Första doften av vår.

Vilken märklig vecka den här har varit. Eller är. Den är inte slut än.
Måndagen började med att Lilleman stod på öronen och stukade foten. Han kunde inte ens få på sig skon när jag hämtade honom.
Så, högläge och xbox blev det där i ett par dagar.
Vilket gjorde att jag jobbade hemma en halv dag och maken en dag. Bara det ruckar ju på rutinerna.
Lite märkligt blev det också iom att storasyster löste av mig på min dag och jag åkte iväg på en mässa under eftermiddagen och direkt till ett kvällsmöte.
Eftersom vi gått lite omlott så var vi alla hemma ovanligt tidigt igår, vilket fick alla att känna det som fredag!
Det kan vara därför som båda barnen var vakna ovanligt tidigt i morse. De trodde att det var lördag! :-)
Nåja, idag gick Lilleman till skolan, om än lite halt. Dock ville han inte vara hela dagen så jag hämtade direkt efter skolan och jobbade hemifrån sen.
Minime, ville dock inte alls följa med. Det var tydligen en talangjakt på fritids som jag missat.
Det blev stora krokodiltårar direkt hon såg mig, så det var bara att lämna kvar henne och åka hem. :-)
Men - i morgon är det fredag.
När jag åkte hem idag kände jag för första gången det där vårsuget! Det blir som en speciell doft såhär på senvintern.
Solen sken in i vår matsal på lunchen och värmde golvet!

 Och solen värmde så pass att jag satte mig på balkongen och jobbade!
Lite svårt när det blänker i skärmen dock! :-)
Men - första riktiga vårdagen! (men skitkallt i skuggan!)

Men, det är en märklig vecka.
Så mycket som är ur led, liksom.
Jag hade en riktigt dipp i början av veckan och tänkte "nu struntar jag i det här".
Men samtidigt, det gör jag ju inte.
Jag är löjligt lojal.
Men det snurrar mycket i huvudet nu. Svår att hålla fokus.
Det är flera saker som varit i stort sett beslutade som nu inte längre är så säkert.
Nya parametrar och ny information gör att det behövs tänkas lite till. Det är frustrerande.
Det blir lite så att det ena påverkar det andra, så blir det svar a på ett ställe behöver jag ändra på andra beslut och blir det b, så ändras ytterligare andra saker.
Det så kallade livspusslet påverkas.
Jag blir så trött på att ha öppna loopar som jag inte kan påverka så att det stängs.
Frustration,
Det värsta jag vet.
Så mycket av senaste åren har inneburit någon form av väntan och det fullkomligt dränerar mig.
Tur att jag nu är inne i en träningsperiod så att jag får ut frustrationen på det viset.
Det lustiga är att det återigen blir mitt (och några andras) problem att lösa. Det vi inte alls var med om att skapa.
Jag konstaterade idag att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Men jag föredrar att skratta för det är så dråpligt.
Det är nästan som att be någon att själv komma fram till hur ens mord ska gå till. Ok, inte lika illa, men lika dråpligt.
Sen surnade jag till en sväng, när ett problem som vi är flera om lik förbaskat är mitt att lösa.
Igen.
HUR många gånger har jag varit med om det senaste åren?
"vi har ett problem, men det är ganska lättlöst...och du ska lösa det. Anpassa dig. Spring lite till" typ.
eller hur?
Men där tog det stop. Nu är jag less på att lösa problem som andra är orsak till eller upplever.
Dags att hugga i på flera ställen nu.

Nåja, flera av förra veckans problem kommer att gå att lösa. Ganska smidigt ändå.
Jag väntar på två svar, men sen löser någon annan det bokstavliga problemet! :-)

Man kan säga att jag skulle vilja snabbspola lite. Till typ April. Då borde jag ha både svar och lösningar på en hel del.
Och då är det vår! :-)

Och - det mesta löser sig ju, sa han som sket i vasken! ;-)