Rosor över alla bräddar!

Jösses vad det är varmt och tryckande nu!

Rena spanienkänslan!

När jag gick ut idag från AC kylan inne, kändes det som när man kliver ut i receptionen på ett hotell i Spanien och värmen slår emot en. 

Galet!

Jag hoppas på lite regn snart, för trädgårdens skull. 

Men - det växer som galet trots att vi haft så lång tid av värme och torka. 

Alla rosor växer så att jag inte hinner binda upp dem. 

Doften är ju ljuvlig!!

Så vackert!

Vid pergolan har honungsrosen äntligen vuxit sig upp över taket och blommar! Det är fantastiskt när den vita rosen blommar mitt i den vita klematisen. Underbart! 

Flamentanzen har vuxit över alla bräddar på det platser där jag har den. Det har tagit några år men nu hinner jag inte binda upp i den fart som den växer. 

Det är rätt najs att bo så nära havet! Det har verkligen legat spegelblankt flera dagar och man vill ju bara hoppa i! :-) Men det är fortfarande lite kallt - för mig!

Vår galet fluffiga hund lider i värmen! Man får blöta ner henne och försöka få henne att dricka. Det är inte helt lätt.

Hon äter som tur är vattenmelon och jag fryser in ost och godis så att hon måste äta isbitar och på så vis får i sig vätska. 

Häromdagen blev det lite jobbigare än vanligt då det både var varmt och hon även troligen ätit något mindre bra så hon var riktigt hängig, kräktes och mest bara låg i skuggan och flämtade. 

Jag vevade ihop lite vätskeersättning och tvingade i henne med spruta vilket inte var så poppis.

Vi la blöta kalla handdukar på henne och försökte få henne att ligga inne under AC:n. 

Men vi hade lite grejer att göra ute och då ville hon inte ligga inne, förstås. 

Jag blötte ner henne helt med vattenslangen flera gånger och till slut, framåt kvällen piggande hon på sig igen. 

Vi var alla väldigt lättade när hon plötsligt började springa och jaga sin älskade "kotte". :-)

Man blir orolig när hon är skruttig, hon väger bara drygt 4gk och då kan man torka ut väldigt fort, det är som bebisar. 

Så nu är jag stenhård med vad hon får äta ett tag igen. 

Vi sålde ju vår båt förra året och det var väl genomtänkt och jag saknar den inte. Däremot har Lilleman och jag länge önskat en roddbåt.

Nu har vi sån tur att det står en på dotterns nyinköpta tomt, som vi ska försöka få i havet.

Den har ingen motor och det är ju perfekt!

Ro är ju det vi vill. 

Alldeles perfekt plastbåt som inte är så tung som en träbåt. 

Det var inte helt lätt att dra igång jobbet i morse, det känns ju som att man har semester! 
Men, jag har en bra "att göra lista" som jag har bestämt mig för att gå igenom så att det går att starta upp efter semestern med städade dokument och skrivbord.

Både på datorn och det riktiga skrivbordet. 

Veckan innehåller också en del avbrott.
I morgon ska jag iväg och ta vaccinspruta nr 2. Äntligen! Jag har precis som förra gången oroat mig för att bli sjuk innan jag hunnit få den. 

Inte med Covid då utan något annat. Man måste ju vara helt frisk när man tar den. 

Men i morgon är det dags.

Vi har 3 stycken 30 åringar i familjen som får ta spruta nu, men ännu inte gjort. Inte för att dom inte vill, utan för att dom inte riktigt får ihop det med tiden. 

Men nu har jag skällt på dem att boka tid NU och ta den där förbaskade sprutan. Om vi inte alla tar den så riskerar vi att få in Covid i familjen framöver också. 

Och då räcker det med att en av oss inte är vaccinerad så kan den bli jättesjuk. 

Nåja, sen fick Stockholm vatten för sig att det ska bytas vattenmätare i radhuset! 

Det i sig är inte konstigt, men mitt i en semesterperiod? Hur många är hemma NU? De flesta gick på semester vid midsommar. 

Så då får jag snällt ta datorn under armen och åka dit och jobba där ett par timmar på torsdag.
Det är rätt lägligt för jag har ett par ärenden jag måste göra samtidigt.

På fredag åker jag med Lilleman och stannar till lördag så att han får hänga med lite kompisar. 

