så som örhängen, armband och pärlor! :-D 

Vår minsting Mattisvar också på plats och på gång! 

Han är inne i värsta utvecklingsfasen nu och rätt sur mellan varven. Eller "skitgnällig" som hans mamma säger! :-D
Men det är inte konstigt, mycket ska falla på plats runt halvåret. Plus att han ju inte kommer någonstans!

Mycket gnäll släpper när dom får igång krypandet och kan börja hålla i saker. Skitsöt är han också!

Jag, har fortfarande svårt att greppa och fatta när vi är på ett liknande kalas, att fyra av barnen är mina och tre av småttingarna är mina barnbarn. 
Det är liksom för stort och för galet! Den här lilla killen är mina gener! Sjukt ju! :-D

Tänk när jag är 90 och fyller ett stort rum med mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn! Det går liksom inte att förstå... 

After Life

Den härliga höstvärmen hänger kvar. Vi hade ju några kallare morgnar och dagar, men nu har det legat på en 15-20 grader igen länge. 

Kvällarna här helt magiska, när det blir mörkt men är 20 grader varmt. 

Hundarna är lite nojiga, för dom är inte vana vid mörkret märks det, så det blir fler promenader lite senare på kvällarna nu. 

Jag har ju kommit in en stickperiod igen, även där är jag periodare! :-D

Vantar och handledsvärmare går ju så fort att sticka och är därför kul, så det blir lite sånt av restgarn. 

Även av nya garnet blev det ett par för handlederna...

..och så blir det en halsduk av något slag till dem. Jag stickar väldigt sällan från ett mönster utan kör ur huvudet. 

Så vi får se om halsduken blir som tänkt, gör den inte det, så börjar jag om! :-)

Det är riktigt skönt med fredag idag. Veckan har gått så märkligt fort, det tycker även ungdomarna. Maken som har sjukt mycket jobb (och även intervjuar folk att anställa) kände det igår som att det gått två veckor på en vecka. 

Vi hade ett möte på torsdagsmorgonen på jobbet och beställde morotskakor till det.... och jag har nog aldrig sett större bitar! Jiises!

När det är mycket är kvällspromenaderna med hundarna rena syreinjektionen. Det är så vackert där uppe på berget och jag får som inte nog av solnedgångarna. 

Man är som bara där och nu, det går inte att tänka på så mycket annat, det märker hundarna direkt och blir bjäbbiga och jobbiga! :-D 

Hundarna är så duktiga att springa lösa nu vilket är kanonkul och jag försöker att kalla in dem så sällan som möjligt. 
Lillfjanten springer precis så att hon ser mig, sen väntar hon eller vänder tillbaks. Vilket hon får kred för. 

Bella springer längre lovar men kommer också tillbaka när hon märker att vi inte hänger med. Igår stannade jag när hon sprang iväg och ställde mig lite skymd och vips kom hon tillbaks. :-)

Sen försvann hon en sväng, men när jag klappar i händerna så kommer hon som skjuten ur en kanon. 

Jag måste ta med mig lite annat gods nu också för att öka viljan att komma till mig. 

Utmaningen är Rådjuren, ser eller känner hon doften av dem - då drar hon!

Det är i stort sett bara Rådjur som är problemet nu, det går inte att träna bort helt enkelt. 

Till våren ska jag gå en spårkurs med henne och se om det gör livet lättare. Jag hann inte gå den som går nu, så det får vänta.
Jag ska gå kurs med Fjant i stället som börjar snart och ska bli kanonkul. Hon är smartare än man tror den där lilla pälsbollen. 

Nu är maken på benen igen vilket är himla skönt. Det har varit långdraget! Jag älskar ju våra långa promenader på helgerna, där vi hinner prata i kapp om det mesta. Veckorna snurrar och även om vi jobbar hemma en del och träffas ofta, så blir det ändå saker vi inte riktigt hinner prata om. 

Jag har tittat på serien "After life" nu och den ligger kvar hos mig precis som en bra bok kan göra. Den är sorgligt, rolig och tänkvärd på så många sätt. 

Det finns så många som är så ensamma och klassas som udda och konstiga. Varför kan man undra?

