Sidor

fredag 14 augusti 2020

Sakta men säkert.

Ja nu är jag igång. Känns bra att jag hoppade igång "mig" innan alla andra ska hitta sina skor och laddare. 🙂
Vi har hunnit ha flera planeringsmöten vilket känns bra.
Det blir nog så framöver antar jag. Effektiva möten och så skingras man för vinden för att genomföra..
Det var inget kul väder att flytta på. Huset som är i sten är nu lagom uppvärmt och kvavt. Finns ingen luft alls. Ventilationen är noll. 
Vi svettades som små grisar innan vi packat och kört upp våra grejer.
Det viktigaste är på plats. Kaffe, kaffepress och handsprit.
Min mjölkvisp hemma får följa med. Jag pallar inte att dricka blasket i automaterna. Usch. 
Lilleman dödade en av mina vispar, så nu köpte jag en ny att ha hemma. Det här är min lyx numer, fluffad mjök i kaffet..
Jag hade också fått mina munskydd. Jag har ju vanliga tunna blå, som jag tänker ha under dessa. 
Det är mycket diskussioner om detta, men jag kommer att ha dem om jag måste vara där det är trångt eller åka kommunalt. Ingen tvekan. 
Och lite roligare är dom ju. 
Cold Zyme funkar på andra virus och jag tänker att det skadar garanterat inte.
En kompis har använt det i många år då hon genomgår operationer med jämna mellanrum och får inte bli sjuk vare sig innan eller efter. Och hon håller sig frisk. 
Idag jobbar jag hemma igen och njöt av frukost på trappan. 
Melankoliskt att sitta och lyssna på vindens sus. I övrigt är det helt tyst. 
Helgen går till att packa ihop oss och även njuta av vädret. Bada, åka båt och suga ut det sista. 
Jag hade ju en bokläsarplan innan sommaren och även för hösten förstås! 
Viktoria Höglunds nya ska jag boka på bokhandeln. 
Sista boken om de sju systrarna  är beställd. 
Simons bok läser jag nu och det har kommit del två av en serie jag påbörjade i höstas. 
Radhuset ska röjas och städas.
För, här ute bor vi och där är vi. Jobbar, går i skolan och tränar. 
Det ska bli minimalistiskt och lättstädat. 
Allt socialt umgänge blir här där vi har plats och kan vara ute. 
Det blir nog bra. 

tisdag 11 augusti 2020

tillbaks till vardagen.

Jaha, då var det dags att börja jobba igen! 

Semestern och långledigheten är slut för denna gång.
Som tur är så jobbade jag första dagen på distans. 
Jag vaknade av mig själv ganska tidigt och hade både hoppat igång telefonen, datorn och kaffebryggaren innan 8:30. 
Det krävs en uppdatering och telefonen laddar inte alla program, men jag gör inget åt det innan jag är uppkopplad på jobbets nät. 
Jag är glad att jag inte glömt alla inlogg och lösenord! 
Dagen gick ju till att läsa mail, svara på mail, och läsa in mig på interna grejer.
Sen gick jag ner till havet och satt där en lång stund.
Att börja jobba är inget problem.
Att barnen ska börja skolan tycker dom är rätt kul. 
Men. Att lämna det här är tungt.
Jag satt här och lät känslorna skölja över mig. Ta emot dem och släppa.
Jag vill ju vara här. 
Samtidigt har vi haft en underbart lång period här nu och det kommer att bli långa perioder framöver.
Men just nu, när det är varmt, syrsorna spelar och det är såå tyst, när det bara är bofasta kvar..
Jag ville bara gråta..
Det hör också ihop med att det har varit full rulle med alla barn här i flera veckor..och nu blev det tomt.
Det blir melankoniskt. 

Vi funkar lustigt på så dätt maken och jag. Han har haft sin dipp och är nu bara tacksam. Han lyfter mig nu. 

