Hjärnskakning och funderingar

Vilket otroligt skumt väder det är.
Varmt, fuktigt, kladdigt. Det är oerhört svårt att klä sig. Har man jacka rinner man nästan bort. Har man inte jacka fryser man lite.
Just nu har vi kallare inne på kontoret än utanför! Skumt.
Och mörkt! Mörkt när man vaknar och faktiskt även nästan mörkt när man åker hem. Redan.
Jag längtar efter kall, hög och krispig luft!

När vi åkte från landet tog jag med mig en bit höst hem. Tänk så fin naturen är!

 Jag plockade lite löv här hemma och prövade göra lövrosor. Men jäklar vilket pill för att få dem fina!
Det kräver lite övning. Jag ska plocka lite någon lunch runt kontoret där det finns massor med fina träd nu.

 Jag har ju haft lite problem med att hitta arbetslusten och motivationen ända sen semestern, men i måndags kände jag att jag var "tillbaks".
Kände det där drivet jag brukar ha och hur jag själv är ansvarig för hur det är och hur jag mår, vilket jag ju landade i förra veckan redan.

Så, måndag. Vi hade vårt veckomöte och sen gick vi på en gemensam lunch. Vi hade intressanta samtal och som vanligt kul. Då ringer min telefon och jag ser att det är Lilleman.
Han brukar ringa ibland så jag blev inte orolig, men när jag svarar så hör jag en massa liv runt honom och hör knappt vad han säger.
Det är en massa skrammel där jag sitter också, så jag hör bara "jag har slagit huvudet och har ont"...
Jag frågar om han ringt pappa, som ju sitter hemma och pluggar, men det hade han inte.
"Ring honom" sa jag.
Det tar ju längre tid för mig att åka och hämta om det krävs än för maken som är hemma med bilen utanför.
Efter en stund ringer maken och säger att han åker och hämtar och att Lilleman tydligen slagit ihop huvudet med en kompis.
Jag tänker att det nog inte kan vara så farligt.
När vi är på väg tillbaks till kontoret ringer maken igen. Jag hör på rösten att han är orolig, trots att han lugnt säger "jag tror att det är bra om du kommer hem".
Det tar ju en stund, eftersom jag först måste gå tillbaks till kontoret, packa ihop mina grejer och sen cykla hem.
När jag kliver in genom dörren möter maken mig och säger att han ringt sjukvårdsupplysningen och de säger att vi ska åka till Akuten.
Lilleman ser ynklig ut och berättar att han sprungit ihop med en kompis när de båda sprang runt ett hörn på en byggnad. Han fick kompisens kindben rakt i sin tinning och svimmade av en stund.
Jag som är genomsvettig av att cykla hem, bytte kläder och sen åkt vi till sjukhuset.
Väl där fick jag snurra en stund för att hitta parkering och till slut ställde jag mig på handikapplats.
Och det var nog tur, för när vi klev ur bilen var Lilleman riktigt snurrig och svajig.

Vi fick raskt komma in till en sköterska som ställde en del frågor och sen ringde in en rullstol och skickade oss till närakuten.
Vi fick gå bakvägen dit och under vägen försökte sköterskan som följde med oss prata med Lilleman och frågade olika saker som han vanligtvis lätt skulle kunna svara på. Nu gick det inte alls.

När vi kom till närakuten fick vi raskt en säng och så kopplades han upp mot en monitor som visade puls, syresättning och blodtryck.
Hans puls skenade rätt duktigt. Läkaren kom in och försökte prata med honom men fick väldigt märkliga svar.
Och plötsligt började han kräkas.
Läkaren var lite orolig en stund och ringde en kollega och rådfrågade. Sen fick vi ett par timmar på oss att han skulle piggna till, sen skulle det bli Astrid Lindgren för röntgen.
Helst vill man inte köra barn i scanner, för att det är så stark strålning, som blir kvar i kroppen sen.
Man gör inte det i onödan.
Personalen var helt fantastiska! De tittade in till oss med jämna mellanrum och läkaren kom in mellan varje annan patient.
Lilleman var jättedåsig och ville sova, men fick inte, så jag väckte honom hela tiden när han dåsade till.
Efter ca 3 timmar, fick han sova 15 minuter och sen väcktes han igen. Då var han lite piggare.
Maken och Minime dök upp när hon slutat skolan och sen bara avvaktade vi.
Läkaren gick av sitt pass klockan 17 och strax innan kom han in och kikade läget och då var Lilleman plötsligt mycket piggare.
Han kunde säga vilken dag det var och stå med armarna rakt fram och blunda. Det gick ju inte ett par timmar tidigare.
Så, till slut fick vi åka hem med honom, men ha honom under bevakning.
Väl hemma, la han sig i soffan och tvärslocknade. Jag satt bredvid och jobbade i kapp lite som blev halvgjort när jag åkte hem.
Sen flyttade jag upp honom till min säng och bäddade till mig i hans säng. Maken hade sedan koll på honom med jämna mellanrum under natten och Lilleman sov och sov.
Det var ju rätt läskigt en stund, men skönt att få så himla bra bemötande på sjukhuset!

 Han har piggnat på sig otroligt bra och kände sig mest svajjig och lite yr dagen efter, men varit riktigt pigg igår och har ätit bra.
Så i morgon får han gå till skolan. Det blir lagom med en lite kortare dag.
Men, hela grejen gjorde ju att det tog lite stopp i min energi!
Det är ju alltid så att efter att något hänt, så blir man lite trött och matt, när chocken släpper.