Han är ju i den åldern nu där det är viktigt att få göra det och jag har varit uppe med honom lite då och då sen skolan slutade. 

Han är lite för ung för att bo kvar där när vi är här så lång period. När vi var ute över helgen i våras stannade han kvar ett par helger. 

Det blir lite långsamt här ute när vi fortfarande jobbar. 

Men idag var han med sin svåger hela dagen, som gått på semester. Dom klöv ved, åkte fyrhjuling och käkade pizza vilket gjorde dagen till en jättebra dag! :-)

Sen är det bara en jobbvecka kvar till semestern och veckorna kan inte gå tillräckligt fort!

Inte just för semestern, utan för att vi har en jättekul grej inplanerad till början av första veckan. 

Det är inte helt hundra än, vi måste invänta ett intyg bland annat. 

Men vi längtar! Minime och jag längtar! :-)

Vi har blivit lite galna, men vafasen, man lever bara en gång och på ett sätt känns det som ödet. Det är meningen, precis som andra saker varit senaste tiden. 

Livet är för kort för att skjuta upp saker.

Så har midsommaren kommit och gått. Vi hade ju galet varmt dagarna innan, helt sjukt! Svetten bokstavligen rann om en när man skulle klippa gräs och fixa lite fint. 

Det åskade till och från och var klibbigt som sjutton. 

På midsommaraftons morgon, vaknade jag till av att något lät. Det regnade! Och inte litet! 

Det öste ner! Och slutade inte, utan det var fullt ös i flera timmar!

Vi ställde in lunchen för de gäster vi skulle ha och åt den själva med våra fyra barn. 

Ytterligare några dök upp till fikat, då vi också firade lilla barnbarnet som fyllde 3 år.  Alltså, 3!

När hände det?

Det märks verkligen att corona året tagit tid från många saker, bland annat att följa den här fisens första år. 
Det händer mycket mellan 2-3 år. 

Men, nu ordnar det ju snart upp sig när vi snart är vaccinerade och kan umgås mer som tidigare. 

Efter fikat, grillade vi. Massa grönsaker, det blir så otroligt gott! 

Men även en massa kött! :-) Mums!

Jag hade dukat både på terrassen och i ett stort tält, så att vi kunde ha flera bord och sitta i våra bubblor som vi vanligdags umgås i, som extra säkerhet mot att sitta utomhus. 

Regnet gav sig lagom till fikat och sen var det jättefint hela kvällen, så mysigt! 

Det är ju så länge sedan vi har kunnat vara på plats hela familjen, så det blir extra roligt. 

Dagen efter var alla ganska trötta, vi är inte vana att ha umgänge! :-D 

Havet låg alldeles spegelblankt på morgonen och värmen dallrade igen. 

Det tog tid att städa undan , då man var tvungen att vila och dricka mängde av vatten. 

Men regnet och värmen har gjort att allt nu slår ut med råge! Alla rosor slår blomrekord! 

Så vackert att det tar fullkomligt andan ur en! :-) 

Men varmt är det! Så pass att jag nu rakat magen på lille vovven. Hon går rätt varm när det är så här pass. Vi badar henne och sköljer av henne, men ändå. 

Jag oroar mig inte över att hon inte ska klara kylan i vinter, så kan jag säga! :-)

Veckorna rullar på och det har varit förvånansvärt mycket jobb den här veckan ändå, trots att många gått på semester.

Men jag tror att det kommer att märkas mer nästa vecka. Då har jag inte ett enda möte inbokat!

Det är iofs skönt, för då kan man ta lite sovmorgon och sen jobba undan sånt som ligger. Sen väntar 4 veckor semester, dock har jag jour min sista vecka och måste ha koll på ett par postlådor. 

Men, men...

Många ser fram emot hösten eftersom den ska bli mer normal än hela året varit. Jag är inte så säker på att den blir det, men förhoppningsvis blir den ändå lättare och bättre.
Det har varit ett galet tungt år och jag börjar blanda ihop vad som hände förra våren och den här. Det var som samma samma.

Jag får min andra vaccindos nästa vecka och det ska bli najs! Jag märker själv att jag glömmer bort att det är en pandemi fortfarande och då är jag ändå en av de som fortfarande använder munskydd och kommer att göra det länge än. 

Det har varit tungt, men positiva saker har också hänt! 