Jag vet ju att när allt snurrat igång då blir det bra.
Det är inte bara skit att bo i stan, men jag blir mer och mer känslig för oljudet. Bilarna, sirenerna, trängseln. 
Men jag älskar ju gymmet och det är praktiskt med närheten. 
Men just nu måste jag få vara ledsen en stund. 
Men - det är en vecka kvar här innan vi flyttar till stan och den ska vi suga ut det bästa av. 
Nåja, idag åkte jag in till kontoret, eller rättare sagt mötte upp två kollegor på ett konferensställe för att ha ett uppstartsmöte. 
Efter ett par timmars planering, skypemöte med en annsn kollega och lunch, så gick vi upp till riktiga kontoret. 
Flera våningar har byggts om under vår och sommar och vi har flyttats upp två vångar. 
Från start var tanken att vi skulle ut i stora rum med flexplatser och blandas med andra avdelningar. 
För mig var det helt ok, innan Corona. 
Sen kändes det lite sisådär att dela rum med 25 andra och byta plats varje dag, så jag har ställt in mig på mycket distansjobb.
Sen fick vi veta att vi fått ett eget rum, men med flexplatser, dvs färre platser än vi är i gruppen. 
Det kändes dock mycket bättre.
Idag gick vi dit för att kika på rummet men när vi tittade in sa våra kollegor -"nej ni ska bo på andra sidan korridoren! "
Vi kikade in där och sa "wow!" Rummet var jättestort och hade en plats mer än vi är.
Det betyder att vi kan möblera om och få gott om plats mellan våra bord.
Jag kommer att be om fast plats, för att kunna hålla rent på mitt bord och tangentbord osv, men även flr att få plats med mina mer skrymmande grejer.
Men det blir jättebra och får jag platsen jag vill ha kommer den att bli jättefin! 
Då boar jag in mig! 
Så efter idag känns det helt ok att jobba mer på plats än jag tänkt, jag som har gångavstånd. 

Vi har blivit omorganiserade och fått många nya kollegor. Vissa känner jag lite, andra känner jag väl och vissa är helt nya. Kul! 

Så, efter idag det känns väldigt mycket bättre att börja jobba än igår.
Kunde jag bara pendla vore det perfekt. 

Jag har förberett mina matlådor! 
I morgon jobbar jag hemma igen för att åka in och göra storflytten på torsdag.

Sen blir det till att packa ihop oss och återvända på söndag förbereda oss för hösten. 

Jag tröstar mig med att jag vet att nästa sommar kan vi också flytta ut direkt skolan slutar för de klarar av att bo här själva de dagar vi måste pendla. 
Och vi har bestämt vart vi ska åka nästa sommar om Corona släppt sitt tag.
Jag har också en cool grej att slutföra i höst.
Det är många spännande saker på gång i familjen som blir av oberoende av corona, det är härligt. 
Och vi kommer att vara så mycket och ofta vi kan här för att vara ute i friska luften. 
Det blir inga kalas i trånga radhuset närmsta året. 
Så om jag bara får sura en stund över att sommaren är slut, så blir det bra. 

måndag 10 augusti 2020

Bröllop!