Jag har liksom inte riktigt kommit igång förrän idag!
Idag var det dock en av de roligaste arbetsdagarna sen sommaren som gett mig massor med energi!
Det blir så tydligt vad det är jag tycker är skoj! :-) Att välkomna 100 gäster, få kramar av typ hälften av dem och sen se till att det blir en bra morgon för dem är så kul!
Jag hade också ett möte idag som bara gjorde mig varm i hjärtat. Man hör så mycket om lata och jobbiga ungdomar, men de jag träffar på genom jobbet är bara så härliga.

En annan kul grej är det här! Jag bokade ju en tatueringstid för ganska länge sedan och nu i veckan var det dags!

Jag har ju alla mina barns namn intatuerade på armen.
Nu la jag till lilla barnbarnet under Minimes namn och det blev jättebra! :-)
På bilden har jag på plasten man får efteråt och man ser lite blodspår. Idag har jag tagit bort plasten och smörjt in den.
Jag är jättenöjd!

Och, när jag ändå är på gång, så bokade jag klipptid till i morgon och ska kapa rätt rejält.
Håret växer som ogräs och nu är det ingen frisyr längre, igen.
Denna gång ska jag klippa ännu mer än förra gången. På sommaren är det skönt att kunna ha allt i en svans, men nu på vintern kan jag klippa kortare.
"Någon" i min närhet kommer att få en chock, dock! :-D *heheh*

I övrigt så är det  som sagt jätteskumt väder. Varmt!
I morse åkte jag 06:40 och det var 12 grader! Fuktigt och en massa dis. Det kändes som mitt i sommaren!
Men träden är otroligt fina. Det här trädet är nog det mest fotograferade i kommunen.

Så, det har varit en märklig vecka.
Lite blandade känslor. Rädsla, frustration, glädje, värme och reflektion. Allt i ett liksom.
Skumt hur det är när saker lugnar ner sig och jag får mer tid till mig. Det drar igång en massa tankar oväntat nog.
Tidigare har allt liksom bara suttit i ett och rullat på och jag har bara hängt med.
Jag har inte haft tid att tänka.
Det är en helt ny känsla det där med vad JAG vill. Och jag har tid att både tänka och göra nya saker.
Slipper stressa runt som jag alltid tidigare gjort.
Det är mycket nytt som händer nu känner jag. Barnen blir stora, jag blir äldre och livet förändras.

Allt är ju härligt, men har liksom tagit mig lite på sängen faktiskt. Så jag får liksom hela tiden påminna mig själv om att inte göra något förhastat utan bara försöka njuta nu.
Men jag är jätteförvirrad!
Plötsligt har jag vardagar som jag hinner med!
Kroppen och knoppen känner inte igen det utan börjar leta fel och tänka att "det här går ju inte".. Jag måste ju utmana mig mer! Jag måste åstadkomma mer! Jag måste var duktigare och bättre och ....
VA?
Och så får jag säga till mig själv. "lägg av nu!"
Det är lite lustigt faktiskt att det jag längtat efter så länge nu känns konstigt.
Jag har flera kollegor som precis börjat jobba efter föräldraledighet och försöker få livet att gå ihop nu med hämtningar, lämningar, jobb och vardag.
Där jag har varit, till nu.
Det är skitförvirrande det här att jag plötsligt har TID! Det visar sig att jag plötsligt får panik!
Jag är så van att ha fullt upp precis hela tiden dygnet runt, så nu när jag plötsligt har riktigt lugna stunder och stunder för mig själv där jag bestämmer själv..... då är det så ovant och nytt att jag inte riktigt kan hantera det.
Sakta landar jag i vad som känts konstig ända sen i somras.
Det har varit konstanta förändringar i så många år och jag har bara längtat efter lugn, stabilitet och trygghet.
När jag nu har det, så blir det jättekonstigt. Jag måste förhålla mig till det.
Jag vet ju att folk sagt det till mig, att det blir konstigt när barnen blir större och vips så lever man ett annat liv liksom.
Maken och jag har pratat mycket om det, att VI måste ha gemensamma intressen och projekt så att vi inte bara har barnen gemensamt sen när dom drar.
Men jag hade inte tänkt tanken på att det skulle påverka mig som det gjort och gör.

Men, det är bara att andas djupt och se vad som händer. Nu har jag landat i vad som händer i huvudet på mig och kan hantera det.
Nu är det bara att vänta och se vad som händer i övrigt.

Nu - är det snart helg! :-)

Härliga dagar.

Alltså, nu är jag i verklig harmoni.
Precis där jag sitter nu, vid köksbordet på landet, med ett lite glas vin bredvid.
Jag är alldeles rosig och mör av en heldag ute. Men så genomlycklig. Liksom rakt inifrån och ut!
Det enda som hade saknats just idag, hade varit om stora sonen med familj hade varit här. Då hade det varit 100%. Nu är det "bara"95% men gott nog!

Det har varit veckor av tankar, som plötsligt landat.
Jag har ju som sagt sett det där ljuset långt bort, som jag förstått betytt något.
Helt säker är jag inte på att det är det som nu är på väg att hända, jag misstänker att det är ytterligare saker, men det är troligen en del av det som nu har landat hos mig.

