Kul vecka.

Jaha, nu får vi se hur det går med min tand. Den eviga storyn som liksom aldrig blir klar...
Jag fick ju en tid, och fick återigen tandisen som ser ut som en äldre variant av Darin! :-)
De senaste två gångerna har jag haft en annan.
Nåja, nu tog han bort den tillfälliga lagningen och satte dit en permanent.
Men, innan dess så hittade han en spricka i tanden! "det gör man inget åt utan vi slipar ner den och fyller..".... OK?!
Och - sen när han tog en bild efter att han lappat och lagat, ja då ser han att det kanske finns en fjärde rot!
Det har ju borrats, filats, borrats och filats, fotats och filats mer i över ett halvår och NU ser han att det kanske finns en ro till.
Kanske.
Men jag blir galen!
Så, nu är jag tillbaks på ruta 1. Tanden är lagad och gör just nu inte ont. MEN - får jag ont, blir jag svullen eller får jag feber, tja då måste tanden tas bort.
Jag är liite svullen runt två andra tänder, men jag blir alltid så när jag har en förkylning i kroppen, så jag tror inte att det hänger ihop... Men, jag får ju vara lite försiktig..
Men, man kan tycka att man hade kunnat ta bort tanden egentligen innan det blir än mer trassel. men jag förstår att man tydligen inte gör det.
Nåja. Nu hoppas jag att det är lugnt ett tag, för jag är jäkligt less på hela tandhistorien nu.


I övrigt känns det riktigt bra nu.
Jag har ju kämpat hela hösten med att hitta motivation och driv. Jag har funderat mycket, rannsakat mig själv, tänkt igen och hittat flera olika "orsaker" till att det har känts som det har gjort.
Jag även haft ett riktigt bra samtal, med en klok person som kunnat både ge lite råd men också även möta mig i tankarna.
Så där har jag hittat ett engagemang som jag nu ska lära mig mer om i sakta mak och sen när barnen blir större lägga mer och mer tid på.
Det är skönt att veta att det kommer att finnas både behov av mig och även chans för mig att utvecklas på helt nya områden.

Och så har jag ju en klok chef som lyssnar och kan möta mig i vad behovet är att att få tillbaks motivationen. Bara att kunna lyfta det med henne och säga som det är, att jag fortfarande trivs både med jobbet och kollegorna och absolut inte vill byta jobb eller så, men att jag är lite uttråkad och inte så motiverad hjälper.
Jag har också bestämt mig för att sitta lite still i båten och faktiskt njuta av att livet nu snurrar lite långsammare än på länge.
Men, man får inte bli för bekväm och luta sig tillbaks och bli lat, det är farligt. Men, allt i kombination har gjort att senaste veckan faktiskt känts kul igen!

Vi har ju haft ett par dagar där vi inte kunnat vara på kontoret pga fönsterbytet, så vi har farit runt lite mer än vanligt. Häromdagen var det regnigt och grått och det var rätt skönt att kunna jobba hemma på förmiddagen, gå runt i tofflor och dricka kaffe ur favoritkoppen.

Resterande dagar har det blivit några nerslag på kontoret men i övrig kaffe här...

..och kaffe där! :-)

Jag och en kollega har suttit i omgångar och funderat på ett projekt som vi måste lösa. Bäst görs det faktiskt på en annan plats än kontoret.
Som tur är så kan vi sitta precis vart som helst.
Det är tom så att vi har planer på att sitta mer ute i andra verksamheter under nästa år, för att vara närmare våra "kunder", vilket jag tycker ska bli jättekul.
Veckorna går så fort när man är mer ute och far.

Dock, har vi upptäckt den här veckan att vi saknat varandra! Nästan fjantigt.
Igår morse när jag åkte till kontoret för att se om det gick att sitta där och sen drog ett mail till alla kollegor att det faktiskt gick dröjde det inte lång stund innan flera kom och var helt lyckliga över att vi var samlade igen! :-)
Så, det kommer ju verkligen att gå bra att sitta på olika ställen, eller inte! :-)

Det här hörnet älskar jag att sitta på! Man sitter i solen, man ser folk kommer och går. Det är som att sitta hemma men ändå inte. :-)

Och man kan äta värsta goda lunchen!

Igår var vi även iväg på ett jättekul besök.
Man blir så glad när man träffar folk som brinner för saker och man lär sig alltid så mycket.

Så, det känns som att jag är på banan igen.
Lagom till höstlovet! :-)

Lagom till höstlovet börjar jag också känna mig förkyld. Det vore ju typiskt..
Barnen är trötta, så det är skönt att dom får sova lite nu och jag ser fram emot att vara ledig och komma i kapp med saker.
Göra kul saker! Gå på bio och museum. Fixa lite haloweengrejer och förbereda Lillemans familjekalas.
Sova länge på morgnarna och läsa... Tre lediga dagar kommer att gå i ett nafs..

Jag bytte min bok häromdagen till en klassisk thriller. Den jag läste innan var baserad på en sann historia och så otroligt jobbig att läsa.
Den här är läskig, men påhittad! :-)

Men, nu är det skönt med fredag!

Veckostart.

