Storm och borttappad nyckel.

Idag, var det mycket jobbigare att gå upp.
Jag sov som en gris, när klockan ringde. Gäääsp.

Men så är det ju alltid. Måndagar går bra, tisdagar är tunga. Onsdagar är mitt i veckan och vips är veckan slut! :-)
Man får hitta små delmål och små motivationer för att hoppa ur sängen. Eller så får man duscha riktigt kallt, som jag gjorde i morse! ;-)

Ett annat sätt för mig att komma igång är som alla säkert vet, blingbling och fina saker!
Tex blingiga naglar.
Det är kul! Jag har vare sig sminkat mig eller fixat naglar på hela sommaren. Men igår var det dags.
Lite glitter gör livet kuligare!

 Kläder är ju också kul. Det är ett sätt att komma i rätt "mode" på något sätt.

I morse åkte jag till frissan. Dags att fixa till barret. Det var verkligen barr nu efter salt, sand, klor,blåst och mera salt.
Plus att jag inte klippt mig på säkert ett halvår. Minst.
Frisören frågade när jag klippt mig sist och när jag inte mindes skakade han på huvudet.. "ta allt som är slitet" sa jag.
Sen började han klippa och klippte och klippte. Sen säger han "ja, alltså du har mycket hår...faktiskt otroligt många strån!" :-)
Jo, jag vet.
Det är alltid så när jag klipper mig. Dom inser efter en stund att det är lite att plöja igenom.
Stora dottern är ännu värre. Flera gånger har frisörer insett att tiden inte alls räcker till, på tex drop in, för att hon har så sjukt tjockt hår.
Men, det blev jättebra och jag fick säkert 2kg mindre hår! :-)
Najs! Det går mindre schampo och det torkar snabbare. Jag har ju nästan låtit bli att träna för att jag inte pallar att tvätta håret! ;-)
Nästa gång, då ska vi nog färga. Jag har en del gråa hår som känns lite onödiga att ha. Så, det är bara att bita i det sura och boka ny tid strax innan jul.

Sen åkte jag till jobbet. Idag kom några fler tillbaks ifrån ledighet och det har blivit en del tjatter om vad alla gjort och så. Så kul att träffa alla igen.
Nu känner jag att jag är i kapp. Vet vad som ska göras framöver och ha koll.
Som jag ska ha. :-)

Idag åkte även leverantören ut till landet för att kika på tanken. Och allt är som det ska.
Kanske, kan det vara så att någon packning närmare huset är gammal så att det läcker in lite. Men när han mätte såg han att tanken larmar precis när den ska, för att man i lugn och ro ska hinna beställa tömning med bra marginal.
Så, nu måste vi fundera på att byta toastol till en mer snålspolande variant och ändra lite spolrutiner. :-)
Sen får vi nog snällt inse att vi måste tömma 3ggr under sommarhalvåret. Under vintern klarar vi oss när vi bara är där sporadiskt.
Skönt ändå att allt är som det ska. Jag är så glad att vi slapp gräva upp vår fina gräsmatta igen!

Jag flexade jag ut ganska tidigt idag. Vi fick ok från chefen redan innan sommaren att gå minus på flexen för att jobba in det i höst, när det lär behövas, så då gör jag det med gott samvete.
Det lär bli lite kvällsjobb när allt snurrar.

Men-  när jag stod vid cykeln hittade jag inte nyckeln! Den som alltid brukar ligga i min byxficka. Där var den inte! Och inte i väskan. Borta! Den är lite bökig, för den är liten och har inget bra hål att hänga fast den på, så jag lägger den i byxorna eller någonstans i väskan.
(Och när låset är öppet, då sitter nyckeln fast, så det går inte att hänga den på övriga nycklar)
Jag har länge tänkt att jag inte ska använda den, för jag kommer att tappa den lilla nyckeln förr eller senare.
Och mycket riktigt. Idag fick jag snällt gå hem och leta en extranyckel. Som inte fanns!:-(
Men när jag svor som mest, kom maken och barnen hem och han skjutsade mig tillbaks, för att vi skulle kunna hänga cykeln på bilen och ta hem den.
Jag ville ju inte lämna den där, fritt fram att bli stulen.
Men, när vi då stod där och kikade på låset, vad ser jag glimma till bland buskarna? Jo -nyckeln!
Yey!
Så, då var det bara att låsa upp den och cykla hem den. Wii!

Det känns ändå bra nu att vara igång. Det har varit varmt idag, men blåst storm!
Igår var himlen alldeles mörkblå med gråa moln. Såg lite läskigt ut!

Nu inventerar jag barnens garderober och skriver listor till maken på vad de behöver uppdatera i nästa vecka innan skolan börjar.
Det ska bli så spännande att börja och jag ser fram emot att vara med första dagen.
Jag har en sån bra känsla över hela skolan och det ska bli spännande att se vad som händer med Minime.
Jag misstänker att det kommer att hända massor!

Första dagen...på ett liv. :-)

Jag överlevde första dagen! :-)
Vaknade innan klockan i vanlig ordning. Iofs så gick jag upp en hel timme senare än jag brukar, för att jag inte tänkte hänga på låset idag.
Tanken var att jag skulle cykla, men när jag kom ut var ju båda däcken platta. Orka!
Jag ställde in den i garaget igen och gick till fots.
Det var en riktigt fin morgon.