Två av dagarna förra veckan, var jag på utbildning. Jag har gått liknande utbildningar tidigare och blev nu medbjuden lite i förbifarten och tänkte att varför inte.
Precis när jag skulle iväg ångrade jag mig nästan. För det var lite allmänt meckigt och jag kände mig lite "utanför".
Sen visade det sig att vi var flera som inte jobbade i det yrke som kursen var till för egentligen och det var skönt att gå en kurs, som mer var som en repetition.
Vi pratade mycket värderingar, fokus, motivation, incheckningar och reflektioner.
Det var skönt att kunna bottna i det, utan större ansträngning. Många andra var ju helt golvade efter dag ett av insikter och "käftsmällar".
Det var inte jag.
Däremot, så blev det så uppenbart i slutet av dag 1, vad det är som skavt hos mig ett tag.
Vi gick igenom motivation och vad som behövs och där blev det så uppenbart vad som inte ligger helt rätt.
Och vi pratade även om självledarskap och att man faktiskt gör sina egna val. Och även väljer hur man handskas med livet och de utmaningar man får.

Så, nu när jag vet vad som skaver, så vet jag även vad jag behöver göra. Toppen ju!
Jag har rådfrågat min kloka man, som gjorde precis som den coach han är, inte gav mig ett enda råd utan bara frågade hur jag ska lösa det.
Så.
Jag är väldigt på det klara med allt som är bra i mitt liv. Smärtsamt medveten.
Det är massor som är bra och jag är fortfarande irriterad på att jag ändå inte är helt nöjd. Men samtidigt så måste jag bara konstatera att det är som det är och går att göra något åt.
Jag insåg också att den språkkurs jag går nu är toppen!
Som jag behöver den, för att verkligen låta hjärnan jobba.

Det löser sig. Jag ska träffa en person som har erfarenhet och är klok över en kaffe och lufta lite tankar. :-)
Det blir bra.
Jag är lyckligt lottad som har många härliga människor runt omkring mig.
Det kan ju räcka med att bara få lufta lite. Sen behövs det inga större förändringar! :-)
För, jag är lite "söndercoachad" faktiskt. Det har jag konstaterat förut.
Så, det behövs så lite för att jag ska behöva justera riktning. Jag vill inte gå runt och vara nästan nöjd eller smågrinig.
Då måste jag göra något.
Och eftersom det är småjusteringar, så är det inte ju stora grejer som byta jobb, flytta eller separera. Det är för andra människor mycket mindre justeringar än så.
Men stora för mig. :-)

Nåja, efter att ha haft två dagar med reflektion, hjärninformation och nya bekantskaper, så var det riktigt roligt att jobba i fredags.
Hela min sektion var iväg på annat håll, så jag jobbade hemma. Det är för ödsligt att sitta på kontoret när alla är borta!
Jag fick massor gjort och kom igång med lite nya grejer som jag liksom inte orkat ta i tidigare.
Motivationen är tillbaks! :-)

Sen åt jag och maken riktigt god lunch. Han pluggar ju men ändå tar vi oss inte tid att ses över en lunch speciellt ofta.
För att han numer tar mer ansvar hemma, så det är en del sånt fix på dagarna, plus att han är engagerad i lite andra saker, så tiden finns liksom inte riktigt.
Det är ju helt nytt för mig, att jag inte behöver åka på utvecklingssamtal och att barnen akutklipps inför skolfotografering, utan att jag behöver lägga mig i det!
Och - nya höstskor till båda, utan att jag köpt dem! Det är ju guld!
Jag kommer att vänja mig vid det här! :-)
(Anledningen till att jag gjort det tidigare är att han pendlat och jag jobbat nära hemma och lättare kunnat lösa sådana grejer.)

Sen åkte vi ut till landet.
Så skönt! Det är vackra höstfärger och varmt.
Jag tog en långsam promenad längs havet och plockade lite löv och kottar.
Luften är så full av fukt och syre. Underbart. Det går inte att förklara, men efter två dagar i stan, så är det här ju som mjuk fuktkräm på torr hud! :-)

 Jag tände mängder av lyktor i trädgården, vilket ju är otroligt mysigt.

 Det blir ju inte mysigare än så här...

Vi la oss rätt tidigt för idag var det allmän städ och elddag.
Maken skulle iväg och röja på lite allmänningar och jag skulle göra det jag brukar göra, elda. :-)
Vi drar alltid ihop det ris vi behöver bli av med och eldar dessa dagar.

Det har varit väldigt spännande vissa år då det blåst storm eller brasan stått på något annat mindre lämplig ställe.
Idag när vi kom ut så hade det regnat, rejält tydligen. Bra!
Det innebar ju att det var blött runtomkring, vilket alltid är bra.
Brasan hade ju legat sen början av sommaren och torkat mer än väl. Så även om det regnat var det ju torrt längst in.
Och - det var helt vindstilla!
Så, vi tuttade på längst ner, längst in och jäklar vad det brann. Och fort!
Så på ett par timmar hade den brasan brunnit ner och allt löst som vi la på. Helt otroligt.
De flesta år har vi behövt stå eldvakt till långt in på nätterna.

 Under tiden det brann, klöv jag mängder av ved.
En halv gran som låg kvar sen vi tog ner den i början av året.
Jag älskar att klyva ved! Det är så meditativt och man ser resultat direkt.

 Men innan jag började klyva tömde jag en del av vedförvaringen och plockade ihop all torr ved så att 2 av 3 ställen blev fulla av torr ved.
Sen fyllde jag den tredje med kluven, men blöt ved. Nu har det varit lite blandat vilket inte är så bra.
Nu blev det ordning.
Så skönt.

