Och det blev värre.

Om jag var trött häromdagen, var det inget mot vad jag var igår!
Det var galet jobbigt att kliva ur sängen. Tur att jag är en sån människa som bara går upp. Utan att egentligen känna efter.
Men jag var trött och hade huvudvärk.
Morgonen var galet fin!
Strålande sol och det var fantastiskt skönt att gå till förmiddagens möte. Jag gick en liten genväg och en liten bit genom en skogsdunge.
Det doftade vår. Blåbärsris och sol.

Mötet gick bra och jag jobbade på resten av dagen. Men kände hur huvudet sakta men säkert fylldes med bomull.
Jag åkte på utvecklingssamtal med Minime, men sen skyndade jag på barnen och åkte hem.
Raka vägen till sängen gick jag och drog täcket över huvudet och slocknade.
Jag vaknade till när maken kom hem med mat och somnade om.
Det är så skönt att barnen nu är så stora att man kan göra så. För jag vet att om jag bara får sova, så blir jag frisk fortare.
Dom skötte sig så fint och lät mig sova.
I morse vaknade jag redan vid 06 och kände mig fortfarande luddig i huvudet. Jag somnade om och vaknade vid 8.
Då kände det rätt bra.
Solen sken från en klarblå himmel!
Jag tog mig en morgonyoga där solen sken in genom vardagsrumsfönstret.

Idag, hade vi vår första riktiga vårdag. Sådär så att det känns i luften. Doften. Känslan.
Nu kommer det att gå fort, även om vi skulle få en snövända till. Nu ÄR det vår!

Maken och de två stora barnen cyklade en vända, men jag höll mig hemma. Ville inte anstränga mig i onödan och stannade hemma.
Idag "små firade" vi lite.
Det är ju dags att fylla år igen. Tydligen.
En liten tårta, jättefina blommor och några paket.

En ny målarbok (grymt najs att koppla av med) och lite body scrub.
Även en bok om kända fotografer som är jätte intressant!

Alldeles lagom! :-)
Efter middagen ville Minime gå en promenad så vi tog en kort en. Fortfarande fanns den där speciella doften i luften!
Känslan av vår. Det var magiskt vackert om än lite kallt.

Det känns i luften att det är en hel del på gång nu.
Veckan som har gått har varit smått galen.
Så mycket so ramlat på plats. Löst sig och gett en föraning om vad som komma skall.

Stora beslut. Vissa ännu ej tagna.
Ett beslut som vi har tagit, är att tacka ja till ny skola för Minime.
Det kommer att blir bra. Passa henne bättre.
Men, det kändes ändå jättemärkligt att säga det när hennes fröken frågade "är det något mer du vill prata om".
Jo - hon följer inte med när skolan flyttas i höst.
Men det känns bra i magen. Flytten som planeras känns inte bra. Redan när det började pratas om det i höstas visste jag att hon inte följer med dit.
Av flera skäl. Sen eskalerade kaoset under hösten och då ångrar jag att jag inte flyttade henne redan i höstas.
Hon står i kö till ett ställe till, men det är nog inte aktuellt. Det känns inte bra. Praktiskt jo, men inte i magen.
Nu har vi ett beslut till att ta, men det får mogna lite.
Men vi är en bit på väg!