Ny vecka.
Jag låg och läste till långt in på natten till måndag så jag var lite lätt trött på morgonen. Så korkat, eftersom att jag sovit massor i helgen och borde ha vaknat pigg och glad!
Men inte.
Jag var trött och sur. Jag hade nämligen tid för fortsatt rotfyllning strax efter 11.
Jag som aldrig haft problem med tänder eller ens tyckt att tandläkaren varit speciellt jobbig. Men den här rotfyllningen har inte varit kul och jag såg inte alls fram emot det.
Tiden var inte bra.
Jag skulle sitta på möte till 11 och sen hasta iväg på rotfyllning för att sen inte kunna äta lunch och sen hasta iväg till ytterligare ett möte, där jag hade varit bedövad så att jag inte kunnat prata. Typ.
Inte skoj.
Men, eftersom att det är så svårt att få tid, så kan man liksom inte svara "nej det går inte" när man får en tid.
Helt galet.
Så jag hade liksom ont i magen och var på uselt humör.
Men, mitt i att jag sminkade mig, så fick jag ett sms där man meddelade att tandis var sjuk!
Yes! :-)
Efter en stund så ringde dom upp och jag fick en tid idag klockan 17 i stället vilket ju är så mycket bättre!
Då kan jag ju gå hem efteråt.
Så, vips blev måndagen mycket bättre! :-)

Väl på kontoret var det ju rätt kaotiskt. Man byter fönster på flera våningar och det är hyfsat kallt och rörigt och vårt rum går inte att sitta i alls.
Information om fönsterbytena fick vi sent i torsdags och i fredags fick vi plocka allt löst vi behövde ha för att sen inte ha en plats att sitta på.
Vi, som är vana att sitta lite här och där och är mycket ute, bryr oss ju inte så speciellt mycket. Men andra tycker att det är jobbigt.
Chefen hade varit utomlands över helgen och kom hem sent då flyget var försenat.
Hon var trött och möttes ju av sura människor som var upprörda över röran. Då hör hon långt ut i korridoren att vi redan börjat vårt veckomöte och i vanlig ordning så skrattar vi ju så att vi har ont i magarna!
Så, hon kliver in och säger "men så härligt! Det första jag hör är gapskratt och tänker "ja, DET är min personal det!" :-)
Och så är det väldigt ofta. Vi har så kul!

Så, nu kommer vi att sitta på lite olika ställen i ett par veckor. Det ska ju tydligen komma snö också och då vill man ju gärna ha fönster! :-)

Jag ska försöka komma igång med träningen igen nu när jag ändå jobbar hemifrån lite mer en stund.
Det gick ju jättebra en sväng, ända tills jag hade fel skor en helg på landet. Direkt fick jag ju ont i mitt bråkiga knä.
Och det har jag fortfarande. Men vi var ju ute och gick massor i helgen och det gick rätt bra, så nu struntar jag i det. Jag tränade lite lätt igår och stod inte på löpbandet alls, utan körde bar styrka och det funkade bra. Jag har inte ondare i knät idag.
På höstlovet ska jag försöka få till en tid hos naprapaten, han brukar kunna ordna upp det mesta och troligen knäproblemet också.

Den här söta pippin såg vi på vår söndagspromenad!

Jag har också börjat kika på snittarna jag ska fixa till nästa helg. Det ska bli så kul att få pyssla lite!
Det tar ju inte mig många timmar att sno ihop 50 snittar! :-)

Lite sjukt är det att jag plötsligt har så mycket tid som jag kan göra vad jag vill på!
Det blir så tydligt när vi checkar in på jobbet det första vi gör och de andra berättar att det är så skönt att vara på jobbet, där man får ta en kaffe i lugn och ro och gå på toan utan att någon skriker utanför! :-)
Så är det ju inte här längre. För bara ett par år sedan hade jag ju behövt fixa delar av snittarna redan nu och lägga i frysen. Att ta en hel lördag för det hade aldrig funkat.

Den här veckan kommer att gå fort har jag en känsla av och sen - ska jag ha lite semester!
När jag la in den ansökan kändes det så långt borta. Höstlovet var ju massor med veckor bort, men nu plötsligt är vi där!
Det ska bli riktigt skönt faktiskt. Vi kan inte vara på landet hela veckan som vi först tänkt och vi får se om det blir ett par nätter eller inte alls.
Men även om det inte blir det så ska det blir skönt att göra kul saker med barnen och kanske tom påbörja lite julklappsshopping!
Jag ska fixa presenter till Minime som fyller år också. Till henne är det ju plättlätt!
Man går in på H&M och plockar det som är snyggt. Klart. :-)
Och vi ska gå på bio och det är dags för lite museum också. Maken ska tentaplugga men han har så lätt för sig så kan han säkert haka på lite han med.

Härliga lördag!

Ah, vilken underbar helg! Trots att den inte är på landet! :-)
Stora dottern fyller ju år på måndag och bestämde sig för att hon "bara" ville ha familjen på firandet.
Det är ju inte så bara längre iofs... :-)
Men, eftersom hon bestämde sig för det och sen frågade om hon kunde få låna vårt hus så stannade vi hemma i stan denna helg.
Det var även toppen att hon valde fredag för firandet.
Maken åkte med henne och shoppade och passade på att handla även till oss och helgen.

Så klockan 16 fylldes huset med nära och kära för att äta och fika.
Hon fixade två jättegoda tårtor!

 Massor med bär så de kändes faktiskt lite halv nyttiga! :-)

 Av oss fick hon den lilla manicken i lådan.
En svamptork! Men, man kan även torka frukt och bär i den, vilket ju är himla smidigt.
Så, man kan endera plocka äpplen och bär eller köpa och sen torka dem och ha på filen eller som snacks.
Smart! Får hon det att funka, så ska jag låna den! :-)

Med på kalaset var även denna lilla herre. Som växer så att det knakar både i storlek och i utveckling.
De kom över ett par timmar innan alla andra dundrade in vilket var lite bra, för nu är han lite blyg minsann.
Det tog en liten stund innan jag fick hålla i honom, för nu har vi ju faktiskt inte setts på nästan tre veckor och det är ju jättelänge i en bebis liv.
Men han pratar massor och vevar runt och har nu även fått lite styr på händerna så att han kan greppa saker han vill ha.

