Vårdagjämning!

Så skönt det är att vi nu är vid vårdagjämningen! Det märks på morgonen att det är så mycket ljusare redan vid 07 rycket och det är ljust när man åker hem.
Så skönt!

(Sen kunde man hoppa över att sno den där förbaskade timmen som snart försvinner, men det är ju som det är...) 

I förra veckan kändes det verkligen som vår när det var plus åtta grader och småregnade. Ljuvligt!
Men - sen kom ju både snö och iskall vind under helgen och veckan som gått har varit lite vintrig på morgonen och varmt mitt på dagen. Precis som det brukar vara i mars. 
Man bara förtränger det - varje år! 

Nu har jag också gått igenom första "stålbadet" på jobbet. Chefen, som jag jobbar tätt med har varit på semester hela veckan och jag har ändå haft att göra. 
En av dagarna var även min kollega semester, så jag hade hennes telefon och tog hennes kundsamtal. 

Som tur var så var det ganska lugnt. Jag kunde besvara en del samtal, ett par mail och några case fick jag helt enkelt pausa tills hon var tillbaka.

Kändes skönt att ändå ha så bra koll nu att det gick utan större stress och panik. 
Sen jobbar vi med så mycket olika saker, så mycket måste man ändå rådfråga de som jobbat länge och de som har specialkompetens. 
Jag måste påminna mig om att jag inte jobbat så länge, jag längtar verkligen tills jag varit en stund och är självgående. 
Det har nog varit största puckeln med att byta jobb, men jag känner att det släpper mer och mer nu. 

På gamla jobbet var jag gammal i gamet och det kändes verkligen att jag jobbat länge och visste massor. 
Det är som när man går ifrån ett hyfsat långt förhållande och träffar någon ny, det är jobbigt att inte ha någon historia alls utan behöva upptäcka allt och skapa historia. 
Men - varje vecka som går, innebär ju mer kunskap och mer självgående! 

Förra helgen skulle vi ha haft alla barn här på middag och firat min födelsedag, men maken lyckades släpa hem magsjuka när han var iväg på konferens så vi fick ställa in med ganska kort varsel. 
Han kan ju inte hjälpa att han blev sjuk, men jag blev jättebesviken! Inte för att jag inte firades, utan för att jag inte träffat barnbarnen på så jättelänge!
Det känns som att minstingen hinner ta studenten innan det blir av nu.. ;-)
I den åldern händer det ju så sjukt mycket på bara ett par veckor! Han är ju inte liten längre utan har tagit sina första steg, sitter i kundvagnen och äter banan för egen maskin!
Jösses, nyss var han ju bebis! 
Men det var ju bara att bita ihop - det är snart påskhelg och då ses vi hela högen i lite olika konstellationer. 
Sen ramlar ju våren på med flera födelsedagar och helger och då ses vi oftare igen. Allt umgänge är lättare på sommaren när man kan hitta på saker och ta det mer lätt. 
Hoppa i ett par skor och dra liksom.

Ja har njutit av skogsturer med hundarna. Det har blåst iskallt, men solen skiner och i skogen är det ofta lä och helt ljuvligt.
Snön och isen är borta, det är grönt och doftar underbart. 
Att se hundarna springa runt där och njuta laddar mina batterier på ett sätt som inte går att förklara. 
Ju äldre jag blir, ju mer kräver jag tid i skogen. 

Utsikten går inte av för hackor! :-)

På ett ställe där vi ofta brukar gå ner, för att det är för brant att gå uppåt har man nu byggt en trappa! 

Jättefin och jättelång!

Så nu går vi uppför den och kommer direkt till den ljuvliga utsikten och kan sen gå vidare in i skogen. 

I lördags var vi flera som gick upp efter varandra. :-)

Och det mysiga är att alla har sådan respekt för varandra och väntar, ger avstånd och det hela är lugnt och säkert. 

Ibland väljer jag att gå med en hund i taget, det är skönt att göra det ibland och kunna fokusera på en hund. Träna lite olika saker och ge dem tid. 
Jag märker att dom uppskattar det, på samma sätt som dom älskar att jaga varandra genom snåren och leka. 

