Ut på andra sidan.

Sådärja, nu får vi väl säga att vi är ute på andra sidan av karantänen. 
Vi åkte ju på det alla fyra vilket ju var väntat. 

Lilleman var förkyld, men inte mer. Han var med på alla lektioner hela veckan så han saktade inte ens ner farten lite grand.. 

På torsdag kväll samma vecka efter att vi varit ute med hundarna började jag frysa. 

Jag blev liksom aldrig varm, frös om fötterna och satt med dubbla filtar. Jag kände också hur det drog i luftrören och jag hade en lite lätt, torr hosta. 
Jag gick och la mig tidigt och när Bella väckte mig vid 02 för att hon behövde ut och kissa kände jag direkt att jag inte längre frös. 

Jag var jättevarm!

Och visst, 39,2 visade tempen och hostan hade blivit blötare och intensivare. Jag tog ett test redan då på natten, som visade negativt. 

Jag mailade jobbet, kröp i säng och låg sen kvar där mer eller mindre till söndagen. 

På fredag kväll visade test nummer två tydligt att jag åkt dit. 

Jag hade hög feber och hostade rätt rejält, men jag hade inte ont i halsen eller lederna, så jag blev aldrig orolig. 
Min dos 3 hann ju inte göra något eftersom jag fick den ett par dagar tidigare, men jag har varit betydligt sjukare när jag haft "vanliga" förkylningar. 

Nåja, maken tog sitt täcke och bäddade ner sig på soffan i vardagsrummet, men Minime kunde inte låta bli att springa in till mig titt som tätt och lagom på lördag började hon hosta och på kvällen hade hon 38 i feber. 
Och på söndag var hon rejält förkyld, men inte förrän på måndag kväll testade hon positivt. 

Maken försökte hålla sig från oss alla och lyckades faktiskt hålla sig på benen ytterligare ett par dagarna men sen kroknade han också. 

Han har knappt haft feber, men en otroligt seg hosta. Man kan väl säga att han kände sig rätt under isen ända tills i lördags.
Men, han har inte fått något utslag på Coronatesten. Dock är det nog det han haft, för vi har inte träffat några andra människor sen förra måndagen så det kan inte varit något annat. 

Så att båda barnen gick på distans två veckor och även halva denna vecka var jättebra! Vi hann piggna på oss med råge. :-)
Minime var sjuk på måndagen veckan efter att jag kroknade och sov bort stora delar av dagen, men resten av veckan var hon med på alla lektioner. Hon fick känna efter själv och valde att vara med. 

Jag tog fredag och måndag sjukledigt och har jobbat resten av veckan. 

Så summa summarum så blev vi inte jättesjuka och det tackar jag vaccinet för. Skönt att vi alla hade minst två doser. 

Hundarna var helt underbara under de dagar jag låg sjuk. Dom låg tillsammans med mig i min fotända av sängen och gick knappt ut för att kissa. 
En av dagarna åt dom inte ens. 

Så när jag så småningom piggnade på mig och kunde ta en kvällspromenad med Bella, var det ju helt underbart!

Plus att det snöat lite. 

En morgon dök solen upp och jag stod länge och bara sög i mig all d vitamin! :-)

Men, allt har ju liksom tagit stop nu i två veckor då vi både suttit i karantän och varit sjuka. Vi har stora beslut på gång, som vi inte kunnat ta, för att vi varit sjuka. 

Man vet ju faktiskt inte hur dålig man kan bli, så att ta nya stora beslut när man är mitt i det är inte så smart. 

Men nu så. :-)
Och målandet av kontoret stod still i två veckor, men nu är rummet snart klart. Skönt!

Jag är inte så bra på att saker tar stop och det blir vakuum på saker. Men jag tränar på det. 
Den här veckan kan vi flytta tillbaks in på kontoret. Det är så jäkla rörigt när jag sitter i köket och maken i vardagsrummet.
Rörigare än vanligt. 

Och det är ganska skönt att ha haft infektionen nu, när vi snart kommer att släppa restriktionerna, vilket jag tror händer i mitten av februari.

Det är så många som varit sjuka nu eller är. Jag vet knappt någon som inte varit sjuk nu. 

Den här veckan vågade jag mig tom på att ta ett möte på kontoret. Vissa saker blir så mycket lättare att ta när man sitter och funderar. 
Jag skulle på en utbildning på plats i slutet av veckan, men det ändrades nu till digitalt trots allt. 

Det ska bli lite skönt att saker börjar återgå till det lite mer normala. 

Det är helt galet när man tänker efter att Lillemans nästan hela högstadietid har varit pandemi! 

Han gick vårterminen i 7:an när det brakade loss och nu går han snart ut 9:an. 

Vintern har dock kommit åter!

Usch det är kallt och halt. 

Vi är nog ganska många som längtar efter vår och värme n! :-)

Vi börjar året i Karantän.

Året börjar precis som vi visste att det skulle göra. I karantän!