Vi har tagit beslut som vi inte hade gjort utan pandemi. Vi har gjort förändringar som vi inte hade gjort annars.

Och vi har lagt framtida strategier som vi inte gjort annars.

Det innebär också att jag har en hemlis, som är lite galen. Och jag är så glad att maken sagt ja till mina upptåg. 
Vi ska på ett litet möte och sen får vi se. :-)

Helt klart, så är livet för kort för att säga nej och för kort för att skjuta upp saker. 

Vill man något, få det att funka, vem vet när livet tar slut. 

Lev nu!

Snart midsommar!

Sommaren är här! Och den har bara börjat! 

Sista veckan innan skolavslutning var ljuvlig. Varmt, soligt och morgonpromenaderna himla mysiga! 

Jag ska tänka på dessa morgnar när det är minusgrader och snöstorm i vinter.

Jag var med minime till närmsta sjö flera kvällar och även Bella fick hänga på. Hon badar om barnen badar. 

Så kom skolavslutningen, äntligen. Det har varit ett långt jäkla skolår! 

Vi gjorde små buketter till lärarna som barnen lämnade.

Minime började dagen med frukost tillsammans med en kompis. Sen tog vi en gemensam lunch som också blev Bellas premiär för restaurangbesök. Enda problemet var värmen som var helt obeskrivlig. 

Tur att det fanns skugga under bordet.

Maken tog med sig Minime och hunden och drog till landet. Jag stannade kvar och storstädade huset under tiden lilleman firade av sig med kompisar. Det var så skönt att sen lämna ett ny städat hus. 

Vi hade inte varit på landet på två veckor och jäklar vad det vuxit.

Det var totalt vildvuxet i växthuset så blommor behövde flyttas ut, få nya krukor och flyttas om. Så mysigt att stå där och pyssla. 

Förra året grävde vi ju en trädgårdsdamm. Den blev mycket större än jag tänkt och vi blev inte riktigt klara innan hösten kom. 

En stor damm behöver lite annat underhåll, pumpar och växter än en liten och jag kände att det hinner jag inte med. 

Så nu bestämde jag att den skulle fyllas igen. 

Först tänkte jag att hela skulle fyllas och bli blomplantering, men sen sparade jag en liten del. 

Den är mycket mindre och går fort att tömma om man behöver. 

Och det blev ändå en stor del som går till blommor. Plus att det visade sig att just i denna damm, gillar Bella att bada!

Inte i vanlig plastpool utan här! 

Veckan har varit galen varm! Vi jobbar ju fortfarande och det var bara att bära in en ac i rummet för att inte dö!

Jag är ändå himla glad över att vi inte behöver vara kvar i radhuset i den här värmen, utan är på landet. 

Det går att gå ut med jämna mellanrum och få lite luft. Ställa sig under vattenslangen eller faktiskt ta ett dopp i havet.

Jag hade blivit galen av att inte kunna vara här när det är så varmt. 

Morgonrundan är ljuvlig, även om vi behöver gå tidigare och tidigare pga av värmen. 

Jag satt på en sten och tittade ut över havet häromdagen och bara nöjt! Tänk att vi bor här!

Och att sommaren bara har börjat! 

Fantastiskt!

Allt i trädgården har varit lite senare i år pga den kalla våren, men nu har allt slagit ut. Det fullkomligt exploderar! 

Pionerna är otroligt vackra. 

Förra året plockade maken med sig en liten stickling från en vildros som finns längs vägen vi tar när vi är ute och går.

Nu har den vuxit på sig helt galet mycket och blommar!!

Drivbänken är helt övervuxen nu och jag måste flytta bort flera rosor ganska snart. 

Jag har också tre klematis som måste flyttas då allt runtomkring vuxit galet mycket. Vi ska bygga lite runt vår grillplats och där ska flera bo, men jag måste nog flytta lite fler tror jag och då är det ju toppen att jag har den gamla dammen att flytta saker till. 

Men -nu är det ju snart midsommar! VA!

Vart tog maj och juni vägen?

Tiden rullar iväg så fort. 

Jag jobbar ett antal veckor till innan det är semester och jag hoppas att det inte blir ett nyval i september!

Det kan nämligen innebära att det ryker lite semester och jag blir inkallad för tjänstgöring...

Jag håller tummarna för att det inte händer. 

Vår lilla prinsessa som stal allas hjärtan.