Alla människor har ju något speciellt och den serien belyser verkligen det. 

Det fick mig också att känna sån tacksamhet över alla fina relationer jag har. Vissa djupa, vissa ytliga, vissa bra och vissa bara är. 

Jag tror att alla någon gång i livet känt sig ensam, kanske tom trots att man haft en relation eller relationer, men man har inte känt att man hör till. 
Det är minst lika hemskt som att verkligen vara ensam. 

Jag tänker också på människor som kommit och gått i mitt liv, genom skola, jobb och annat. Vissa av dem var så otroligt ensamma och är. 

En person som jag fortfarande tänker på lite då och då fanns i periferin, en kompis till en kompis. 

Hon hade precis separerat då och alla som kände dem tänkte "what?" varför då?

Han var en sk svärmorsdröm och allt var bra men "inte helt 100" som hon beskrev det. Hon tänkte att det garanterat fanns någon som var hundra och som uppfyllde alla kriterier. 

Och som vi alla vet, det finns ingen som är helt hundra! Det är vi ju inte själva! Så det slutade ju med att hon sen letade efter honom hela livet utan större framgång. 

Den stora sorg som blev av att aldrig hitta honom, kanske inte hinna få några barn och inte leva det liv som hon önskat blev ju jättejobbig. 
Han, träffade förstås en ny tjej ganska direkt efter och bildade familj osv. 

Jag kom att tänka på henne igen häromdagen och letade via vänners vänner på fejjan och såg att hon fick barn, på egen hand, för ett par år sedan, vilket ju är helt fantastiskt!

Man behöver inte leva som alla andra och göra som alla andra, man kan bli lycklig ändå. 

Firande och planerande

Höstens firande är inlett! 

Först ut, minsta barnbarnets namnkalas. Vi är inte så mycket för dop i familjen, så oftast körs det ett namnkalas eller ett sjudundrande ettårs kalas. :-) 

Jag köpte ballonger inför kalasandet, det är alltid liksom mer festligt med heliumballonger! 

På vägen ut till feststället stannade vi och plockade de absolut sista solrosorna. Just solrosor är en röd tråd hos dottern. 

Vi plockade massor till deras bröllop och hon hade solrosor i brudbuketten. 

Vi var grymt effektiva och jag, minime, dottern och svärsonen fixade i ordning festlokalen och allt som skulle fixas på drygt en timme innan alla anlände! :-)

Man är som rutinerad numer... ;-)

Dom hade köpt magiskt goda smörgåstårtor och även tårtor. Fräscha och goda. 

Maken kunde vara med, även om han inte var helt hundra, han har varit tokförkyld i nästan fyra veckor vilket ju är helt galet. 

Vi skulle varit med på en överraskningsfest för en kompis på lördagen, men när han vaknade kände han att det inte gick. 

Vi meddelade redan ett par dagar innan att vi kanske inte kunde vara med och det var nog tur. 

Söndagen gick med huvudet fullt av Ipren. 

Nu har han kunnat jobba den här veckan och även varit på kontoret. Skönt att det vänt! 

Det är ju rätt härligt ändå med så pass många kalas på hösten, när det lätt blir både mörkt och tråkigt. 

Nu är det också dags att börja tänka höst ute. Samla ihop lite möbler och kuddar. Vi måste ta ner taket på pergolan, så att det inte blir förstört. Troligen flyttar vi hela schabraket till utanför köket så att vi har till våren. Hur som ska kuddarna in under tak. Jag ska köpa stora kassar med dragkedja på Ikea som är toppenbra att förvara saker i. 
Klart att det finns risk för fukt ändå, men vissa kan stå ute under tak och vissa får vi ta upp på vinden helt enkelt. 

Bra ändå att vi har utskjutande tak så att saker inte behöver bli översnöade eller totalt dränkta. 

Vi har tagit in nya hyllan för ved nu och jag har eldat ur spisen och gjort rent. 

När det regnar och blåser är det så mysigt att göra en liten brasa. 
Lilleman älskar att vakna till doften av en liten brasa och kaffe! :-) Sen är han glad hela dagen. 

Han är precis som mig med att ha minnen och känslor direkt kopplat till dofter. 