Så blev det då bröllopshelg.
Dagen vi planerat för ganska länge. Paret önskade gifta sig denna sommar och gärna på bryggan på landet. 
Vi har pratat hit och dit om antal gäster och förutsättningarna. Det blev ganska naturligt när Coronan drog in att hålla det litet men ändå snäppet större än "vi river av det på rådhuset"..
Som tur var hade dom is i magen och skickade ut inbjudan efter att restrektionerna om max 50 personer kom. 
Nu blev vi 26 inklusive 6 barn. 
Helt lagom för att kunna rådda med allt själva utan catrad mat och serveringspersonal och hålka avstånd.
Men, vi (dvs bruden och jag...) ville ändå att det skulle bli ett riktigt bröllop med alla fina detaljerer som vigselprogram, vackra blommor och synkade kläder. 
Sånt gör skillnad. 
Vissa saker förberedde vi veckan innan, men det mesta körde vi igång på onsdagen.
Brudparet åkte som skottspolar och vi barnvaktade och vilade oss i form.
På torsdsdagen körde vi igång tidigt och sen var det full fart till långt in på kvällen inklusive repetition av ingång med följet, dvs lilleman och minime. 
På fredagen löd ordern "ingen går och lägger sig innan allt är förberett och klart!" :-) 
Då var även nästa brudpar på plats, dvs dottern med sambo. Det här blev ju genrep för dem! :-) 
Det fylldes "rispåsar"...
Det skrevs skyltar...
Det arrangerades blommor på tomten och till bryggan. 
Det dekorerades båge, som svärsonen gjort och dottern hjälpt till att utforma. 
Det sattes upp tält och bars bord.
Nu fick vi även smällvarmt! 
Fy sjutton, vi nästan svimmade under tältduken.
Det veks servetter och dukades. Skrevs bordsplacering och pyntades.
Jag band buketter och gjorde bordsdekorationer, men bruden själv band sin bukett och den blev otroligt fin! 
Jag gjorde även blommorna till sönerna.
Brudgumnen ovan och bestman nedan. 
Och minimes lilla bukett.
Hon fick en liten då hon även skulle hålla i en korg med rosblad som hon skulle strö ut. 
Sen vaknade vi till strålande sol och minutschema på lördagen. 
Stora dottern fick uppdraget att ta hand om barnbarnet. Jag råddade alla detaljer, sätta ut hänvisningsskyltar och klä följet. Svärsonen och maken ställde i ordning bryggan och jag dekorerade. 
Sen fick svärsonen också vskta bryggan, för ibland är folk bra närgångna och saknar hyfs! 
Brudens föräldrar dök upp och pappan visade p platser och dirigerade folk till rätt ställe. 
Sötast var ju barnbarnet! 
När alla gäster var på plats fick följet ok från mig och jag hastade ner till bryggan. 
Hälsade på vigselförättaren, fotografen och hade med mig musiken. 
14:03 drog vi igång.
Först kom sönerna. Så fina! 
Som tur var, hade vi ju övat flera gånger innan, annars hade vi nog bölat sönder oss alla! 
Inget öga var torrt när dom läste sina löften. 
Sen efter en jättefin seremoni med diktläsning och tal ifrån förättaren var dom man och fru!
Dom, följet, äldsta dottern med barnbarnet och fotografen tågade ut och försvann..
Vi andra gick till huset och förberedde brudskålen och att ta emot brudparet med riskastning och hurra. 
Jag och svägerskan hann precis rådda fram lite snittar, vatten och bubbel innan brudparet kom från sin fotografering. 
Efter familjefoton i olika konstellationer så bjöd toastmastern aka maken alla till bords. 
Där hade vi ställt fram ett legohuvud med leksaker som lilleman haft som var helt nya för barnbarnet och det pillade han med jättelänge. 
Vid vigseln hade vi gömt en påse med lego i vagnen som han fick och han satt som ett ljus och pillade med dem.
Han är så fantastiskt lugn! 
Sen åt vi kall buffé och 7 stycken höll tal. Så roligt och personligt som det lätt blir när det är så familjärt. 
Dom fick dansa en brudvals och leka lite lekar under tiden vi ställde fram kaffe och tårta. 
Bruden gör galet goda och vackra tårtor men jag är så glad att hon beslutade dig för att inte göra det nu.
Att rådda med det i den grymma värmen som var hade inte varit görligt. 
Men köpetårtorna var grymt goda! 
Som tur var kunde vi plocka ner alla väggar på tältena så att det blåste igenom, för det var otroligt varmt. 
De blommor som stod i oasis klarade sig bäst. 
Brudparet hade prioriterat närmsta familjen och den äldre generationen, så många åkte hem när det började skymma. 
Sen satt vi "yngre" ute och snicksnackade och åt vidare på buffen när solen gått ner.
Det var för varmt att äta på dagen! 
Trötta och nöjda bara lämnade vi allt och kröp i säng.
Morgonen efter var det ju precis lika varmt så det var en plåga att röja och riva. 
Vi fick göra det i omgångar och sitta i skuggan och vila emellan. 
Vi grillade korv vilket ju var ljuvligt gott...
Minime och jag gav upp och gick ner för att bada. Kallt i vattnet men så skönt! 
Brudparet packade bilen full med presenter och grejer och återvände till stan. 
Nu ska dom ha en vecka semester på riktigt innan jobb och förskolan drar igång.
"Ungdomarna" åkte och köpte thaimat till oss andra som vi slurpade i oss innan de också åkte hemåt.
De ska jobba en vecka innan dom åker på lite välförtjänt semester. 
Det blev så tyst och tomt när vi bara blev lilla familjen blev kvar. 
Jag tog hsnd om alla blommor, diskade vaser och plockade undan. 
Och bara njöt av känslan. 
Nu är dom gifta! Jag är så stolt över dem och det dom åstadkommit på fem år ihop.
En bra bostad, barn, akademisk utbildning och nu har båda jobb.
De har så klara mål och drömmar som är tidssatta och vet precis vart dom vill ta sig och nå.
Det var en ära att få delta så aktivt i bröllopet och så att det även blir ett minne för mig och oss. 

Sista semesterveckan.