Förra helgen fick Heidi springa lös hela vägen promenaden från trappan hemma och ner till badet där det är en jättestor gräsmatta som hon fick springa på. 

Planen var att träna inkallning, men det behövdes inte, för hon höll sig runt mig hela tiden. Hon drar inte på vilt, så jag behöver bara ha koll på andra hundar och bilar. 

Bella går inte att ha lös nu, hon spårar vilt och drar innan man hinner blinka, så hon får inte ens springa på lina nu. Kanske om jag har bara henne, så att jag hela tiden kan justera att hon inte får gå längre än jag hinner trampa på linan. 
Det är lite synd för hon älskar att "valla" oss, men säkerheten går före. Både för henne och alla nyfödda djurungar. 

Nu ska jag gå en kortare kurs med Bella tre lördagar och träna på allt från balans till spår, vilket ska bli jättekul!
Mest går jag för att socialisera dem lite mer. Nu när jag gått ett antal kurser med dem båda så är jag mer säker på att vara med, för varje gång finns det hundar som flippar och är mer skälliga och reaktiva än mina! :-) 

Det är ju ofta därför man går kurs för att fila på lite av varje. 

Det går lite långsamt att introducera hundarna på jobbet, då någon måste vara hemma med den andra för att det ska funka.
Sen kan jag inte ha dagar när jag springer på möten titt som tätt och ska lämna dem i rummet. Det går sådana dagar då de andra jobba hemma eller är lediga, så att jag kan stänga dörren, men det är lite pussel. 

Och vi får se hur det blir framöver, företaget växer och det har anställts fler efter mig, så jag hörde att chefen kliade sig i huvudet lite över hur vi ska sitta och vem som ska sitta var framöver. 

Jag misstänker att den stora inskolningen blir i sommar när folk har semester i omgångar, så kan jag låna ett rum som står tomt. 
Det ordnar sig hur som. Det funkar fint att åka hem på lunchen och gå ut med dem också.

Nåja, nu är det snart dags för påsk vilket är helt otroligt! Dagar och veckor går så fort, så vips är det semester! :-)

Minime och jag har varit iväg och fixat lite inför påsken, de tre små måste ju få påskägg :-)
Och jag kunde inte låta bli att köpa lite pynt, det är alltid så kul att duka med pynt, även om jag inte går bananas på just påskpynt i övrigt. 

Någon liten hare funkar ju alltid! :-) 

Inskolning av vovsar

 Nu är vi äntligen inne i mars!

Vintern har känts för jäkla lång, på ett konstigt sätt. Det har ju varit en fin vinter, med snö och kyla vilket borde gjort det lättare.

När det bara är grått och blött kan ju en vinter kännas som flera. :-) Men på något sätt har den här vintern varit lång. 
Vi har varit ovanligt mycket sjuka den här hösten och vintern.
Lilleman som under första året i gymnasiet inte hade en enda sjukdag, har haft rätt mycket kort frånvaro nu. 
Jag som sällan är sjuk har haft flera ordentliga förkylningar och bältros.
Minime som har ett uselt immunförsvar och dessutom är känslig både för gluten och laktos, plus att hon lätt känner av blodsocker och har lite lågt blodtryck, hon är ju lite halvrutten jämt. :-) 

Så nu längtar jag efter vår och lite värme. Och sol! 
Det är härligt nu för det är så mycket ljusare på morgnarna. En av morgnarna när jag klev ut var jag nästan säker på att jag försovit mig en timme! :-)

Och det är ljust på kvällen när man åker hem, det är ju helt ljuvligt. Det är inte långt bort innan man kan gå även kvällspromenaden utan reflexer! 

Jag var ut och krattade bort lite ledsna löv i helgen, även om det är tidigt. Men det ser för jäkligt ut längs vår tomt på gatan, så där krattade jag bort och städa upp. 
Det blev rätt många säckar löv som ska forslas bor men skönt att det är lite snyggare runt huset nu. Det känns ändå som att trädgårdsperioden börjat nu. Lite kratta, lite städa och lite klippa. 
Härligt! 

