Snart är det Maj!

Bläh. Precis så har jag känt stor del av veckan.

Bläh.

Varför? Ingen aning. 

Eller jo. Solen har skinit från en klarblå himmel och det har varit jättevarmt. 
Jag vill inte vara inne, sitta i möten och vända papper. Jag vill vara ute och pyssla i trädgården! 

Jag vill ligga på terrassen, äta jordgubbar med lättvispad grädde och dricka rose'. Är det för mycket begärt? 

Idag är det lite lättare när det regnar och är ganska kallt. Men jag är totalt oinspirerad och det har inte med jobbet att göra alls.

Det är liksom inte plötsligt tråkigare, det är jag som är tråkig och pipig. :-)

Jag borde träna mer än jag gör nu.  

Promenader tar jag mängder, yogar gör jag sporadiskt, men jag borde köra mer kondition och styrka. 

Min akilleshäl som det jämt varit. 

Men jag vet att jag blir piggare generellt om jag tränar mycket, sådär så att svetten rinner.

Att köpa hund är som att få bebis. Plötsligt så fanns inte tiden, när hon skulle bli trygg, rumsren och lite allmänt uppfostrad.

Hon har varit som en plåster på mig och haft stenkoll på var jag är.

Nu har hon tuffat på sig och vuxit rejält både på höjden och på vågen. Hon är inte lika rädd längre och trygg med övriga familjemedlemmar.

Den här rasen blir lätt en "enmanshund" och tolererar övriga personer. 

Men nu har hon lättat upp och Minimi duger lika bra och hon är så förtjust i maken så han duger om jag inte är på plats.

Maken är helt golvad. :-)

Han har gått från att hon inte får sätta sin fot i vårt sovrum, till att hon kan få vara där dagtid, till att hon kan få sova i sin säng på golvet till att hon kanske tom kan få sova på min sida av sängen! :-D

Hon har charmat sig in helt enkelt och hon är ju så supersöt och go! 

Vår Pälsboll! 

Det är sköna morgonturer vi tar. Så härlig start på dagen. 

Nu är det även skönt att ta en tur på kvällen innan läggdags även om det inte är helt nödvändigt. 

Vi är ganska många som är ute dessa turer, så man hejjar på rätt många. 
Och Pälsbollen har träffat en jättefin Golden som hon är sååå förtjust i. :-)

Dagarna rullar ju på i rask takt. Galet snabbt går veckorna och jag studsade till när jag fick in en mötesbokning till början av juni!

VA?

Det mesta rullar på och min stora surdeg...nej, det är fel ord...problem är också fel. Utmaning passar bättre, utmaningen som totalt golvade mig och gjorde att jag ifrågasatte mig och mycket annat har också ordnat upp sig överraskande fort och ganska lätt.
Det behövdes "bara" att inblandad person satte ner foten och berättade exakt hur läget och känslorna var.

Sen kunde vi jobba vidare. Många händelser och upplevelser genom åren har nu fått sin förklaring. Nu fattar jag. 

Och när vi fattar, göra annorlunda och tänker lite nytt, då löser sig det mesta. 

Stödet vi fått har varit otroligt. När man behöver stöd och hjälp är det ofta långa, långa väntetider. Corona har inte gjort köerna kortare någonstans.

Men, nu har det gått fort och folk samarbetar för personens bästa. Sen är det ju långa köer ändå, så mycket kommer att hända i höst. 

Men att det rullat igång och även löst sig bitvis kan också göra att jag nu är helt slut och lite tom. 

Häromdagen fick jag dock ett samtal som chockade mig totalt. Personen i andra ändan skrattade gott och sa "den såg du inte komma va?"... Näe...

Det är ett roligt projekt som jag kanske hoppar på. Jag ska tänka. Jag vet inte hur mycket jag orkar och klarar av att ha på gång samtidigt. 

Familjen blir ju inte direkt mindre... 

Men det är ändå kul att bli tillfrågad och det är ju smickrande när någon vill ha tillskott av en "intelligent" person i projektet. 

Troligen säger jag nej, för långsiktighet var viktigt och jag kan inte var så långsiktig som önskat vet jag om jag är helt ärlig.

Jag har drömmar om framtiden som går i ett annat spår och då är det lika bra att vara helt ärlig med det.

Men - det piggade upp mig helt klart!

Sen hade jag ett annat möte som gjorde mig glad.

Man blir inte för gammal för beröm och jag blir lite varm i hjärtat när jag får höra att personen bråkat loss lösningar just för att det är jag. :-)

Så samtidigt som jag varit trött, less och loj så har det hänt massa roliga saker och sånt som gjort mig glad och stolt.

Så det blir nog bra. 

Vi hade städhelg och föreningsstämma på landet i helgen. Jag hamnade, frivilligt, i en arbetsgrupp som ska rusta upp ett litet "barn bad" som finns i anslutning till solbryggorna. 
Det ska plockas i ordning sten och köpas in sand. Det blir kul!

Vi är många som får barnbarn nu. :-)

Det är så roligt, för det flyttar in en del nya i området och flera är mycket yngre än de som hittills bott. Sånt är kul.

Det behövs föryngring. 
En dam som jag pratade länge med (Alltså, när man har hund, har man alltid en gemensam nämnare! :-)) har bott med sin familj bara 4-5 hus bort i 5 år, utan att vi sprungit på varandra!
Deras barn var jättesmå när dom köpte och nu när dom är lite större är dom där mer, men jag har hittills aldrig sett henne! 

Men nu insåg vi ju att vi har massor gemensamt. :-)
Sen var ett par riktigt nya grannar med vilket var jätteroligt. Det är trevligt med föryngring i området. 

Det har funnits lite väl många riktigt gamla personer, som äger stugorna i 3-4 generationen och vill inte göra något alls.
Helst ska alla ha torrdass och det ska knappt röjas sly. 
Men nu är vi snart tillräckligt många för att rösta igenom nya motioner och få styrelsen med oss. :-) 

Bella har haft en tuff helg. 

Att vara vakthund och sitta och titta över nejderna och registrera allt och alla, det är uttröttande. :-)

Tur att hon inte skäller! 

Nu är det söndag och jag har precis kikat igenom min kalender och planerat veckan. Den är smetfull både med jobb och privata grejer och kommer att gå rackarns fort!

Och sen är det banne mig Maj!