Så tassar vi på sista semesterdagarna.
Helt galet att jagvska gräva fram jobbdatorn efter en jättelång ledighet. Eller, frånvaro från irdinarie jobb, jag har ju pysslat med lite annat...;-)
Det är också tre dagar till bröllop! 
Så nu pågår förberedelser. Allt stort ör fixat, som gräsklipp, röj, städ osv. 
Nu är vi nere på detaljnivå..så skoj! 
Jag har ju inte arrangerat något event på ett halvår! ;-) 
Nu blir vi ju bara närmsta familjen då det är inte så stressigt, men för brudparets skull vill man ju att det ska bli fint och trevligt. 
Några gäster har inte varit här tidigare, så vi har gjort några hänvisningsskyltar. 
Jag har även roat mig med att klyva ved. Nu har vi tändpinnar hela vintern. 
Värmen är tillbaka, men nätterna är kalla. Jag har en känsla av att det blir höst rätt snabbt när vi närmar oss slutet av augusti. 
Jag köpte två fina bollkryss till växthuset vilket är första hösttecknet..
Jag har som många andra ra.lqt i palettbladsträsket. 
Dom är ju så mysiga, för ju mer sticklingar man klipper från ursprungsplantan, ju mer växer den! 
Jag har förberett lite till barnbarnet så att han ska orka sitta en liten stund vid middagen...
Lite grejer från lillemans gamla leklådor som han tidigare aldrig sett. 
När jag klev ut till växthuset här om morgonen hade jag fått en hyresgäst. En liten padda hade på något dätt hopoat ner i en liten kruka och kom inte upp! 
När jag sen la omkull den, då ville den inte ut! 
Det spås bli jättevarmt till helgen vilket kan bli intressant! 

fredag 31 juli 2020

sommar

Idag kändes min morgonpromenad/lufs riktigt bra. Det har varit tungt en stund.
Jag har haft ont i en fot ganska länge, troligen en överansträngning, motivationen har varit låg och vikten hög. 
Men nu har jag hittat hillbaks till mina ätfönster och har lufsat varannan dag vilket funkar bättre. 
Skönt! 
Men..regnet blir man ju lite less på. 
Dock älskar trädgården det och jag slipper vattna. :-)
Och det växer gurkor! 
Jag trodde inte att det skulle hinna komma någon, men jodå! 
Så skoj! 
Minime är rackarns stolt och har fotat för att visa fröken i höst. 
Så nästa år blir det fler gurkor och paprika! 
Köket i radhuset blir drivplats redan i februari/mars! :-) 
Det har som sagt både regnat och blåst senaste dagarna få rosorna har farit rätt illa. 
Tur att det mindre har klarat dig bättre.. 
Det har blivit mat inomhus flera dagar...
Bland annat sk krumelurer som är pankisar med amerikanskt stuk. 
Mycket mer mättande än vanliga.(och med socker och gluten, så maken och jag fick hoppa över) 
Liten kille som var här fick smaka.
Jag hade för mig att han inte varit så förtjust i pankisar men det låtsades jag inte om utan han fick en tallrik med vispad gräddfe som faster och farbror.
Han tittade på mig som att jag var lite galen..."var är köttbullarna?" Men sen testade han och så slank det ner en hel del. 
Barn är ju sådana..dom kan få för sig saker som sen funkar när de inte är hemma...
Och i detta fall så skulle han troligen äta spik om faster åt det. Hon är hans stora idol! :-) 

Vi fick även leverans av en större wook.
Och den är gigantisk! 
Den har fyra handtag mot de två som vår tidigare har. 
Den här lilla drar man ju igång om det ska grillas ett par korvar. 
Men den har varit för liten att laga mat på åt hela familjen. 
Ofyren funkar ju, men den ska ju eldas varm.
Nästa års projekt är att få i ordning uteköket. 

Vi tog en sväng i skogen innan regnet brakade loss en av dagarna.
Killen gillar blåbär! 🙂
Jag har nu frysen proppfull och kan inte plocka mer innan jag kört några påsar till stan. 
Dagarna tuggar på och nu är det en vecka till bröllop och jobbstart.
Sjukt.
Det märkliga är att då snart jag börjar tänka på det så är jag tillbaks i banorna.
Minime och jag satt och funderade på vad som måste köpas in vid skolstart.
Båda har vuxit som ogräs övet sommaren så allt är för smått.
Hon behöver jeans, jacka, skor osv.
Lilleman behöver i stort sätt det samma.
Dom får lämna det mesta här ute så börjar vi om i stan. 
Min garderob har inte använts på evigheter så jag behöver inget.
Man får som komma på trevliga saker för att orka tänka på hösten.
Förutom det vanliga med mörker och slask, då lär ju virusepidemin fortsätta vilket inte är så skoj. 
Men man får bita ihop och köra.