Sidor

lördag 17 september 2016

Vart tar tiden vägen?

Ah, helg.
Det är skönt med helg. Även om Lilleman konstaterade att han har så kul på dagarna, så han längtar inte direkt till helgen.
Och det är ju härligt! Det är ju det man strävar efter tänker jag. Att ha så skoj på dagarna och vardagarna att det inte spelar så stor roll om man är ledig eller inte. :-)
Jag vakande löjligt tidigt, men somnade om.
Minime har dans klockan 11 vilket är rätt bra tid. Man hinner göra en hel del innan (kan äta en lååång frukost) och man dödar inte hela dagen.
Jag gillar inte att ha bokade tider snortidigt på helgerna, men inte heller på eftermiddagen, eftersom att den tiden då ska passa...
Men 10-11 är perfekt.
Efter lunch åkte vi till ett nytt naturreservat. Eller, nytt för oss! :-)
Och inte i vår kommun. Jag har länge varit nyfiken på det här naturreservatet som dessutom är en nationalpark.
Det är pinsamt att vi inte varit där och det ligger bara 40 minuter bort!

 Det var jättemycket folk och parkeringen i stort sett full. Vi undrade om det var något speciellt, men enligt tjejerna i kassan på caféet så var det en helt vanlig lördag.
Men även dom tyckte att det var mycket folk. Det märks att det är en ovanligt varm september.

Det är otroligt fint där! Jag blev helt förälskad i detta träd! Så vackert

 Vi bestämde redan innan att vi skulle gå en kortare skogssväng anpassad till barnen.
Förra gången tycket dom att det var lite långt.. ;-)
Nu blev det en tipspromenad genom en riktigt fin bit av skogen.

 På många ställen låg otroligt grön mossa som en matta. Jättefint!
Solen kikade fram mellan träden och det doftar ju ljuvligt!
 Otroligt mysigt!
 I början av stigen låg en stor gräsmatta med flera ställen att grilla på. Och det var fullt av folk som grillade korv.
Så najs!
Det är svårt att veta innan, men nu börjar vi greppa vad som finns på de flesta ställen, så det är lätt att packa med sig lunch.
Nu hade vi bara med oss kaffe och köpte ett par bullar i caféet.

Vi tog även en sväng inne i "naturhuset" där man hade äppelutställning bland annat.

 Man kunde se information om alla andra nationalparker som finns i landet och en massa naturinformation.

Och massor med vackra fotografier.
Riktigt najs!
En härlig dag utomhus och härligt väder.
Jag har ju "lovat" (eller hotat, vilket som) familjen att det helger vi inte är på landet, kommer jag att tvinga ut oss i någon annan sorts grönska.
Det är så skönt att få luft, när vi annars sitter inne stor del av dagarna.

På vägen hem åkte vi förbi Rusta. Det behövde fyllas på det mesta i rengöringsväg och vi passade på att köpa grejer till stora dottern.
Det behövs en massa saker när man flyttar till sitt första hem! :-)
Bara sånt tråkigt som tvättmedel, tandborste och tandkräm! Det är rätt många saker som "bara finns" när man bor hemma.
Men nu fyllde vi ett par kassar med bra att ha saker och en vattenkokare!
Det kommer hon långt på.

Hon ser verkligen fram emot sitt första lilla hem och får nycklarna om två veckor, vilket ju är snart!
Sen får hon inte flytta in förrän om ytterligare en vecka.
Men det är bra så har vi lite tid att förbereda saker.
Det är kul att se henne så glad! Och det är lite skillnad mot när sonen flyttade. Han tog ju bara ett par väskor och drog, för att han flyttade till Malmö och till ett möblerat rum.
Han kunde inte ta med sig speciellt mycket.
När han flyttat så sålde vi stora huset och köpte radhuset, så mycket av hans grejer blev kört till hans pappa eller ut till landet innan vi flyttade till betydligt färre kvadrat, så det märktes aldrig att han flyttade. (när det gäller grejer och utrymme alltså...jag vågade aldrig känna efter hur jag mådde när han åkte..för han behövde göra sin grej och jag önskade att han skulle pröva sina vingar..så min egen längtan stoppade jag in i en box och låste, tills han kom hem igen...:-) )