 Eftersom att det ingick ett par mindre barn, så blev det ingen jättesent kväll.

Vi bestämde redan innan vi la oss att vi skulle ut i skogen idag. Jag är rätt noga med det att det helger vi inte är på landet, ändå kommer ut i skogen på något vis.
Här där vi bor har vi mängder av olika naturreservat och det vore ju dumt att inte utnyttja dem!

Vi hade tänkt vara ute genom dörren vid typ 9 direkt efter frukosten, för att hinna göra även annat idag.
Det gick lite sådär, för Minime väckte mig 10:35!
Ajdå!
Men, vi drog i oss frukost, klädde oss varmt och sen drog vi iväg till den sjö där barnen brukar vara mycket med skolan.
Lilleman har gått runt sjön ett par gånger och nu fick han visa oss vägen. Vi har pratat om det i flera år att vi skulle gå runt, men det har aldrig blivit av.

Men nu så. Regnet hängde i luften men det var så skönt!
Lite kallt, men doften i skogen är ju magisk.  Och utsikten likaså!

 På parkeringen var det fullt av bilar, men man märkte inte av det på plats.
Vid första vindskyddet var det lite folk som grillade korv, men när vi gick längre bort så var vi helt ensamma.
Och det är ju magiskt när vattnet ligger helt spegelblankt!

 Vi gick inte på den utvisade stigen hela tiden, då Lilleman ju hittar så bra, så vi gick där det var rätt mycket upp och ner, vi tom klättrade i ett litet berg! :-)
Och när man står riktigt högt uppe på ett berg och ser sjön långt där nere och ett litet hus på andra sidan... det är ju så härligt.
Jag hade lätt kunnat sitta där på en bänk i timmar.
Ta med mig målarfärg och måla...

 Vi hade bara med oss vatten idag, men nästa gång vi går, då tar vi nog med oss lite lunch och kaffe och blir kvar en stund.

 Märkligt hur det blir mer och mer så ju äldre man blir att lugnet blir så viktigt.
Lilleman älskar ju att var ute i naturen. Han blir så glad att man bara måste skratta åt honom.
Minime är ju inte riktigt lika förtjust. Hon gillar att vara ute i naturen, men inte att gå långt eller i jobbig terräng.
Så hon behöver få göra lite fikastopp för att tycka att det är kul :-)

Men, idag fick även hon sin dos av skoj.
Efter att vi varit hemma och ätit lunch och duschat av oss lite, pep vi iväg till vårt stora handelsområde.
Jag upptäckte när vi skulle ut på morgonen att mina grova skor och mina varmare fleecejackor var på landet.
Och där vill jag ju ha dem. Där är vi ju bara inne när vi sover. :-)
Så, vi åkte till Decathlon där jag köpte en tröja med väst. Det är skönt att kunna dra av när det blir varmt.
Nu köpte jag en stor väst, så att jag tom kan ha en tunn dunjacka under.

 Och ett par grova och varma skor, som tål lite väta.
Jag ska ju gå till jobbet när det inte längre går att cykla och då behöver jag skor som inte blir blöta.

Lilleman fick även han nya byxor. Han älskar ju byxor som är gjorda för "hike" som har fickor på benen och är vattenavvisande.
Han hatar jeans! Dom sitter åt och är inte sköna tycker han. Och jag är stolt över att han ha kläder på sig som han tycker är sköna!
På vardagarna ska kläderna sitta skönt.
Så är ju även Minime. Hon vägrar jeans om det inte är mjuka jeans. Annars har hon bara olika sorters tights.

Vi har ju ett namnkalas nästa helg och vi behövde fixa kläder till det. Jag har min klänning klar, men övriga behövde uppdatera sig.
Och där är Lilleman igen lite ovanlig för sin ålder, för när jag frågade honom vad han ville ha på sig så valde han kavaj! :-)
Inte huvtröja!
Som tur är kan han ha den kavaj han fick till skolavslutningen. Nu köpte vi en skjorta som går i vitt/blått/grått och som funkar till den mörkt blå kavajen.
Och så köpte vi ett par svart/grå mjuka jeans till.
Han hittade en grå kavaj som var lite grövre och vintrigare som han ville ha, så den ska han få när han fyller år tänker jag.
Minime valde ett par svarta, mjuka och raka byxor och en svart/silvrig topp som glittrade.

Och om Lilleman gillar skogen, så gillar han inte köpcentrum! :-) Han provade byxorna och skjortan, men sen fick han akut huvudvärk och tycket att det var för dåligt luft i butiken, så han fick gå ut och sätta sig i en soffa utanför.
Minime däremot är ju i sitt esse i butiker och hade lätt provat alla kläder hon gillade.
Dom är rätt olika. :-)
Även maken hittade ny skjorta och brallor så nu är alla klara vilket är skönt!

På vägen hem, kände vi att klockan var mycket och vi var sugna på sushi, så vi drog iväg och käkade efter att vi fyllt på lördagsmyskassen.
Och nu är det så mysigt med barnen. Dom är så stora!
Att sitta och äta är en njutning, där vi pratar och busar och njuter av maten.
Dom är riktigt roliga båda två, så jag garvar åt dem så tårarna rinner varje dag!
Och att ha en heldag som faktiskt är i fullt ös utan att någon får härdsmälta utan att vi faktiskt har roligt hela dagen är så mysigt!

