Kalas högt och lågt

Åhhh...nu andas jag ut lite grand.
Nu är kompiskalasen till ända.
Jag hade önskat att både Minime och Lilleman hade haft kalas på samma ställe, för att göra det enkelt för oss. Men se det gick inte alls...
Så, det blev en kompromiss med två ställen men samma dag! :-)

Jag åkte med tjejerna på lekland..
Man kan kan konstatera att de som jobbar på alla dessa lekland troligen har för dålig lön. Med tanke på den tinitus de måste få efter ett tag.
Men, det gick bra!
Jag valde tiden över lunch, just för att det brukar vara lite mindre folk så tidigt.
12 tjejer bjudna och 12 kom.
För ovanlighetens skull stannade bara en förälder. Flera andra passade på att gå på bio eller handla under tiden.
Och det är det som är det fina med att vara där vi var idag, att man kan passa på att göra annat med syskon under tiden.
Det är ju alltid någon form av logistik inblandad för alla.
Men det gick bra att vara två föräldrar på 12 barn, för dom roar ju sig själva. Och sitter man strategiskt så kan ingen heller rymma.. ;-)
När alla var avprickade och mobilnummer nerskrivna släpptes dom loss..
Och sen sprang de i cirklar en timme innan det var dags för korv med bröd.

 Det är riktigt kul att träffa alla så att man får lite koll på barnen.
Man har ju inte full koll på vad barnen heter och vilka föräldrar som hör ihop med vilka barn.
Det börjar dock klarna efter ett par kalas nu. :-)

 Efter maten blev det paketöppning och Minme fick så fina saker!
Sen kom tjejerna liksom i stämning och sjöng jamåduleva två gånger! :-)

Sen högg dom in på tårtan. Som ingen först ville ha.
Man åt inget grädde och inte marsipan..och tårta var ju lite äckligt..

För att sen hugga in och äta upp nästan hela! :-)

Sen lekte dom en dryg timme till..
Det blir alltid spännande när det är lags att lämna lokalen.
Att alla barn blivit hämtade.
Det vore hemskt om man själv lämnade och något barn blev kvar....
Alldeles lätt att ha full koll är det inte. Trots att vi även prickade av de barn som gick hem och med vem.
Det vimlade av barn när vi åkte..och det är ju bra om alla är med hem! :-)
En mycket nöjd dotter satt bak i bilen och kvittrade med kompisen vi skjutsade hem.

Lilleman hade också haft det bra. Dock lite mer körigt för de vuxna som var med. Jag drog rätt lott, kan man säga :-)
Det är ju färre vuxna med ju större dom blir. Och idag var det klättring som gällde.
Vi funderade länge och väl på vad Lilleman skulle få göra innan han bestämde sig för just klättring.
Det är sista året han får bjuda alla i klassen. De börjar bli stora nu  och allt man ska hitta på är svindyrt!
Och det märks att alla inte bjuds på allas kalas längre.

Nåja, han var också jättenöjd med dagen.
Högt upp klättrade dom! Lite svindlande är det!

Mersmak fick flera som var med, både barn och vuxna! :-)

Och nu andas jag uuuutttthhhh..
Nu ska vi ha ett trevligt familjekalas för minime, sen är det dags att gå all in på julpyntet!
Eftersom vi kommer att ha med en liten 1åring på familjekalaset, så väntar jag med pyntet lite.
Inte för min skull och inte för hans skull, utan för föräldrarnas skull! :-)
Det räcker med att jaga honom upp och nerför alla trappor. Det kan vara skönt att han inte äter små tomtar! ;-)
Igår kunde jag inte hålla mig utan hängde ut belysning lite överallt!
På båda balkongerna och på baksidan.
Det blev riktigt mysigt!
Och jag är inte ensam. Det har poppat upp belysning lite här och där idag såg jag.
Lite lätt snö nu så är jag nöjd! :-)

Nu drar en spännande vecka vid. På flera sätt.
Det kommer att bli så roligt! Och intressant. Saker kommer att klarna, på flera sätt.

Att stå i lä en stund

Ok, årets första julpynt inhandlat.
Det var inte meningen. Det bara blev.
Minime och jag har ju ett projekt på gång...Man kan säga att det innehåller lite olika hus och florsocker.
Återkommer till det...
Idag dök det upp ett hus som passar alldeles utmärkt!

Och jag kunde se att man petar i batterier och får ljus i huset.
Perfa! tänkte jag...
Tills jag kom hem och slog på "on".
Ja, visst lyser det...

