Sidor

söndag 29 september 2019

Ibland får man vägra gå hemifrån.

Vissa helger känns längre än andra.
Den här helgen har varit jättelång! Mycket hänger det ju ihop med att vi drog lite i bromsen och stannade hemma "i stan" i stället för att åka till landet.
Och inte bara det, utan vi drog i bromsen så pass att inbokade saker både på torsdag kväll, fredag kväll och lördag, bokades av.
Ibland måste man bara inse att det blir för mycket. Även om det är roliga grejer och umgänge och hej och hå, så måste man tänka på att det ändå drar energi om man är lagom stressad innan.

Jag måste hjälpa maken att begränsa sig, då han är lite lätt dålig på det själv. :-)
Han känner inte när det blir för mycket, utan kör på tills det bara tar stop. Vi har fått två riktiga tankeställare senaste året, som gör att jag nu är mycket känsligare med när jag säger ifrån.
Han känner också själv när det blir för mycket och flaggade redan i början av veckan för att han inte riktigt visste hur han skulle få dygnen att räcka till i slutet av veckan.
Och då bestämde jag helt krasst att vi bokar av.
Det kommer fler tillfällen.
Och så blev det.

Så, fredagen gick åt till att jobba i lugn och ro, sen mötte jag upp en son som behövd frissa till sig innan skolfotografering.
Sen drog han och jag iväg och storhandlade. Han är så kul att ha med sig för han är så genomknäpp!
Folk undrar nog vad vi pysslar med när vi bara bryter ihop mellan hyllorna och garvar så tårarna rinner.
Han är otroligt duktig på att härma dialekter och får ibland ryck där han blir en skånsk karaktär och det blir otroligt komiskt. :-)

Nåja, väl hemma var det bara att packa in grejerna och sen sätta sig för att betala räkningar.
Inte kul, men skönt när det är gjort.
Jag tröstade mig med ett glas vin. ;-)


Vi tog en mysig familjekväll och bara landade i att det var helg. Fördelen med att inte åka iväg är ju att man bara kan byta till pyjamas, hälla upp ett glas vin och vara...

Och det var dags för mig att byta telefon. Jag har lite panik varje gång det ska göras faktiskt!
Jag har allt i telefonen. Hela livet!

Nu hade jag valt en lite större telefon med tillhörande penna. Tanken är att det ska vara enklare att skriva anteckningar osv. 

 Den är ju lite läcker...där den försvinner in i telefonen! :-)

 Den är inte så mycket större än min gamla, men skärmen är större både i cm och även då den liksom går ända ut till kanten.
Det är bra. Det gör att det är lättare att läsa i stort sett allt...nu när man ser lite sämre...;-)

 Och varje gång, när man lyckas hitta alla lösenord till alla möjliga appar så drar man ju en lång suck! :-)
Jag har ett lösenord som inte funkar vilket gör mig irriterad som tusen. Inloggningen funkar på datorn men inte på telefonen, så jag måste kontakta admin.
Men det löser sig.

I lördags ställde jag faktiskt klockan, för jag ville träna, i lugn och ro. Länge. Utan minsta stress eller sneglande på klockan.
Jag körde först lite skivstång. Jag gillar inte att köra styrka för att jag tycker att det är aptråkigt, men jag måste. Det fattar ju till och med jag! :-)
Men om jag har kort om tid, då lägger jag inte tiden på styrka, så är det bara.
Men - i veckan som gick fick jag ju mängder med vardagsmotion, så nu blev det en lång stund skivstång och hantlar.
 Sen unnade jag mig 3 km på löpbandet sen, där jag började med 25 minuters motlut.
Det är ju lite larvigt när jag sista stunden "unnar mig" att springa lite! :-)
Men det var oerhört skönt att få träna med kvalitet för en gångs skull.

Maken, han satt med näsan i sina böcker hela helgen och vi andra hade inte bestämt riktigt vad vi skulle göra.
Men, vädret bestämde åt oss.
Det regnade - hela dagen! Vilket ju gjorde det perfekt att storstäda, från golv till tak!
Barnen tvingades att städa sina rum och byta lakan i sängarna osv.
Och jag dammsög varje litet hörn, torkade golv och hade mig. Så najs! Och det tog nästan hela dagen.