Man behöver ju inte vara forskare eller professor för att förstå att när skolorna drar igång (och jobben) efter julledigheten, då vaknar även Coronan, som inte ens haft ledigt över julen.

Och visst.
Det tog inte många dagar innan vi fick första mailet att man önskar att föräldrar hör av sig om det finns sjuka i familjen, sen kom nästa "era barn har varit nära bekräftat smittade" och sen "från tisdag går vi över på distans pga många sjuka"...

Så, efter knappt en vecka i skolan, kände Lilleman på måndag kväll att han hade lite ont i halsen. På tisdag morgon vaknade han och hostade så vi tog ett snabbtest och det gav direkt utslag. 
Nu på dag 3 är han inte speciellt sjuk, utan helt enkelt förkyld.

Om man jämför med hur otroligt sjuk han var samma tid 2020 så är det här en västanfläkt. 
Jag är ju helt övertygad om att det var det han, Minime och maken hade då, fast ingen visste om det.
Elever i skolan hade ju varit ute och rest över lovet och nästan hela skolan låg sjuka efter ett par veckor. Och jäklar vad sjuka dom var!

Att ha 40,2 i feber och hosta tills man kräks, det är inte helt vanligt. Och att febern inte gick ner med Ipren utan vi fick ge en Ipren och en Alvedon, då dök febern till under 39.
Och när maken ringde hem mig från jobbet, just för att Minime hade så skyhög feber och hon ligger i sängen och spelar mobilspel när jag kommer hem! 

Har man över 40 grader brukar man vara ganska borta. Hela grejen var märklig och maken fick bihåleproblem som han faktiskt opererat nu, där läkaren sa att det brukar se ut sådär när man haft Covid.
Nåja, som tur är så går dom ju på distans, så dom missar ju ingen skola då vi nu sitter i karantän till början av nästa vecka. 

Och vi fick nyss ett nytt mail från rektorn där man bedömer att det behövs en vecka till på distans.

Många är sjuka, men inte så sjuka att dom inte kan vara med på distanslektioner, så då bedömer man att det är bättre än att halva skolan är hemma sjuka. 

Än så länge känner varken jag, maken eller Minimi något, så det kan vara så att vi slipper! Vilket ju är himla märkligt med tanke på hur snabbt och lätt Omicron smittar. 

Vi kan inte ropa hej riktigt än utan får vänta till helgen. 

Jag tog min spruta 3 på måndag eftermiddag och jag visste att det skulle vara på håret! :-)

Redan i helgen sa jag "månne jag hinna ta den" och inte behöver skjuta på dosen. 

Den här gången fick jag Moderna vilket kändes bra. Jag har läst på att det inte alls är dumt att blanda de olika vaccinerna, det ökar effektiviteten. 

Så, nu är det bara för oss att sitta still i båten och se hur lång karantän det blir. Det hade varit lite skönt om vi alla bara fick det här nu så är det över sen. 

Det är inte dumt att sitta i karantän just nu! Det har blåst och snöat i natt så det är helt vitt ute! 

Men det är ju så vackert! Det får hellre vara såhär än det gråa och tråkiga som varit ett par veckor. 

Även andra grejer blir ju inställda när vi sitter i karantän. 

Minime skulle på två sjukvårdsbesök vilket ju ställts in och jag ställde in massagen idag.

Och vårt "uppdatera kontoret" projekt sattes också på is. Vi ska måla om på kontoret och målaren skulle kommit i måndags.
Men, han hörde av sig redan i helgen och sköt på starten då en familjemedlem där testat positivt. Så nu hoppas vi att han kan börja nästa måndag. 

Jag sitter i köket och jobbar och maken i vardagsrummet så man är ju bra sugen på att få sätta sig där igen. :-)

Typiskt också när barnen går på distans nu, då kunde vi bott på landet ett par veckor. 

Men nu har vi ju flyttat omkring en massa i huset och behöver fixa det. (Det blir ju alltid så när man tömmer ett rum, så rör det till ett annat rum, som sen rör till ett annat...)

Planen var att åka ut nu i helgen men vi kan inte göra det vi tänkt pga karantänen så vi stannar. 

Det blir sällan som man planerat. :-)

Men det är ändå skönt att folk inte verkar bli så sjuka den här vändan även om nästan alla jag känner sitter i karantän nu. 

Det är bara att tugga på och harva sig igenom januari. 

Välkommen 2022!

Nu är vi på andra sidan nyår och äntrat 2022!

Äntligen får man ju säga. 

Vi hade en riktigt lugn nyårsafton. Maken har åkt på en förkylning, som tur var ett par dagar efter jul. 
Och ingen annan är sjuka, så märkligt nog så smittades han inte dagarna innan han blev sjuk.

Inte ens vi som bor med honom har känt något så det är väl en "manflu" :-) Men, det gjorde ju att vi valde att inte bjuda hit någon eller vara med hos några grannar eller så.

Stora dottern kom förbi tidigare på dagen och dom hade heller inte lust med något större kalasandet, dom är ganska slitna efter en galen höst och vinter, så dom fick erbjudandet att hänga med oss om dom vågade pga makens snorande.