Nu kommer det att märkas mer. Dottern tar med sig en hel del grejer för att hon flyttar till omöblerat och vi får ju nu ett rum "över".
Rummet kommer att bli kontor/ gästrum vilket i sin tur betyder att kontoret i köket flyttar upp en våning.
Vilket ger bättre plats i köket.
Hon kommer också att ta med sig en del ur mina skåp och lådor, som jag vill uppdatera. :-)
Så nu blir det verkligen en flytt på riktigt.
Plus att hon är tjej och är mer intresserad av inredning och vill ha det mysigt.

När hon ringde mig och sa att hon fått lägenhet blev jag ganska ställd faktiskt. Hon har pratat om det länge men jag har inte trott att det skulle gå så fort, så jag blev faktiskt lite chockad.
Hon har ju bott här på heltid senaste fyra åren, så det känns jättekonstigt att hon inte ska bo här!
Det känns i hjärtat, hur gamla dom än är! :-)
Men jag är så glad att hon ska bo i korridor, vilket betyder eget rum och badrum men delat kök.
Jag skulle vara orolig om hon bodde i egen lägenhet att hon skulle sitta där, drunknad under en massa böcker och vara ensam.
Jag vet att hon trivs bäst med att vara ganska mycket själv, men ändå vara "mitt i" liksom.
Nu träffar hon folk varje dag och kan välja att umgås eller dra sig tillbaks till eget rum.

Men det kommer att bli jättemärkligt att bara vara fyra här hemma!
Vilket kommer att märkas på både matkontot och i tvättkorgarna, garanterat.

Men, nu är det lördagskväll och jag har njutit av en stor kopp kaffe och en bit Toblerone.
I morgon ska vi försöka få till en del träning.. det är alltför länge sedan vi var ner i gymmet nu och det måste bli ändring!
Hösten har varit lite för hysterisk och vi har lagt ner tid på att få till vårt så kallade livspussel.
Men nu är det bara att bita i det sura äpplet. Vafasen, visst finns det tid att träna. Tjopp bara!

 Jag längtar till landet nu. Galet mycket!
Nästa helg åker vi ut och tar med oss ett par kompisar. Det ska bli mysigt.
Sen ska vi nog försöka få in rätt många helger framöver. Det är så varmt att allt fortfarande växer!
Vi brukar ju "stänga" landet när vi har städhelg, men i år vete sjutton.
Det har knappt fallit några löv än.
Jag kikade i kalendern och vi planerade lite veckor och helger och plötsligt slog det mig att det inte alls är långt till jul!
Om fyra veckor fyller stora tjejen år. Sen rullar det bara på och när vi firat de andra två barnen och maken så är det jul sen!

Tänk att det är likadant varje år...men det känns som att livet rullar fortare nu än förut. Kan det vara så?
Eller är det att det är fullt upp hela tiden så att tiden bara försvinner?
Att Lilleman fyller 10 i år är bara galet.
Det har runnit en hel del vatten under broarna sen han föddes.
Häromdagen fick vi en uppdatering som man numera kan få via sociala medier och det var 3 år sedan.
Både maken och jag tittade på varandra och började garva. Vadå TRE år sedan? Det måste ju vara fem år sedan minst?
Men näe.
Så det är väl inte konstigt att vi har svårt att relatera till tid.

I fredags hade jag ett samtal med två andra personer som är i min ålder, en ett par år yngre och en ett par år äldre. Vi hade rätt mycket samsyn över hur livet är. Vad man lägger tid på och vad man bara vägrar lägga tid på. Det kan även gälla personer.
Så det kanske är åldern?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar