trötta orkidéer

Nu har vi haft ett par helger då vi inte åkt till landet. Deppigt, men ibland måste vi styra upp hus och liv även i stan. 

Förra helgen passade jag på att ge mina orkidéer lite tlc. Dom bara tickar och går, får lite vatten, blommar och blommar igen. 

Men nu var dom på väg ut ur krukorna. Inte snyggt och inte snällt...

Torra och trötta! 

Så jag susade iväg till plantagen och köpte nya krukor.

Det blev betydligt bättre! 

Nu kan dom vifta på tårna och växa lite till. 

Jag klippte också ner den jättestora nyponrosen vi har på baksidan vilket jag tänkt på länge. Jag har avstått för att det är så jäkla mycket jobb med att köra bort det sen, men nu hade man allmän städdag och det gick att hiva i en kontainer. 

Men jag sparade alla nypon för dom är ju så vackra! 

På Plantagen köpte jag en bukett av något jag inte mins namnet på, men dom är söta och fina även när de torkat.

Så blev det en dörrkrans. 

Jag borde ha sprayat den med lack, men den är på landet. 

Jag uppdaterade även nagellacken. Älskar höstfärgerna!

Jobbet rullar på. Det ser ju inte ut som tidigare och jag som jobbat mycket "ute på fält" träffar otroligt lite folk nu.

Men jag har fått andra uppgifter och det uppkommer andra projekt. 

Och jag fick ny telefon. 

Som jag drog mig att byta. Hatar att byta just telefon för det krånglar alltid.

Vi har så många system och brandväggar..

Och visst, fyra dagar tog det att få in mailkontot.

Det slutade med att it fick kasppa in sig och nolla mig helt och börja om. 

Om ett par veckor får vi nya simkort och jag kan slå vad om att ett nytt haveri dyker upp då...

Vi fick lite kallare väder senaste dagarna vilket är lite mysigt. Jag passade på och använde min fuskis. :-) 

Helgen blir äntligen landet.

Städhelg i föreningen och eldning av ris. Mys!!

Som jag behöver det.

Jag blir ju sällan arg. Men häromdagen brann jag av riktigt ordentligt. 

Mest för att jag blev rädd. Och skitarg på att jag inte haft bättre koll. Att jag litat på att en person var mogen nog.

Att jag gett ett förtroende, att vi hade pratat om en viss företeelse och hur olämpligt det är- hur rent livsfarligt det är.

Och så gör personen det ändå. Kan inte stå emot. Förstår att andra kommer att göra något dumt, hänger på för att styra upp det. 

Ljuger för mig.

Blir påkommen och erkänner direkt.

Och när jag blir så arg, tar det otroligt mycket energi och jag är luddig i huvudet flera dagar efteråt. 

Samtidigt var det tur att hela grejen uppstod så att jag nu kan ha stenkoll, för nu är det ett helt nytt läge. 

Och nu är jag stenhård. Man kan driva mig långt men när man kissar på mitt förtroende och ljuger, då ligger man illa till. 

Nu är allt ok, men jag är matt och den andra personen rätt stukad, men vid liv och det är det enda som betyder något. 

Men jag behöver få sätta mig på bryggan och andas.