Väl på jobbet träffade jag på en kollega och vi tjattrade en stund.
Sen när jag gick till mitt rum fanns högsta chefen på plats. (Eller, näst högsta egentligen, men hon är också direktör..;-))
Det var även hennes första dag efter semestern och hon var helt förstörd! :-)
Så hennes tips var, att ha delmål, hela veckan.
Idag, var hennes mål att ta sig igenom hela mailen och sortera på "akut", "mindre akut", släng..typ.
Sen fick hon gå hem, vad klockan än var. :-)
"Jag tycker att du ska göra det samma" sa hon. :-) Jag erkände att jag nog inte tänkte köra hela dagar den här veckan och det tyckte hon lät bra.
Har man bra chefer eller har man??

Att gå igenom min mail tog nog inte lika lång tid som hennes, så jag jobbade lite längre än så! :-)
Dock gick jag till centrum på lunchen. För att köpa mat och få luft.
Och - kika lite på rean! :-) Som nästan är slut nu.
Men jag hittade två par jeans. Och en jacka! Som inte var på rea, men som det stod mitt namn på!
Syns lite dåligt på bilderna, men den är i mocka och skinn, med flera kedjor och detaljer.
Jättefint skuren.
Den kommer att gå att ha både som höstjacka och i stället för kavaj.

 Den kommer att bli stentuff till kostymbyxor eller kjol!

Nu måste jag bara hitta ett par snygg boots med! ;-)

Det tog en stund att liksom komma på vad jag gjorde innan jag gick på semester. Märkligt, man tror ju att man inte ska behöva skriva upp saker, men det är ju som sopbortad efter lite ledighet!

Jag passade på att läsa på i lite system som man annars inte hinner och såg att den yoga kurs som jag var sugen på i våras, går i höst igen!
Så, vips hade jag bokat upp mig på 10 ggr! Det ska bli så skönt!
Jag gillar ju yoga, men får inte riktigt till det. Nu banne mig ska det bli en rutin! Jag vet ju att jag behöver det.

Sen, bokade jag klipptid till i morgon bitti. För att liksom ha en morot för att hoppa ur sängen i morgon med! :-)

Jag flexade ut exakt när systemet tillät och maken hämtade upp mig och så åkte vi för att fylla kyl och frys vilket kändes bra.

När jag kom hem, hade jag fått både meddelande om att man i slutet av veckan åker för att tömma tanken på landet och redan i morgon kommer installatören att åka ut för att felsöka.
Så även det ordnar sig snabbare än jag trott.

Summan av kardemumman är att första jobbdagen blev riktigt bra! :-)
Och det kommer att kännas ännu bättre nästa vecka, när alla är tillbaks, att jag då är lite varmkörd.

Jag har även fått information om att det eländiga läget är på väg att ordna upp sig.
Det känns riktigt bra.
Frustrerande att folk inte förstår sitt bästa. Alltid ska visas sig starka och jobba för ingenting.
Klart att man går i väggen förr eller senare.
Men, det går inte att skjuta på. Man måste se sanningen i vitögat.
Det känns dock jättebra att det finns en ljusning.

Än är det inte slut, hoppas jag.

Efter att det känts lite höstigt i luften, blev det sommar igår!
Riktigt varmt och härligt att äta frukost ute i solen.

Jag har vattnat ganska mycket dagarna vi var ute nu och det märktes! En klematis som jag trodde åkt på någon "bugg" för att den var så hängig piggnade på sig och började blomma! :-)
Flera rosor har slagit extra skott som jag lovar vuxit flera meter på ett par veckor!

Men, efter att vi möblerat terrassen igen, städat av lite och fixat var vi tvungna att åka hem.
Lilleman ville inte alls åka, han som oftast brukar var den som vill hem efter ett par dagar. :-)
Jag "tröstade" mig med att jag fortfarande är sur över tanken som bråkar!
Det är verkligen så typiskt! Nu syns det inte ens i gräsmattan längre att det varit uppgrävt, den är så grön och fin!
Och så måste vi säkert gräva upp skiten igen.
Jag har inte fått något svar från entreprenören än, men hoppas på att dom svara i veckan. Jag har beställt tömning och hoppas att det blir gjort snart.
Men det är galet. Jag fattar inte...
Tänk att det alltid är något som strular.
Nåja, det är bara att bita i det sura äpplet, samtidigt som det är lite "skönt" att det är praktiskt strul.
Jag har lite PTS av administrativt strul! ;-) (Svårt att förklara, men jag har periodvis fått hjärtklappning av att öppna en av mina mailkorgar. För att det alltid funnits något mail med strul som jag måste fixa.. Den mailen kommer snart att dö, äntligen.)

Vi åkte hem och tyckte lite synd om oss, så vi köpte med hamburgare till middag.
Jag har ju fuskat med sockret senaste 3 veckorna nu och det märks!
Inte så mycket när vi var på semester, då åt jag "bara" efterrätter och mycket frukt.
Men när vi kom hem, så halkade jag av banan och åt bland annat min favorit, frukt och mandel choklad och lite ur barnens lördagsgodis, typ ferraribilar osv.
Jag vaknade natten efter och hade jätteont i magen! Det känns i kroppen att det är sådär "sött" igen och jag kände att jag behövde borsta tänderna mycket noggrannare.
Så nu är jag mer än motiverad igen, att fortsätta mitt stop.