Och det gjorde dom, så dom åt middag med oss och skålade in kvällen i lite skumpa. 

Men, redan vid 22 traskade dom hem för att sova och även vi kröp i säng efter att hundarna varit ute sista kissvändan.

Vi valde att vara på landet främst för hundarna. Det skjuts lite här också, men det är ju inte i närheten av mängde som skjuts i stan och framförallt så skjuts det inte när som helst under dagarna innan. 

När jag var ute med dem tidigare, så hörde vi lite smällare i grannområdet och även några grannbarn sköt något som mer "rasslade" och det reagerade dom inte på alls. 

Dock när vi var ute sista gången så sköts det något som lät mer som en "bomb" och då reagerade båda hundarna med att skälla. 

Och Bella kom springande och hoppade upp på mig med framtassarna och man såg att hon frågade "är det här ok matte??!

När jag klappade på henne och sa att det är helt ok, ingen fara, så var hon lugn. 

När klockan var 00 så låg dom i vårt sovrum, vi hade tv:n på och maken satt vid datorn. 

Vid första raketen, så hoppade båda upp och började skälla, mer argt än som att dom var rädda. Dom reagerade som dom brukar göra om vi har fönstret öppet och sopbilen kommer skramlande. 

Jag tog Lillfjant i min famn och klappade och gullade med henne. Hon fick en speciell godis som hon älskar och hon la sig ner i sängen och mumsade det under hela tiden det lät. 
Bella, smet ner när Minimi öppnade dörren för att se hur det gick med hundarna! 

Så hon fick springa efter och fiska fram henne under köksbordet och sen ge henne till maken och när hon satt i hans famn så var det ok. 

Hon vek bak öronen och var lite allmänt bekymrad och ville inte alls ha sin godis, men hon skällde inte och var inte rädd. 

Hon kände ju att maken inte fick högre puls och att allt var ok. 

När det tystande efter ca 10 minuter så la dom sig båda i vår säng och somnade. Så det gick smidigt. 

Jag trodde att dom inte skulle bry sig nämnvärt eftersom dom är vana vid ljud av röjsåg, vedkap och allt möjligt annat här ute, men vi behöver nog vänja dom med smällare också. 

Det finns filmer på Youtube som är för just hundar, där man kan spela upp raketljud först lite lågt och sen höja ljudet hela tiden. 

Gör man det och samtidigt avleder med lek, godis eller annat, så struntar dom till slut i oljudet. 

Idag har vi bara tagit det lugnt och tog en lång promenad med vovvarna så att dom fick springa av sig ordentligt. 

Målet för 2022 för hundarna är att vi ska jobba bort två jobbiga beteenden som främst Bella har, men även Heidi. 

- Bella skäller på bilar vid bilmöten. Inte så mycket här ute, men i stan är hon hopplös. Det måste bort. 
- Bella är också rätt jobbig vid hundmöten. Rädd och skäller. 
(Hon har blivit överraskad flera gånger av större hundar som gör att hon skäller först, alltid. Vi de tillfällen där vi möter en hund som skäller, då är hon helt tyst och går förbi. ) 

Går man med bara henne är det bättre, men är Heidi med så börjar ofta hon och Bella hakar på. Så båda måste jobbas med där. 
När vi var ute idag, så mötte vi en tant med en stor setter, som satte sig och väntade in oss. Maken sa till tanten att "nu passar vi på att träna dem" och då fick vi båda att gå förbi mycket lugnare genom att be dem titta på oss och avledde dem med godis. Med Heidi gick det jättebra, Bella hade svårare att koncentrera sig. 

Heidi är inte så intresserad egentligen, så har jag lite godis och pratar med henne, så tittar hon på mig och glömmer den andra hunden. 
Bella är stissigare, men det går om man bara är konsekvent. 

Problemet blir när man är ute med dem båda, själv. Då är det svårare att få ögonkontakt med främst Bella plus att hon då vaktar både mig och Heidi. 

Men - det går att jobba bort och de ska jobbas bort. 

Jag måste gå med henne själv oftare när vi är i stan, för att öva på just hundmöten och gå med henne där jag vet att vi möter många hundar.

I närheten bor även en kollega med en Uraser som är jätte lugn, så honom ska vi öva på. 

Här ute på landet har vi en granne som har två stora hanar som är lugna och vana vid andra små bjäbbare, så henne ska jag också kontakta för att få öva på dem när vi är här. 

Bella måste få ny erfarenhet av hundar som inte ger sig på henne. 

Nåja, jag har gjort som jag brukar och slängt ut dela av julen här. All belysning och julgranen får vara kvar en bra stund till.

Belysningen är mysig när det är så mörkt här ute. 

Och julgranen är både vacker och dyr, så den får stå kvar lääänge. När jag slänger ut den så får den stå på altanen långt in på våren! :-)

Men alla tomtar och annat jox åkte ner i kartongerna idag och mer våriga dukar och ljus fick komma fram. 