...men inte bara! Det blinkar!
Som värsta....tja...
Man kan säga att det blinkade lite lätt hysteriskt!
Få se om vi kan låta det blinka eller om det helt enkelt får vara ett hus, bara. :-)

Det blev otroligt mörkt fort idag. Jag satt och jobbade på eftermiddagen och började plötsligt tvivla på vad klockan var.
Hade jag glömt barnen? Men nej, klockan var 15, men det var mörkt!
Så, det kan nog mycket väl hända att jag gräver fram lite ljusslingor i morgon.
Som vanligt mins jag inte vad vi hade förra året och vad som fortfarande funkar. Förra vintern orkade jag inte hänga ut ett endaste ljus.
Nu är läget lite annorlunda, så..nåt ska väl komma ut.

Det är ett skönt läge nu. Där jag står lite i lä. Kan andas och vila. Det är svårt att förstå om man inte varit i den sitsen.
Att hela tiden prestera, galet mycket, hela tiden och överallt.
Annars blir det inga pengar.
Att vara på alla nätverk, göra alla pitchar, marknadsföra och sälja, överallt och hela tiden.
Gratis.
För att sen jobba "på riktigt" med det man sålt in. Och prestera och leverera, för att man tar betalt.

Man lägger ner en jädra massa energi i perioder som inte ger något alls.
SEN - jobbar man med leveransen.
En vän som också driver eget sa så otroligt bra häromdagen. "gud så skönt att jobba..och inte jobba för att få jobb..."
Där är jag just nu. Där jag utan problem presterar och levererar, för jag behöver inte tänka på om fakturan betalas eller inte.
Jag får lön.
(Nej, alla betalar inte sina fakturor, så då ska man jaga in dem också...)

Att jag nu kan vila lite, rent mentalt gör att jag har möjlighet att definiera lite saker.
Och det är så solklart nu. Vad jag vill göra. Vad jag ska göra. Vilket mål jag ska uppnå och hur det ska gå till.
Vilka kontakter jag bör ha och hur det ska ske.
Det är fantastiskt!

Dagen innehöll även ett gapskratt.
Över hur otroligt självcentrerade vissa är.
Där man borde skämmas, så kommer det i stället ett syrligt svar.
Egot är enormt.
Jag satte mig på händerna för att inte svara.
Det hade inte blivit bra. :-)
Men jag kan inte annat än skratta. För det är så sjukt.
Hur man inte ser hur saker hänger ihop.
Jag ger upp....
Tur att jag den här veckan har träffat så galet mysiga, smarta och kompetenta människor så att det liksom kompenserar för veckans bottennapp! :-)

Jag upphör inte att förvånas...

Idag glömde någon att tända lampan...eller lyfta på locket kanske.
Grått på en helt ny nivå..

Jag åkte iväg på affärsträff. Det var ett tag sen och det blev till att "nolla" sig och dra på sig andra hatten.
Men trevligt.
Ibland blir saker så tydligt. Vissa saker är så lätta, som att skära i mjukt smör.
Och vissa saker så....tröga.
Tja.
Någon gång, ska jag skriva en lång rad, om vissa saker. Hur det funkar. Eller inte.
Luddigt? Jag vet! ;-)
Men tja.
Saker blir dock tydligare och tydligare för mig, på ett personligt plan.
Dagen bevisade det.
Jag träffade en person som blir kanon att ha i mitt kontaktnät. Ibland så "klickar" det så otroligt bra! :-)
Efter mötet hann jag jobba undan lite. Och nu är det ovant att sitta hemma och jobba.
Men skönt att få undan pappershögarna. De där som liksom bara dyker upp på mitt skrivbord.
I morgon blir det också en "pappersdag" förutom ett trevligt lunchmöte. :-)
Så, veckan avslutas bra.
Hela veckan har varit bra...

Men. Lite..ska vi säga..märklig.
Jag har haft flera "what??? I did not see that one coming" tillfällen.
Där hakan verkligen legat på magen.
Ibland glömmer jag liksom bort, att folk kan ha koll på mig, på ett sätt jag inte har på andra! ;-)
Folk som finns i periferin, som helt plötsligt kliver fram och säger snälla saker.
Då blir jag lite ställd! :-)
Men glad.
Och det har varit flera "what???"....ok! tillfällen.
Skumma grejer...;-)
Och ibland blir jag fundersam. Lite "ok. så vad är man ute efter här?"
"det här är ju snällt, men inte bara...vad är baktanken" ??
För, man lär sig...
Men, det är lite märkligt det där, att de som man inte förväntar sig något av, levererar.
Medans andra, som man faktiskt trott mer om, visar sig mest vara luft.