Alltså, den här hunden! 

Vilken stjärna! Och tänk att man kan bli så kär i en hund! :-)

Jag har haft hund tidigare och längtat efter hund länge. Det är lilleman och jag som längtat mest. 

Dock har jag tänkt mig att vi skulle ha katt, just för att hund kräver så mycket mer.

En katt, anser att alla andra bor i kattens hus. Den kommer och går som den vill och sköter sig själv.

Vissa katter blir keliga och gillar inte att vara ensamma, men de flesta katter skiter i om någon är hemma eller inte. 

En hund, blir mer som en familjemedlem och behöver så mycket mer uppmärksamhet och fostran.

Men, jag hade glömt hur underbart det är. Vilka personligheter hundar har. Och hur dom kan "prata" utan att prata. :-)

Sen är vår stjärna otroligt intelligent och lättlärd med ett fantastiskt lynne. 

Så mjuk och mysig.

Busig förstås, hon är fortfarande valp, men ändå så lugn och cool.

När vi köpte henne var det en rädd och hungrig lite valp som dock väldigt snabbt accepterade oss och har inte vikt från min sida sen dag 1.
Hon sov på eller precis bredvid mig första veckorna. Och som hon åt! Hon åt och jag fyllde på tills hon verkligen var mätt.
När det gått ett par veckor, så jublade jag, när jag satte fram mat och hon nosade på den och gick! 

Hon vågade låta bli, för hon visste att mat fanns.

Och så rädd hon var för allt! 

Rädd för mörkret, blåst, påsar, prassel, cyklar, skrammel, snabba rörelser och höga ljud.

Och jag var så noga med att allt skulle fortsätta som vanligt här hemma. Vi låtsades inte om att hon blev stissig, utan vi gick ut i mörker och blås. Vi lät och skramlade och hade höga ljud på tv osv. 

Jag jublade igen, när hon låg på altanen och sov och en bit därifrån drog maken igång motorsågen och hon rörde lite på ett öra men lyfte inte ens upp huvudet. 

Det vi har kvar nu är rädslan för påsar som prasslar. Men det kommer nog. :-)

Och hon blir fortfarande så glad att hon nästan kryper ur skinnet när man möter andra hundar. Så nu får hon inte hälsa på någon alls på våra promenader.

Vi går förbi och låtsas som att den andra hunden inte finns.

Hon får inte heller hälsa på alla människor som vill hälsa på henne. Jag känner på energin hur det kommer att gå.

Det måste vara lugna personer som hon hälsar på som "folk". Minsta oro så hoppar hon och är helt galen. 

Stora dottern är en lugn person, men henne ska hon liksom sätta sig över och biter henne i händer och kläder när dom ska hälsa.

Så nu har hon börjat vända ryggen till och vänta ut henne. Först när hon sätter sig och är lugn så hälsar dom.

Men hon är ju så sjukt gullig!

Här får man strunta i det otroligt smutsiga fönstret! :-D 

Hon älskar att vara utomhus, på landet.

Inte så mycket i stan.

Hon hatar regn och att bli blöt generellt. Regnar det, kan hon strunta i att kissa en hel dag. 

Hon älskar att sitta i solen, men blir nu jättevarm. Hennes päls är inte att leka med! Hon har både underull och lång päls.

Hon är en prinsessa ända ut i minsta klo! :-)

Och man behöver inte ens fundera på vad hon vill, tänker eller önskar. Och jäklar vad sur hon kan bli! Och lite kränkt! :-)

Hon har nästlat sig in i allas hjärtan och riskerar att bli lite bortskämd faktiskt.

Vi får jobba på det, för det värsta jag vet, är bjäbbande, små hundar som skäller och gör utfall.

Vi möter sådana varje dag. 

Jag fostrar henne som jag fostrar barnen. Klara regler och konsekvenser och mängder med kärlek! 

Hon är så söt! Ja rent av vacker! :-) 

Hon har en hel del vallhund i sig och ska valla oss hela tiden. Har stenkoll på var vi är och vill helst att vi all ska vara i en hög och på samma våning. 

Och mest har hon charmat maken!

Han som också gillar hundar, men inte direkt längtat och absolut inte efter en liten hårboll, när det väl skulle bli hund.

Han vill ha en större.