Väl hemma var det bara att fortsätta med tvätten! Jag har inte räknat alla maskiner tvätt jag tagit hand om sen vi kom hem, men det är otaliga! :-)

Idag åkte vi norröver och hälsade på kompisar. Det är sådär galet.
De fick barn för snart 3 år sedan. Då skulle vi åka dit och hälsa på, men eftersom att bebisen var för tidigt född och inte klarade av minsta lilla bacill, så blev det aldrig läge.
Våra barn var konstant småförkylda den vintern och vi kom aldrig iväg. Förrän nu!
Det var riktigt varmt och skönt på deras baksida och det kändes väldigt somrigt även idag.

Det är helt obegripligt att jag börjar jobba i morgon! Jag är inte alls där!
När vi kom hem idag, letade jag fram ryggsäcken och cykelhjälmen. Jag ska njuta av att cykla till jobbet denna vecka när jag inte lämnar några barn.
Jag laddade och drog igång telefonen och skummade mailen, för att se hur många som låg olästa och om det var något jätteakut.

Som tur är blir det en första vecka som är ganska lugn. Vi har ju flextid så jag kan bestämma tiderna själv och det blir inte fulla dagar den här veckan! :-)
Alla är inte tillbaks och vi har inga ordinarie möten.
Jag kommer att vara snäll med mig själv och inte börja så snortidigt som jag brukar när jag inte lämnar barn så det blir verkligen smygstart.
Jag ser på fejan att jag inte är ensam som drar igång i morgon vilket också känns bra och barnen och maken är lediga en vecka till vilket är skönt. Så smyger vi igång alla.

Vi brukar alltid känna att hösten är "nyår" mer än nyåret som kommer sen. För det är ju nu allt drar igång och sen är det full rulle till nästa sommar.
Vi har haft en jättehärligt vår och sommar, det kan vi inte gnälla om alls. :-)
Och det blir en kul höst på så många sätt.
Jag gillar ju alla årstider egentligen och har en massa kul planerat för hösten med barnen.
Bio, ett nytt lekland, tre barn fyller år (phu...) osv.
Jag ska iväg på en tjej helg, vi planerar en kräftskiva på landet.
Det är lite så jag behöver tänka för att orka dra igång vardagen igen.

Missförstå mig rätt, jag har ett otroligt roligt jobb och jag nyper mig i armen över att jag nu faktiskt är fast anställd! :-) På ett jobb som jag bara kan drömma om, verkligen.
Men, det är ju ändå himla härligt att vara ledig! Det tror jag alla tycker.

Men det gäller att ta vara på alla varma kvällar nu och helger. Maxa det som är kvar av sommaren!
Samtidigt är det ju skönt med rutiner med. Fredagarna är ju speciella när man jobbar.
Så det är väldigt dubbelt.
Jag är väldig dubbel på mycket inser jag! :-) (no shit!) Som att jag verkligen skulle vilja bo permanent på landet.
Men när vi sen kommer hem så är det ju himla smidigt med att ha så nära till allt. Kunna gå till jobbet, när till tåget osv. (som jag ju aldrig åker!)
Nära till Bio och andra äventyr.
Så det bästa är ju säkert kombinationen ändå! :-)

Det som också är skönt nu är att dottern kom in på den högskolelinje hon ville in på.
Stora sonen har fått extrajobb som drygar ut hans kassa när han pluggar.
Det är skönt att sådant fallit på plats.
Stora dottern har också aktivt börjat leta bostad, men hon har nog inte skramlat ihop tillräckligt med dagar i kö än.
Rent egoistiskt hoppas jag att hon bor hemma ett år till. Jag kan behöva hjälp med barnens hämtningar nu när dom börja en skola som ligger längre bort.
Men, det naturliga är ju att hon flyger iväg, jag förstår att hon längtar efter något eget.
När jag var lika gammal som hon är nu, gifter jag mig första gången!
INTE att rekommendera, men ändå! ;-)

Nu är det dock dags att krypa till sängs och välkomna måndagen!

Jag blir så trött!

Jag älskar att gå barfota! Även om det inte är så praktiskt alltid. Jag försöker ha strumpor, men det går inte.
Absolut inte här på landet!
Och hemma går jag alltid barfotis, året runt.
Det brukar vara rena ångesten på hösten att sätta på sig strumpor i skorna! (Och - att dra på sig jeans! Det är varmt och även märkligt att alla jeans alltid har krympt under sommaren! ;-))

Nåja, igår var det inga rena fötter som gick in!
Men dom var glada! :-)

I morse städade vi av terassen för att kunna påbörja oljandet. Maken blåste av alla frön och löv med högtrycken innan.
Jag satte mig med en kopp kaffe. Sista semesterdagen, det var idag det!
Jättekonstig känsla. Lite vemodigt och helt obegripligt! Det känns som att jag varit ledig mycket längre än fyra veckor.
Samtidigt som jag undrar vart de veckorna tagit vägen? :-)
Jag passade på att tjatta lite med en anhörig och skratta lite mitt i eländet. Det blir lite tragikomiskt mitt i allt elände.
Jag vet att personen vi oroar oss över också hade garvat om situationen varit normal...