Det har varit tider där jag tvivlat. Ifrån start.
Inte blivit imponerad alls. Inte släppt in. För att jag förstått att här ligger det en stor fet räv begraven.
Det har blinkat röda lampor.
Men, jag har gett det en chans. Inte velat vara neggo eller misstänksam.
När det sen visar sig vara skit så blir jag ju inte besviken. Mer, trött.
På att ha rätt.
Ibland är det inte kul att ha rätt.
Sen är det inte kul när man verkligen inte förstår. Vad som hände. Hur det blev så galet.
När allt människan fått, är omtänksamhet, vänlighet och vänskap.
Och sen bara trampar ner det i slasken.
Och totalt tystnar.
Försvinner...
Gräver ner sig under en sten.
Jag gillar inte när folk jag står nära, blir utnyttjade. För att dom är snälla och omtänksamma.
Då blir jag förbannad.
Och det är tur för vissa att många är snällare än vad jag är.
Men, nu är det inte långt ifrån att jag lägger mig i.
Jag är stolt över att jag inte gjort det, hittills.

Jag fattar inte, hur man bara skiter i viktiga saker. Skiter i att kommunicera. Gör det svårare än det borde vara.
Mycket svårare än det hade varit om man faktiskt hade tagit en titt på sitt eget ansvar och konstaterat att skiten träffat fläkten, ifrån start.
Att krypa in under en sten, hjälper inte.
Och nu är det mycket svårare att reda ut.
Tåget har gått. För länge sedan.
Det är lite sorgligt att man ska behöva vara hård för att få resultat.

Nåja, jag tror stenhårt på att man får det man förtjänar.
Jag hoppas att någon kammar till sig och gör det den ska. För sitt eget bästa.
Nåja, förlusten är ju någon annans. Men nog så irriterande.

Tacksamhet.

Usch, nu är det mörkt!
Det är verkligen skumt varmt. I söndags när jag och Minime gick till bilen ifrån hennes gympa, så kändes och doftade det vår!
Precis sådär som det gör i slutet av april.
Och, skulle man ha sovit ett tag och vakna upp, så visste man faktiskt inte vilken årstid det var!
Det är ljuset som avslöjar att det inte är vår.

Häromdagen frågade stora dottern om vi inte kunde börja julpynta snart, men det är lite väl tidigt! ;-)
Men man blir verkligen sugen.
På lite mer lampor och "blingbling". Risk finns att vi blir utan ström igen. ;-)

Men jag väntar nog på att vårt kalasande ska ta slut, sen påbörja vi pyntet.
Det ska bli så skönt att köra kompiskalasen till helgen och sen är vi "fria" ;-) Och det är så skönt att ha båda barnkalasen på "lokal" och inte behöva förbereda här hemma och sen städa efteråt.
Jag orkar bara inte det..
Samtidigt som det är mysigt med alla kalas, nu när det ändå är mörkt och tråkigt, så är man lite lätt less, innan vi är klara. Varje år! :-)

Veckan snurrar på. Spännande. Det är liksom "vad kommer att hända idag?" varje morgon.
Och som det händer grejer.
Roliga grejer. Spännande grejer.
Jag får uppgifter som jag aldrig för gjort, men har en så cool chef, så det är liksom bara "pröva, hur fel kan det bli?" och så kör jag! :-)
Och bra blir det.
Så det är lite "åh, tänk att JAG har gjort det här?". Man växer som ogräs.
Och det gjorde inte ont, när jag visade ett underlag till en otroligt kompetent person, för att få lite feedback på innehållet, som personen inte visste vem som skrivit ihop.
Själva innehållet fick jag lite nya inspel på, upplägget och vad som borde vara med, sen säger personen "men man ser att den som skrivit det här kan skriva! Det är mycket bra svenska i en sån svår text"....
Då får jag bita mig i tungan för att inte le ifrån öra till öra. För det var jag som hade skrivit det, på uppdrag av en annan person.
Det finns orsaker till varför jag inte kunde berätta det just då. Ändamålen får helga medlen, lite grand.
Och det har jag ju varit med om förr.
Att folk har tagit kred för jobb jag har gjort. Men, ger det bara rätt resultat så gör det mig inget.
Men nu blev jag glad på riktigt.
För den här personen är en jag verkligen beundrar. Vilken erfarenhet! Och vilken kompetens!
Och knivskarp.
Det finns de som är rädda och inte riktig förstår sig på personen. Men jag njuter!
Och det kommer nya förfrågningar. "kan du tänka dig att?" Yes! Som jag kan! :-)
Ett drömuppdrag är på gång. Som inte alls var tänkt ifrån start. Eller, rättare sagt två!
Ett som jag liksom fick lite i förbifarten och jag sen gick in på mitt rum och gjorde "glädjedansen" över! :-)
Men, det är helt i linje med vad jag vill göra framöver.