Och han var ytterst tveksam till en pomerainier. Men han valde just Bella och sa "köp henne" när han såg henne :-)

Och sen visade det sig att hennes få % minispets slog igenom så pass, att hon ser ut som en sådan och är snart lika stor som en mellanspets. 

Men, nu växer hon nog inte mer, så hon stannar nog på en sk kleinspitz.

Så han är ju nöjd med att hon är lite större än planerat.

Men - det var tydligt att hon inte skulle sova i vårt sovrum. Sen gick han med på att hon skulle sova i sin säng, i vårt sovrum

Sen kröp hon upp på min sida av sängen och det var väl ok.

Sen sov hon i min fotända och sen hans fotända och vips.. Nu ligger hon mitt i sängen! :-)

Det var tom så att en dag, när han sovit krattigt och behövde vila lite på dagen och jag tog henne med mig på kontoret, då kom han in efter en kvart och hämtade henne. 

Han ville gosas. :-D 

Det är på den nivån att hon nästan är lite liten för allt gos som vi vill ge henne, så vi funderar på att köpa en hund till, så att vi har en hund på två personer! :-)

Så, en hund till lär det bli om inte en alltför snar framtid.

Och vi kommer aldrig mer att vara utan hund! 

Det är bara för himla mysigt och den här lilla donnan har gjort så mycket för vår familj redan. 

Hon kom när vi hade det som tyngst, och saker har löst sig vartefter hon har vuxit. 

Vår lilla pälsprinsessa! 

Sen är man ju galen som skaffar en ny bebis att oroa sig över! För det gör jag!

Har hon ont i magen? Kräks hon? Har hon bajsat? Har hon kissat? Är hon varm om nosen?

:-)

Men det är så värt det!

<3

Upploppsveckan.

Upploppet....det är så det känns nu. 

På fredag är det äntligen skolavslutning efter en galet tung vårtermin. Och skolslut innebär ju att vi flyttar ut på landet! 

Som jag längtar! 

Att sitta i radhuset när det är varmt är ingen hit! 

Det finns inget skugga någonstans och man har grannarna för tätt inpå. Inte kul alls. 

Nåja, avslutningsvecka innebär att en massa saker ska betas av utöver jobbet.

Besikta en bil, serva en bil, frisörbesök, tandläkarbesök, läkarbesök, skolmöte plus utflykter för barnen vilket betyder matsäck osv.

Men samtidigt är det mysigt för det är som uppstart av sommaren. :-)
När fredagen kommer, då kommer sommaren - även då vi har långt kvar till vår semester. 

Eftersom vi var kvar i stan över helgen passade jag på att shoppa upp presentkortet jag fick av mina kollegor i våras. 

Jag hängde på låset men var inte först på plats! 

Kön var gigantisk, men inne kändes det ändå luftigt inne på området. Det är så fint och jag kan gå hur länge som helst och titta och sniffa.

Jag köpte tre rosor för presentkortet.

Man kan aldrig få för många rosor. :-) 

Och en klematis, en funkia och en näva utöver. 

Jag har ingen röd klematis så nu unnade jag mig en. 

Värmen har tärt på hunden. Hon har sjukt tjock päls och har inte fällt många strån och ligger där det finns skugga och flåsar.

Jag har försökt få henne att fatta att man kan ligga på svalt klinkergolv i tex tvättstugan eller hallen, men icke! 

Är jag inte där, då är inte hon heller.

I söndags tjatade Minime om att hon bara måste få bada. Farmors pool är inte igång än så det var inte ett alternativ.

Återstod den närmsta badsjön, men jag vet hur galet mycket folk det brukar vara där. 

Men jag föll till föga och vi åkte dit 19:30.

Det fanns 2 parkeringsplatser! 

Galet mycket folk. Dock är det gott om badställen runt sjön så man behöver inte sitta på varandra.

Det fina här är också att det finns ett hundbad där. Dit går ju bara hundägare. Utan hund så vill man inte få påhälsning av blöta hundar, så det var gott om plats där. :-) 

Bella var skeptisk. Hon gillar inte vatten och att bli blöt.

Men Minime badade och då blev hon orolig och hoppade i efter! :-)

Hon kunde ju inte stå där på land om lillmatte ramlat i! 

Så vips badade hon också och simmade ut flera gånger! 

Jag var i chock! 

Vi åkte hem med en betydligt svalare hund! 