Jag misslyckades med att få hyacinterna att slå ut till julafton, dom slog ut nu! Så nu fick dom snällt bo i en vas i stället. 

Vi hade planerat att vara kvar en vecka till, men nu har det kommit lite andra saker som gör att vi måste åka tillbaks till stan. (och där packas hela julen ner så snart vi landat där)

Roliga saker!

Vi har grunnat och grubblat länge på ett projekt som vi känt varit nödvändigt, men tvekat runt. 
Det är ett stort beslut som måste få ligga till sig lite. 

Men, så hände det lite grejer under hösten som fick upp frågan på agendan igen och förra veckan bestämde vi oss efter ett litet familjemöte. 

Så det har varit samtal och kontakter och nästa vecka ska vi på ett spännande möte. Sen får vi se hur det blir. 

Men jag gissar och hoppas att det blir åka av under våren. 

Vi hade ett tungt år privat hela 2021, så nu ska det hända roliga saker under nästa år och vi ska uppfylla en dröm. 

Sen har jag personligen ett stort projekt framför mig, igen. Sockret!

Jag har ju inte ätit socker på ganska länge, men när livet körde ihop sig i våras så ramlade jag dit igen. 

Och för mig handlar det ju inte så mycket om vikt, utan mer om mående. Jag mår inte bra av att äta socker generellt. 

Och nu behöver jag vara pigg och allert så nu ska sockret bort! 

Jag tror tom att jag ska ta ett par fastedagar för att nollställa mig. Det brukar gå bra när jag väl bestämt mig.

Det är också dags att ta tag i min bråkande höft, så att jag kan komma igång med yogan igen.

När jag har en höft som inte är så smidig som den ska, så kan jag bara göra halva övningarna och då tröttnar jag, även om det garanterat är bra att göra dem ändå, så bra som jag bara kan. 

Men, maken gick till en helt magisk naprapat för ett tag sen och fick ordning på sin nacke som han haft problem med i 15 år. 

Så jag ska testa. Det kan inte bli värre. :-)

Jag ser verkligen fram emot det här året, även om våra privata problem inte är över på något sätt, men vi har kommit långt på väg och det är mer "finslip" kvar nu. Sen ska personen vi stöttar kunna flyga själv.
Och även då Corona inte på något sätt är över, så känns det ändå som att vi som är vaccinerade eller haft det redan, inte blir så sjuka av den nya varianten. 

Jag borde få min tredje dos nu i januari. 

Det har varit två tunga år, så nu bara måste det bli bättre. Jag vet också att jag klarar av att jonglera en vardag som är ganska rörig. 

Nu ska det bli så skönt att ta tag i något som är praktiskt. Som bara ska göras. 

Jag säger verkligen - välkommen 2022.

Så var julen över och nyår står för dörren!

Så var julen över. 

Det känns som att den varit lång, tack vare att jag var ledig innan. Det var så skönt!

Vi åkte ut till landet så snart barnen slutat skolan. 

Väl här packade vi in oss och drog igång allt som kan ge julkänsla. Som Mandelmans jul! :-)

Jag låg så bra i fas med alla förberedelser att vi kunde åka till barnbarnen på onsdagen för att låta föräldrarna springa lite fritt! :-)

Hon är för gosig den här lilla donnan! :-)

Det blir fart under galoscherna här det ser man tydligt, som det brukar vara med barn som har äldre syskon som behöver jagas i fatt.

Sen fick julgranen flytta in på kvällen. 

En Kungsgran som är jättevacker! Den ser nästan inte ens äkta ut! 

Julaftonsmorgon tog vi det lugnt och åt en god och lång frukost. Stora dottern kom över då maken snällt fick ge sig ut för att skotta det lilla snö som föll under morgonen. 

Vi hade julklappsutdelning innan vi klädde oss julfina och åkte till svärmor för att äta julmiddag. 

Hundarna fick följa med då jag inte ville lämna dem så länge själva. 

Men, jag var tveksam då framförallt Bella lätt blir stressad och uppjagad när det är många nya människor och ljud.

När vi kom dit skällde hon en del, båda blev lätt hysteriska ute på tomten. Det doftade kattspår! 
Väl inne sprang dom runt och nosade lite här och där, innan vi stängde in dem i ett sovrum för att kunna äta middag utan att behöva ha koll så att ingen kissade på någon matta. 

Och det gick jättebra. 

Dom la sig ner och väntade. Heidi pep lite, men var ändå lugn. 

Det märks på Bella, trots att hon är nervös och lite allmänt spattig, att hon nu är äldre och helt enkelt lägger sig ner och väntar. Hon vet att vi kommer "hem" eller kommer och hämtar henne. Hon behöver inte se mig hela tiden längre. 

Heidi vill helst att jag ska vara i närheten, men det går ju över så småningom det med. :-)

Väl hemma igen städade jag undan lite och förberedde inför dagen efter innan jag kröp i säng. 