Vi hade tänkt åka ut i skogen eller besöka lite event i närheten, men i och med att det fortsatte att vräka ner, så hoppade vi över det.
Barnen var ganska nöjda med att vara inne och spela dataspel.
Vi har tagit beslutet att det är minimalt med spelande i veckorna. Dom har inte mycket läxor, men dom behöver anstränga sig med skolarbete ändå.
Varje vecka har dom grejer att läsa och matteläxor. Plus lite annat. Och vi har märkt att om dom får full tillgång till sina datorer, så tar dom över.
Läxor blir inte gjorda, uppgifter här hemma, som att hjälpa till med disk och tvätt blir inte av och dom har noll koll på gympapåsar osv.
Så nu har dom skärmtid, som ställs in på förhand och när klockan är ett viss klockslag på kvällen, så stängs datorerna av.
Lilleman protesterade ganska högljutt i början, men efter ett par dagar insåg han att det är ganska skönt och han blev mindre stressad när han plötsligt låg före med olika uppgifter.
Men - det innebär ju att dom med gott samvete kan spela på helgen.

Det regnade verkligen hela dagen och kvällen!

 Idag vaknade vi till strålande sol, vilket var himla mysigt!
Jag fortsatte med mitt röj hemma och har tvättat och vikt jag vet inte hur många maskiner.
Det blir ju lite så, när man tvingar barnen att städa sina rum och dom plötsligt hittar kläder som varit "försvunna" i veckor! :-)
Och sen behöver dom ju tvättas..

Nu byter träden färg och det blir såå vackert! I år har det gått lite långsammare, vilket gör att färgerna blir magiska.
 Vi tog även en sväng till svärmor på lite fika innan vi käkade söndagsmiddag.

Det har känts jättebra att ta oss en "hemma helg" när vi knappt varit utanför huset alls. Man måste unna sig det ibland utan att känna att man inte gjort något.
Att hinna i kapp med tråksaker är så viktigt också.

Det har också varit skönt att hinna i kapp "sig själv" liksom. Maken och jag är bra på att sätta ord på vad som behövs.
Mål och drömmar. Personliga och gemensamma.
Vi har båda haft en grej som skavt till och från flera år. Vissa saker som vi inte är helt nöjda med. Beslut i livet liksom.
Vi har varit enig om att något måste göras. Tidigare har vi lagt det på "sen" kontot, men ju mer saker som händer i livet, vårt och andras, så har vi landat i att vi kanske inte ska vänta till sen...

Senaste året, har vi blivit otroligt medvetna om att livet är kort. Vi gillar långsiktig planering och drömmar om vad vi vill göra i livet, men vi har också som sagt blivit medvetna om att livet kan ta slut i morgon.
Man måste njuta nu, idag - också.
Ett stort beslut tog vi ju för ett par år sedan, när vi var så nära att sälja landet, men inte gjorde det utan i stället bestämde att plöja ner en hel del pengar där för att bygga om och till, så att alla får plats och så att vi kan vara där hela somrarna, hela familjen.
Där är liksom vår lugn. Där vill vi vara och där kommer vi att bo, så småningom.
Men - vi kan inte flytta dit än på ganska många år. Så det livet står "på vänt".

Maken tog beslutet för 1,5 år sedan att han ville studera och klev på 2,5 år lång högskoleutbildning.
Nästa sommar är han klar.
Nästa sommar har vi också en helt galet rolig grej att se fram emot. Det är dock hemligt än. :-)

Men - nu har vi landat i att vi behöver en annan förändring, för att orka bo kvar här i  8-10 år innan vi kan flytta ut på landet.
Egentligen vore det optimalt att flytta dit när vi väl blir pensionärer, men så långt har jag inte klarat av att tänka mig bo kvar här. Det går inte.
Så, nu har vi lagt en annan plan, vilket känns bra.
Vi behöver ha saker att se fram emot och planer att sträva emot, för att motivera oss.
Så funkar vi båda. Vardag som bara är vardag blir för tråkigt.
Det känns så bra att ha landat i det nu. Framtiden är spännande minst sagt. :-)

Nu ska vi ta tag i en ny vecka, som även den är full av roliga saker och möten.
Men, jag känner att jag har ett annat lugn i magen nu. Det blir bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar