Längtan.

Alltså, vi har en helt galen korre! En årsunge troligen, som är halvtam eller åtminstone inte ett dugg rädd.
Jag kunde till och med fota den med mobilen och komma riktigt nära.
Den är så fin och söt som man skulle vilja gulla med den. :-)

 Något man inte vill gulla med är fästingar. Usch! Men i år har det varit färre av dem, vilket jag tror beror på den snöfattiga vintern och torra sommaren/ våren.
Maken har haft en och jag fick plocka en igår. Så jag har klarat mig nästan hela sommaren!
Vidriga djur. Usch.

Igår städade vi av ute på tomten. Plockade och fixade.
Efter middagen, tog vi en promenad ner till havet. Det var nästan spegelblankt och jättemysigt.
Vi satte oss på varsin bänk och bara njöt.
Minime, drog av sig och vadade en bit ut. Lilleman försökte bada men tyckte att det var för kallt. Och det har faktiskt inte varit så varmt att det har varit badvänligt i havet. Det är nog bara insjöar som blivit varma i år.
Vi får pröva oss på den insjö vi har i närheten av radhuset och se om det går att bada där när vi återvänder dit.

Efter en stund såg vi hur små fiskar hoppade och fångade flugor vid ytan. Plötsligt säger stora dottern "finns det säl här?!
Jo, det finns det nog, men är ovanligt säger jag. Då pekar hon och säger "för jag såg något svart där"...
Vips, så dyker det upp ett runt huvud som liksom fnyser och fräser vatten och sen såg vi en rund svart rygg som försvinner ner i igen.
Hur coolt som helst!
Vi följer den med blicken ganska länge och jag svär högt och tydligt över att jag inte hade med mig riktiga kameran.

Det är härligt faktiskt hur många olika djur vi har sett denna sommar.
Jag har träffat på både grävling och fladdermöss, som jag tidigare inte sett.

Och det här är härligt. Att sitta här och bara vara.
Låta ögonen vila på horisonten. Lyssna på skvalpet. Jag får aldrig nog.

 Och det är just det här jag saknar i vardagen. Att kunna gå direkt ut i naturen vid dagens slut.
Sätta mig på en stubbe eller på en brygga och bara andras.

Vi tog en sista vända i biblioteket och hittade lite kul. Det gäller att ha ett lager nu i höst att läsa.

Stora dottern åkte hem tidigt igår, för att hinna jobba lite.
Jag storstädade huset och packade lite kläder. Mycket lämnar jag kvar och tar bara hem "finkläderna".
Lilleman har lyckats få hål på knäna på nästan alla jeans, så dom blir kvar och så får jag åka och köpa nya till skolan börjar.
Samma lika med Minime. Det mesta blir kvar.
Tanken är att vi lätt och smidigt åker hit på fredagar, utan att behöva ta med mer än färskvaror.

På kvällen ville Minime ner och bada igen så vi traskade ner.
Jag blir alldeles tårögd och varm i hjärtat när jag traskar efter lilleman som susade iväg på sin storasysters alldeles för stora cykel (han har punka på sin) och Minime hoppar, studsar och sjunger.
Det är alldeles tyst och man hör gruset under skorna.
Att vi kan ge barnen det här är fantastiskt. Vad dom än väljer att göra i livet så  kommer dom att komma ihåg somrarna här.

De stora baren har minnen från ett annat lantställe som dom var på när dom var små. Lika tyst och lugnt, plus en liten ö och lite mer mygg! :-)

Barnen plaskade och matade spigg medans jag satte mig på en bänk och bara njöt.
Det är en speciell doft av salt hav.

 Det måste ju handla om ålder, den här längtan ut till lugnet, för det har kommit så starkt senaste åren, hos både maken och mig.
För bara ett par år sedan, skrev jag på fejjan (det är underbart att få upp gamla inlägg!) att jag inte vilje välja mellan landet och stan. Att jag ville ha båda och njöt av det.
Nu gör jag inte det längre.
Jag lider av trängseln och att ha folk på sig hela tiden. Det hade säkert varit lite annorlunda om vi bott i hus på vintern också. Det var ju mycket därför vi började titta på hus i våras.
Radhus är inte riktigt vår grej, även om det är bra för barnen med massa kompisar vägg i vägg. Men det var mer när dom var små.
Men, vi kan ju inte ha två hus, då jobbar vi ihjäl oss, så radhuset är praktiskt och bra. Det är vårt "övernattningsradhus" ;-)
Men vi har blivit mer medvetna om hur stillasittande vi blir där. Vi måste ut och iväg för att aktivera oss. Ut i skogen eller andra happenings och då blir vi sittande.
Här, går vi ju bara ut på vår egen tomt och aktiverar oss. Man kan gå ut och göra en liten grej utan större förberedelse.

När jag grillade på lite middag igår, satte jag mig en bit ifrån och tittade ut över tomten...som ju är jättestor.
Barnen var ut och cyklade, maken monterade upp ny belysning på förrådet.
Grannen bredvid vattnade gräsmattan och visslade. I trädet satt en ekorre och smaskade och tjattrade, en fluga for förbi. Långt bort hörde jag en lastbåts rytmiska "dunk, dunk"...
Jag satt där och blev nästan gråtfärdig, så stark är känslan.

Jag hörde ingen biltrafik (det är inte bilarna i sig, utan ljudet från mängder av bilar mot asfalt på stor väg, som vi hör hela tiden i radhuset) jag hörde inga tåg som gnisslar mot rälsen, jag hörde inga sirener från polis, ambulans eller brandkår, vilket hörs flera gånger i timmen i radhuset.

Det är ju ett helt annat liv, förstås, men just den här återhämtningen blir bevisligen viktigare och viktigare.
Jag har ju världens roligaste jobb, men jag skulle vilja åka hit när jag jobbat klart. :-)

Det lustiga är att när vi väl flyttar ut, då kommer vi troligen att vara 4 familjer som flyttar ut nästan samtidigt.
Nåja, jag måste sluta älta det som inte går och koncentrera mig på det som går och som är bra. :-)
Men såhär sista dagarna är det tungt.
Det är som när man är riktigt kär och vet att man nu inte kommer att kunna träffa sin käresta mer än då och då ändra fram till nästa sommar.
Exakt så känns det.

Nå, igår gjorde jag en ny upptäckt!
När jag städade övervåningen bar jag ut lite grejer på balkongen och ser plötsligt två lampor.
Hm. dom har väl aldrig lyst?
Jag bytte lamporna i båda och letade sedan fram var tändaren satt. Det visade sig vara samma som tänder lamporna på uteplatsen! Dom har bara aldrig lyst.
Men det gör dom nu och det blev jättemysigt!

 Idag är det fredag och maken har åkt iväg med en granne för att hämta en "liten" leksak. :-)
Jag och barnen ska åka och köpa kräftor inför morgondagens kräftis med storfamiljen.

I kväll samlas vi flera grannar i kvarteret för att åka iväg och äta middag på ett speciellt ställe.
Det blir en liten "slut på sommaren middag" vilket ska bli jättekul. Tyvärr fattas två familjer som inte hinner hit i tid när vi måste åka, men vi ses ju nästa helg när vi har vårt stora kräftskiva.
Det är 3:e året nu som vi samlar hela kvarteret för att ha kräftis.
Nu har vi bokat den helgen varje höst, så att alla kan vara med och i år blir vi 23 personer!
Så kul att vi har så bra sammanhållning.
Vi har även lite tankar om framtida midsommarfirande... *hehe*

Nåja, nu är det dags att hoppa i kläderna och maxa fredagen. Sista semesterdagen för denna sommar.