Dagen efter dök vår "lilla familj" upp lagom till frukost. Vi hade planerat för att det skulle komma en tomte hit, men det funkade inte riktigt, så när han kom in berättade vi att tomten minsann redan varit här. 

Vi åt en tidig lunch när stora dottern med maken anlände och rullade från bordet efter ett par timmar. 
Det är ju gott med julmat! 

Sen hade vi en julklappsutdelning till och det är ju så kul att se barnbarnet nu som förstår och pratar massor. 
Bebisar är ju söta och goa, men det är ju kul när man kan ha lite mer utbyte med dem. :-)

Solen visade sig en stund och jag passade på att ta en hundpromenad. Det var så vackert!

Hundarna uppförde sig över förväntan även då. 

Det var lite bjäbbande i början och dom fick vara i vardagsrummet en stund för att tagga ner lite. 
Sen kunde dom tassa runt utan att vara för hysteriska.

Bella väljer ofta att gå en våning upp och lägga sig när hon tycker att det blir för stimmigt, Heidi ska dock helst vara mitt uppe i och riskerar att bli på trampad när hon är så liten så hon fick snällt ligga i någons famn vilket hon älskar att göra. 
Gosigare hund får man leta efter! :-)

Så, det var inte juldagen som blev den där lata dagen i pyjamas i år utan julannandagen. 
Och nu jobbar jag igen. Men det är ju himla lugnt så det blir inte hela dagar. 
Vi går över till ett nytt sätt att redovisa arbetstid efter nyår, så jag passar på att ta mina övertidstimmar nu så att jag ligger på plus minus noll. 

Och snart är det nyår!

Vi säger bye bye till 2021 och ser fram emot 2022.
Jag kommer inte att göra någon summering av året som gått, vilket jag skrivit flera gånger tidigare. 

Eftersom att jag vill glömma stora delar av året, så vill jag inte summera det. 
Det HAR hänt roliga saker absolut och dem summerar jag som följer:
Vi hade sagolik tur och en otroligt driven person, som gjorde att det som kunde gått käpp rätt åt fanders inte gjorde det. Däremot fick vi bra och snabb hjälp och året har inneburit mängder med lärdomar som jag tar med mig framåt och kan hjälpa andra med förhoppningsvis. 
Det var tur att jag inte visste i början av året hur långt lopp det här skulle bli, då hade jag inte orkat tror jag. 
Men, man bär det man måste bära när man är mitt uppe i det och nu har vi fotfäste igen. 
Det kommer att bli bra. 

Sen hade vi ett underbart bröllop på vårt fantastiska sommarställe. Det är ljuvligt när ens barn tar steget och gifter sig. 
Sen fick vi ett underbart barnbarn också! En frisk och fin flicka vilket ju är ren och skär lycka! 

Så. Det var 2021.

Nu lägger vi lapp på den luckan och hälsar 2022 med glädje!

Jag vet att det blir ett bättre år, även om jag fick ett besked som jag inte alls ville ha så sent som förra veckan, som kommer att påverka mig mycket under nästa år. 
Jag drog en lång ful harang och tänkte att det var väl själva faen att jag inte kan få ett lugnt år, någon gång. 
Men samtidigt har jag anat och jag förstår och jag önskar personen lycka till framåt. 

Jag vet också att jag får nya arbetsuppgifter som också kommer att innebära utbildning och nya arbetsgrupper. Det ser jag fram emot!

Det ska bli så kul!

Och - så har maken och jag ett kul projekt på gång. Jag blir alldeles pirrig när jag tänker på det och jag ska faktiskt njuta av resan, lika mycket som målet!

Målet är att nästa jul ska det ha hänt saker. :-) Spännande är det! 

Och som vanligt, varje år, så är mitt nyårslöfte att hänga på sociala medier mindre och läsa fler böcker!

Hepp! 

Dagarna innan jul.

Semester!

Det bästa ordet som finns! :-) Jag är så himla duktig på att ha semester. 

Men, det är inte så att jag bara sover och äter praliner inte. Nejdå, det vore ju inte likt mig.

Jag har en lista minsann... Två A4 sidor med "att göra innan jul".

Men, jag kände ganska direkt när julen låg som den låg, på en fredag, att det skulle bli helt omöjligt att fira någon som helst jul utan hjärtinfarkt om man ska jobba alla dagar innan. 

Så, jag tog semester veckan innan jul, vilket uppskattades av kollegorna, som alla ville vara lediga i mellandagarna. 

Det är ju det som är det fina när barnen nu är stora, man behöver inte hänga upp sin semester på när skolan är ledig eller inte. 

Nåja, det är inte så illa som det låter, men jag är ju en listperson. Det som jag inte får glömma och det som ska göras skrivs ner för att slippa ha det i huvudet. 

I huvudet snurrar nu andra tankar....om sånt som ska hända sen, förhoppningsvis. :-)

Vi är ju helt hopplösa faktiskt.

När saker äntligen börjar lugna ner sig efter ett "jävla år" rent ut, då hittar vi på nya projekt. :-D

Men, det hör till 2022. 