 Sen påbörjades oljandet och jag klippte mer gräs, tvättade ur bilen inuti, klippte ner lite växter och småfixade.
Plötsligt var barnen försvunna. Minime hörde jag på övervåningen, men Lilleman var väck.
Efter en stund råkade jag titta in i hans rum och då såg jag sladden! :-)
Han laddade alltså telefonen där under filten! :-D

 Oljat och fint blev det! När altanen är tom är den ju gigantiskt stor! Skönt att ha den oljad och fin nu.

 När jag var inne för att förbereda lunchen så gick plötsligt larmet!
Jag förstod direkt var det var och hann dra en lång ramsa innan jag vände mig om och tittade.
Jodå. Larmet till tanken!
"full!". Va?! Faaan rent ut sagt.
Jag. blir. galen.
Det är inte sant! Som vi har hållit på med denna tankjäkel!
Den byttes ju i höstas. Det gick hål på den och den fylldes med vatten. Grävdes upp i februari och fixades till.
Den tömdes i början av juni(den tömningen ligger inne "default" om man inte avbokar den.) och nu menar indikatorn att tanken är full! Igen!
Vilket ju inte är möjligt.
Sur som en citron, gick jag ut, klippte av låsbandet och lyfte på locket. Tja, "full" är den ju inte riktigt, men det är mer i den än vad som borde vara möjligt.
Den kan inte fyllas så fort, så någonstans läcker det ju nu igen då.
Jag blir så otroligt trött på denna jävla tank!!

Så, jag försökte ringa installatören, igen. Men inget svar. Det är ju både semester och fredag.
Jag ville helst prata med vår kontaktperson, som varit inblandad i all turer här ute, så jag lämnade meddelande och mailade honom och företagets chef.
Fan, rent ut sagt.
Det är så viktigt att det där funkar om vi ska kunna vara här. Det och ström.
Vi har trasslat med ström i garaget och gästhuset ett tag med, men det var inte lika irriterande och viktigt.
Man kunde ta med sig ficklampa liksom.
Men fungerar inte toan, då kan vi inte vara här. Vi har inte ens ett utedass som backupp.
Nåja, inte mer att göra nu än att invänta svar från dem och se när de kan komma hit och inspektera eländet.
Jag misstänker att vår kontakt kommer att dra en lika tung suck som jag gjorde! :-)

Nåja, vi hann även med lite målerier idag.
Kojan som nu är så gått som klar, är mörkt grå/ träfärgad. Lite tråkig.
Så vi gödslar den med färgglada symboler. Blir så fint!

I morgon är det möblering av terrassen igen och sen dags att åka hem.
Nu kommer det inte att vara så jobbigt, eftersom att jag är sur! ;-)
Men samtidigt är det ju det.
Vips så är det höstlov!

Jag får hela tiden påminna mig, att sommaren inte är slut, riktigt än.

Vildvuxet delux.

Jag vaknade snortidigt i morse. Bara sådär..
Vilket innebar att jag hann städa tvättstugan, som blev kvar igår, innan jag packade ihop oss för landet.
(Det är så skönt att huset är storstädat innan det är dags att börja jobba..)

Jag var lite oroad för hur det skulle se ut här ute. Det har varit galet varmt under de två veckor vi varit borta.
Men, det var inte så uttorkat som jag befarat. Krukorna har farit illa, men jag hade inte så många sådana. Det är bara att kasta nu och plantera höstblommor nästa gång vi åker ut. :-)
Rosorna har vuxit över alla breddar liksom klematisen.
(Jag fotade inte klematisen hemma men den den har vuxit så galet att jag är oroad för om staketet ska hålla...Men den ska grävas upp i  höst och flyttas hit ut..)

Man kan konstatera att det var vildvuxet här. Det är så vacker färg på klematisen, till i kvällsljuset.
Det lyser blålila. Fantastiskt!

 Insidan var helt galet...

Vi ska olja altanen idag, så jag började frisera lite. Men sen bestämde jag mig för att fimpa humlen.
Den var så stor och vuxit in i klematisen. Plus att den var ful.
Humle kan ju vara så. Vissa år är den stor, grön och fin och vissa år helt uppäten av "något".
Nu var det rätt stora hål på bladen, så jag klippte ner den.

 Det blev rätt mycket luftigare! :-)
Den har varit bra under de år som klematisen och rosorna behövde växa på sig, men nu var den lite onödigt stor.
Tanken är att den ska grävas upp och flyttas. Så får vi se om den blir lika stor på sin nya plats...

 Sen gick dagen åt att klippa gräs, binda upp allt som vuxit, trassla ut en del grejer där jag nätade in för att det inte skulle bli uppätet och låta blommorna sträcka på sig lite innan jag nätade om.
Maken satte fast insektsnät runt alla små hål i kojan så att getingarna inte flyttar in.
Sen tömde vi altanen och tvättade av bitar som blivit smutsiga av blommor och möbler.