Nu ska vi lägga oss i soffan och titta på Så mycket bättre och njuta av att vi har ännu en ledig dag i morgon!
Få se vad vi fyller den med för skoj!

Silverpilen!

Det var svårt att åka från landet i söndags. Magiskt varmt och skönt.
Efter att jag packat ihop oss och städat av, kunde jag inte hålla mig utan satte mig med en kaffe under tiden jag väntade på att diskmaskinen skulle bli klar.

 Jag gick en promenad längs havet och plockade ekollon och kottar och tog med hem.
Magiskt vackert!

 Väl hemma, fixade jag lite snyggt i köket. Det blev jättefint faktiskt.

 Veckan har varit rätt hysterisk.
Jag har ju sagt länge att något är på gång. Och eftersom att vi är en politisk organisation så vet vi ju att det blir förändringar när valet väl är gjort.
Inga stora grejer, men alltid något.
Men, det vi inte var helt beredda på var att vår högsta chef, skulle bli rekryterad till en grannkommun!
Så synd, för hon har bara jobbat dryga året och redan fixa till en hel del och vi hade förhoppningar om att ännu mer skulle förändras.
Nu tog ju allt lite stopp. En hel del saker som var i pipen, stannar nu av.
Vilket är både bra och dåligt, förstås.
Så, det har varit ett par märkliga dagar. En hel del tissel och tassel och spring i korridorerna innan det blev officiellt.
Och en massa inställda möten och nya möten efter.

Nu får vi se vem som blir vår nya chef. Om sisådär tidigast ett halvår.

Det har varit lite rörigt i övrigt också, så jag är lite lätt trött i huvudet. :-)

Jag hann dock åka iväg för att köpa lite presenter i början av veckan. Jag hade tur för jag tog sista på hyllan!
När jag åkte pratade jag med maken som var iväg på eget äventyr. Sen helt plötsligt när jag ångade runt i butiken så står han där! :-)
Vi är uselt dåliga på att träffas och äta lunch, även om vi skulle kunna! Men nu tog vi en lunch. Jättemysigt.

 Och äntligen! Nu har vi bytt ut den bil jag inte alls varit förtjust i.
Samma märke och samma modell, men den tidigare, var framhjulsdriven. Och lite för lätt bak, så när det var minsta isigt eller snö, då stod den bara och spann.
Livsfarlig i korsningar och man kom ingenstans om det var minsta motlut!
Vi visste i vintras att det var sista vintern vi skulle ha den.
Nu blev det en fyrhjulsdriven, lite nyare variant. Tanken är att vi nu ska ha den tills den ramlar isär!
Vi bytte vita faran, mot silverpilen! :-)

Så, nu kan det bli vinter! Och massa snö! :-)

Nu är det inte så mycket kvar av veckan. Den har gått i rasande fart.
Det har varit mycket diskussion om bristen på arbetsplatser på kontoret på senaste tiden. Det lustiga är att det är så få människor på kontoret jämt.
Det är soptomt!
Många av oss är ju på möten stor del av tiden, så vi har enormt behov av mötesrum.
Sen kan de flesta av oss göra såhär; ta med dokumentet som ska läsas eller datorn och sätta oss i en soffa.

Vi kan sitta på ett Café eller nästan var som helst.
Väldigt få "måste" ha en plats.
Personligen behöver jag vara på min plats kanske en gång i veckan och då för att ha tillgång till dubbla skärmar och skrivare.
Och då behöver jag ju inte ha MIN plats direkt. De två dagarna som är kvar blir det inte jobb på kontoret.
Det ska bli spännande att se vad alla diskussioner landar i så småningom.

Men, nu ska vi igenom en spännande torsdag och en fredag med lite kalasande!

Höstfrisyr och höstblommor.

Oj vad alla helger går fort! Vips, borta!
Eller, hela hösten går fort. Det blir ju lite så när alla helger är bokade i stort sett till jul.
Hur lyckas man?
Nåja, jag började helgen med att besöka frissan.
Jag är (var) så trött på mitt långa och tjocka hår. Jag klippte ju en frisyr innan sommaren, men sen växer det ju och plötsligt så har jag håret i en tofs eller en "bulle" och så är det så..
Helt omöjligt att göra en frisyr av, varmt och kladdigt.
Så, nu klippte jag rejält och det blev en form av page. Så skönt att få bort håret ur nacken främst.
Kort bak och haklångt fram.

 Men, jag tyckte efteråt när jag borstat igenom lite att han kunde ha tunnat ur ännu lite mer.
Så, när jag kom till landet, där jag har uttunningssaxen (jag tunnar ur dotterns hår titt som tätt..) så satte jag den i överhåret och klippte bort rätt mycket till! :-)
Nu är det bra!
Men, jag har den här bilden som nästa steg.

För jag pallar inte långt längre plus att jag faktisk känner mig lite för gammal för att ha riktigt långt hår.
Jag vill ha en fräsigare frisyr!
Så, nästa gång tror jag att jag bokar både färgning och klipp. Och det måste ju bli runt jul, för nu kan jag inte klippa mig ett par gånger om året bara.

När jag ändå var i centrum pep jag in på Inn & Finn. Min favoritbutik för presenter. Man hittar alltid något kul.
Nu försökte jag hitta något till en terrass- invigning vi skulle på. Jag var inte helt säker på vilken smak värdparet har, men svart smide funkar ju i alla lägen, så det blev en lite större lykta som dom kan ha ute och som är rätt "barnbarnsäker" :-)
Sen kom jag på att jag också vill ha en sån och skickade beställning på den till barnen för julklapp! :-)

Plus dessa! Så fina! Jag älskar ju häng lyktor som är vackra i sig själva. Även om man inte tänder ljuset så är de fina där dom hänger.