Så en redig lista med saker som ska fixas har jag. Men allt är ju julrelaterat och det kommer att göra så att jag får den där efterlängtade julkänslan. 

Det är inte bara stress. 

Jag ska på massage, vilket jag valde medvetet. Att ligga och få massage ett par dagar innan jul, det är ju inte alls dumt. 
Och så ska jag passa barnbarnen en sväng också. Det är mysigt! :-)

Vi storhandlade i helgen och det blev ju lite komiskt. Jag hade en vagn och plockade julmaten och maken hade en och plockade "den vanliga" maten för dagarna innan. 
Men det var rätt mysigt det med, för vi har sparat Coop poäng som vi plockade ut nu. Kvittot var flera meter långt och vi betalade ett par hundra kronor! :-)

Kanon ju!

Det går ju lite mat under året, så det känns bra att få lite rabatt när det ska julhandlas. :-)

Jag åkte ut med alla julmat till landet direkt och passade även på att städa ur alla kylar innan jag petad in det nya.

Ja, det är "alla". Vi har fyra kylar och tre frysar nämlisch. :-) Alla är inte igång på vintern, men tre stycken städade jag ur. 
Det var faktiskt mest den i huvudhuset som jag vräkte gamla grejer ur. Jag kan säga att vi behöver inte köpa hamburgargurka på ett tag. :-)

Men det var skönt att få det gjort i lugn och ro. 

Jag busade också lite och fixade två apelsiner med nejlikor i. Lilleman älskar jul och är mest förtjust i dofterna och maten. 
Han har ju ett eget hus på landet, men just på julafton då sover han på soffan i vardagsrummet för att få vakna av att jag är uppe och donar på julafton och han känner doften av kaffe och skinkmacka! :-)

Kvar nu är att köpa julgran, men det gör vi på vägen ut till landet. 
Och - jag har ett par julklappar som fortfarande inte landat hos mig. Jag är nästan helt säker på att jag är blåst på en leverans. Har jag tur, så blir det påsk presenter av den.

Och sen har jag en klapp till maken, ett till yngsta barnbarnet och varsin till döttrarna och svärdottern som inte hunnit komma. Det blir nyårspresenter.. :-)

Men -det verkar som att vi får en vit jul!

Senaste dagarna har varit kladdiga och varma, men nu är det kallare igen och ska bli både kallare och vitare innan julafton!

Juligt!

Det har varit några härliga soluppgångar i helgen. Det bästa med det här huset är just soluppgångarna. 

Vofsarna fick sin julklapp i förväg. En matta där man gömmer godis/ mat och så får dom leta fram det. 

Det tar en liten stund för lillfjanten. Bella hon glufsar i sig på nolltid. 

Bra hjärnträning för dem. 

Det är viktigt för främst Bella att få klura lite. Hon behöver använda hjärnan. 

När vi var ute med dem på kvällarna går vi förbi en lekpark och där får hon hoppa upp på bänkar, bord, murar osv. 
Vissa är jättehöga och hala när det regnat och är kallt. 
Och som hon hoppar! Hon älskar det och blir så glad och nöjd efteråt. :-) Vi är fortfarande så imponerad över hur mycket hund som är i den här kroppen. 

Men, till våren måste vi gå på kurs med henne. Hon har ett par ovanor som vi måste jobba bort och som grundar sig i att hon är rädd/ vaktar. 

Det blir lättare att vara ute och träna dem båda när det blir längre ljust och förhoppningsvis kommer jag ha tid att gå en kurs under våren. 

Men lillfjant är inte riktigt en hund...hon är mer en känkurubjörn. :-D 

Som hon älskar att mysa, gosa och ligga under varma filtar av olika sorter. 

Hon är också mycket lugnare, tryggare och mjukare i lynnet än Bella. Min förhoppning är att när hon är vuxen så lugnar hon Bella och ger henne trygghet. 

Men samtidigt så är Bella "roligare". Henne måste man jobba med. När man är ute med henne så måste man kommunicera hela tiden och hon är hela tiden "på". 

Heidi går man bara ut med. Punkt. Möjligen skäller hon på någon annan hund. 

Men maken är helt lyrisk över just Bella som hade velat ha en stor hund från start. Hon är en stor hund i liten kropp helt enkelt vilket han är nöjd med. 

Hade Heidi kommit först, då hade han vägrat skaffa en likadan ras igen, för hon är för tråkig. :-)

Men det är skönt att inte ha två högenergi hundar eller två med låg energi. 

Det blir spännande att se hur dom blir när dom är mer vuxna. Nu är ju det ju en ung hund och en valp. 

Men Heidi går att ha med överallt i om att hon är så liten och lugn. 

Bella blir för stressad. 

Nåja, summa summarum är att det börjar kännas jul nu och allt är under kontroll. 
Jag är inte så stressad och det känns som att det blir en skön helg. 

Vi har verkligen tänkt till i år och fördelat dagarna så att alla ska hinna njuta och inte bara åka hit och dit. 