Dottern dök upp och höll mig sällskap, medans sambon röjde i skogen med de andra gubbarna.
Lilleman fick ett nytt spel i fredags, som han önskat sig högt.
Han har inte spelat Xbox på en dryg månad och drog ju ris med mig förra helgen, för att jobba ihop till spelet.
Så, han installerade spelet i fredags och sen har vi inte sett honom annat än när det är mat eller fika. :-)

Vi drog igång Ofyren när det var dags för middag och maken och svärsonen var hemma igen. Svärsonens bror med sambo dök upp när det hörde att vi hade varm grill.
Sen käkade vi ihop.
Och det blir ju varmt i hjärtat när huset är full av "ungar" och vi käftar och har kul.
Man är varm både utanpå och inuti.
Det är så härligt, för jag hade ju lätt kunnat tänka mig att ha en 5-6 barn, om jag inte behövt vänta dem och fått dem lagom tills treårs trotset var över! :-)
Småbarnsåren ÄR ju inte roliga. Barnen är söta och gosiga, men det är ju mest logistik, städning, dålig sömn och stress.
Det blir så mycket roligare när de är större! Och att ha huset fullt av "barn" som är vuxna är ju bara kul.

Så, nu är vi inne och är rätt möra i kroppen efter en heldag ute. Men det är så skönt.
Man sover som en liten gris sen.

Jag har även matat mina små pippisar idag. Den här mataren fyllde jag proppfull vid 10 och vid 16 hade dom nästan ätit upp allt!

Så nu har jag laddat mina batterier på ett mycket effektivt sätt.
Jag ska njuta till fullo av dagen i morgon och sen har vi en mycket spännande vecka att se fram emot.
Det är även dags att börja tänka födelsedagspresenter till alla mina födelsebarn också!
Stora dottern vet jag precis vad jag ska fixa.
Till lilla dottern med.
Lilleman får maken fixa och maken vet jag också, det ska bara fixas.
Men först har vi ett namngivningskalas att gå på! :-)

Hösten är här.

Plötsligt blev det höst!

Hela veckan har varit kall på morgnarna, vi har till och med haft minusgrader! 

Och så har det regnat och regnat. 

Rätt mysigt ändå! 

Men det gäller att vara ute så mycket det går de dagar som det är sol. Jag passade på att ta en lunchprommis i början av veckan och då var det bara ljuvligt. 

Jag tog en sväng ner i den park som ligger ett stenkast från jobbet. Så vackert! 

Jag har vari i en period där jag behöver samla tankarna.
Den där lilla lampan lååångt bort, lyser liksom klarare och klarare. :-) Någonting är på gång. Jag känner det tydligt.
Men jag vet inte vad det är riktigt.
Och jag är inte helt nöjd just nu. Vilket irriterar skiten ur mig, för jag borde vara det, för nu är allt bra. Och lugnt.
Men, då ringer det en liiiiten liiiiten klocka långt bak i huvudet! :-)
Så svårt att förklara..
Men, det innebär att jag behöver dra mig undan och gå in i mig själv lite. Tänka.
Och sen sätta mig och skriva ner lite.
För jag kan inte förändra andra, jag kan inte förändra strukturer.. men jag kan förändra hur jag tar emot det. Och jag har egna val.
Så, nu har jag skrivit ner nuläget och känslan. Och önskat läge. Och en liten tidslinje.
Och vips kändes det lättare.
Sen blir jag som sagt lite irriterad på mig själv och skäller lite på mig! "Herregud. sluta gnäll!" :-D

Men, en kul grej är ju kursen jag påbörjat! Ojojo. :-)
Jag läser finska en gång i veckan fram till jul. Folk undrade när jag började på nybörjarkurs, för jag har ju språket liggande latent någonstans i bakhuvudet, men jag behöver verkligen det.
Första kurstillfället hade jag kanske inte behövt, men boken är bra, för att väcka minnet.
Så, nu pluggar jag glosor. :-)
Och nu har jag bestämt mig för att faktiskt prata när jag får chansen och så får det bli hur fel som helst.
Jag har inget problem alls att läsa texten i boken och förstå den. Plättlätt!
Men - jag kan inte översätta det från svenska till finska. Då tappar jag ord. Men det kommer nog! :-)
Jag ska läsa mer och lyssna mer och passa på att prata lite när jag träffar på finskspråkiga, som jag faktiskt har ganska många av i min närhet.
Kul är det att använda de små grå hårcellerna lite mer än vanligt! :-)

Men, det är som sagt ganska mysigt med höst ändå.
Vi har fått massor med äpplen av farmor som jag borde göra något med...
I veckan testade vi en limpa som var jättelätt att göra, utan jäst. Man har bikarbonat i stället.

 Den blev riktigt god! Mums!

Dock har veckan varit lite märklig.
Det är så skumt efter en så fin och varm sommar, så är ändå barnen hängiga! Småsjuka liksom.

Ont i magen och huvudvärk lite till och från.

Sen vet jag ju att det inte är den bästa miljön i skolan just nu. Trångt, hög volym och dålig luft.

Vi längtar alla till vårterminen när de flyttar in i helt ny skola. 

Så härligt det ska bli! :-)

Men, veckan har varit lite halvhackad och då är det skönt att båda ha flextid och kunna jobba hemma en stund.

Det är värt mycket!

Sen även att dom är så stora! Jag nämnde till en kollega idag, vars barn är 1 & 3 att Lilleman vaknat med huvudvärk i morse och jag bara ställde in ett glas vatten, en Ipren, pussade på honom och åkte till jobbet! :-)

Det är ju helt galet i hennes värld och obegripligt att dom ska bli så stora. :-) Och så är det ju när man är mitt uppe i det. 

Men, nu är det lördag och vi har landade på landet igår kväll! Så najs! 

Det regnade och var ganska kallt, men det är ju så mysigt att dra igång en brasa och tända ljus! 