Det borde betyda att hon kommer att bada på landet! 

Och kanske i en uppblåsbar pool!

Det är lika knepigt med vätska och hund, som bebis och hund, dom fattar inte att dom måste dricka.

Jag ger henne isbitar som hon slickar i sig och även infruset godis, som hon tuggar i sig och på så sätt få i sig både vätska och kyla.

Veckan drog igång med en rivstart!

Jag var vaken jättetidigt av olika orsaker och tog morgonpromenaden strax efter 06! Men det var skönt för sen kom värmen!

Jag hade också att möte som jag oroat mig lite över, men blev så bra bemött och förstod att personen jag hade möte med fattar och har erfarenhet.

Så bra!

En stor sten släppte från mina axlar!

Nu är det ett mötet till kvar och sen kan vi verkligen ta sommarlov. Och det är så skönt att gå på sommarlov med lätt hjärta, då terminen började på mörkaste möjliga vis.

Fy fasen.

Men nu finns det hopp och jag kan känna pirrande glädje i magen på ett sätt jag inte gjort på länge. 
Men nu gör jag.

Det ska bli en fin sommar! :)

Veckan är som sagt full av möten och jobb, som ska betas av innan folk börjar gå på semester. Så snart skolan slutar så går ju första personerna.

Men det känns bra. Just nu känns allt bra.

Det blir bra!

Någonstans känns det som att livet börjar vända mer till det normala igen. Även om det inte kommer att bli som tidigare.

Livet blir inte som tidigare, året som gått har ändrat saker långt in i en. Prioriteringarna är helt annorlunda.

Samtidigt är det helt galet att tänka att pandemin har hållit i drygt ett år och kommer inte att vara över i höst, det är jag helt säker på.

Men, vi har i alla fall fått ett vaccin, även om jag tänker att vi kommer att behöva få kanske ett vaccin till mot en annan mutation, men vi är i alla fall på gång. 

Kanske, kanske blir livet lite mer normalt, snart. 

Regn och gräs.

Man kan ju inte tro att det regn som föll förra vecka skulle behövas.

Jag mins ju bara att hela mars och april regnade bort, men det kan det inte ha gjort för det var jätte torrt på gräsmatta och i rabatter ändå. 

Så det regn som kom förra veckan behövdes, men kanske inte i den mängd, på så kort tid som det gjorde!

Stora delar av Stockholm har varit översvämmat och folk har tom omkommit när bilar fastnat!

Galet!!

Jag hade "husmorssemester" och var på landet med bara hunden. Så välbehövt. 

Men det blev lite spännande ett tag när det svämmade över alla bräddar även där och jag fick var ute och köra dränkpumpar för att pumpa bort av tomten. 

Men utöver det, var veckan skön. 

Det är ju ofta så att när allt snurrar och snurrar, då biter jag ihop och kör. Utan att tänka eller reflektera det bara rullar på.

Men när jag landade där ute, ensam med bara hunden som sällskap, då märkte jag ju hur slut jag är.

I kropp, själ och huvud. 

Jag märker det på att visa saker bara inte fastnar. Det är soprent i huvudet. Borta. Blankt.

Det är inte ens sådär "ja just det, så var det..." utan helt blankt.

Jag har ingen aning. Mins inte. 

Så allt behöver skrivas ner. Det är ju stress, även om jag inte känt mig stressad. Jag är inte stressad i kroppen och jag är bra på att tagga ner och verkligen bara göra det mest nödvändiga. Det lär man sig med åldern. :-)

Skit i dammråttorna och göra ingenting om det är rörigt omkring en. Prioritera och prioritera bort. 

Det funkar.

Men - hjärnan går ju på högvarv ändå. Jag är en person som behöver tid, att tänka, planera och lägga upp en plan som jag sedan genomför.

Den här våren har inneburit att jag måste ta snabba beslut, lita på att jag inte vet och kan allt, lita på andra personers kompetens och sen bara köra.

Jag har samtidigt läst massor och lyssnat för att lära mig. Förstå, kunna lösa problemet och samtidigt ställa krav.

Och nu när vi är så nära att faktiskt veta vad det handlar om och få hjälp, då blir jag så trött, så trött.

Vi är nära lösningen på det akuta, men vi har en lång, lång väg att gå och jag måste hushålla med mina resurser.