Det är inte lätt när vi är så pass många, men jag tror att vi fått till det bra. 
Nu har många varit rejält förkylda så vi får se om alla är på benen när det väl blir jul.

Hur det än blir, så blir det ju jul! :-)

Norrlandskallt.

Vilken himmel vi hade en morgon i veckan! 

Magiskt...

Vi har haft en period med jättekallt. Att ha -16 i flera dagar är ovanligt i december så man blev lite överraskad. 

Men det är ju så vackert! 

Vi är kanske lite udda, men vi blev sugna på att bo längre norröver där det är riktig vinter varje år. :-) 

Vi testade att göra islyktor med balonger och de blev jättefina! 

Dock glömde jag en ute lite för länge så den bottenfrös! 

I övrigt har det lugnat ner sig betydligt på flera fronter nu. 

I måndags hade vi sista stora eventet för denna höst. 

Så skönt att ha det gjort. 

Morgonen började dock lite kaotiskt, då jag kvällen innan fått felmeddelande på min bil så den gick inte att köra. 

Maken fick snällt skjutsa mig. Precis när vi skulle iväg ringde en annan familjemedlem som blivit strandad på tåget pga en brand på centralen och hade en tid att passa.

Vi fick eld i rumpan och det slutade med att jag glömde mina inneskor kvar hemma.

Så det var ju bara att gå och köpa ett par skor när butikerna öppnade. 

Jag lyckades hitta ett par rosa! :-) 

Eventet gick bra och nu är det ett år till nästa gång.

Så på jobbfronten är det betydligt lugnare nu  även de återinförda restriktionerna gör ju sitt till. 

En sista utredning har vi oxå hunnit med som landade i precis det vi anat länge.

Inga överraskningar, men pappret med det uppenbara behövs för att få rätt stöd och hjälp.

Så skönt att det är klart.

Och reaktionen blev direkt och lösningsfokuserat. 

Nu kan vi jobba vidare med helt andra förutsättningar. 

Det är härligt när vi kan börja bocka av saker med ett "check" och se resultat då det har varit en lång och knölig väg.

Och det tar tid rent praktiskt. Bara senaste två veckorna har vi varit på 6 sjukvårdsbesök! 

Om vi inte hade de jobb vi har, som vi kan göra vart som helst och när som helst, så hade en av oss behövt gå ner i tid.

Framöver kommer det att vara kontinuerliga besök men inte lika intensivt. 

Men jag är otroligt trött. 

Det senaste året har tagit ut sin rätt. 

Jag märker ju att jag inte är 30 längre även om huvudet tror det. :-) 

Kroppen orkar inte som förr och jag behöver tid för att återhämta mig.

Jag behöver lugn och tystnad på ett nytt sätt. 

Men, nu ska det väl rulla på lite lättare framöver, även om det på intet sätt är "över" utan ska bli mer rutin och som livet är framåt. 

Men, vi har också hunnit umgås med dom här små charmtrollen! Hon är så söt och härligt nu lillfia.

Hon pratar massor och brydde sig inte ett dugg att mamma och pappa försvann. 

Skönt att det sitter i händerna liksom, när vi ändå inte träffar dem jätte ofta. 

Den här lillfjanten gillade först inte kylan och snön alls. 

Men sen kom hon liksom på att det nog var kul ändå och var ute och for runt i snös massor!

Hon kom in med skägg! :-)

Det har varit full fart i flera veckor, så nu pallade vi inte att åka ut till landet på fredagen, som vi brukar.

Maken hade ett sent möte och jag var bara helt slut, så vi tog sovmorgon på lördagen, gick en lång promenad med hundarna och åt brunsch. 

Sen åkte vi.

Vi var tvungna att ta en sväng och vi funderade först på att åka bara över dagen, men stannade ändå, vilket var superskönt när vi väl var där. 

Vi ska ju fira jul där, så nu körde vi ut en bil full av julklappar. :-) Så skönt att ha allt där. När vi åker ut för att fira jul ska vi ju ha all julmat med osv. 

Det hade börjat skymma när vi landade, så vi skyndade oss på att fixa den julbelysning som vi satte upp senast, men inte hade skvarvisar till. 

Den bröllopsbåge som svärsonen gjorde till sonens bröllop och som dom själva använde sen, har vi sparat och nu blev de en julbåge! :)

Så fin tycker jag!

Den lyser lång väg i mörkret!

Vi brukar ha en gran mitt på tomten, men nu när vi fick en stor rhododendron, så pyntade jag den i stället. :-)

Tredje advent! Galet! Även december bara försvinner. 

Jag jobbar den här veckan och går sedan på en veckas semester vilket ska bli så skönt!

Det är en roligt vecka med roliga möten och "bra" jobb. 

Jag skulle gå på ett julbord också, men när jobbet tydligt sa att vi inte ska umgås med folk utanför vår arbetsgrupp och att vi helst ska jobba hemma nu igen, så bokade jag av det.

Som tur var hann jag gå på ett julbord förra veckan med ett gäng tjejer vilket var jättetrevligt och gott, så det fick bli årets julbord. 