Jag hade lite panik när vi åkte, för att vi inte ska hinna med all som ska göras på bara ett par dagar, men vi hann massor!
Idag ska det vara soligt och fint (det kom fyra regnskurar igår!) så vi bör hinna med oljandet, mer kräsklipp och tvätt av bil.
Det är lite "sommarenärslut" känsla i kroppen, så jag får påminna mig att det är mycket kvar av sommaren.
Många fina helger och jag brukar gilla höstarna med sol och hög och klar luft.
Men jag vet ju hur det blir när skolan börjar och jobben är i gång. Då blir det lite tight om tid.

Nåja, vi hann även med en promenad ner till havet. Det var nästan spegelblankt.
Uppe på tomten var det så stilla att inte ett löv rörde sig. Magiskt!
Det är fantastiskt fint här med, trots att det inte är playan! ;-)

Tankarna har snurrat en hel del under tiden jag gått och klippt gräs och ansat rosor.
Det är tungt.
Svårt att förstå hur det blivit så illa. Men det är svårt att förstå för alla inblandade.
Mina tankar snurrar runt det närmsta, hur det ska orka med. Hur det ställer livet på ända och även att det är så typiskt.
Efter år av tung omsorg, när det äntligen blivit lite lättare, då kommer nästa slag.
Oron. Vad ska hända? Hur ska det bli?
Så mycket som inte går att påverka.
Jag försöker även minnas...hur var det? Vad hände för länge sedan? Vad kan ha varit utlösande?
Samtidigt vet jag ju, att man måste bottna, ända ner i den gyttjiga dyn för att orka resa sig.
Mycket blir ju inte som man tänkt i livet.
Det är lätt att bli bitter över det. Anklaga andra för att ha begränsat en.
Tänka "om"...
Men, man måste förlåta och gå vidare. Släppa. Det är som det är.
Men samtidigt kan jag förstå bitterheten. Kombinerar man det med sjukdom, då kan det bli galet.
Jag lider med alla inblandade och jag fastnar själv i de tankarna, hur kommer det att bli?
När man är sjuk tar man ofta dåliga beslut och så tänker jag att det även är nu.
Hur ska det ordna sig sen, när saker förhoppningsvis återgår till det normala?
Det kanske är en helt annan människa som kommer ut på andra sidan? Vad gör man då?
Kanske är det det som måste ske?

Det är mycket man inte förstår. Själv har jag ju bearbetat mycket genom åren och lagt bakom mig.
Det är som det är.
Men visst vore det härligt om saker var annorlunda. Men det är det inte.
Så man får göra det bästa av det.

Men jag antar att det blir en höst av oro. Kanske måste jag åka för att hälsa på. Kanske kan jag bidra till en förbättring?
Kanske inte.
Det handlar till 0% om mig. Men det gör ont i hjärtat för främst en person, som får ta allt för mycket ansvar.
Där hade jag velat kunna finnas.
Nåja. Det visar sig..

Semester med alla kycklingarna!

Hej och hå!

Tillbaks till vardagen med buller och bång. Nästan.

Vi träffade ett norskt par på semestern som åkte hem på lördagen och skulle jobba på måndag.

Så illa är det ju inte här! :-)

Men nästan! ;-) Jag har ju fem hela dagar kvar innan jag börjar jobba.

Vår semester på Mallis har varit kanon! Så otroligt härligt att åka med hela familjen!

Maken har sagt några gånger "har du alla dina kycklingar på samma plats nu?" :-) Japp!

Men, pga att vi var 7 stycken, så kunde vi dela upp tiden och dagarna lite, så att alla fick sitt. Alla har ju inte samma intressen, av att tex ligga på playan, springa i butiker, kika på gamla hus osv.
Och det var riktigt skönt, att vi kunde göra så.

Det var helt ok att tacka nej till en aktivitet, gå upp och lägga sig på rummet eller bara sitta i skuggan med en bok om man ville det.
"Ungdomarna" som firade årsdag, gick ut och åt middag en kväll och maken och jag gick ut en kväll.
Sen körde vi "varannandagskonceptet". Dvs, varannan dag, hittade vi på något och varannan låg vi på stranden eller vid poolen.
På så vis fick vi sol och lata dagar, samtidigt som vi utforskade ön och shoppade.
Perfekt!

Jag var lite oroad över resan dit, eftersom vi åkte innan tuppen hade vaknat! Flyget gick 07:15 vilket betyder att man ska vara på plats sisådär 06.30

Vi checkade in hemifrån vilket sparade en massa tid, men bagaget ska ändå checkas in och droppas.

Sen har vi en timme att åka till flygplatsen. Vi tog också hänsyn till åksjuka barn och allmän nervositet. ;-)

Jag gav Lilleman åksjuketabletter två dagar innan vi skulle åka. Dvs en tablett två kvällar innan och två tabletter dagen/ kvällen innan. För att han inte skulle må illa, vilket han ofta gör helt vanliga morgnar.
Det är vi flera som har lidit av som unga. 

Jag lyckades också få honom att somna klockan 21 kvällen innan, vilket var en bedrift, med tanke på att han somnat runt 00 hela lovet innan.
Minime, sov inte så bra och vaknade till titt som tätt ända fram till 00:30. Så jag sov ca 1,5 timme den natten.
Sen gav jag upp och gick upp för att göra mig i ordning vid strax efter 02. 

03:30 dök ungdomarna upp för att fiska upp äldsta dottern och hennes bagage. Sen åkte vi. 