 Det är aldrig lika mysigt i radhusuet, även om jag knarkar ljus där med!
På vägen ut stannade vi och handlade lite och jag kunde inte låta bli att gå till hörnet med garnen och köpa ett par nystan.
Jag har varit sugen på att sticka ganska länge men det har inte blivit av. Jag kan ju få ett otroligt sug att sticka.
Precis som jag får sug att rita, måla, läsa eller fixa i trädgården. Göra något med händerna!
Nåja, inte läsa dådå, men skriva! :-)

 Jag stannade också till en snabbis på granngården och köpte lite höstblommor. Det var i sista minuten för utbudet var inte stort.
Men blommorna vackra! Så fina färger!

Dessa ska kunna stå även när det blir frostnupet.

 Jag ska plantera om de pelargoner som är hyfsat fina fortfarande och ta in dem.

Det var en riktigt fin dag idag!
Vi satte oss mitt i solen och drack förmiddagskaffet. Najs!

Sen klippte vi ner en hel del hasslar som är ut mot vägen. Dom är ganska stora, men har ju mest löv högt upp.

Nu klippte vi ner dem för att dom ska bli rundare i formen och grönare nertill för att vi ska få mer insynsskyddat.

Och jösses vad mycket risk det blir bara av att toppa lite! 

Fy fasen. Vi har släpat ris hela dagen. 

Nästa helg är det städhelg och eldningshelg. Jag hoppas att det inte blåser, för vår rishög är gigantisk!

Men det var skönt att få det gjort.

I morgon ska vi städa av lite och plocka undan lite möbler. Sen är det hyfsat vinterstängt. 

Det började blåsa och regna framåt kvällen och är nu ganska mulet. 

Det är inte utan att jag längtar efter kyla och snö! :-)

Hest skulle jag vilja sanna här en månad nu och bara läsa, elda, sticka, baka, gå långa promenader och vara....
Lite semester skulle sitta fint! :-)

Full fart och familjehelg

Så, äntligen. En helg på landet.
Det är 6 veckor sen vi flyttade hem efter sommaren och har alltså inte varit där sedan dess.
Inte klokt!
Som tur är så har ju grannen klippt gräs två gånger, annars hade vi nog fått leta fram en lie eller så.
Vi kan inte vara borta så länge, det går inte.
Det är lika illa som det år där vi inte hann ut på hela maj. Vi hade ett litet helsicke att hinna få ordning på precis allt innan midsommar.
Så, minst en helg i månaden när det inte är säsong är ett måste.

Det var så skönt att kliva ur bilen! Det blåste ganska rejält men både jag och Lilleman ställde oss på gräsmattan med händerna ute och näsan mot himlen och bara andades in doften. Det doftar så speciellt, av hav, skog, gräs och blommor. Underbart!

Till min stora förvåning, såg jag att rhododendronbusken blommade! Igen!
Det har jag aldrig varit med om faktiskt.

Och som det blommar nu överallt.
Det är fascinerande hur det som var så torrt, så torrt när vi lämnade, nu vuxit åt alla håll och kanter när det regnat lite.
Så härligt att se. Båten blir precis så fin som jag tänkt mig.

 Här hade det helt ballat ur! Fyra klematisar och tre rosor blir såhär! :-) Helt galet!

 Så jag fick snällt klippa ner en hel del för att inte hela skiten skulle vicka iväg och sen inse att en av rosorna nog måste vräkas...eller helt enkelt omplaceras. Det går inte annars.
Så, nu hoppas jag att det funkar att flytta den redan nu, även om den inte är på väg att "ta vinter"...
Nästa helg ska jag klippa ner den och gräva upp den och sätta den ute vid vägen i stället.

 Hemma i radhuset har vi en ros som också gått helt bananas och den ska jag kippa ner nu i veckan och sen ska maken få gräva upp den.
Jag klarar det nog inte själv. Sen får den flytta ut den med.
Det finns många hål att stoppa i! :-)

En stund efter att vi klev ur bilen, dök den här lilla killen upp!
Han är så söt som man bara dör!
Som han pratar och sprattlar! Det kommer att bli ännu en pratkvarn! Vi har ju några i familjen redan... :-D
Just fredagen var han inte riktigt i topp. Dagen hade blivit lite konstig och han hade sovit för lite, sen fick han sin 3 månaders vaccinering på eftermiddagen.
Så han skrek tills han nästan kräktes på kvällen. Men efter lite Alvedon och en lång natt, så var han rena solskenet hela lördagen! :-)

 Fredagen blev utöver hans härdsmälta också lite dramatisk.
Jag påbörjade middagen och hade ju förutom lilla familjen också sagt till dottern med sambo att titta förbi.
8 Pers skulle alltså käka.
Korv i ugn och potatis på spisen - och då gick strömmen! Va fasen!
Det blåste rätt duktigt och det hade ju varnats för stormen "knud", men SÅ blåste det inte.

Maken hade tagit en sväng till en granne och jag messade honom att strömmen gick.
I samma minut ringde sonen och undrade varför han inte kunde öppna bommen. Nä, det går ju inte utan ström! (Vi ringer bommen)
Så maken fick snällt hoppa på fyrhjulingen och åka för att öppna med en blipp som vi har.
Jaha, så vad gör vi nu?
Maten var ju halv lagad. Jag surfade runt för att se om det fanns någon info på nätet och fick se att man var ute och felsökte och skulle vara klar runt 21!
Då var klockan 17:30..

Vi vågade inte chansa utan ringde till lokala pizzerian! Det visade sig ganska snabbt att det var vårt område, området bredvid och området en bit bort och med tanke på att det var mitt i middagen, så lär det ju inte vara bara vi som ville ha pizza! :-)
Vi mumsade våra pizzor och ett par timmar efter det så kom strömmen tillbaks! Skönt!