Nu har jag landat lite på nya jobbet också och känner att jag kliver ur den bubblan lite.
Jag är fyra veckor in och äntligen känner det som att det släpper. Jag har koll på grejer, har fått ansvar över lite olika uppgifter nu och kan ta över mer och mer och jobba självständigt. 

Jag har både skickat flera offerter och fått in jobben och innan jag gick i fredags fick vi in ett riktigt roligt jobb, som jag får ta över i sin helhet då chefen är på semester nästa vecka. 
Så nu är jag över de första pucklarna och börjar känna att jag hänger med i alla svängar. 
Det är ju alltid jobbigt när man går från en situation där man vet "allt", är den som kollegorna frågar om olika saker, har full koll och kunde lägga upp jobbet som passar mig bäst, till att inte veta något alls, inte kunna något och inte veta vart jag hittar infon. 
Det är frustrerade! :-) 

Sen går det ju i perioder, vissa dagar har jag känt att det här kan jag ju, till att nästa dag känna att jag inte fattar något alls. :-) 
Men, man måste vara lite snäll mot sig - det måste få ta lite tid och sakta men säkert så ordnar det ju upp sig. 
Kommande vecka blir lite spännande dock. Chefen är på semester, men det funkar nog bra, jag vet vad jag ska pyssla med och har stöd i andra. Men sen på fredagen då ska även min kollega vara ledig så jag ska stötta upp där. 
Men, jag tänker att det är att hålla näsan ovanför vattenytan och inte ställa till det allt för mycket, så får hon reda i det när hon är tillbaka.
Jag ska vicka henne både i april och maj sen och då kommer det att gå ännu bättre.  

Men, dessa första veckor har varit så pass "tunga" så jag har inte orkat med nästan något annat än jobb, gå ut med hundarna, fixa lite hemma och sova! :-)
Det är ju så i början, mycket information att ta in och sortera. Men nu börjar jag kunna tänka även på annat!

Så jag har bjudit in till födelsedagsmiddag! Jag har inte träffat barnen på snart en månad vilket är rekord, men jag har inte orkat. Men nu så. :-) 

Jag har också börjat läsa igen. Det är så skönt att läsa något annat på kvällarna och tömma huvudet på kundärenden! ;-)

Mina tomater tittar också upp nu!
Så dom kommer att vara stora nog att plantera ut i krukor när det blir varm i maj/ juni. 

Tanken är att dom ska vara rejält stora när jag sätter ut dem. 

Nu kär dom ganska många och täta, men jag kommer att sortera bort vartefter så att det som känns starkast får nya krukor. 

Det ska bli så mysigt att ha egna tomatplantor bara att plocka ifrån. 

I fredags fick Bella följa med till kontoret för första gången! 
Jag hade satt upp galler runt min arbetsplats och har med deras bäddar. Hon var lite nervig först, för hon har ju aldrig åkt hiss tidigare, men det gick bra. 
Sen nosade hon runt i rummet, nosade i kollegans hunds bädd och gick runt lite. 

Chockerande nog så hälsade hon både på min kollega och ett par andra som tittade in, skällde inget och uppförde sig rätt bra. 

Jag fick henne att lägga sig ner och faktiskt ta det lugnt ett par timmar, men hon vågade inte sova, men det var inte så konstigt. 

Hon vill ju ha koll! :-) 

Men hon kändes inte speciellt stressad, vilket var glädjande. 
Jag åkte hem med henne lagom till lunch vilket var en bra första start. Nästa fredag kan jag inte ha med någon hund, då jag ska rodda med så många grejer och inte kan ha koll på en hund också. 
Men sen är tanken att jag ska ha med en hund varje fredag tills det känns som att dom fattar och sen ta med båda på fredagarna och sen öka på. 
Anledningen till att det är just fredagar är att maken då jobbar hemma, oftast och jag kan ta med en i taget. 
Min kollega som har sin hund med jobbar ofta hemma just på fredagarna, så det är också lämpligt. 

Men, till slut ska dom ju kunna vara där båda, samtidigt som hennes hund och dom andra kontorshundarna. 

Så det blir nog bra. :-)