Den här fanns också, men som häng -variant. Olika storlekar och så fina!

 Sen drog vi till landet.
Det var 17 grader när vi åkte! Inte klokt!
Jättefint ute och så mysigt att gå ut i mörkret efter middagen.
Vi var hos stora dotterns svåger en stund och sen kom även dottern med sambo och vi satt och njöt av en brasa ett par timmar.
Det är ju eldvecka, så det gäller att tutta på allt ris man har nu. Det gick ju inte att ens elda i tunna under sommaren, så nu är lagret fullt.

Lördagen var lite kallare men så skön!
Det hade behövts göras en massa inne, röja och plocka, men det går bara inte. Jag klarar inte av att vara inne när vädret är så fint.
Det jag klarade av att göra "inne" var att stänga av stora kylen i förrådet och städa ur den.
Jag (ok, vi!) har ju en hög kyl och tre kyl/frys för att kunna förvara all mat och annat när vi är här på sommaren.
Nu har jag stängt av de två som står i förrådet och så är kyl/frys i stora huset och atterfallet igång.
Det är lagom.
Sen kunde jag ju inte hålla mig utan satt länge nere vid havet på en bänk. Solen värmde, havet kluckade och det var helt ljuvligt!
VAD skulle jag göra utan detta ställe?

 Jag kan inte tänka mig ett liv utan att kunna åka hit och andas havsluft.
Det skulle vara ett evigt "Jagande" på luft och skog om vi bara hade radhuset. Galet.

 Hösten är ljuvlig! Färgerna och dofterna.. mmm...

När jag var hemma satte jag mig i solen och drack lite te. Det är ju så lyxigt så det är inte klokt! :-)

 Sen var det hopp i duschen, byta kläder till lite mindre "trädgårdigt" och knata över till grannen.
Det är lite lustigt, för dom bor verkligen "Mitt över vägen" från oss. Vi går ett par meter över närmsta grannens gräsmatta, över en väg och så är vi där.
Men, dom bor betydligt högre upp än vi! Faktiskt på ett berg! Fantastisk utsikt!
Och det lustiga är att K som byggt hos oss och svurit över att det är så lerigt hos oss, han har också byggt altanen här, men då fick han snällt spränga och borra i sten!

 Sån skillnad kan det vara på ett par meter! :-)
Vi fick en fantastisk kvällshimmel!

 Vi käkade kor och drack tysk öl, då temat var "oktoberfest" och hade himla trevligt med alla grannar som dök upp.
Det börjar bli tradition nu att vi firar midsommar, har kräftskiva och oktoberfest och träffas över julglögg.
Det är bra för sammanhållningen.

Jag gick hem med barnen strax innan midnatt och vi själva tassade hem en dryg timme senare.
Skönt att inte vara så trött idag! :-)

Solen skiner och det är så vackert, så vackert. Idag känner man även en hint av lite klarare och kallare luft.
Den har jag längtat efter!
Det blommar fortfarande jättevackert i trädgården. Den gula ros, som blev uppäten innan jag ens hann plantera den har kommit tillbaks bra och blommar nu så jättevackert.

 Flera klematisar har gått bananas och vuxit otroligt bara sista veckorna.
Den här, som jag satt mot en björk har nu farit iväg flera meter upp och kommer att blomma mitt bland gröna blad nästa sommar!
Så mysigt!

 Och alla småblommor blommar...

 Det är så fint, när löven nu ramlar av och man känner hur trädgården börjar gå i lite vintervila att vissa blommor blommar som aldrig förr!

 Nästa gång vi kommer ut, vilket blir om tre veckor, är de mer än dags att plocka in allt löst.
Då borde det ju vara lite frost.
Nu ska vi snart packa ihop oss och återvända till radhuset.
I vanlig ordning skulle jag ju vilja stanna, men livet ser ju inte ut så.
Än! :-)

Hjärnskakning och funderingar

Vilket otroligt skumt väder det är.
Varmt, fuktigt, kladdigt. Det är oerhört svårt att klä sig. Har man jacka rinner man nästan bort. Har man inte jacka fryser man lite.
Just nu har vi kallare inne på kontoret än utanför! Skumt.
Och mörkt! Mörkt när man vaknar och faktiskt även nästan mörkt när man åker hem. Redan.
Jag längtar efter kall, hög och krispig luft!

När vi åkte från landet tog jag med mig en bit höst hem. Tänk så fin naturen är!

 Jag plockade lite löv här hemma och prövade göra lövrosor. Men jäklar vilket pill för att få dem fina!
Det kräver lite övning. Jag ska plocka lite någon lunch runt kontoret där det finns massor med fina träd nu.

 Jag har ju haft lite problem med att hitta arbetslusten och motivationen ända sen semestern, men i måndags kände jag att jag var "tillbaks".
Kände det där drivet jag brukar ha och hur jag själv är ansvarig för hur det är och hur jag mår, vilket jag ju landade i förra veckan redan.