Annars är ju landet perfekt ställe att vara på om strömmen går! Vi har värme, vi kan göra mat på flera grillar, "huvudhuset" där dottern håller till har vedspis.
Det enda som blir lite jobbigt efter ett par timmar är att man inte får upp vatten ur brunnen. Men, en granne har en generator, så med lite jobb så kan man fylla hydrofonen.
Här i stan är man ju lite rökt om strömmen är borta länge.

Nåja, strömmen kom tillbaks men plötsligt vräkte regnet ner och det ösregnade!
Mysigt! :-)
Maken och jag tassade över till en granne som fyllt år precis och fikade en liten stund.
De unga paret sprang hem till sig när det började åska, för att inte behöva gå hem i värsta åskstormen.
Lilla familjen gick in till sig, när lillskrutten somnat.
Och de två små låg i varsitt soffhörn och tittade på film när vi kom hem.

Lördagen gick åt till att klippa ner rosor, binda upp rosor, klippa gräs och snygga till lite allmänt.
Maken åkte iväg med Lilleman en sväng för att han skulle få gå på ett "jätteviktigtkalas"...

Lille killen vill mest prata och har lite svårt att komma till ro när det är så mycket nytt, så vi fick tvinga honom att tagga ner lite med en barnvagnstur.
När vi kom tillbaks hade grannen varit över och lämnat bullar! Alltså dessa bullar är det godaste man kan hitta _någonstans_.
Så att sätta sig i solen, dricka en kaffe och äta en sån här bulle... alltså, man behöver inte mer i livet liksom! :-)

 När maken kom tillbaks, drog vi igång grillen och fixade tokgod mat!
Och då fick vi till den där familjemiddagen som är så mysig! :-)
Tänk att vi är 9 pers nu!
Det är så härligt att stå här och njuta av elden och värmen. Både i luften och i familjen! :-)

 Det blir en massa skratt och bus. Ingen är lättkränkt direkt så det kan bli ganska höga vågor! :-)

I morse vaknade vi till strålande sol, men lite svalare i luften. Men, ändå inte den där höga klara luften som jag älskar.
Det är fuktigt och lite rått, men mysigt.
Jag kunde ju inte låta bli, utan ställde mig här, på min favoritplats och drack mitt morgonkaffe.
Här alltså.

 Och det här. Det här kan jag inte leva utan!
Havet! Doften och ljudet av våg som slår mot sten. Helt magiskt.
Jag kommer inte att kunna bo någonstans där jag inte kan ha kontakt med vatten, i någon form.
Sjö går också, men måste då vara stor! :-)

Vi hann fixad det mest akuta så att det inte ser helt vildvuxet ut.
Humlen växer och blommar så fint!
Det är enkelt men ändå vackert!

 Och rosen i björken har gått bananas! Den har vuxit massor och har nu en mängd med nyponfrukt!
Den har verkligen tagit hela björken och är på väg att växa in i även nästa.

 Så coolt!

Det var jätteskönt att även börja "höstsäsongen" med en familjehelg, precis som vi avslutade sommaren med att ha hela familjen där.
Myspys!
Nu blir det varje helg hela oktober där ute vilket blir skoj.
Sen drar födelsedagsfirandet igång, med stora dottern, sen namngivningskalas, sen Lilleman, sen Minime, sen maken och så lucia och jul.
Tjopp.

Men, nu ska vi först njuta av en riktigt fin höst, hoppas jag!

Härligt att bli äldre..

Alltså jösses vad jag längtar till landet! Det är inte ok att vara borta så här länge faktiskt.
Inte nyttigt alls.
Det har ju rullat på i rask takt sen vi kom hem så jag har liksom haft fullt upp, en nu längtar jag precis som när man längtar efter sina barn eller någon man är kär i.
Jag måste få fylla på mitt förråd nu.

Idag var jag i närheten av landet, på studiebesök till en hamn som byggs i området.
Åh, bara att SE havet gjorde mig varm i hjärtat.

Det är ett jätteområde som byggs och den där högen jord man ser i mitten av bilden nedan, är 45 meter hög!

Efter besöket åkte vi ner till den riktiga hamnen och åt lunch. Det är precis lika härligt som vanligt och jag får värsta suget på att bo där jämt.
Det är så rofyllt och mysigt. Så "hemma" liksom.
Lunch på favvokrogen blev det.

Lite skumt var det att vara så nära "hem" men ändå inte kunna åka dit.

Jag längtar också till mer höst. Nu är det jättevarmt och sommaren hänger liksom kvar. Hade jag bott på landet hade jag ju njutit till 100, men nu vill jag mer ha lite svalka.
Kunna dra på koftan utan att dö i värmeslag.
Kunna tända ljus och bara mysa liksom.
Ju äldre jag blir ju mer "hemma" blir jag. Jag vill vara hemma och trivas hemma. I radhuset gör jag ju inte riktigt det.
Hur vi än gör, så får vi inte riktigt till det. Det blir inte mysigt. Det är inte ett sånt hus.
Men det är bara att tugga i sig att det är så det är och måste vara en stund. Det är så mycket annat som är rätt och som har fallit på plats nu.