Bilresan gick bra. Stockholm är vackert så tidigt på morgonen. 

Incheckningen gick bra, när vi väl svurit över maskinerna. Det är samma visa varje gång, man förstår inte riktigt maskinerna.. :-)

Sen var vi först vid droppen! Och först vid gaten, vilket var skönt. Killarna hann ta varsin öl, alla hann gå på toan och äta lite.
Svärdottern som är lite flygrädd hann se hur de gjorde säkerhetskollen på planet och hur bagaget lastades.

(Och hon sa redan då, att allt bagage inte kom med....)

Vi lyfte i tid och resan gick finfint. Svärdottern andades lite när vi lyfte, men sen gick det bra.

De små kikade på film och sov lite.

Vi landade i ett varmt Mallis vid 10:30 tiden. Och visst, ett av våra bagage kom inte med! Stora dotterns väska (hon hade en mjuk bag) var inte med.

Likaså ett par andra väskor, så resebyråpersonal samlade ihop all info innan de satte sig på bussen.

Vi knatade iväg för att kvittera ut hyrbilen. DET tog tid! Jiises.

Men, sen var det bara att tassa iväg till ett garage och hämta bilen. 

Fin va? :-)

 Nejdå, vi kvitterade ut en 7sitsig historia och susade sen iväg mot Alcudia.
Vi var helt säkra på att ungdomarna hunnit till Hotellet långt innan oss, men när vi svängde in runt hörnet på hotellet fick vi ett sms att dom satt i lobbyn.

Våra rum var inte klara, så vi kick för att äta lunch och barnen hoppade i poolen på direkten.
(Man är ju smart och har badkläder i handbagaget, bara att fiska upp..)

 Vi gjorde oss hemmastadda och dotterns väska dök upp framåt kvällen, plus att hon fick kompensation. :-)
Dagen efter vaknade jag rätt tidigt och hann se soluppgången. Jag är ju helt torsk på sol upp och nergångar!

Vårt hotell låg ett stenkast ifrån playan! Wow!
Med sand len som grädde. Jag hatar steniga stränder, men det här var ju som en fin sandlåda! :-)

 Eftersom vi låg nästan bokstavligen PÅ playan, var poolområdena inte så stora.
Den här var den vi badade mest i eftersom den fanns en grund och en djup del. Det fanns två pooler till på hotellområdet, men den ena var för bebisar och en andra bara för vuxna.

 Det som var lite unikt här, var att man inte fick paxa solstolar (får man nästan inte på några hotell, men det skiter ju folk i och paxar ändå, utan konsekvenser...)
Och personalen var stenhård!
Tog man en stol på morgonen och la ut sina grejer och inte var på plats, då snodde dom handdukarna och man fick betala ute dem i receptionen.
Så, det gällde att sprida ut sig och sen verkligen sitta på plats! :-)
Vi som behövde fem eller sex stolar (de små delade stol) fick vara smarta för att hinna få så många.
Men det fungerade otroligt bra.
Vi kom tex till poolen efter lunch flera dagar och fick stolar. Det händer ju inte på andra hotell.

Som på alla liknande ställen fanns det ju show på kvällen. Första veckan lyssnade vi på alla och prövade oss igenom alla drinkar i baren (alla var absolut inte goda! :-)) och barnen poppade.
Andra veckan förklarade vi för de små att artisterna var lediga! ;-)
Det finns ju liksom begränsningar för hur mycket show man pallar med...

 Första veckan låg vi en massa på playan. Det var ju rena sandlådan.
Men, det blåste en hel del, så man blev lite lätt sandpeelad. Vi hade sand i både öron och näsa på kvällarna!
Jag har aldrig sett så mycket sand och salt hamna i duscharna på andra ställen. :-)

 Men det var ju galet vackert.

 Och najs med så nära till hotellet. Man pep bara upp för att hämta en öl eller en glass...

 Maten var helt ok. Första dagarna höll jag mig ifrån efterrätterna, men sen gick det ju inte.
Men jag har även ätit tonvis med jordgubbar och melon! :-)

 Vi hade ju utsikt över playan. "Ungdomarna" hade vy över staden. Och det var inte illa det heller!
Så fint på kvällen.

 Vi tog en sväng in till Palma efter ett par dagar. Katedralen är maffig.

 Och Palma är fint! Vi strosade runt en halv dag.

 Det är fantastiskt grönt med tanke på att det är sommar och jättevarmt.

 Vi åkte upp till ett slott som låg i närheten.
Utsikten var helt otrolig! Man såg hela Palma bre ut sig under oss med hamn och allt.
Otroligt fint.
Bilderna gör det inte rättvisa.

 Slottet var också fint med vallgravar och allt.

 Man ser att Palma är stort!

 Sen återvände vi till sandlådan.
Vi har byggt några slott! :-) Och lillasyster blev nergrävd!

 Vi åkte även till ett shoppingområde i närheten.
Där fanns en hel butik med bara Lindt choklad! Va! Min absoluta favvo! :-(

När vi varit på plats en vecka och började hoppa showerna på kvällarna tog i i stället sena promenader. Vi upptäckte ju att vattnet var helt otroligt varmt vid 20 på kvällarna. Som ett badkar! :-)
Efter den upptäckten badade vi alltid i havet innan vi gick till sängs. Så najs!
Det är det jag  hoppas att barnen ska minnas. När de stod med fin sand till anklarna, solen var på väg ner och dom badade i varmt hav.