Så, måndag. Vi hade vårt veckomöte och sen gick vi på en gemensam lunch. Vi hade intressanta samtal och som vanligt kul. Då ringer min telefon och jag ser att det är Lilleman.
Han brukar ringa ibland så jag blev inte orolig, men när jag svarar så hör jag en massa liv runt honom och hör knappt vad han säger.
Det är en massa skrammel där jag sitter också, så jag hör bara "jag har slagit huvudet och har ont"...
Jag frågar om han ringt pappa, som ju sitter hemma och pluggar, men det hade han inte.
"Ring honom" sa jag.
Det tar ju längre tid för mig att åka och hämta om det krävs än för maken som är hemma med bilen utanför.
Efter en stund ringer maken och säger att han åker och hämtar och att Lilleman tydligen slagit ihop huvudet med en kompis.
Jag tänker att det nog inte kan vara så farligt.
När vi är på väg tillbaks till kontoret ringer maken igen. Jag hör på rösten att han är orolig, trots att han lugnt säger "jag tror att det är bra om du kommer hem".
Det tar ju en stund, eftersom jag först måste gå tillbaks till kontoret, packa ihop mina grejer och sen cykla hem.
När jag kliver in genom dörren möter maken mig och säger att han ringt sjukvårdsupplysningen och de säger att vi ska åka till Akuten.
Lilleman ser ynklig ut och berättar att han sprungit ihop med en kompis när de båda sprang runt ett hörn på en byggnad. Han fick kompisens kindben rakt i sin tinning och svimmade av en stund.
Jag som är genomsvettig av att cykla hem, bytte kläder och sen åkt vi till sjukhuset.
Väl där fick jag snurra en stund för att hitta parkering och till slut ställde jag mig på handikapplats.
Och det var nog tur, för när vi klev ur bilen var Lilleman riktigt snurrig och svajig.

Vi fick raskt komma in till en sköterska som ställde en del frågor och sen ringde in en rullstol och skickade oss till närakuten.
Vi fick gå bakvägen dit och under vägen försökte sköterskan som följde med oss prata med Lilleman och frågade olika saker som han vanligtvis lätt skulle kunna svara på. Nu gick det inte alls.

När vi kom till närakuten fick vi raskt en säng och så kopplades han upp mot en monitor som visade puls, syresättning och blodtryck.
Hans puls skenade rätt duktigt. Läkaren kom in och försökte prata med honom men fick väldigt märkliga svar.
Och plötsligt började han kräkas.
Läkaren var lite orolig en stund och ringde en kollega och rådfrågade. Sen fick vi ett par timmar på oss att han skulle piggna till, sen skulle det bli Astrid Lindgren för röntgen.
Helst vill man inte köra barn i scanner, för att det är så stark strålning, som blir kvar i kroppen sen.
Man gör inte det i onödan.
Personalen var helt fantastiska! De tittade in till oss med jämna mellanrum och läkaren kom in mellan varje annan patient.
Lilleman var jättedåsig och ville sova, men fick inte, så jag väckte honom hela tiden när han dåsade till.
Efter ca 3 timmar, fick han sova 15 minuter och sen väcktes han igen. Då var han lite piggare.
Maken och Minime dök upp när hon slutat skolan och sen bara avvaktade vi.
Läkaren gick av sitt pass klockan 17 och strax innan kom han in och kikade läget och då var Lilleman plötsligt mycket piggare.
Han kunde säga vilken dag det var och stå med armarna rakt fram och blunda. Det gick ju inte ett par timmar tidigare.
Så, till slut fick vi åka hem med honom, men ha honom under bevakning.
Väl hemma, la han sig i soffan och tvärslocknade. Jag satt bredvid och jobbade i kapp lite som blev halvgjort när jag åkte hem.
Sen flyttade jag upp honom till min säng och bäddade till mig i hans säng. Maken hade sedan koll på honom med jämna mellanrum under natten och Lilleman sov och sov.
Det var ju rätt läskigt en stund, men skönt att få så himla bra bemötande på sjukhuset!

 Han har piggnat på sig otroligt bra och kände sig mest svajjig och lite yr dagen efter, men varit riktigt pigg igår och har ätit bra.
Så i morgon får han gå till skolan. Det blir lagom med en lite kortare dag.
Men, hela grejen gjorde ju att det tog lite stopp i min energi!
Det är ju alltid så att efter att något hänt, så blir man lite trött och matt, när chocken släpper.

Jag har liksom inte riktigt kommit igång förrän idag!
Idag var det dock en av de roligaste arbetsdagarna sen sommaren som gett mig massor med energi!
Det blir så tydligt vad det är jag tycker är skoj! :-) Att välkomna 100 gäster, få kramar av typ hälften av dem och sen se till att det blir en bra morgon för dem är så kul!
Jag hade också ett möte idag som bara gjorde mig varm i hjärtat. Man hör så mycket om lata och jobbiga ungdomar, men de jag träffar på genom jobbet är bara så härliga.

En annan kul grej är det här! Jag bokade ju en tatueringstid för ganska länge sedan och nu i veckan var det dags!

Jag har ju alla mina barns namn intatuerade på armen.
Nu la jag till lilla barnbarnet under Minimes namn och det blev jättebra! :-)
På bilden har jag på plasten man får efteråt och man ser lite blodspår. Idag har jag tagit bort plasten och smörjt in den.
Jag är jättenöjd!

Och, när jag ändå är på gång, så bokade jag klipptid till i morgon och ska kapa rätt rejält.
Håret växer som ogräs och nu är det ingen frisyr längre, igen.
Denna gång ska jag klippa ännu mer än förra gången. På sommaren är det skönt att kunna ha allt i en svans, men nu på vintern kan jag klippa kortare.
"Någon" i min närhet kommer att få en chock, dock! :-D *heheh*

I övrigt så är det  som sagt jätteskumt väder. Varmt!
I morse åkte jag 06:40 och det var 12 grader! Fuktigt och en massa dis. Det kändes som mitt i sommaren!
Men träden är otroligt fina. Det här trädet är nog det mest fotograferade i kommunen.