Vi har pratat mycket om det på jobbet senaste tiden, jag och andra i min ålder, hur saker förändras när man bli äldre. Hur man liksom landar, till slut.
Det är så märkbart hos oss som är i 50 års åldern nu. (Trots att jag fortfarande är lite i chock att jag närmar mig 50. Vad hände??)
Vad man upprörs över, vad man vill, vad man uppskattar. Ja 50 är liksom åldern när man kommer fram till vem man är.
Och jösses så skönt det är! :-)
Jag har ju flera kollegor som är i 35 års åldern och liksom mitt i det där. Små barn och osäker och orolig över vart livet tar vägen.
Jag mins ju själv var jag var när jag fyllde 30... Usch! :-)
Men, jag hade ju kunnat backa till 30 med all erfarenhet jag har nu! Lätt!

Det är flera som har det tungt och är precis i den där åldern när livet ÄR tungt. Flera har sagt upp sig för att få förändring och jag lider verkligen med dem.
För vissa är det nog rätt, nytt jobb kan vara helt rätt, men jag vet att det inte är helt frivilligt alltid.
Det blir ju ofta så när det är kris på hemmafronten, då kan man ta lite ogenomtänkta beslut. När man egentligen kanske borde bli sjukskriven för att man mår dåligt, då kanske det inte är helt smart att byta jobb och öka pressen ännu mer.
Det gäller att tänka igenom stora beslut när man inte mår bra vare sig det är äktenskap eller jobb.

Men det är lite märkligt att så mycket faller på plats när man väl kommer upp i ålder lite. Det är skönt att bli äldre, kunde flera av oss konstatera.
Och det spelar ju ingen roll hur många råd man än kommer med, till de som är lite yngre, man måste ju ha upplevt det!

Höstkickoff.

Förra veckan gick löjligt fort med tanke på att jag jobbade tre dagar, varav bara två på kontoret.
Jag är fortfarande hostig och flåstet är noll!

Men jag är så otroligt nöjd med att jag blev tillräckligt frisk för att fortsätta min kamp med rotfyllningen som hållit på ett halvår nu.
Jag fick full panik när jag blev sjuk, 4 dagar innan jag hade tid. Det är nämligen nästan omöjligt att få tid till folktandvården här. En missad tid innebär minst 5 veckors väntan på ny tid.
Helt värdelöst.
Jag är ju inte helt nöjd med dem heller, trots att jag vet varför det är som det är. (Jag har träffat chefen på ställen genom jobbet och vet vilka utmaningar de har och varför...)
Man får nästan alltid en annan tandis än den man var hos gången innan. Lilleman flyttade jag ju för att han skulle få samma tandläkare varje gång.
Det spelar ju ingen roll egentligen om man får en ny, om den läser ens journaler, men det görs ju inte.
Vilket blev trassligt förra gången.
Nåja, nu fixade jag att åka utan att hosta ihjäl mig.. Det är ju skitäckligt att vickas upp och ner och sen få hela ansiktet inplastat och spritat.
Uäk! För att inte prata om att man får kramp i käken efter en stund.
Men, nu bedövade han rätt rejält redan innan, tack för det, för att sen rensa alla tre rötter. Det gjorde inte ont nu, men jag kände ju att han pillade runt och en kort sekund att han hittade en nerv.
Men tydligen så blöder det inte längre..
Så han fyllde rötterna och la en tillfällig lagning, som ska göras permanent om 5 veckor om jag inte har ont eller så.
Suck.
Börjar den bråka igen, så kommer jag att be dem rycka den.

Nå, efteråt tröstade jag mig med att byta bok. Nummer två av de böcker jag får låna.

Fredagen var alltigenom härlig.
Vi började med en fantastisk frukost, innan vi satte oss på möte. Jag och en kollega höll en kort dragning som gick bra.

 Sen försökte vi jobba det som var kvar efter lunchen, men det gick sisådär faktiskt.
Av lite olika orsaker så blev vi sittande för att prata om en massa saker.

Sen hände grejer! Plötsligt ringer maken och berättar att den bil jag ska ha över helgen gått sönder!
Va fasen!
Som tur är, fick han tag på verkstaden, som kunde ta emot bilskrället (som nu ska säljas!) och så fick han ut en hyrbil.
Men paniken var nära! Så typiskt..

Sen, när jag klev ut från kontoret, åkte två poliser iväg i full kareta från sitt garage som ligger rakt över gatan.
Jag såg när jag cyklade hemåt att dom inte åkte så långt.. och sen dök det upp en helikopter.
Vad är det nu då, tänkte jag.
Det visade sig ha varit en skjutning i centrum. Suck då..

Nåja, jag åker hem, packar ihop mig snabbt som sjutton för att jag ville hinna igenom stan innan köerna kommer igång.
Jag hoppade in i hyrbilens, om jag direkt blir lite småkär i och åker.
Och hinner precis genom stan innan det blir fullt i alla filer. Som tur är så åker jag mot trafiken denna gång.
Så, det gick snabbt och smidigt och jag klev in hos värdinnan som person nummer 2 av 7 gäster.
Den årliga "tjejträffen" som verkligen är höstens kickoff.
Jag har haft flera personliga kickoffs i år! :-)

Det är en helg vi alla verkligen längtar efter och prioriterar. Vi är egentligen 12 som umgåtts och hörts av till varandra nästan varje dag i 12 år. Sen är vi några som känt varandra ännu längre och en väninna har jag känt i 25 år.
Vi kan prata om allt och prata verkligen om allt. Vi försöker vara varandras stöd i livet.
Och det har varit ganska turbulenta år för många av oss.
Vi 7 som var där nu, har tillsammans 23 barn! Bara det är ju en enorm styrka.
Men, det är ju lätt att förstå att det händer grejer när man har 23 barn, varav de yngsta är i 9-10 års ålder och de äldsta närmare 30.
Bara att uppdatera sig med varandra, äktenskapen, barnens liv, jobben, svärdöttrar och svärsöner och numer även barnbarn.
Vi pratar nonstop från tidig morgon till sen kväll för att hinna bli klara! :-)

Sen ska det ju hinnas äta gott och dricka gott.