Jobbet rullar på och dagarna går så rackarns fort! Jag har unnat mig att ha en alldeles egen planeringsdag, där jag bara uppdaterat olika dokument och dubbelkollat planering osv. Det är så mycket som händer och många personer inblandade som jag ska koordinera, så ibland mins jag inte om jag skickat infon, fått svara och om det är ok liksom. 

Så med jämna mellanrum måste jag sätta mig och titta igenom allt och se så att jag har stenkoll. Ofta har jag det men då och då så märker jag att jag missat eller inte fått svar. 

Kul ändå att dagarna går fort. 
Vi har flyttat lokaler också och vårt nya rum blev riktigt mysigt. Möbleringen är den samma, minus ett par bord, men spegelvänt och mindre rum. 
En kollega menade att han blev lite sjösjuk efter en stund, för rummet är liksom det samma men tvärsom! :-)
Man har uppdaterat lite andra platser också som gjort hela kontoret mycket mysigare att vara i. Det gör mycket att man trivs i lokalerna, till nu när man är där mer sällan. 

Så det mesta känns bra nu. Förutom, man har alltid en surdeg, större eller mindre. Och nu har jag en som jag snart måste ta beslut om. 
Jag hade en lösning för ett tag sen, egentligen innan allt var klart, men var tvungen att säga nej. 

Lite då och då tänker jag "fan, att jag inte bara struntade i att dubbelkolla"... för då hade det varit löst, men troligen kommit surt efter. 
Så det var ju inget alternativ egentligen. Men, nu har jag den här jäkla bollen som jag rullar framför mig. 

Men, jag tror ju stenhårt på att vissa saker är det liksom en mening med och det här kommer också att lösa sig, så småningom. 

Vissa saker behöver tid, mer än något annat. 

Lång fästingperiod.

Nu sägs det att den riktiga hösten ska komma och lite skönt är det!

Värmen är lite märkligt när man är inne i september. Det har varit kladdigt och klibbigt, men senaste dagarna har det varit lite kallare och klarar luft. 

Himlen brann häromkvällen när vi var ute på kvällspromenaden. Så vackert.

Nu måste jag planera promenaderna på ett annat sätt, för går man ut lite för sent så är det mörkt! Då är det fint om man hittar en gatlampa längs vägen. :-)

Jag kunde inte låta bli att beställa lite garn, nu när det var rea. Jag gillar att ha handledsvärmare när det blir lite kallare, då behöver man inte vantar, vilket är hopplöst att ha när man ska ha hundgodis och bajspåsar på promenaden. 

Och det går så fort att sticka! :-) 

Vi har också jättekallt på kontoret, så man behöver ha vantar när det är som värst. 

Det har varit en 7-8 grader på morgnarna nu och Lilleman som kör moppe insåg att vantar inte var en dum idé så vi fick gräva fram några. 

Och nu är det nog dags att lägga fram åtminstone tunna vantar och halsdukar. 

Det var tur att jag jobbade hemma på fredagen, för fjant blev dålig. 

Hon är en liten dammsugare och blir dålig i magen lite då och då, men som tur är så har hon hittills prickat dagar när jag är hemma!

Det har varit en vecka där jag varit iväg varje dag så hon valde rätt när hon började kräkas lagom till lunch på fredagen. 

Hon blir så ynklig och tycker verkligen synd om sig och ligger och piper...

Men bara hon kräkts "klart" så börjar hon ju må bättre och efter några sprutor av vätskeersättning så brukar det ordna upp sig, även så denna gång. 

Hon är inte jätteglad över att man vätskar henne med spruta, men det går ändå bättre än när vi var iväg och gav dem vaccin i veckan. 

Den som dom ger på spruta var slut från tillverkaren, så dom fick näsdroppar!

Helt klart ett intressant alternativ som vi inte gör om! :-)

Vi fick oxå nytt recept på fästingtabletter. Håller värmen i sig kan vi bara göra uppehåll december till februari typ...

Som tur är mår dom inte dåligt av dem.och de funkar perfekt.

Festingarna dör och går att plocka bort gör hand.

Äckliga kryp!!