 Vi som inte var lika shoppiga som ungdomarna, droppade dem vid shoppingcentret ytterligare en dag och åkte själva in till Palma.
Vi letade upp en lokal marknad, där man sålde lite av varje, det satt en stråkkvartett och spelade, en operasångerska stod i ett hörn.
Bara att gå runt i dessa gränder är ju helt galet mysigt.

 Efter ett par timmar i stan åkte vi till en trädgård som vi goolat fram.
Den var så otroligt fin! Jag blev så imponerad över grönskan, när det är så varmt och torrt. Det krävs en del..

 I början av trädgården gick en lång gång ner till en springbrunn.
När man kommit halvvägs, kunde man trycka på en knapp och det sprutade vatten över hela! :-)

 Man blev rejält blöt och det var fantastiskt skönt! :-)

Trädgården var jättefin!

 Man kunde nästan se kvinnor med svepande kjolar och solparasoll komma glidande...

 Rosor! I mängder....Ah...

 I en byggnad fanns en gammal olivpress som var jätteintressant att se.
Vilket jobb det var att få fram denna ädla olja.
Det fanns en innergård (där kan man ju verkligen se hästar och ryttare, eller hur??) med ett jättestort träd. Galet!
Den hade stöttor under flera grenar och måste ju ha varit flera hundra år.

 Vi gjorde som sagt lite olika saker för att alla skulle få göra "sin" grej. Stora sonen pratade om det närliggande vattenlandet från dag 1.
Men vi ville vänta in det bästa och varmaste vädret för det...och göra lite annat innan. Han hann bli lite ledsen innan vi väl kom i väg! :-)
Vi (jag, maken och hans tjej) retade honom lite lätt för det! I flera dagar! ;-)
Men tillslut prickade vi den varmaste och mest kvava dagen och åkte till hans förtjusning.
Det är så kul att se honom och Lillmen formligen sväva över golvet av lycka!
Det var ett stort vattenland med mängder av rutschkanor och annat skoj.
Jag åker ju inte såna. Fan, man kan ju dö! Typ.
Men de andra 6 åkt som små illrar i flera timmar. Jag vaktade våra grejer på en solstol! :-)

 Det var otroligt varmt flera dagar, men blåste ganska ofta vilket inte gjorde det olidligt.
Jämför man med Turkiet förra året så var det knappt ens varmt. :-)
Vi såg ju poolen från vårt balkong och Lilleman tittade varje kväll på de vackra färger som var i poolen på kvällarna.
Vi såg inga skyltar om att man inte fick bada på kvällen, men fattade ju att man inte fick det.
Man brukar inte få bada efter typ 20.
Nästsista kvällen kunde vi inte håll oss, utan tassade oskyldigt till den delen av området och de två små och stora sonen gled i! :-)
De hann bada en stund, sen dök en annan familj upp och det blev lite plaskande..
Sen dröjde det ju inte länge innan vakten dök upp. Men lite busigt var det ju! ;-)

 Sista dagen besökte vi en otroligt söt bergsby.
Vi trodde inte att vi skulle hinna, men vi kände oss lite klara med solandet så vi pep iväg.
Har man hyrbil så har man..

 Den var otroligt söt!

 Jag är så förtjust i alla dessa små butiker med grönsaker, frukt, vin och bröd.
Tänk att kunna gå ner och köpa färskt bröd och grönsaker..

 För litet ställe för att bosätta sig på, men mysigt att åka till..
(Det finns på vår bucketlist att bo en längre tid i Spanien...Fastlandet eller Mallis. Egentligen Gran Canaria, men det är lite för långt bort. Fastlandet eller mallis har ju bara 3 timmars flyg..)

 Vi hittade en jättesöt butik med allmänt plickplock och vin på tunna! Bara att fylla sin flaska! :-)

 Så, vi hann med en hel del under två veckor, samtidigt som vi slöade och slappade. (Och åt! jösses vad vi har ätit! Sista dagarna gick vi in på vegetariskt och frukt för att vi var så proppmätta!)

Alla andra i sällskapet längtade hem lite sista dagarna. Det gjorde inte jag. Det var perfekt med 14 dagar tycket jag.
Jag hann verkligen gå ner i varv nåt otroligt! Inte behöva städa eller laga mat på två veckor!
Bara vara!
Sova, äta, läsa, bada och äta! :-)
Jag var inte helt klar att åka hem kände jag sista kvällen. Jag hade lätt varit kvar en vecka till, men då kanske med självhushåll.
Vi bestämde redan innan vi åkte att det är sista "Lollo och Bernie" resan. Barnen är för stora nu och man behöver inte allt lullull runt barnen.
Det är troligen också sista gången vi åker på Allinclusive. Nu gjorde vi det för att verkligen bara kunna vara i två veckor och inte ens behöva tänka.
Men, nästa gång blir det nog bara frukost.

Nåja, jag satt i solen så länge jag bara kunde och sköt upp packningen till efter middagen.
Sen satte vi oss med varsitt glas cava och bara insöp den varma kvällen.
Som jag kommer att sakna de varma kvällarna!