Och vi har ett par butiker vi alltid besöker och ett fik.
Allt enligt tradition. :-)
Vi hade en helt fantastisk solnedgång som vi beundrade innan det blev för kallt att sitta ute.

Tyvärr hängde min förkylning kvar, så jag hostade som ett tok och hade nog feber på lördagen.
Skitont i bihålorna som jag fick bort med massa Ipren.
En annan väninna mådde också lite risigt, men det är det som är det fina i detta gäng, man kan lägga sig på soffan och vila lite om man vill.

Det är härliga människor som jag är otroligt lyckligt lottad att ha i livet. Jag hoppas att vi ska bli jättegamla tillsammans!
Senaste åren har vi träffats varje höst, men nu planerar vi in en träff till våren igen, för att liksom öka på det hela lite.
Pratbehovet blir liksom inte mindre med åren. :-)

På söndagen satt vi och åt frukost i flera timmar. Så najs.
Sen städade vi av lite, packade ihop oss och pep iväg åt lite olika håll. Jag stannade och storhandlade på vägen hem.
Maken var med barnen på Comicon och hittade i vanlig ordning en mugg till mig! :-)
Wonder women! Det är jag det!

Jag är ju lite trött, men samtidigt liksom "laddad" efter en sån här helg.
Det känns bra.

Den här veckan är en rätt vanlig vecka, där flera av mina kollegor inte är på plats, så jag kommer typ att ha ett stort rum alldeles för mig själv!
Så, i morgon kommer jag nog att jobba hemifrån på eftermiddagen. Orka sitta där helt själv liksom. :-)
På torsdag ska jag på ett jättespännande studiebesök, för att sen hinna se en livesändning av det mina kollegor är på.
Sen - är det fredag igen!
Och vi drar till landet. Och inte bara vi utan hela familjen, till och med barnbarnet!
SOM jag ska njuta av det!
Det kommer att vara alldeles vildvuxet överallt vet jag, så dagarna kommer att gå åt att klippa ner och klippa bort och klippa gräs.
Men det kommer att vara jättehärligt. Och att umgås alla i en hög! :-)
Lille F växer ju så att det knakar nu och har tom börjat vända sig från mage till rygg.
Vips så kryper han!
Gullrumpa.

Så, just nu är det inte synd om mig alls...förutom att förkylningen sätter käppar i hjulet på träningen, men det blir väl bra snart.

Feberdimma.

Så var helgen och valet över.
Och jag har klivit ur feberdimman!

I lördags pep jag och de två små iväg och mötte upp stora sonen med familj. Vi käkade lunch på IKEA och shoppade lite.
Vi hade tänkt fika också, men när vi kom så långt, då hade fiket stängt! Va!
Nåja, vi fixade flera ärenden på lite olika ställen och det var galet mycket folk överallt. Usch.
Jag är inte gjord för köer och trängsel!
Nu visst vi ju att det skulle vara mycket folk i rörelse, så det är ju bara att bita ihop.

Men, jag kände mig lite ovanligt varm. Men- solen sken och det blåste tom varmt, men jag var ändå varm och kladdig.
Väl hemma, så kände jag hur det började riva i luftrören och hur jag bara kroknade.
Fint.
Varmt te med honung och sen la jag mig löjligt tidigt för att sova bort bacillen.

Vaknade på söndagen, ännu ruttnare och med rätt hög feber.
Så, det var bara att ge upp och bädda ner mig.
Maken, han var iväg hela söndagen på flera olika uppdrag och grejer, så barnen fick pyssla om sin stackars sjuka mor! :-)

Alltså att man kan producera så sjuka mängder snor!

Fy sjutton! Och hostan! Djup och skrällande, skit äckligt.
Så gårdagen låg jag i soffan hela dagen och sov mesta delen av tiden. Och lyssnade på resultatet av valet med ena örat.
Och riksdagsvalet blev man ju inte klok på. Blir intressant att se hur man löser det.
Kommunalvalet gick bättre. :-) Det är galet jämt, men där kan man åtminstone se vilket block som blev större. Det blir alltså ingen större förändring för oss.
Skönt.

Som tur är hade jag inga stora grejer inbokade i början av veckan, så jag kan verkligen vara sjuk "i lugn och ro". Men - i morgon ska man öppna min bråkiga tand igen för att se om inflammationen är borta så att det går att stänga den.
Jag tror inte det tyvärr. Men - jag fick fullständig panik i söndags över att behöva flytta tiden, för det finns inga tandläkartider här.
Flyttar jag tiden i morgon får jag vänta till slutet av oktober och det vill jag inte.
Men, idag vakande betydligt piggare och febern är lägre, så jag hoppas att jag kan fixa det i morgon.
Jag har inte avbokat tiden i alla fall.
Huvudsaken att jag inte är täppt i näsan eller full i bihålorna, för då blir det jobbigt att vickas "upp och ner" och sen få dukar och skit över näsan.
Det får jag ju nästan panik över ändå, utan att vara förkyld.

Så, nu hoppas jag att det vänt. Jag har en hel del kuligt inbokat i slutet av veckan och hela helgen, så jag vill verkligen vara på benen.
Sen får vi se om make och barn håller sig på benen...
Nåja, det känns ändå som att nu är vi tillbaks i vanliga rutiner igen snart.