Mitt behov av att vara ensam, i tystnad är stort. Och när har jag varit de senast? För sisådär 28 år sedan! :-D

Mitt behov av att vara ute i naturen, njuta av luft, dofter och lugn är stort. Mitt behov av att peta runt i trädgården är stort. 

Där vill jag ha perfektion i det lilla, men att det ska se vildvuxet och otvunget ut. :-)

Hur som, så behövde jag den här ensamtiden. 

Det gör ju inte att jag älskar dem jag har mindre. Jag är så rik på relationer och folk som älskar mig, det är fantastiskt.
Ofta så hittar jag min laddning där, bland familjen. Men ibland måste jag bara få ligga på laddning, själv. 

Det är ju liksom lite på upploppet nu. Snart har vi inga barn hemma längre. Det märks tydligt att dom växer så det knakar på alla sätt och vips, så sitter vi här med ett par hundar. :-)

Så jag vill verkligen orka vara närvarande åren som kommer nu. 

Nåja, innan regnet slog sönder rhododendronbusken, så blommade den helt fantastiskt. 

Och min födelsedagsblomma blommar så ljuvligt. 

Jag har inte haft någon Dahlia tidigare. Jag älskar dem, men brukar inte orka med att ta in dem på vintern osv.

Men, den här är ju fantastisk och måste ju följa med in i höst. Stå svalt och mörkt. 

Och nu har jag äntligen kommit till skott med en trädgårdskompost! Att det tagit sån tid!

Jag var med på ett webbinarium för ett tag sen och då slog det mig att det ju är oerhört korkat att inte ha en!

Där lägger man allt (Inte mat!) som kommer från trädgården och sen blir det ju jord så småningom.

Men det märks att det är senare med allt i år. 

Förra året var det längre hunnet i maj, men det gör ju att man hinner njuta lite mer nu. 

Och när värmen nu kommit efter det galna regnet så växer allt så att det nästan syns!

Jag har flera kaprifoler som växer enormt. Det är kul att dom drar iväg nu efter ett par år. 

Även den klätterhortensia jag satte för säkert 5-6 år sedan kommer att blomma nu! Det har tagit tid, men äntligen! 

Vissa blommor får man verkligen vänta på och inte ge upp och gräva ner dom någon annanstans. 

Jordgubbarna i växthuset kommer att få bär! Man vet ju aldrig hur dom trivs. 

Förra våren satte vi ett äppelträd och en syren bland annat och nu blommar även dom! 
Men det var nog tur att vi nätade in hela området, annars hade nog rådjuren ätit upp allt har jag en känsla av.

Maken och Minime kom ut till helgen  som blev väldigt lugn. Lite gräsklippning och lite fix. 

Morsdagsmorgonen var ljuvlig!  Havet låg spegelblankt! 

Så vackert!

Jag blev morsdagsfirad som sig bör. :-) 

Jag gillar ju Tareq Tailor och hans mat! 

Sen var det dags att åka tillbaks till stan. 

Hunden var inte glad! 

Hon var på riktigt deppad i flera dagar! 

Hon älskar att springa på stora tomten, ligga på vakt, skälla på rådjuren och gå i skogen. 

Här är tomten betydligt mindre.

Så det blir en del promenader till större ytor.

Som tur är har vi flera parker och små skogar i närheten.

Dock är gräsklippningen inte det bästa jag sett!

Klippt men otroligt taffligt.

Hos stora sonen var det ännu värre!  Vi åkte dit för att ha picknick i parken och det gick inte ens att lägga ut en filt! 

Gräset var alldeles för högt och det kändes jättemärkligt. 

Som tur var det väldigt lite folk på plats så vi kunde bära iväg med ett bord med tillhörande bänkar och sitta på. 

Lilla barnbarnet sprang och sprang och sprang. Otroligt att han orkar i den värmen. 

Och det var ju samma lika med hunden. Inte still en minut och helt slut när vi kom hem! 

Hon fick äta is och sen bada kallt. 

Den här helgen blev vi kvar i stan för att utföra lite ärenden och greja innan vi flyttar ut för sommaren.

Och fira minsvåger som blev vuxen. Fyllde 40 helt enkelt! :-)

Det blir lite garageröj och plock. Det är otroligt varmt, så man pallar inte så mycket. 

Gräsmattan lär vara helt vildvuxen när vi kommer ut nästa helg.