 Hemresan var perfekt i tid. Flyget gick strax efter 13 vilket gjorde att vi kunde checka in bagaget (så otroligt skönt att kunna göra det på hotellet och även få boardinkorten!) och sen äta frukost i lugn och ro.
Packa ihop oss lite och sen åka till flygplatsen. Ungdomarna tog bussen.
Vi åkte och lämnade bilen och hade sen gott om tid att leta oss in till rätt Gate. Naturligtvis fick vi gaten längst bort!
Så jag är glad att vi var i tid så att vi slapp springa.
Vi hann tom äta lite innan vi klev på flyget. De som kom med buss hade inte lika mycket tid, men hann peta i sig lite mat de med.

Men, jag är grymt imponerad över den Spanska servicen! Inte i butiker och på restauranger (jo Riktiga restauranger, med servitörer osv, där funkar det och portionerna är gigantiska!) men övrig service.
Som i ett parkeringshus där bommen plötsligt inte funkade. Vi stod 6 bilar i kö en liten stund och sen kom en parkeringsvakt susande på en moppe (stort p-hus!) och öppnade bommen och tog hand om biljetterna för hand! Det hade aldrig hänt här i Sverige!
När vi var på vattenlandet kryllade det av badvakter. Minst två vid varje kana, men visselpipor som höll stenkoll på de som badade.
Var man inte upp ur vattnet tillräckligt snabbt, så sa dom till. (Och dom fick hoppa i och fiska upp ett och annat barn, som åkte kanor utan att kunna simma tillräckligt bra!)
Det kändes verkligen säkert.
Och på flygplatsen! Där flöt det otroligt snabbt och jag har aldrig gått så smidigt genom en säkerhetskontroll!

Vi slog vad om vi skulle få med allt bagage denna gång. :-) Och det fick vi.
Det gick ovanligt fort.
Men, när vi kom till garaget så hade ungdomarnas bil dragit ur batteriet! Stendöd!
Hm... vi fick fundera en stund men sen var det bara att ringa bärgare som kom med starthjälp.
Man står sig lite slätt i ett p hus som är proppfullt!
Då är det svårt att både knuffa ut en bil och sen få plats att ställa sig bredvid och ge starthjälp utan att blocka hela huset.
Men bärgaren kom på studs (han snurrar runt Arlanda hela tiden, för det händer flera gånger om dagen att folk inte får igång sina bilar av en eller annan anledning) och bilen hoppade igång.

Vi var hemma i huset vid 19:30 helt perfekt det med!
Bara att tömma väskorna och ladda tvättmaskinen.

Köpte jag med mig något fint hem då? Jodå! :-)
Det råkade sig ju så att Desigual hade rea. :-) Jag är ju helt galen i deras väskor!
(Jag hittade även flipflopps och träningskläder som inte finns här!) Maken fick välja för jag kunde inte! Och det blev en kanonfin röd!
Även stora dottern köpte en i brunt med massor med fickor på.

Sen råkade jag hitta ett par Asics skor på rea med!
Jag har hållit i dem här hemma men tyckte att dom var lite väl dyra (drygt 1000:-) nu slog jag till när jag fick dem för 550:-!
Yey!
Älskar dem! Fina och så sköna!

Så summan av hela resan är att vi haft det toppen, på alla sätt.
Det är en resa som jag kommer att bära med mig som en varm boll hela vintern, minst.
Att få göra den här resan med alla barn var magiskt.
Vi kommer att minnas den resten av livet. Och de små kommer att minnas det. Det är ju en rikedom som inte går att förklara att samla hela familjen och verkligen umgås.
Och vi har haft skoj!
Vi har ju rätt knasig humor alla, så det kan bli hur knasigt som helst.
En helt perfekt semester.

Dock, fick jag ett riktigt tungt besked under tiden vi stod och väntade på bagaget.
Tråkigt och sorgligt på flera sätt. Och tungt för att jag är så långt bort, jag skulle vilja kunna stötta, men det går inte.
Senaste dygnet har jag gjort det lilla jag har kunnat på distans och försökt få så mycket info som möjligt.
Jag är grymt tacksam över att det beslutades att inte berätta något för mig när vi var på semester, det hade verkligen tagit udden av resan. Jag kan ändå inget göra....men är ledsen för alla inblandade som haft ett litet helsike en längre tid och riktigt, riktigt jobbigt senaste veckorna.
Jag är iofs inte jätteförvånad, men att det skulle bli så illa som det är nu, det hade jag inte trott.
Det snurrar en del tankar nu.
Men det är bara att vänta och se.

Idag har jag storstädat här hemma och tvättat mängder med tvätt. Jag är helt slut!
I morgon drar vi till landet ett par dagar och sen är det dags att börja tänka på lite jobb igen.
Men det känns faktiskt bra.
Det känns som att jag varit ledig jättelänge och sommaren är ju inte slut än. Vi har många fina kvällar och helger framför oss innan det blir höst.
Jag älskar ju sommaren, värmen och ljuset. Men, när hösten kommer så brukar jag ju tycka att det är hur mysigt som helst med.
Denna höst ligger det så mycket på plats. Jag kan inte minnas någon höst som varit lika "i ordning"som denna.
Nu är det dock dags att krypa i säng.