Så, det har varit en märklig vecka.
Lite blandade känslor. Rädsla, frustration, glädje, värme och reflektion. Allt i ett liksom.
Skumt hur det är när saker lugnar ner sig och jag får mer tid till mig. Det drar igång en massa tankar oväntat nog.
Tidigare har allt liksom bara suttit i ett och rullat på och jag har bara hängt med.
Jag har inte haft tid att tänka.
Det är en helt ny känsla det där med vad JAG vill. Och jag har tid att både tänka och göra nya saker.
Slipper stressa runt som jag alltid tidigare gjort.
Det är mycket nytt som händer nu känner jag. Barnen blir stora, jag blir äldre och livet förändras.

Allt är ju härligt, men har liksom tagit mig lite på sängen faktiskt. Så jag får liksom hela tiden påminna mig själv om att inte göra något förhastat utan bara försöka njuta nu.
Men jag är jätteförvirrad!
Plötsligt har jag vardagar som jag hinner med!
Kroppen och knoppen känner inte igen det utan börjar leta fel och tänka att "det här går ju inte".. Jag måste ju utmana mig mer! Jag måste åstadkomma mer! Jag måste var duktigare och bättre och ....
VA?
Och så får jag säga till mig själv. "lägg av nu!"
Det är lite lustigt faktiskt att det jag längtat efter så länge nu känns konstigt.
Jag har flera kollegor som precis börjat jobba efter föräldraledighet och försöker få livet att gå ihop nu med hämtningar, lämningar, jobb och vardag.
Där jag har varit, till nu.
Det är skitförvirrande det här att jag plötsligt har TID! Det visar sig att jag plötsligt får panik!
Jag är så van att ha fullt upp precis hela tiden dygnet runt, så nu när jag plötsligt har riktigt lugna stunder och stunder för mig själv där jag bestämmer själv..... då är det så ovant och nytt att jag inte riktigt kan hantera det.
Sakta landar jag i vad som känts konstig ända sen i somras.
Det har varit konstanta förändringar i så många år och jag har bara längtat efter lugn, stabilitet och trygghet.
När jag nu har det, så blir det jättekonstigt. Jag måste förhålla mig till det.
Jag vet ju att folk sagt det till mig, att det blir konstigt när barnen blir större och vips så lever man ett annat liv liksom.
Maken och jag har pratat mycket om det, att VI måste ha gemensamma intressen och projekt så att vi inte bara har barnen gemensamt sen när dom drar.
Men jag hade inte tänkt tanken på att det skulle påverka mig som det gjort och gör.

Men, det är bara att andas djupt och se vad som händer. Nu har jag landat i vad som händer i huvudet på mig och kan hantera det.
Nu är det bara att vänta och se vad som händer i övrigt.

Nu - är det snart helg! :-)

Härliga dagar.

Alltså, nu är jag i verklig harmoni.
Precis där jag sitter nu, vid köksbordet på landet, med ett lite glas vin bredvid.
Jag är alldeles rosig och mör av en heldag ute. Men så genomlycklig. Liksom rakt inifrån och ut!
Det enda som hade saknats just idag, hade varit om stora sonen med familj hade varit här. Då hade det varit 100%. Nu är det "bara"95% men gott nog!

Det har varit veckor av tankar, som plötsligt landat.
Jag har ju som sagt sett det där ljuset långt bort, som jag förstått betytt något.
Helt säker är jag inte på att det är det som nu är på väg att hända, jag misstänker att det är ytterligare saker, men det är troligen en del av det som nu har landat hos mig.

Två av dagarna förra veckan, var jag på utbildning. Jag har gått liknande utbildningar tidigare och blev nu medbjuden lite i förbifarten och tänkte att varför inte.
Precis när jag skulle iväg ångrade jag mig nästan. För det var lite allmänt meckigt och jag kände mig lite "utanför".
Sen visade det sig att vi var flera som inte jobbade i det yrke som kursen var till för egentligen och det var skönt att gå en kurs, som mer var som en repetition.
Vi pratade mycket värderingar, fokus, motivation, incheckningar och reflektioner.
Det var skönt att kunna bottna i det, utan större ansträngning. Många andra var ju helt golvade efter dag ett av insikter och "käftsmällar".
Det var inte jag.
Däremot, så blev det så uppenbart i slutet av dag 1, vad det är som skavt hos mig ett tag.
Vi gick igenom motivation och vad som behövs och där blev det så uppenbart vad som inte ligger helt rätt.
Och vi pratade även om självledarskap och att man faktiskt gör sina egna val. Och även väljer hur man handskas med livet och de utmaningar man får.

Så, nu när jag vet vad som skaver, så vet jag även vad jag behöver göra. Toppen ju!
Jag har rådfrågat min kloka man, som gjorde precis som den coach han är, inte gav mig ett enda råd utan bara frågade hur jag ska lösa det.
Så.
Jag är väldigt på det klara med allt som är bra i mitt liv. Smärtsamt medveten.
Det är massor som är bra och jag är fortfarande irriterad på att jag ändå inte är helt nöjd. Men samtidigt så måste jag bara konstatera att det är som det är och går att göra något åt.
Jag insåg också att den språkkurs jag går nu är toppen!
Som jag behöver den, för att verkligen låta hjärnan jobba.