Det är också intressant när man lär känna människor. Som alltid, vissa växer och vissa inte...
Ibland blir jag förvånad av lite olika orsaker. *hehe*
Men jösses vad jag lär mig!
Idag fick vi dock värsta skrattanfallet när jag fick lära mig lite busiga saker.
Och jag fick förhållningsorder. "Nej -det här får du inte berätta att du lärt dig av oss!" :-)
Alla har ju inte samma sjuka humor, så det är nog rätt.
Vissa saker förblir interna! ;-)

Men, summa summarum, vi kan stanna tiden sen stund nu. För, nu är livet najs!
Jag är så tacksam.
Och på grund av olika händelser senaste tiden, i min närhet, så är jag mer tacksam än någonsin över att vi är friska, att jag har kärlek i livet, barn, sammanhang och mening.
Det är det inte alla som har.
Och det finns de som kämpar med att behålla det man har.
Livet är både hårt och orättvist.
Det kan vara en oerhörd kamp.
Så, jag är fullt medveten om att jag ska vara tacksam över allt jag har, allt jag upplever och allt jag får vara med om.
Varje dag.
Livet är gott.

Inte så dumt, trots allt.

Så var helgen slut.
En helg som blev otroligt lugn och skön. Välbehövlig på alla sätt.
Den dramatik som jag fick följa på sidlinjen har följt med som en skör känsla senaste dagarna.
Det kommer så nära ibland och påverkar en mer än man tror.
Jag har tänkt på de inblandade..
Så skönt att allt gick bra trots allt och att min vän L mår efter omständigheterna bra.

Mina barn har fått hårda förhållningsorder! ;-) Även om dom själva inte skulle får för sig att röka spice, så kan dom rädda liv, om dom är smarta nog att uppmärksamma andra eller ringa efter hjälp.

Nåja, planen var en hemmahelg för att komma i kapp med praktiska saker.
Jag drog igång tvättmaskinen och torktumlaren, städade och hade en hög med strykning på gång.
Plötsligt gick strömmen!
Vi hade precis ätit lunch, som tur var.
Den hade gått en snabb sväng på förmiddagen också. Men nu förblev den borta!
Så, det jag hade tänkt göra fick jag helt enkelt vänta med.
Minime gick iväg på kalas.
Ett lite annorlunda, utan discokula men med pannlampor! :-)

Maken och lilleman drog iväg för att handla. Vi såg att det strömlösa området var ganska stort, så det var bäst att passa på medans det gick att handla.
Framåt eftermiddagen blev det lite mörkt.
Som tur är, så gillar jag ju ljus i alla former och lyktor! :-)
Nu fick jag användning av varendaste en!

 Vi tände upp ljus i hela huset. Både för ljus men också för värme.

 Maken åkte och köpte mat och -kaffe! En hel dag utan kaffe är ju inte så lätt. Till när man vet att det inte går att fixa! Då blir man ju löjligt kaffesugen! ;-)

Det blev en kväll utan tv och utan datorer. Mycket går ju på batterier, men vi ville spara på dem eftersom att vi inte visste när strömmen skulle komma tillbaks.
Men det var riktigt mysigt!
Barnen lekte med lego och jag låg i soffan och läste! :-)

Jag flyttade ut allt som behövde kyla ur kylskåpet och ställde de i frysväskor på balkongen.
Vid 19:30 kom strömmen tillbaks.
Stora delar av området fick vänta tills tidigt i morse.
Men när man tittar på fejjan så ser man att det inte gått någon större nöd på folk. Man har varit ganska kreativa.
Grannar har gått ihop och grillat, man satt med ljus och ficklampor! :-)

Inte alls dumt med ett avbrott ibland.
Göra andra saker. Bara vara.
Det gjorde min förkylning gott.
 Jag tror att det gör alla gott ibland, att bara stänga av och umgås.

När tiden stannar en stund..

Fredag.
Rumpan i soffan och fötterna på bordet.
Luften har gått ur.

Vissa dagar, kommer det som varit och är rubriker så nära.
Hjärtat stannar för en stund.
Sen andas man igen, för att det "bara" var nära. Så nära att man förstår att det handlat om sekunder. Ett andetag.
En förälders absolut värsta mardröm. Som ändå slutade bra, med tanke på omständigheterna.
Men också full tragik, hos andra föräldrar.
Totalt mörker.
Man blir förbannad! Så jävla onödigt!
Över liv som blir bortkastat.
Till när man vet att det ropats på hjälp, länge. Men man lyssnade lite för sent.
Att det ska behöva hända fruktansvärda händelser innan det blir skarpt läge.