Men det är nog tack vare semesterveckan som jag inte känner mig speciellt stressad nu. 

Det mesta är på rull. Dock väntar jag på tre olika paket där jag misstänker att ett inte kommer alls och ett troligen inte hinner dyka upp. 

Men helgen var skön och vi hann få lite sol på morgonens promenad. 

Nu är det upploppet mot jul!

Snart, ska jag summera det här skitåret och fundera på vad 2022 kommer att innehålla. 

Det kan fan inte bli värre än de två senaste åren. 

Tur att vi haft två bröllop och fått ett barnbarn till, annars skulle man ju kunna lägga dessa år på en hylla någonstans. :-)

Julpynt och barnbarn.

Oj, plötsligt har en månad gått! Vips bara. 

Men det har varit lite hysteriskt flera veckor nu. Både mycket jobb men också mycket privat som ska fixas och lösas, utöver julfixet. Jag har försökt klämma in lite sånt också. 

Men, när vi suttit på söndagarna och jämfört våra kalendrar och vem som är var och ska fixa vad har vi bara garvat. 

Och blivit jätteglada när saker eller händelser blivit inställda som man annars skulle surat lite över att det skjuts upp.

Nu har det gett en stund att andas på i stället. 

Men allt har gått bra, det känns som att vi snart är ute på andra sidan, eller har knatat över det höga berget. 

Snart, snart är det dags att sätta sig på pulkan och åka utför och jäklar vilket åk det kommer att bli känner jag på mig. 

Nu har jag också bara ett stort event kvar på jobbet i nästa vecka, sen lugnar även det ner sig. 

Vi kommer troligen bara att hinna genomföra det innan det kommer nya restriktioner....

Som tur är, så har vi fått både kyla och snö, vilket gör allt både ljusare och vackrare. Jag gillar det!

När man går i skogen ser det ut som Narnia! :-)

Dock upptäckte vi ju att vi inte brukar vara ute så mycket här när det är så pass kallt, så alla varma vantar och kläder är på landet! :-)

Vi hade inte hund förra vintern!

Vi har som sagt hunnit med att jul pynta lite med. Här i "stan" blir det inte så mycket alls. Lite utebelysning och stjärnor.

Och pepparkakshus förstås och min lilla julstad. 

På landet pyntar jag lite mer. Där är det så mörkt att vi försöker hänga massa lampor utomhus.

Och jag pyntar lite mer inne också eftersom det är där vi är hela julhelgen. Som vi längtar efter det!

Det är så mysigt med adventsljusstakar i alla fönster. 

Men vi måste fixa fler skarvisar för utebelysningen. Man vill ju inte att det ska bli fukt som gör att propparna går. Vi har haft nog med eltrubbel där ute! ;-)

Lillfjanten blev lite lätt chockad över första snön, men sen kom hon igång och gillar att leka i snön.

Även då hon blir lite för kall. Så hon får inte vara ute allt för länge. 

Fördelen är att hon nu syns när hon är ute på baksidan! :-)

Bella fullkomligt älskar det! Hon far runt som en galning och hoppar i snön, man kan se att det är en intensiv glädje. 

Vi stannade i stan den här helgen bland annat för att släppa ut sonen och sonhustrun i julhandeln. 

Det är ju intensivt med två små och man tar inte gärna med dem ut i vimlet, framförallt inte den här lilla stjärnan med allt RS virus som far runt. 

Hon är ju för go hela hon! 

Så glad och "pratar" massor! :-) Jättelätt bebis hon med.

Storebror pratar massor nu också och kan göra sig förstådd jättebra, vilket gör det ännu lättare att ha honom. 

Nu kan han berätta vad han vill eller inte. 

Gullrumpor! Det är verkligen en lycka att ha fått två friska barnbarn!

Nu ska vi bara försöka få lite koll på julklappshögen! :-)

Vi är ju ganska många, så även om man inte går bananas, så blir det en del paket. 

Jag känner att jag har koll nu, en hel del är på ingång och jag hoppas att grejerna hinner dyka upp innan jul!

I stort sett alla julklappar har jag köpt på nätet i år med. Det är så skönt att slippa springa i butiker. 

Jag brukar göra några korta sådana stop innan jul för att få lite julkänsla, men det är inga "måsteklappar".

Så det känns som att jag ligger i fas och har koll plötsligt. Så skön känsla. 

Det gör inte heller ont att ha semester hela veckan innan jul. Najs!

Plötsligt känns det som att jag ska få koll och ordning på livet igen. Förhoppningsvis blir 2022 ett mycket bättre år än vad 2021 har varit.

Det är sjukt när man tänker att det ä är två år sen pandemin slog till efter jul. Det är ett år man aldrig glömmer och 2021 likaså.

Tur att vi fått två bröllop, ett barnbarn och två hundar under dessa år för att kompensera hela skiten. 

Men, kan man få ett lite lugnare år snart?

Jag är för gammal för att ha så full rulle känner jag. :-)

Nu vill jag har lite mer chill!