Det löser sig. Jag ska träffa en person som har erfarenhet och är klok över en kaffe och lufta lite tankar. :-)
Det blir bra.
Jag är lyckligt lottad som har många härliga människor runt omkring mig.
Det kan ju räcka med att bara få lufta lite. Sen behövs det inga större förändringar! :-)
För, jag är lite "söndercoachad" faktiskt. Det har jag konstaterat förut.
Så, det behövs så lite för att jag ska behöva justera riktning. Jag vill inte gå runt och vara nästan nöjd eller smågrinig.
Då måste jag göra något.
Och eftersom det är småjusteringar, så är det inte ju stora grejer som byta jobb, flytta eller separera. Det är för andra människor mycket mindre justeringar än så.
Men stora för mig. :-)

Nåja, efter att ha haft två dagar med reflektion, hjärninformation och nya bekantskaper, så var det riktigt roligt att jobba i fredags.
Hela min sektion var iväg på annat håll, så jag jobbade hemma. Det är för ödsligt att sitta på kontoret när alla är borta!
Jag fick massor gjort och kom igång med lite nya grejer som jag liksom inte orkat ta i tidigare.
Motivationen är tillbaks! :-)

Sen åt jag och maken riktigt god lunch. Han pluggar ju men ändå tar vi oss inte tid att ses över en lunch speciellt ofta.
För att han numer tar mer ansvar hemma, så det är en del sånt fix på dagarna, plus att han är engagerad i lite andra saker, så tiden finns liksom inte riktigt.
Det är ju helt nytt för mig, att jag inte behöver åka på utvecklingssamtal och att barnen akutklipps inför skolfotografering, utan att jag behöver lägga mig i det!
Och - nya höstskor till båda, utan att jag köpt dem! Det är ju guld!
Jag kommer att vänja mig vid det här! :-)
(Anledningen till att jag gjort det tidigare är att han pendlat och jag jobbat nära hemma och lättare kunnat lösa sådana grejer.)

Sen åkte vi ut till landet.
Så skönt! Det är vackra höstfärger och varmt.
Jag tog en långsam promenad längs havet och plockade lite löv och kottar.
Luften är så full av fukt och syre. Underbart. Det går inte att förklara, men efter två dagar i stan, så är det här ju som mjuk fuktkräm på torr hud! :-)

 Jag tände mängder av lyktor i trädgården, vilket ju är otroligt mysigt.

 Det blir ju inte mysigare än så här...

Vi la oss rätt tidigt för idag var det allmän städ och elddag.
Maken skulle iväg och röja på lite allmänningar och jag skulle göra det jag brukar göra, elda. :-)
Vi drar alltid ihop det ris vi behöver bli av med och eldar dessa dagar.

Det har varit väldigt spännande vissa år då det blåst storm eller brasan stått på något annat mindre lämplig ställe.
Idag när vi kom ut så hade det regnat, rejält tydligen. Bra!
Det innebar ju att det var blött runtomkring, vilket alltid är bra.
Brasan hade ju legat sen början av sommaren och torkat mer än väl. Så även om det regnat var det ju torrt längst in.
Och - det var helt vindstilla!
Så, vi tuttade på längst ner, längst in och jäklar vad det brann. Och fort!
Så på ett par timmar hade den brasan brunnit ner och allt löst som vi la på. Helt otroligt.
De flesta år har vi behövt stå eldvakt till långt in på nätterna.

 Under tiden det brann, klöv jag mängder av ved.
En halv gran som låg kvar sen vi tog ner den i början av året.
Jag älskar att klyva ved! Det är så meditativt och man ser resultat direkt.

 Men innan jag började klyva tömde jag en del av vedförvaringen och plockade ihop all torr ved så att 2 av 3 ställen blev fulla av torr ved.
Sen fyllde jag den tredje med kluven, men blöt ved. Nu har det varit lite blandat vilket inte är så bra.
Nu blev det ordning.
Så skönt.

Dottern dök upp och höll mig sällskap, medans sambon röjde i skogen med de andra gubbarna.
Lilleman fick ett nytt spel i fredags, som han önskat sig högt.
Han har inte spelat Xbox på en dryg månad och drog ju ris med mig förra helgen, för att jobba ihop till spelet.
Så, han installerade spelet i fredags och sen har vi inte sett honom annat än när det är mat eller fika. :-)

Vi drog igång Ofyren när det var dags för middag och maken och svärsonen var hemma igen. Svärsonens bror med sambo dök upp när det hörde att vi hade varm grill.
Sen käkade vi ihop.
Och det blir ju varmt i hjärtat när huset är full av "ungar" och vi käftar och har kul.
Man är varm både utanpå och inuti.
Det är så härligt, för jag hade ju lätt kunnat tänka mig att ha en 5-6 barn, om jag inte behövt vänta dem och fått dem lagom tills treårs trotset var över! :-)
Småbarnsåren ÄR ju inte roliga. Barnen är söta och gosiga, men det är ju mest logistik, städning, dålig sömn och stress.
Det blir så mycket roligare när de är större! Och att ha huset fullt av "barn" som är vuxna är ju bara kul.

Så, nu är vi inne och är rätt möra i kroppen efter en heldag ute. Men det är så skönt.
Man sover som en liten gris sen.

Jag har även matat mina små pippisar idag. Den här mataren fyllde jag proppfull vid 10 och vid 16 hade dom nästan ätit upp allt!

Så nu har jag laddat mina batterier på ett mycket effektivt sätt.
Jag ska njuta till fullo av dagen i morgon och sen har vi en mycket spännande vecka att se fram emot.
Det är även dags att börja tänka födelsedagspresenter till alla mina födelsebarn också!
Stora dottern vet jag precis vad jag ska fixa.
Till lilla dottern med.
Lilleman får maken fixa och maken vet jag också, det ska bara fixas.
Men först har vi ett namngivningskalas att gå på! :-)