Nåja.
Veckan har i övrigt varit bra. En massa intryck och input.
Vi fick tom lite snö!
Och inte mig emot! :-)
Jag tyckte att det var skitmysigt.
När jag kom in på jobbet, som en dränkt katt, pep alla om skitvädret. Jag viskade till kollegan A "jag gillar det" och han fnissade konspiratoriskt och svarade "jag med!" :-)
Vi är rätt lika...

Stora sonen hämtade barn just den dagen. Det är så mysigt, att han vill hämta dom helt självmant, på sin lediga dag!
Maken, som var lite hängig, fick ett inställt eftermiddagsmöte och åkte hem han också.
Och dottern, hade en inställd lektion och åkte hem.
Så, för första gången på evigheter så kom jag hem sist av alla! :-)
Det brukar alltid vara maken eller stora dottern.

Stora sonen och Minime var ute och gjorde vinterns första snögubbe!
En rätt fin och jätteblöt gubbe! :-)

 Men sen regnade det ju bort.
Lite synd. För mig kunde det gärna vara ett par minusgrader och några cm snö.
Direkt som snön dyker upp, kommer glöggsuget!
Idag smet jag in på systemet och köpte lite..

 Men, jag ångra att jag bara köpte starkvin.
Jag borde ha köpt "vanlig" också. Det är ju så gott!

Idag hade jag ett efterlängtat möte. Åh, som jag sett fram emot det.
Att överlämna en hel hög med papper. Och kontroll. Samtidigt som kontrollen kommer att öka!
Go figure! :-)
Men det var verkligen en stor sten som jag la i någon annans knä.

Kvällen gick åt till att försöka hitta golvet i huset.
Jädaras vad det gror ihop!
Men nu är alla sovrum städade och renbäddade. Och vardagsrummet går att vara i. Och -sitta i soffan!
Ibland blir det rena lekrummet.
Sen orkade jag inge mer.
Det får bli i morgon

Nu har jag tänt ljus, massor av ljus.

Och tänker på det h-vete som en annan mamma går igenom i kväll.

Ok, jag lär få äta upp det.

Veckan är igång med besked.
Och vilken vecka!
Idag kunde jag ha hjulat hem. Trots mörker och spöregn.
Men jag har så kul!
Det händer grejer och jag är inne och pysslar med rena drömuppgifterna.

Sen har jag en rätt fin utsikt ifrån mitt rum! ;-)
Idag öste dock regnet ner...

Ah, jag skulle kunna skriva spaltmeter. Men kan inte.
Samtidigt som mycket är nytt, är det samtidigt så "hemma".
Saker faller på plats mycket snabbare än vanligt när man är på nya ställen, eftersom mycket av det jag gör är saker jag gjort förr på andra ställen. Det är bara förutsättningarna som är annorlunda.
Och jag känner så många av de externa kontakter jag ska ha och är ansvarig för.
Samtidigt blir det jätte märkligt att jag gång på gång nu står på "andra sidan" av en massa event.
Nu får jag se det inifrån.
Som sagt, det blir tydligare och tydligare vad jag verkligen vill göra framöver.
Jag har också fått härlig respons, både internt och externt. Trots att jag bitvis varit lite "jobbig" ;-)
Och - jag har aldrig varit med om maken till trevliga personer i organisationen!
Väl mottagen är ett understatement!
Jag förstår, att många vill in på just den avdelningen!

Nåja. Det rullar lite annat med.
Det vanliga. Lite tungt att trassla sig ur sängen på morgnarna. Det är ju så mörkt!
Jag vet att jag kommer att få äta upp det här. MEN. Jag längtar efter lite kyla och snö!
Ett par minusgrader. Typ 5.
Och så lite snö på det.
Krispigt och vackert.
Lite skrapa ruta. Bara lite.
Samtidigt som det är lite skönt med 11 grader, så är det ju inte normalt!
Vi är snart inne i mitten av november för bövelen!

Om två veckor är det dags att gräva fram julgrejerna. Och köpa pepparkakshus.
Eftersom att jag hivar ut allt vad jul heter på nyårsdagen, så måste jag ju pynta tidigt! ;-)
Jag ser faktiskt fram emot det nu.
Minime är så pysslig så det blir kul att göra sånt med henne.
Jag tror att det inte blir ett pepparkakshus. Utan två. eller kanske Tre! :-)